Ibland är det skumt att läsa om böcker. Jag är inte supersåld på den här boken. Det var jag inte första gången heller. Egentligen är det inget fel på den. Kanske är det för att jag inte gillar hur elaka alla alltid är mot Harry. Det är inte lätt att vara pojken som överlevde. Eller ens säga att Lord Voldemort är tillbaka. Eller i alla fall närvarande på ett eller annat sätt. Alla tror alltid det värsta om honom. Det stör mig mycket i den här boken.
Det känns också som om Harry tränas i slåss mot den som inte får nämnas vid namn. För om nu Dumbledore är den store trollkarlen som alla säger borde han ju klara av allt hur lätt som helst. Eller så är det andra saker som lurar runt hörnet. Det är så en känner när en läser om. Så mycket lämnas utanför. Dessutom får vi ju bara läsa Harrys perspektiv och det händer mycket som vi aldrig får veta. Handlingen som går framåt vid sidan av.
Jag tycker fortfarande att det är underbar lyssning med Stephen Fry. Handlingen är trevlig och vi får träffa Ginny Weasley för första gången. Jag känner hennes trötthet på storebror Ron. Fred och George är som alltid underbara. De är mina favoriter och deras tvillingskap är som alltid underbart. Hermione är den tjej som blir trolldomsminister en dag och det märks redan här. Det finns också en viss elitism i trollkarlsvärlden som inte alltid är vacker. Den märks mer här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar