onsdag 13 juli 2011

Mitt liv i en bokhylla................

A Anna Karenina och jag  träffades för år sedan och jag kan inte låta bli att säga att det är inte för att det är en klassiker. Den tilltalade mig som bara en rysk roman kan. Leo Tolstoj är underskattad som författare i den svenska kanon. Basta.

B Bara en mor av Ivar Lo-Johansson var boken som fick mig att bli fackligt aktiv och som också fick mig att inse att kvinnors rätt till ett lika arbete är viktigt och nödvändigt för alla. Det var en så uppväckelse som tonåring att läsa den.

C – Får bli en författare eftersom jag inte kommer på någon bok. Agatha Christie var den första författare jag läste på engelska. Det var nog i sexan och boken var Murder on the Orient Express. Det gick att klura ut vem det var, nästan.

D – Den fula ankungen av HC Andersen får symbolisera alla de sagor jag älskade och fortfarande älskar av honom. De kan vara grymma och otroligt sorgliga. När vi läser flickan med svavelstickorna i skolan så brukar eleverna tycka att den är sorglig. Trots att de är så coola i vanliga fall ;).

E – Emil i Lönneberga av Astrid Lindgren var en av de första böcker jag läste helt ensam och utan hjälp. Det var svårt men jag kom igenom den och fortsatte läsa. Det finns många bra Lindgrenböcker men alla får inte rum på denna lista.

F – Frankensteins monster och jag träffades i mitten av 90-talet. Jag läste litteraturvetenskap på universitet och blev vald av studiegruppen att läsa och sammanfatta Shelleys bok. Den är bra för att vara en klassiker och det är inte så många som faktiskt läst boken när man väl börjar prata om den. Speciellt inte kollegor som läst engelska. Knepigt.

G – Gummi-Tarzan av Ole Lund Krikegaard. Den är så rolig att jag läst om den när jag extrajobbade på ett lågstadium. Jag och Olivia loved it.

H – Herr Arnes penningar är en underbar bok. Inte Selmas bästa men en klar favorit. Jag började läsa henne tidigt och skrev min första uppsats på universitetet om Lagerlöfs novell Betlehems barn. VG gjorde mig stolt. H får symbolisera hela hennes författarskap för mig.

I - I klockornas tid av Maria Gripe var nog den första historiska roman jag läste. Jag minns att jag tyckte den var lite otäck. Gripe är en underbar bekantskap som jag minns men aldrig läst om. Vissa saker ska man minnas tror jag.

J – Janne, min vän av Peter Pohl var hemsk, underbar och ingen i min klass förstod den. Inte ens  min knäppa mellanstadielärare. Det var L:s mamma som jag diskuterade denna med. Som brådmogen läsare krävde jag min rätt att diskutera.

K – Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson är en favorit. Vi läste den på gymnasiet och vi tre, av 25, som läste den var helt lyriska. Det blev Monas specialarbete sedan att skriva och analysera Martinsons författarskap.

L – Lolita av Vladimir Nabokov var en av de böcker som jag är glad över att ha läst. Den skrämde mig som sjuttonåring. Min svensklärare, bästa Anette, tyckte att den var bra för vår klass. Den boken fick mig att läsa moget.

M – Mumminpappans memoarer av Tove Jansson. Jag gillar Mumminpappan som känner sig lite bortglömd ibland. Här skriver han om sitt liv och lite om hur svårt det är att skriva.

N – Narniasagan får representera den 14:e bokstaven. C.S Lewis epos om en annan värld.

O –Othello av William Shakespeare får inta denna bokstav men även stå för min fascination av denne författare. Jag älskar Shakespeares pjäser och de kräver att du som läser eller ser pjäserna vet så mycket mer om världen än bara det som du upplever just då.

P – Puss av Hans-Eric Hellberg, eller Kram för den delen var så spännande när man hittade dem. Jag läste den nog i smyg i skolan bibliotek för att sedan låna den. Mamma tyckte aldrig det var något att bli arg på, men min mellanstadiefröken däremot.

Q – Queen av Alex Haley är väl egentligen inte den bok jag tycker är bäst men jag läste dem båda och har använt många tankar från dem när jag pratar om skillnaden mellan vit och svart i världen. En bok som ändå är ganska hemsk. Tänk att inte erkännas av sin egen far och dessutom ägas av honom. 

R – Regnbågens dal är den näst sista boken om Anne Shirley. Den är långt från den bästa men får som så många andra böcker symbolisera en hel serie samt en läsupplevelse.

S – (Min nya) skattkammare var en serie med böcker som jag älskade att låna. Jag fick ett kort när jag var sex år tror jag och lånade dessa fem böcker och temaböckerna ganska många gånger innan jag fyllde tio år.

T – Tingens naturliga ordning av Antonio Lobo Antunes. Jag läste, jag blev kär och vi har ett passionerat förhållande fortfarande. Det ges ut för få böcker i Sverige. Han har ändå skrivit nästan 20 böcker. Nobelpriset till Antunes, efter Oates.

U – Ulrike och kriget och Ulrike och freden av Vibeke Olsson känns det ibland som det bara är jag som har läst. Jag läste sönder mitt ex och fick ett nytt av syrran för några år sedan. Böckerna som fick mig att fundera kring litteraturanalys.

V -Vi struntar i gurkkungen av Christine Nöstlinger är en bitterljuv bok. Vi läste den på mellanstadiet som gemensam bok. Jag älskade den och fick läsa högt för min grupp. Det gjorde jag jämt. Sedan fick jag veta att jag förstått boken sämst i min grupp. He? Uppror i matkällaren.

X –Detta är långsökt men det får bli Världshemligt och Jättehemligt av Barbro Lindgren. Hemliga saker lägger man ju under x på kartan. Dagböcker får väl räknas dit?

Y – Youth av Isaac Asimov är en novell egentligen. Det är svårt att komma på en bok på y så jag får ta en science fiction-novell.

Z –Vi barn från Bahnhof Zoo av Christiane F är en hemsk bok. Hemsk och fortfarande relevant. Bokanalys gjordes av undertecknad på högstadiet. Jag har alltid varit lite av en nörd när det kommer till skolan.

Å – Åshöjdens BK av Max Lundgren. Underbar och lite sådär nördig som bara fotbollsböcker kan vara. Jag var elva och läste den nog för att min stora kärlek (då) älskade fotboll. Det gav mig dock lite mersmak och jag läste fler. Pojken däremot var inte så intressant så småningom.

Ä – Älskade av Toni Morrison är en ganska absurd läsupplevelse. Jag gillar Morrison men namnet i denna är lite sådär knepig. Trots det så har hon format min läsning så även denna bok.

Ö – Översten får inga brev av Gabriel Garcia Marquez var en upplevelse utan dess like. Det var kanske för att det var den första bok av Marquez jag läste men den slog an något hos mig som fick mig att fortsätta. Det är en sorglig skildring av en man som inte riktigt har ett liv att leva.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar