Jack av Christina Lindström

Den här läste tydligen alla för ett tag sedan. Då var inte min hjärna med men nu har jag lyssnat på den. För jag testade lyssningen för vi ska nog läsa den här i skolan. Fredde Granberg är otroligt bra i uppläsningen och han känns som laid back tonåring som bara han kan. Någonstans ser jag kroppsspråket hos Jack växa fram. Konstigt det där med inre bilder.

Jack i alla fall upplever sig själv som en skön snubbe tror jag. Numera i alla fall men hans förflutna är allt annat än vackert. På högstadiet mobbade han och hans polare en kille som bytte skola och han var dessutom med i nazistiska kretsar. Detta till trots försöker Jack ändra sig. Så en dag möter han Freja som inte är som de tjejer han brukar gilla. Han faller för henne som en fura men det visar sig att hans tidigare synder kommer att göra denna kärlekshistoria svår.

Samtidigt får Jack veta att han har en lillebror som är hur gullig som helst. Fast pappan försöker allt möjligt men Jack ställer på honom att göra det rätta. Jacks föräldrar var båda tonåringar när de fick honom och mamman har alltid gjort sitt medan förhållandet till pappan är annorlunda. Att ha en lillebror som behöver en kan ibland vara riktigt nyttigt för en ung kille.

Jag gillar den här boken. Den är så charmig, eller så är det Granbergs uppläsning som gjorde den det, men den är också viktig. Den handlar om så mycket som kan gå fel och som gör det. Jag saknar att personen inte bor på landet. Återigen en storstad och där tappar den lite för mig. Mina elever får nästan aldrig känna igen sig. Det är mycket Stockholm, Malmö och Göteborg i ungdomsböcker. Fast nu tror jag att de kan känna igen sig i Jack i alla fall. Det är vad jag tror i alla fall.

Olikhetsutmaningen: vi och dom

 I torsdags var det olikhetsutmaning hos enligt O och så här löd uppmaningen:

Igår var det Sveriges nationaldag och en tradition som jag tycker är fin är välkomstceremonierna för nya medborgare som genomförs runt om i landet. För egen del firar jag inte nationaldagen direkt, men har inte heller något emot den. Det är trots allt en dag som enar oss och en dag för gemenskap. Samtidigt önskar jag också att det kan vara en dag att reflektera över de som av någon anledning står utanför samhället. Det behöver inte handla om medborgarskap, utan om andra saker som gör att vissa hamnar utanför. Inte sällan skapar vi ett vi och dom som ställer grupper mot varandra, oberoende av hur individerna i dessa grupper är. Just svårigheten att se individerna och de individuella skillnaderna är något jag tycker blir vanligare och vanligare och det bekymrar mig. Veckans ordpar är därför vi och dom.

Det är så hemskt att vi på många sätt alltid lever i en vi och dom-värld. Det första jag tänker på är faktiskt en film. Jag jobbar med elever som drömmer om att bedriva lantbruk, skogsbruk eller på annat sätt arbeta inom det som kallas de gröna näringarna. Mina elever kan ibland känna av ett utanförskap som inte riktigt pratas om. Att vilja göra detta gör dem annorlunda på ett sätt som gör att de tror på SD. Jag har många elever som sätter sin tro på SD. Min själ gråter för det är liksom så svårt med en ändring. I alla fall filmen som jag tänkte på var Bröllopsfotografen. Robins arbetsplats försvinner och han reser till Stockholm. Där kommer han i kontakt med en ganska snäv krets från Djursholm. Det är väldigt tydligt att det finns ett vi och dom-tänk från båda hållen. Även Robin visar på det. Malmros är rätt bra på att visa och gestalta människor som är annorlunda på ett positivt sätt.

Svenne av Per Nilsson handlar om en kille som blir en del av en fascistisk organisation och sedan får lida för det. Det är mycket hat i den boken. Hat mot allt som är annorlunda. Den är fortfarande aktuell men den går liksom inte att läsa med mina elever. Jag har försökt och det har blivit så att de hållit med Svennes ledare. Inte riktigt vad jag tänkt mig. Ibland låter det så hemskt när jag pratar om mina elever men de är faktiskt rara och söta men de känner sig trygga i SD. Egentligen vet de nog inte varför bara att ingen ska komma hit och ta våra jobb. Piff, brukar jag säga. De flesta som kommer hit vill nog inte bli grisbonde eller bonde överhuvudtaget. Jodå, det vill de säger mina elever. Mm, nja inte riktigt. Därför är den boken svår att läsa. Den liksom bygger på alla fördomar de har och någonstans klarar de inte riktigt av att problematisera detta.

Helgfrågan v.23

Så här en studentfredag är oftast lärare lika trötta som sina elever. Kanske lite mer. Det ska fixas och ordnas och hållas koll på hela dagen tills dess studentutspringet sker och då. Ja, då ska det plockas i ordning och städas och sedan är det helg. Jag somnade som en stock i soffan på kvällen. Studenterna gjorde nog annat gissar jag på. I alla fall är det helgfråga hos Mia.

Vilken bokform gillar du bäst?

Jag gillar nog faktiskt e-böcker och ljudböcker mest. Ibland läser jag inbundna men jag har ändrat mig. Pocketvarianten är ingen favorit och har aldrig varit. Kanske för att textraderna är för nära varandra och jag gillar lite luft emellan. Pappas dyslexi i arv kommer fram där. Det är verkligen så för alla som är släkt med farmor. Jag, min syster, pappa, min farbror och mina kusiner. Ingen av oss pallar tätskriven text. Det blir liksom blurrigt. Jag är inte dyslektiker men detta kan gå i arv ändå berättade logopeden som utredde pappa. Jag läser liksom fyra rader samtidigt, syrran hänger inte riktigt med, pappa upplever bara ord, min farbror tappar bort sig och mina kusiner lite en blandning. Lång utläggning men det är liksom något jag måste leva med. Skolverkets publikationer ibland är också hemska. Texten i e-böcker är bra för de kan ställas in.

Bonusfråga: Vilken bok står på tur?

Alltså jag läser typ tre stycken samtidigt just nu. Borde läsa ut dem först men jag tror Fjärde riket av Maria Nygren kommer som nästa bok. Funderar på att läsa den med mina elever. 

Hett i hyllan #147

På torsdagar kommer denna fråga från Monika:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag gillar ju Fossum och har läst en del. Därför blir jag lite förvånad att den här fortfarande, och ja den är från 2014, ligger i läshögen. Dags att ta tag i den.

Ny psykologisk spänningsroman med kommissarie Sejer i huvudrollen!

Helveteselden är en ny psykologisk och djupt mänsklig spänningsroman av Karin Fossum med kommissarie Konrad Sejer i huvudrollen. En berättelse där inte bara frågan om vem utan framför allt varför måste besvaras. I handlingens centrum står två ensamstående mödrar med varsin son, två familjer som på varsitt håll kämpar mot tillvarons torftighet och dåliga odds, män som svikit och familjehemligheter som får katastrofala följder.

Det är en varm sommardag i början av juli 2005. I en sänka, intill en träddunge, står en gammal, rostig husvagn. Inuti ligger en kvinna och hennes femårige son döda. Brutalt mördade. Fyra knivhugg i moderns kropp, lika många i barnets. På golvet bredvid dem ligger det blodiga mordvapnet, en kniv med långt blad.


Kniven och ett blodigt fotavtryck är de enda spår poliskommissarie Konrad Sejer har då han försöker lösa vad som på en gång framstår som ett vansinnesdåd och ett välplanerat mord. Varför befann sig kvinnan och hennes son i husvagnen? Och vem har haft motiv att mörda dem?

Tio över ett av Ann-Helén Laestadius

Flytten av Kiruna är inget lätt företag. Det är liksom ganska viktigt för att staden inte ska falla ned i gruvan. Trots det betyder inte det att alla älskar tanken. Vem skulle förresten det? Flytta från det ställe där en är uppväxt och aldrig kunna ta sig hem igen. Det är så Maja känner om flytten. Allt försvinner och inget kommer finnas kvar.

Nu är det inte hennes enda problem. Hon har ett till. Maja är nämligen övertygad om att det ska rasa på natten, när det sprängs i gruvan. Varje natt tio över ett vaknar hon, lyssnar och kan inte somna om efter det. Det finns en väska packad om något skulle hända. Händer gör det också, fast inte som Maja tror. Hon faller ihop en dag i skolan och tror hon ska dö i en hjärtattack.

Jag tror aldrig jag har läst och lyssnat på en bok som beskriver ångest så bra. Visst det handlar om att flytta och det handlar om rötter. Det finns bästa vänner och det finns en fin pojke som älskar hockey men för mig handlar det mesta om Majas ångest. Tänk att känna så här hela tiden. Det gör många unga och jag ville bara krama mina elever efter jag läst den här. Det är inte dåligt på något sätt, utan snarare är det så att jag fastnar där. Det är ju också så att jag tycker det är synd att Majas röst är så allena rådande. Jag tänker på killarna som bara älskar flytten. Det finns bara ilska mot dem. Klart är ju att mår du dåligt är sympatin för andra ganska låg.

Boken är en sådan jag och mina kollegor tänker läsa. Fast med en ganska dominerad tjejklass. Vi har lärt oss ska vi läsa böcker måste killar ha killar som huvudperson. Det fungerar inte annars.

Kulturkollos tisdagsutmaning: Tre lättsmälta tack

Det är lätta veckan hos Kulturkollo. Eller lättsmälta veckan kanske är mer korrekt. Veckans utmaning är i alla fall som följer:

Den här veckan vill jag be er om tips på tre lättsmälta saker. Det ska vara en att läsa, en att se och en att lyssna till. Det kan vara böcker, tv-serier och musik eller tidningar, tavlor och ljudböcker. Eller något helt annat. Tre vill jag ha i alla fall och gärna med motivering förstås.

Först ut får Jenny Colgans Sommar på den lilla ön i havet. Den är väldigt lättsmält och passar nu i början av sommaren för det handlar mycket om ljuset och hur det aldrig blir mörkt. Sedan, måste jag säga, ska den nog lyssnas på på engelska. Kvinnan som läste boken gjorde så på skotska och vilken känsla. Ön som Fiona åker hem till tillhör Skottland även om det verkar vara närmare till Norge. Hem sa hon i alla fall för att ro iland ett bra avtal till sitt företag. Hemma bor pappa och bröder som verkar ha gett upp sedan modern dog. Lyssna gärna för det är trevligt med just skotsk brytning. Då heter boken The Summer Seaside Kitchen. 

Deckare är ju något som många ser på under sommaren. Om någon inte har sett serien Elementary, som finns på Netflix, är den alldeles lagom. Det är en modern variant av Sherlock Holmes där han, spelad av Johnnie Lee Miller, bor i New York och som f.d. drogmissbrukare kommer han i kontakt med Watson, spelad av Lucy Liu. Hon arbetar som en levande stödperson för människor på väg tillbaka från missbruk. Underhållande fall och framförallt är det så där väldigt Holmes som det ska vara.

Läsa var det då. Jag lyssnar ju helst till lättsmälta och lättlästa böcker. Då kan jag missa lite men ändå fungerar helheten. Det får bli Thomas Engströms serie om Ludvig Licht. Lite lätt spionthriller mitt i sommaren är inte helt fel. Jag läste alla förra sommaren. Fyra blev det och det är en bok för varje väderstreck. Lite action, lite historisk bakgrund och passar bra när det är varmt. De läste jag faktiskt några av.

Vi som älskade och hatade så av Mari Åberg

Hanna och Göran hittar varandra under andra världskrigets slut. De fattar tycke för varandra och flyttar ihop. Snart gifter de sig men det är inte bara lätt. Göran blir aldrig den polis han så hett drömde om. Han dricker bort sin chans och så många varnar Hanna för att det kommer bli värre. Tiden går och det är inte alltid så lätt att leva med varandra. Mest svårt är det för Hanna. Göran dricker i omgångar och är också konstigt avundsjuk. En gång köper Hanna en fin hatt och då är den tydligen för fin för dem. Det är inte heller så att de bara blir med barn. Det går många år innan flickan kommer och det blir två små flickor. Göran är inte nöjd med det heller utan vill ha en son.

Familjen flyttar fram och tillbaka över Sverige. De börjar i Stockholm, flyttar till Dalarna där äldsta dottern föds. Sedan längre norrut där andra dottern föds. Där förstör Göran sin karriär och han blir deprimerad. De flyttar till Göteborg och rör sig runt i staden och kranskommunerna. De är på resande fot med Görans jobb några år och sedan bygger de ett hus. Någonstans speglas deras förhållande till varandra deras många flyttar och rörighet.

Jag har svårt för den här boken. Den första och andra delen tyckte jag om. Det här gnager i mig hela tiden. Varför vet jag inte. Kanske är det för att Hanna stannar kvar hos Göran. Visst de har bra dagar men de har också jäkligt dåliga dagar. Dagar då jag tycker synd om deras barn. För det blir för känslosamt. Med släktingar som är alkoholister och sett denna negativa trend blir jag lite trött och arg. Det stör mig också att barnen beskrivs som små vuxna. Nja, inget starkt avslut för mig.

Numb3rs

Så, nu har jag sett om och sett klart serien Numb3rs. Det är serien om två bröder. Den ene arbetar åt FBI och väldigt bra på sitt jobb. Don är en tydlig ledare och vet vad han vill. Han har en hög lösningsfrekvens och hans överordnande är nöjda med honom. Den andre är professor i matematik och väldigt bra i sitt fält. Charlie är ett underbarn och började på Princeton vid 13 års ålder. Hans bästa fält är tillämpad matematik. Det finns tydligen flera fält men det är en av de största.

Seriens premiss är att storebror ber lillebror om hjälp med att lösa ett brott genom matematiska beräkningar och på den vägen blir det. Det handlar inte bara om brott utan också om två syskon som hittar tillbaka till varandra. De hade en svår barndom då de gick ut high school samma år. Charlie var ju som sagt ganska smart. Det är också

Jag gillar den här serien för just brödernas förhållande. Det går både upp och ned men det finns en grundstomme där. Charlie, som trots sin intelligens, alltid jämför sig med storebror och hans lätthet att få vänner, flickvänner och storebror som alltid varit avundsjuk på den uppmärksamhet brodern fick. Det är först i vuxen ålder som de kan mötas.

Serien har några år på nacken men den är verkligen värd sin tid. Sex säsonger är det totalt.

Olikhetsutmaningen: början och slutet

Det är inte lätt att hänga med i dessa tider. Vi lärare går in i stress som är otroligt svår att förklara. Eleverna likaså. Mina tar studenten den 8 juni. Den dagen hoppas vi på fint väder. Men tills dess är det rättning och annat som gäller. Enligt O har på torsdagar en utmaning:

Veckans olikhetsutmaning handlar om dessa två ord, början och slutet,  och de går att tolka på flera olika sätt. 

Den bok som går att applicera på båda orden är ju självklart Bibeln. Början och slutet i ett. Skapelsen och undergången. Alfa och Omega som förekommer. Det går att märka det grekiska språkets inflytande på den skrivna texten.

Början på slutet är ett väl förekommande inslag inom kulturen. Framförallt i serier så brukar avslutningen ha varianter av det slaget. Det finns faktiskt en dikt som heter The Beginning of the End skriven av Gerard Manley Hopkins. Jag läste den under engelskakursen på universitetet men sedan vet jag inte riktigt vad den handlar om. Passande dock.

Helgfrågan v. 22

Det är fredag och jag tänkte svara på Mias helgfråga.

Följer du någon annan blogg; icke bokblogg?
När läser du helst, alltså vilken tid på dygnet?

Jag följer ganska många bloggar som inte handlar om böcker. De flesta handlar om mat. Kanske inte så konstigt eftersom det är en stor passion. En blogg om filmer. Dessutom följer jag några om pedagogik.

Jag läser nästan när som helst. Helst mitt på dagen om det är spännande för då kan jag sova lättare på kvällen.