Nu börjar vi träffa mörkare värld. En fånge rymmer från Azkaban. Det är en riktigt hemsk man. Han heter Sirius Black och var den som angav Harry föräldrar till Voldemort. Det är i alla fall det som är en del i hans straff. Han mördade också några människor. Alla inser att han är efter Potter men som alltid är det där med att berätta för Harry inget som förekommer ofta. Det händer så mycket annat detta år. De får en ny lärare i försvar mot svartkonst. Remus Lupin och han kände Harrys föräldrar. Harry tillbringar mycket tid med Lupin av olika skäl.
Detta är egentligen den första boken där Voldemort inte förekommer utan istället lär sig Harry bekämpa dementorer. De är fångvaktare på Azkaban och suger ut lusten att leva och slutligen själen. De befinner sig på Hogwarts för att fånga in Black. För det är väl klart att han är ute efter Harry.
Det finns något tragiskt i denna bok som jag alltid känner när jag läser den. Ingen berättar saker för Harry. Varför berättar ingen allt på en gång? Det är som om de inte kan eller orkar. För hur kan de inte berättar saker för pojken? Det är hans föräldrar som dog, och det är han som de flesta vill skada.
Ja, nu är jag grinig men någonstans tycker jag så synd om Harry. Jag gillar hur Hermione är överambitiös som alltid och får tokfnatt på Trelawney i boken när hon tycker att spådomskonst är rent nonsens. Harry och Ron har ju tagit det ämnet för att ja, det är ju lätt. Varje lektion får dock Harry veta att en stor svart hund är efter honom samt att han ska dö. Hmm, rätt och rätt skulle jag säga att Trelawney har då och då.
Jag förstår att Harrys pappa är viktig för honom men varför är det bara hans vänner vi får träffa? Hade Lily aldrig några vänner? Jag är inte så väldigt såld på James Potters förträfflighet. Jag vill veta så mycket mer om hans mamma. Kvinnan med de gröna ögonen som offrade sig för sin son. Fast det är klart, Harry är till mångt och mycket sin fars son också.
Boken är bra och mörkare än de tidigare och det säger inte lite i en serie som handlar om en ung pojke som kämpar mot en stor ondska. Sedan som alltid får en inte glömma alla underbara karaktärer som dyker upp. Stephen Frys uppläsning är som alltid underbar och jag tycker att han låter lite som filmkaraktärerna ibland speciellt när det kommer till de mer kända och udda. Nja, jag gillar det i alla fall. Kanske är det jag som övertolkar. Nu vidare till nästa bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar