Jag läste Helena von Schantz blogg om varför språk och matematik sätts upp som varandras motpoler.
Jag tänkte på min lilla skola. Där har min rektor bestämt att vi lägger ned massor av tid och pengar på engelska och matematik. Vi har en lärare och en stödlärare per klass på 20 elever. Dessutom ska elever som är svaga få 50 klocktimmar mer undervisning, som tas från andra ämnen. Kursen är obligatoriskt 150 timmar för alla från och med läsåret 11/12. Det är enormt mycket tid men det är inget fel på det. Men, ibland känner man sig knäckt.
Detta läsår som varit hade jag en grupp som var hemsk. Det var 32 elever, 22 pojkar som hatar religion med en passion. En annan lärare hade dem också. Eftersom ingen av oss undervisar i rätt ämne så fick vi inget stöd. Jag grät varje dag i en månad när jag hade haft dem. Den här gruppen var speciellt ihopsatt i våra ämnen för att spara resurs till skolan i stort.
Det är väl upp till skolorna var pengar ska satsas? Då är det inte så konstigt att matte kanske prioriteras eftersom det är ett ämne som kontrolleras, jämförs med och ger skolan prestige. Men elever med låg läsförmåga har det i matte också. Sambandet mellan svenska och matte borde forskas på mer.
Elever ska bli fungerade samhällsmedborgare och behöver både matematik, språk och andra kunskaper. Det går inte att sätta ett ämne mot ett annat. Ingen vet vad som är viktigt om 20 år men vardagsmatte behöver alla och mer avancerad matte är nog kanske inte för alla. Den elev som hatar engelska idag kanske behöver den om 10 år. Likaså matte. Det finns inga motpoler, men idag är så många elever förlorare. Är det inte viktigare att diskutera än något annat?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar