Jag säger det igen, jag gillar ljudböcker. Jag kan göra så mycket annat när jag lyssnar och det sparar tid. Jag lagar mat,cyklar och surfar på nätet. Så jag valde att lyssna på Ingemarssons bok. Inte så bra val så här efteråt. Det är nämligen Kajsa som läser själv och författaruppläsningar är bara fel. Kanske för att författaren är alldeles för nära sin skapelse och i detta fall så låter det lite sorgligt när Ingemarsson läser. Hela tiden och det stör mig. Visst, det händer sorgliga saker men inte allt. Så, nej, inte en bra början.
Vad handlar så denna bok om? Jo, om Agnes som arbetar i restaurangbranschen i Stockholm. Det är skitstövlar och ställen som borde slås igen som vi möter. Agnes blir trakasserad av sin chef redan i början och får sparken/går frivilligt. Varför vet jag inte, arbetsmiljödomstolen någon? Sedan är det dags för pastahaket från helvetet med tydlig maffiakänning. Agnes träffar Kalle, en kompis som ska starta eget, och börjar jobba för honom. Då vänder arbetslivet men privat är det inget bra. Tobias, hennes före detta pojkvän, saknar hon och föräldrarna får avgångsvederlag och så dyker det upp en hemlig restaurangrecensent och en galen granne som spelar dålig musik på konstiga tider på dygnet samt kompisen som har problem och Agnes bråkar med sin syster.
Det är väl handlingen om jag hårddrar det hela. Vad tycker jag då? Den är helt okej. Inte den djupaste bok jag läst och dialogen känns lite sisådär tråkig. Läste på någon annan blogg att boken var beige. Det känns så rätt. Jag blir lagom arg på Agnes, lagom ledsen för hennes skull, lagom glad men mer är det inte. Jag hade väntat mig roligare saker av Ingemarsson. Eftersom jag läste den i kursen chick lit så kan jag väl samtidigt tycka att den inte ingår i genren. Den är lite för lågmäld jämfört med andra men den är väl där i närheten.
Bra med boken - jag har läst den och Agnes resa till en mer modig kvinna var intressant.
Minus med boken - den var inte lika rolig som alla påstod att den var. Den var lite småtråkig här och där.
Intressant med boken - inte så mycket faktiskt. Jag tänker nog inte läsa mer Ingemarsson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar