Zelda del 1&2 av Lina Neidestam

Jag verkar vara inne i en omläsningsfas och kom på att fantastiska Lina Neidestam kom med en ny Zelda i höstas. Då kände jag att jag ville läsa om dem. Mest för att jag kände att jag tycker om Zelda. Hon är skön vår unga feminist som ibland glömmer sin övertygelse. Hon som älskar vackra män men som inte vill låsa sig i ett förhållande. Zelda som vill göra något kulturellt och försöker vara unik i en värld där hela hennes generation vill vara unika. Hon bloggar, går på kulturskola och åker för att hitta sig själv på semester.

Jag gillar Zelda och det är svårt att inte göra det. Om du aldrig läst Zelda är det dags att börja. Precis som sin skapare har Zelda åldrats med tiden men är lika ologisk när det kommer till vissa saker. Det var trevligt att läsa om den.

Kulturkollos tisdagsutmaning: divor och dämoner

Så det är tisdag och denna vecka har Kulturkollo ett lite annorlunda tema:

Veckans tema är bredare än bredast, det är en rejäl spännvidd mellan divor och dämoner. Nu är vi så nyfikna på vad ni helst väljer när ni ska konsumera kultur? Är det divorna som lockar eller dämonerna eller möjligen båda? Konst, teater, litteratur, musik och film – divor och dämoner är rikt representerade och nu är vi nyfikna på er åsikt i divor vs dämoner. Vad väljer ni och varför? Tipsa gärna om något kulturellt verk som stödjer ert val.

Jag tänker att det är nog både ock. En måste ju gilla en diva och dämoner har vi väl alla att kämpa emot. Jag kan tycka att det är något befriande med divor som är kvinnor som tar för sig. Det är ju lite nedsättande att vara en diva i vissa sammanhang men det tycker nog inte jag. Divan är en maktfaktor på gott och ont. Dämoner är väl vad vi alla försöker leva med och göra annorlunda för att bli av med.

Det första med diva är en serie som jag såg för något år sedan. Den hette Drop Dead Diva och den handlar om en väldigt bestämd dam med stora divatendenser som dör. Hon vaknar upp i en lite rultigare dams kropp och får sedan lära sig nya saker. Det är verkligen så att hon inte var trevlig eller ens smart i sitt gamla liv men nu gäller det att ändra sig. Namnet säger väl allt.

En annan diva får väl vara Beyonce som ändå är en av de största divorna idag när det kommer till musik. Är man den störst säljande kvinnliga artisten i världen kanske det är okej. Eller jag tror hon bara tjänade dubbelt så mycket som alla andra förra året. Fast det känns lite väl mycket av henne ibland.

Dämoner finns överallt i litteraturen och en karaktär, som jag tänker på har många demoner, är Carl Hamilton, eller Coq Rouge. Han är ju hemlig agent och dödar folk lite här och där. Det finns en del av honom som är okej med det men också en del som tycker att det är jobbigt. Det är för mig en individ som lever med demoner.

En TV-serie där det faktiskt förekommer demoner är den jag ser just nu. Den heter Grimm och det är en sorts nyform av de gamla sagorna. De demoner som finns kan vara olika former av övernaturliga fenomen.

Kong Skull Island

Jag är inte förtjust i King Kong. It doesn't float my boat om jag säger så. Det är en jätteapa som typ slår saker och skriker och nja. Däremot ser jag gärna film med min syster och hon älskar denna apa.

I alla fall är vi på Skull Island. En ö någonstans i Stilla Havet som likt Bermudatriangeln ganska så svår att ta sig till. Den verkar inte riktigt finnas. Här kraschlandar ett flygplan 1945 och snart ett annat. Ur dessa kommer en amerikansk och japansk pilot och de fortsätter slåss. Tills dess att de står öga mot öga med en gigantisk apa. Filmen hoppar sedan till 1970-talet och USA ska lämna Vietnam. Det är nu som ett forskningsteam ska dit och de får med sig en helikoptertrupp. Till ön kommer de och eftersom de inte är ödmjuka möter de Kongs vrede.

Tjo, och sedan håller det på. Jag tycker det är underhållande och filmen är förvånansvärd rolig till och från. Den är också en Kongfilm i äkta anda och det finns en kvinna med i hela filmen. Suck. Sedan är det vapen och strid och konstiga monster. Jag tröttar lite på Samuel L. Jackson. Känns som om jag ser honom jämt och ständigt. Snart dyker han väl upp i någon serie jag ser. Det gör också att jag blir trött. Det måste finnas andra snubbar därute. Tom Hiddleston och Brie Larson är mycket bra och det är ju tur det. Fast gillar du Kong ska du se denna. Jag hade trevligt med min syster och faktiskt är det en väldigt bra actionfilm som är liksom det, action och chock, utan seriehjältar. 

Z - Zebra. En karaktär du inte visste var god eller ond.

Z - Zebra. En karaktär du inte visste var god eller ond.
Är h*n verkligen så ond eller god som h*n utger sig för att vara? En karaktär du var osäker på vilken sida tillhörde. Alternativt en karaktär som visade sig inte vara på den sida du först trodde.

Ska jag vara ärlig var det nog faktiskt Severus Snape i Harry Potter-serien som var svår att läsa. Det var jag nog inte ensam om. Att han visade sig vara en antihjälte och faktiskt inte på det sättet som många trodde från början. Jag måste säga att det är en otroligt intressant karaktär att följa.

Olikhetsutmaningen: huvudroll och biroll

  Lördag morgon och jag sitter och tittar på curling. Femmilen känns inte intressant då svenskarna knappast presterat på herrsidan i år men jag pendlar lite mellan tävlingarna.

I torsdags kom frågan om huvudroll och biroll och så här såg den ut eller läs allt här:

Dagens utmaning handlar om karaktärer i olika kulturella verk, men skulle också kunna handla om historiska skeenden, vinnare och förlorare i OS och livet i stort. Det finns de som spelar huvudrollen och de som får nöja sig med en biroll. Veckans ordpar är huvudroll och biroll. Vilka huvudroller och biroller vill du lyfta fram?

Huvudroller är nog inte lätt att ha. En skådespelare sa en gång att det är lättare att spela biroller för då är svängarna större. Det stämmer nog. Av någon konstig anledning så får stora stjärnor huvudroller och de tar ofta över. Det blir liksom för mycket. Ofta får väl huvudroll vara den karaktär som vi tänker på som hjälte och den vi ska önska det går bra för. Därför tänker jag på Maja i Malin Persson Golitos Störst av allt som är svår att känna för. Hon har huvudrollen men otroligt osympatisk. En huvudroll som också är ganska osympatisk oavsett tolkning är Sherlock Holmes. Briljant men också brysk på ett brutalt sätt. Att ha en huvudroll gör dig inte alltid till en hjälte.

Det finns skådespelare som är födda att vara birollsinnehavare. De briljerar så mycket att när de väl får en huvudroll försvinner de nästan. Inte för att de är dåliga utanför att de kanske inte har samma friutrymme att agera på. En birollsskådespelare av rang är Gary Oldman. Han brukar spela skurk men kan annat. Med åldern har han lyckats bära hela filmer och för den som vill kommer ju snart Churchill med samme man i huvudrollen.

Två riktigt bra skådespelerskor som ofta spelar biroller är Tilda Swinton och Octavia Spencer. De spelar helt olika karaktärer allt som ofta men minst lika bra. Swinton en ganska sval typ och Spencer en hetsig. De har båda nominerats för sina insatser och vunnit en Oscar. Spencer spelade med i den lite roliga filmen The Help/Niceville där hon bakar en mycket speciell paj.

Helgfrågan v. 8

Det är fredag och på måndag börjar slitet igen. Veckan har varit trevlig och helgen avslutas med en skön mässa om choklad och annat onyttigt. Det är bara värt att vänta en dag till. Det är i alla fall dags för Mias helgfråga som lyder:


Hur gör ni vid förfrågorna via mejl? Vilka tackar ni ja/nej till?
Bonusfråga: Vilken bok läser du nu?

Jag har aldrig fått en sådan fråga. Jo, en gång men den boken ville jag gärna ha och läste den och var nöjd. Annars har det aldrig hänt. Så jag vet inte riktigt vad jag skulle göra.

Jag läser faktiskt om Harry Potter and the Philosophers stone. Eller lyssnar om. Mister Stephen Fry är en gåva. Jag läs-lyssnade på Douglas Adams Liftaren till Galaxen för några år sedan och han läser den också.

Hett i hyllan #132

Det är torsdag och sportlovet har varit bra. Jag har suttit i min ensamhet och tittat på OS. Det är ganska bra arbetat av våra svenska tjejer och killar. Monika frågar som alltid om våra synder i bokhyllorna:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Den här står i min bokhylla och jag har svårt att minnas om jag läst den. Jag tror inte det. Den kom runt 2007 tror jag. Alltså någonstans borde jag älska den här. Det är under Romarriket, lite deckare och lite konstigheter. Boken är jag i ett nötskal. Gäller bara att plocka upp den. Fast det finns ju andra böcker också. Så mycket böcker, så lite tid.

Baksidestext:
"Antikens Rom erbjuder en skattkista av konspirationer, sängkammardramer, skandaler och sist men inte minst autentiska mordfall att ösa ur". 

Romarblod är den första i en serie historiska spänningsromaner om privatdetektiven Gordianus, alla med utgångspunkt i något av Ciceros autentiska rättsfall. Skådeplatsen är Rom, tiden ca 80 f.kr och Gordianus vaknar med en bedövande baksmälla. Innan solen hunnit över takåsarna har han dock fått ett nytt uppdrag: den unge Cicero anlitar honom för att gräva fram fakta i hans första stora mål, försvaret av en jordägare som anklagas för fadermord. 


Gordianus sökande för honom genom Roms stekheta, stinkande gränder till horhus och palats och till det idylliska Umbrien. Ju fler trådar han drar i, desto större blir härvan av lögner, svek och förvridna passioner. När dagen för rättegången är inne står det klart för Gordianus att den sanning han uppdagat hotar den innersta kretsen av Roms ledarskap -och honom själv. 

Beck - Ditt eget blod och Den tunna linjen

Så, det är dags igen. Film 35-38 av Beck ska produceras. Här kommer några tankar om de två senaste filmerna i serien.

Först ut är Ditt eget blod. Martin Beck har gått i pension. Han är väl sådär nöjd med det. Eller nöjd är en version av uttråkad så japp, det är han. Gruppen däremot har ett fall och Steinar leder dem vidare. En ung man misshandlas till döds i Mellanöstern. Det visar sig att mannen också finns i Stockholm. En ung kvinna försvinner och allt har så småningom många knytpunkter till varandra. Beck själv, som varit med ett tag, får hjälpa SÄPO och Steinar får ta sig till Jordanien.

Handlingen är bra och jag gillar verkligen att det händer något. En ganska skön omstart där det är helt nytt. Många kvinnor också och det är bara positivt. Nu vill jag att de skriver in en kvinna som är hård som sten och verkligen skiter i om något händer henne. Efter Saga Norén borde allt kunna fungera. Det är dags.

Den tunna isen faktiskt riktigt bra. Här är det provocerande nog ganska många samtida frågor som kommer till ytan. En hockeytränare hittas knivmördad. Det är inte lätt att hitta ett motiv. Många tycker han tränar fel, eller att han tränar flyktingar att åka skridskor eller? Mordet har skakat om hockeylivet i den lilla förorten. I gruppen är det dags att tillsätta en ny gruppchef. Steinar vill så gärna ha jobbet och menar att han är självklar. Beck, som blivit chef för alla, har svårt att välja en kandidat och vill gärna lägga sig i mordutredningen. På behörigt avstånd vill säga.

Den här är faktiskt riktigt bra. Fast själva mordet känns sådär. Det händer så mycket i gruppen att jag längtar till att se hur nästa film går. Det finns några scener som är väldigt spännande att se hur de ska ta sig vidare ifrån och i vilken riktning. Dessutom är det kul att vi får veta lite mer om gruppen i sig.

Kulturkollos tisdagsutmaning: Vad ser du fram emot i (v)år?

Det är tisdag och den här veckan har Kulturkollo om ljusare tider och vårtankar. Dagens utmaning är som följer, om än i något kortare form:

Vi riktar blickarna mot ljusare tiden den här veckan på Kulturkollo och nu vill vi gärna veta vad du tror kommer att hända för positiva saker i vår och i år? Det kan handla om det stora, klimatförändringar eller avtal, men också om det lilla. Ett efterlängtat boksläpp. Ett Kultursamarbete. Att trädgården äntligen ska förgyllas av tomater, gurkor och en sprillans ny rosenbuske. Kanske ljusterapi? Kort sagt, något som får dig att må bra.

Vad ser du fram emot? Vad ser du för ljuspunkter i livet i vår? 

Jag längtar tills dess att jag ska börja gro plantor. Det blir tomat och sedan ska jag odla inne. Alltså inomhus odla upp mig inför hösten. Det går att odla gröna grönsaker inomhus samt kryddor. Sedan ser jag också fram emot att försöka driva upp lite annat också. Kanske få till några meloner. Fadern har inhandlat ett växthus och vi är lite uppspelta över detta.

Min andra är att jag längtar efter fågelsäsongen så att jag kan ta lite kort på nya fåglar som kommer till världen. Fotografering väckte jag till liv igen för några år sedan. Det är avslappnande att försöka hitta en ensam fågel eller blomma eller landskap eller vad det nu må vara.

Och kvar stod en röd resväska av Mari Åberg

Det är alltid spännande att läsa historiska romaner. Jag fastnar ofta i medeltiden eller antik tid. Då och då kommer annan historisk tid fram och just nu är det mellankrigstid och lite krigstid. Jag tyckte mycket om Vår tid är nu som visades på SVT så steget till Mari Åbergs bokserie var inte så lång.

När vi träffar Hanna Svensson är hon 13 år och bor i Göteborg. Hennes pappa hade arbetat sig uppåt och hade pengar. Hannas största dröm är att få utbilda sig till modist men när modern tragiskt dör ändras livet. Hanna slängs ut av styvmor och far och tar sig till Stockholm. Där får hon jobb på en restaurang och lär upp sig inom branschen. Snart byter hon namn till Anita. Dels för att inte ha något med sitt förflutna att göra, dels för att hon utsätts för ett övergrepp och vill inte att någon ska hitta henne. Det är som Anita hon jobbar upp sig, skaffar vänner och så småningom även förlovar sig. Kriget påverkar henne som så många andra på gott och på ont.

Det som fascinerar mig mest med denna bok är att den är en resa i hur det är att vara ung. Anita försöker skapa sitt eget liv men vill samtidigt njuta av det. Nöjen får ibland gå före mat och svälten under krigsåren känns igenom boksidorna. Nu var det så för många men här känns tonåringarna i flickorna. Dansen som får dem att glömma sitt vardagliga liv och får dem att känna sig annorlunda. Min farmor är född nästan tio år efter Anita men eftersom hon bodde på landet var krigsåren inte lika tunga. Egna kor och grisar var bra att ha under denna tid. Det är hunger, unga män som ligger i beredskap och mycket annat under kriget som är i fokus. Det går några år i boken och det känner jag är lite rörigt. Som den historiemänniska jag är saknar jag tidsangivelser ibland. De finns men är ganska sparsamma. Det är Anitas ålder som får vara den markören.

Jag tyckte mycket om boken och ska läsa fortsättningen. Det är något som är ganska så intressant med denna tid. Något jag stör mig lite på är dialogen som kanske inte alltid känns flytande. Visserligen pratade en väl lite mer strikt men samtidigt känns viss dialog lite för modern. Bak- och framtänk av mig? Ja, faktiskt men förvirrar mig något.