Olikhetsutmaningen: gult och grönt

Det är påsk och enligt O har som alltid frågor på torsdagar:

Det är inget motsatspar den här veckan och det är det ju inte alltid i olikhetsutmaningen. Jag tänkte först köra hönan eller ägget, men det skulle troligen blivit helt omöjligt, så veckans ordpar blir istället gult (som är påskens färg) och grönt (för våren).


Gult är en färg som jag har ganska så svårt för. Mest för att jag själv ser ut som en kyckling när jag har på mig färgen. Fast i litteratur och kultur är det annorlunda. Jag tänker på Tie a yellow ribbon round the ole oak tree. En fin liten låt som ska minnas om de som dött i krig. Det gula bandet är en symbol för soldater världen över men också för sjukdomen endometrios.


Grönt är en vacker färg om den är mild och påminner om de första vårblommorna. Mörk grön kan också vara vacker. Det jag kopplar ihop med grön är Anne på Grönkulla. Det blir ju Annes hem och den plats hon återkommer till i tankar i flera år även när hon flyttar och gifter sig. Det är kanske ett av de vackraste namnen på en gård jag vet.

Helgfrågan v. 13

Det är fredag och Mia undrar två frågor som vanligt.

Men jag undrar lite vad ni har hemma i hyllorna, har ni någon gammal bokskatt?
Eller någon bok som av någon anledning ni värderar högt.
Bonusfråga:
Hur firar du påsk?

Jag äger en gammal bok av Selma Lagerlöf som gavs ut året farmor föddes. Den fick jag av henne för många år sedan. Den är lite orkeslös numera så jag tänker inte visa den. Men det är en novellsamling som jag älskar.

Jag brukar fira med familj och påskbord. Gärna mycket ägg och framförallt godis samt must. Jag gillar must. Men i år är jag på väg hem efter en resa så påsken firas på flygplatser.

Hett i hyllan #137

Som alltid på torsdagar frågar Monika om hur bokhyllor ser ut:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Den här har jag haft ett tag. Egentligen är det en historisk faktabok men jag gillar dem också. Den kom fram förra året när jag flyttade. Kanske dags. Mest för att jag gillar författaren.

Harry Potter and the Prisoner of Azkaban av J.K. Rowling

Nu börjar vi träffa mörkare värld. En fånge rymmer från Azkaban. Det är en riktigt hemsk man. Han heter Sirius Black och var den som angav Harry föräldrar till Voldemort. Det är i alla fall det som är en del i hans straff. Han mördade också några människor. Alla inser att han är efter Potter men som alltid är det där med att berätta för Harry inget som förekommer ofta. Det händer så mycket annat detta år. De får en ny lärare i försvar mot svartkonst. Remus Lupin och han kände Harrys föräldrar. Harry tillbringar mycket tid med Lupin av olika skäl.

Detta är egentligen den första boken där Voldemort inte förekommer utan istället lär sig Harry bekämpa dementorer. De är fångvaktare på Azkaban och suger ut lusten att leva och slutligen själen. De befinner sig på Hogwarts för att fånga in Black. För det är väl klart att han är ute efter Harry.

Det finns något tragiskt i denna bok som jag alltid känner när jag läser den. Ingen berättar saker för Harry. Varför berättar ingen allt på en gång? Det är som om de inte kan eller orkar. För hur kan de inte berättar saker för pojken? Det är hans föräldrar som dog, och det är han som de flesta vill skada.

Ja, nu är jag grinig men någonstans tycker jag så synd om Harry. Jag gillar hur Hermione är överambitiös som alltid och får tokfnatt på Trelawney i boken när hon tycker att spådomskonst är rent nonsens. Harry och Ron har ju tagit det ämnet för att ja, det är ju lätt. Varje lektion får dock Harry veta att en stor svart hund är efter honom samt att han ska dö. Hmm, rätt och rätt skulle jag säga att Trelawney har då och då.

Jag förstår att Harrys pappa är viktig för honom men varför är det bara hans vänner vi får träffa? Hade Lily aldrig några vänner? Jag är inte så väldigt såld på James Potters förträfflighet. Jag vill veta så mycket mer om hans mamma. Kvinnan med de gröna ögonen som offrade sig för sin son. Fast det är klart, Harry är till mångt och mycket sin fars son också.

Boken är bra och mörkare än de tidigare och det säger inte lite i en serie som handlar om en ung pojke som kämpar mot en stor ondska. Sedan som alltid får en inte glömma alla underbara karaktärer som dyker upp. Stephen Frys uppläsning är som alltid underbar och jag tycker att han låter lite som filmkaraktärerna ibland speciellt när det kommer till de mer kända och udda. Nja, jag gillar det i alla fall. Kanske är det jag som övertolkar. Nu vidare till nästa bok.

Kulturkollos tisdagsutmaning: Fem snabba om påsken

Den här veckan är Kulturkollo nyfikna på påsktraditioner och veckan utmaning är en liten mini-enkät. Avsluta sedan med att berätta vad du läser i påskhelgen och/eller tipsa om en riktigt bra påskbok.

långfredagslugn eller påskaftonsfest

dragé-ägg eller mandelägg - both are good! Men om jag måste välja så.

påskhare eller påskkärring

picka ägg eller rulla ägg

påskmust eller påsköl


Eftersom jag kommer att vara på resande fot under påsken blir det ljudbok och Harry Potter i någon form. Stephen Fry i örat kan jag leva med. Alla dagar i veckan.

Ö - Överskattad. En bok du inte tycker förtjänar hypen.

Ö - Överskattad. En bok du inte tycker förtjänar hypen.
Jag tror att vi alla har varit där. Den här boken fick dig att undra varför alla andra tycker om den så himla mycket.

Men herregud ja, Camilla Läckbergs böcker i ett nötskal. Jag har läst men förstår inte. På riktigt alltså förstår jag inte. Det finns tusen böcker som tilltalar mig mer. Inte heller förstår jag Jonas Jonassons böcker. Den första var okej men aldrig mer. Det är så ibland för mig. Hellre böcker jag gillar än läsa sådant som andra gillar bara för att.

Harry Potter and the Chamber of Secrets av J.K. Rowling

Ibland är det skumt att läsa om böcker. Jag är inte supersåld på den här boken. Det var jag inte första gången heller. Egentligen är det inget fel på den. Kanske är det för att jag inte gillar hur elaka alla alltid är mot Harry. Det är inte lätt att vara pojken som överlevde. Eller ens säga att Lord Voldemort är tillbaka. Eller i alla fall närvarande på ett eller annat sätt. Alla tror alltid det värsta om honom. Det stör mig mycket i den här boken.

Det känns också som om Harry tränas i slåss mot den som inte får nämnas vid namn. För om nu Dumbledore är den store trollkarlen som alla säger borde han ju klara av allt hur lätt som helst. Eller så är det andra saker som lurar runt hörnet. Det är så en känner när en läser om. Så mycket lämnas utanför. Dessutom får vi ju bara läsa Harrys perspektiv och det händer mycket som vi aldrig får veta. Handlingen som går framåt vid sidan av.

Jag tycker fortfarande att det är underbar lyssning med Stephen Fry. Handlingen är trevlig och vi får träffa Ginny Weasley för första gången. Jag känner hennes trötthet på storebror Ron. Fred och George är som alltid underbara. De är mina favoriter och deras tvillingskap är som alltid underbart. Hermione är den tjej som blir trolldomsminister en dag och det märks redan här. Det finns också en viss elitism i trollkarlsvärlden som inte alltid är vacker. Den märks mer här. 

Olikhetstumaningen: modig och feg

Varje torsdag finns olikhetsutmaningen hos enligt O, så även denna vecka.

Idag ska jag föreläsa och det är ingenting jag gör ofta. Alltid när jag får frågan att göra något jag inte är så bekväm med är min spontana reaktion att säga nej. Jag är helt enkelt för feg för att hantera situationer som är nya för mig. De senaste åren har jag faktiskt blivit modigare och säger oftare ja, trots att jag blir sjukt nervös. Idag är en sådan nervös dag och därför blir veckans ordpar feg och modig.

Modig är det inte alltid lätt att vara men jag minns Neville Longbottom som vågar göra mer trots att han ofta är rädd. Precis som Harry själv har killen inte haft ett lätt liv och har föräldrar som skadats svårt i kriget mot Lord Voldemort. Han är också rädd för sin farmor och Snape. Fast han vågar och det gör honom modig, trots att han är rädd. Det går alltid att komma tillbaka till Harry Potter.

Att vara feg är något annat. Det är att vara kaxig men när det kommer till kritan inte göra något. Många är de bara tittar på. Många är de mobbare som egentligen är fega för de är så rädda om sina skinn och att hamna utanför.

Det får bli en annan kille från Harry Potter-serien. Draco Malfoy är en pojke som har fått allt och som levt med en ganska tydlig mobbare. Hans far är en elak man mot de flesta men han älskar sin fru och son. Däremot är han van att vara en mobbare och Draco har ärvt denna egenskap. Egentligen är inte Draco feg men feg nog att ta efter ett beteende som är negativt. Han har nog inga riktiga vänner. Draco har följare så den starke killen är egentligen feg för att han inte vågar vara sig själv. Jag läser just nu HP-serien. Därav mina insnöade svar!

Helgfrågan v.12

Som alltid i slutet av veckan undrar Mia något:


Vilken är din bästa deckare?
Bonusfråga: Ibland är det gott med lite kalla rätter, jag brukar göra en ris och räklåda jag tycker är god. Vad brukar du göra? 

Åh, vad svårt. Sedan jag började bokblogga har jag börjat läsa mer deckare men det är inte alltid. Jag får nog dra till med Hjorth/Rosenfeldts serie om Sebastian Bergman. Alla håller inte samma klass men nog måste jag säga att Bergman är en snubbe jag inte skulle vilja träffa men jag är glad att det finns alla människor i världen. Nu väntar jag på nästa bok. Det sker så mycket i karaktärernas utveckling att jag blir lite nyfiken åt vilket håll det ska ta vägen.

Kalla rätter, nja inte alltid men på sommaren blir det ibland. Pastasallad i alla former är en favorit då. Pasta, egenodlad spenat, andra grönsaker, gärna lite melon i, granatäpplekärnor, och så något mer om så önskas.

Hett i hyllan #136

Monika frågar varje torsdag:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag fortsätter med mina Noveller jag. Minns inte riktigt vilket år men det är klassiska noveller.

Zelda vs. Patriarkatet av Lina Neidestam

Zelda är tillbaka och nu har hon börjat arbeta på någon skvallerblaska. Hon arbetar jämt och är i stort sätt utsliten. Samtidigt försöker hon hitta sig själv och även en och annan pojke. Jag har läst denna förr och här tänkte jag något smart då.

Jag gillar Zelda. Hon är så vilsen som alla är i en viss ålder. Vill ha jobb, men litar inte riktigt på att det hon gör räcker. Vill ha förhållande men inte definieras av det. Vill känna sig vuxen men samtidigt inte. Att hon sedan är feminist men ibland faller ifrån vem gör inte det? Det gör vi alla. Neidestam är nog den av de grafiska författarna jag läser som jag gillar mest. Det säger en del för jag gillar dem alla. Men Zelda, hon är speciell hon.

Kulturkollos tisdagutmaning: fångad, fängslad och fjättrad

Hos Kulturkollo har uppmaningen varit denna:

Under veckan skriver vi om såväl kroppslig som själslig fångenskap – i stort och smått.  Det kan handla om att vara slav under mode, normer och annat som påverkar oss i vardagen. Det kan också handla om manier, tvångstankar och missbruk. Fysisk fångenskap kan vara av både frivillig som ofrivillig form.

Veckans utmaning går ut på att lista tre böcker, filmer, TV-serier, teater eller konst som berättar om att vara fångad, fängslad och fjättrad.

Den första TV-serie jag kommer att tänka på är OZ, en hemsk serie om män i fängelse. De sitter i en specialavdelning och det är hårt, våldsamt och ja, allt du kan tänka dig. Den är så bra och även om den är några år kanske du kan hitta den. Många bra skådespelare och framförallt vad fängelse kan göra mot män. Rehabilitering min fot skulle jag säga. Samtidigt får väl Orange is the new black kvala in i samma liga. Inte riktigt samma sak men det går att se likheter mellan serierna på sätt som inte alltid är smickrande för alla karaktärer.

The Shawshank Redemption, Nyckeln till frihet, är alltid med på min favoritlista och eftersom den utspelar sig i fängelse får den vara med här. Andy som kommer till Shawshank efter att ha dömts till mordet på sin fru och hennes älskare möter Red och det är så fint om vänskap på oväntade ställen. Har du aldrig sett den, vad väntar du på? Just nu på Netflix tror jag.

Slutligen tänker jag på Mariam som i Khaled Hosseinis Tusen strålande solar, befinner sig en fångad värld. Det är den värld som hennes man bestämmer åt henne. Hon väljer att leva i den tills den dag Laila kommer dit. Hennes man nya fru som ändrar allt. Det finns så många kvinnor som är fångade i ett destruktivt förhållande och en önskar bara att de har ork och mod att ändra på det.

Doctor Strange

Det slog mig häromdagen att snart är MCU som vi känner det snart slut. Med Infinity War kommer vissa karaktärer att försvinna och därför har också vissa introducerats. De ska kanske få en egen trilogi, som MCU älskar, efter IW eller bara plockas med för att de behövs i handlingen. Att göra filmer på serietidningar kräver en hel del. Ibland måste vissa bara förklaras mer.

Doctor Strange är en sådan karaktär. Det här är en ganska så osympatisk snubbe. Duktig kirurg som en dag är med i bilolycka som skadar hans händer. De blir i stort oanvändbara och han ger sig ut på en resa för att nå inre frid och kunna arbeta bortom smärtan. Det är så han kommer i kontakt med en grupp som skyddar världen. Den forne, The Ancient One, leder gruppen och har förmågan att påverka de olika dimensionerna. Runt om i världen finns det olika sanctums som beskyddas av väktarna.

Strange visar sig ha förmåga att göra likadant och blir utvald att bli en väktare precis som många andra. En artefakt väljer honom och det är the cloak of levatiation, som gör att han kan sväva i luften. Att hans arrogans är viktig för jordens överlevnad trodde nog inte många, inte ens han själv.

Det är en så svår handling att återberätta och ska jag vara ärlig har jag alltid haft svårt för Strange. Serietidningen var så konstig att relatera till att jag inte riktigt hängt med. Benedict Cumberbatch känns helt rätt även om jag har svårt för att höra honom prata amerikanska. Det är fel språkljud för mig. Han är övertygande som en riktigt arrogant snubbe. Kanske för att det är hans typecasting nummer 1. Jag tror att denna film hade mått bra av att komma in lite tidigare. Att den gode doktorn sedan dyker upp i Thor: Ragnarök och jäklas med Loki är bara en bonus. Visst, det går att se Strange som en ny Tony Stark men där Stark är en älskvärd snubbe är Strange bara arrogant. Dagens ord, en arrogant kille som räddar världen. Med i IW ska han ju vara och vi får väl se om han överlever Thanos.

Harry Potter and the Philosopher's stone av J.K Rowling

Jag undrar alltid hur många som kan berättelsen om Harry Potter utifrån filmerna enbart. De är så annorlunda i bokform. Jag bestämde mig för att läsa om dem i år och hamnade i ljudbokslandet. Hur kan jag inte göra det? Stephen Fry läser som en gud och engelskan, ja herregud, är en fröjd för örat.

Harry är den ende som överlever en brutal attack mot hans familj och göms undan hos sin moster och morbror. Detta trots att han är en hjälte i trollkarlsvärlden för att ha överlevt och tydligen dödat den som inte får nämnas vid namn. Men det är yttersta vikt att Harry inte lever som trollkarl. Det går 10 år och så lagom till hans födelsedag får han ett brev, med en uggla. Eller ett brev är att underdriva. Harrys moster och framförallt morbror blir utom sig och försöker stoppa allt. Det är genom detta mejl som Harry äntligen får veta mer som sin bakgrund och som vi som mugglare äntligen får möta trollkarlsvärlden som är hemlig för oss.

Jag älskade boken så mycket första gången jag läste den att det går inte att beskriva. Det var min PPU, lärarutbildning, och en av klasserna skulle läsa den. Inte min klass men en annan som jag fick hänga lite med. Grabbarna jag gjorde PPU med tyckte den var barnslig och pratade mycket om Populärmusik från Vittula. Båda böckerna är bra men fantasynörden i mig kunde inte låta bli.

Flera år senare, hela berättelsen berättad och filmerna sedda är boken fortfarande kanon. Visserligen är jag äldre, Harry är 11 men jag drömmer också om ett brev till Hogwarts. Fast nu tänkte jag nog arbeta som lärare och i trolldomshistoria då. Känns som min grej. Som sagt, har du inte, läs!

Olikhetsutmaningen: kropp och själ

Enligt O:s torsdagsfråga låter som följer:
Veckans ordpar att söka efter i kulturen: kropp och själ.


Själ är ju ett vanligt förekommande tema i många böcker. Att ha en själ är ofta det som skiljer goda från onda i fantastyvärlden. Därför får kropp och själ symboliseras av Harry Potter. Inte Harry själv utan snarare Lord Voldemort. Han är utan kropp väldigt länge utan är mer som en konstig version av något. Det andra är att han splittrar sin själ för att inte kunna dö så lätt. Jag måste säga att det är mitt svar.

Helgfrågan v. 11

Mias helgfråga är som följer:

Vad ogillar du i böcker?
Bonusfråga: Dr Jekyll och Mr Hyde har väl alla hört talas om, förvandlas du någon gång till Mr.Hyde?

Jag ogillar när orsaken till brott ligger i dåtiden. Det är nästan alltid så och så får vi följa den individen när saken hände för x antal år sedan. Jag blir tokig ibland. Det sker så ofta att det blir lite enformigt.

Mrs. Hyde, får jag väl säga, kommer fram i trafiken. Jag blir galen på alla som kör som galningar. Visst vi kör alla tokigt ibland, så även jag, men när en saktar ned 1 km innan avfart på motorväg kryper det i mig. Det är bara relevant när det kommer till snöoväder och kö, annars!

Hett i hyllan #135

Monikas fråga som alltid på torsdagar:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jösses, jag återkommer till mina noveller.

Kort bokenkät

1) Vad heter boken du läser just nu?
Jag läser fortfarande Dan Browns Begynnelse
Vibeke Olssons Som ett träd i skogen
Harry Potter and the order of the Phoenix

2) Hur långt har du kommit?
Drygt halva
Drygt halva
Drygt halva

3) Beskriv boken med tre ord.
Annorlunda, modern, Spanien
Historisk, kvinnlig, nära
Framåtskridande, nervig, avgörande

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
3
3,5
5

Kulturkollos tisdagsutmaning: Vilken kultur förknippar du med Paris?

Frågan denna vecka från Kulturkollo är som följer:

Veckans tema handlar om vår och mer specifikt om våren i Paris. Nu kommer vi inte att vädergranska era val, men staden som erbjuder så mycket rent kulturellt ska stå i centrum i vår (vår) veckoutmaning.

Er uppgift är att berätta om kultur som ni förknippar med Paris. Det kan vara böcker, film, konst, musik eller kanske någon person som du tycker hör ihop med staden. Du får också gärna ge tips på saker att göra om man själv reser dit.

Kultur som jag förknippar med Paris? Åh, vad svårt. Någonstans är det en blandning av mycket. Jag tänker på de unga amerikaner som bodde i Paris mellan krigen och skrev och då tänker jag på Joyce, Hemingway och Gertrude Stein. Visserligen kanske inte mycket om Paris men det finns en känsla där det skapades något för alltid.

Sedan är det också konst men det tror jag alla tänker på. Viss konst är för evig som Mona Lisa, annat är bara tillfällig och kanske just då. Fast jag är ju svagast för vackra statyer och tavlor som är från Renässansen.

The Killing

Vilken tid det tog för mig att se den här serien. Den är egentligen dansk men jag missade den och bestämde mig för att se den amerikanska varianten istället. Det tog också tid innan jag kom dit i min serielista.

Det hela utspelar sig nog i nordvästra USA. Ett mord begås och en kriminalare vid namn Sarah Linden kopplas in. Hon får samtidigt en ny partner, Stephen Holder, och det är inte hennes grej. Hon är smart, men komplex, och han är lite av en slarver i hennes ögon. Deras partnerskap är central och jag måste säga att det vackert och fint beskrivet. De två poliserna som vill lösa fallet men som inte alltid litar på den andra. Det av många skäl.

Det märks att denna serie stammar från Danmark. Känslan av nordic noir, som det så chict kallas och där även Bron ingår, finns. Kanske är det stilen på utredningen eller det faktum att det är mörkt, regnar och polisstationen är så beige. Fast mest är det dialogen tror jag som säljer mig på denna punkt.

Det var värt sin väntan att se den här serien och jag måste säga att Joel Kinnaman är en juvel. Mer komplexa roller åt honom. Mest får han ju spela en muskelkille men han kan så mycket mer. Jag tycker att alla kan se om den här även om du sett Brottet. Den är helt värd sin tid.

Ä - Ärvd. En bok du läste efter att dina föräldrar läste den.

Ä - Ärvd. En bok du läste efter att dina föräldrar läste den.
En av dina föräldrar rekommenderade den här boken till dig efter att de själva läst den. Vad tyckte du själv om den?

Jag har nog bara läst en bok efter att mina föräldrar läst den. Vi har inte riktigt samma boksmak någonsin. Den bok jag läste efter att de läst den var Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö av Håkan Nesser. Den var bra tyckte de båda och jag höll med. Annars tror jag att det skulle vara intressant om de läste en eller annan fantasybok. Det kommer aldrig att ske.

Olikhetsutmaningen: frihet och förtryck

På enligt O är det denna utmaning denna vecka:

Idag är det Internationella kvinnodagen och veckans ordpar har inspirerats av det. Därmed inte sagt att dagens exempel ska handla om kvinnor. Orden frihet och förtryck är definitivt inga ord som bara kan kopplas till ett kön.

Bara kvinnliga författare idag och så får det vara den 8:e mars. Vilka kulturella verk förknippar du med ordparet frihet och förtryck?



För mig är förtryck så mycket. Det kan vara allt från att inte få säga något i sitt äktenskap till att leva i ett land där det inte är okej att tycka annorlunda. En bok som tog mig hårt i omläsningen var The handmaid's tale av Margaret Atwood. Jag läste den som tonåring men när jag läste om den förra året insåg jag hur skör vår frihet är. Hur lätt det är att hamna i ett förtryck. Boken fick mig att tänka på Boko Haram som kidnappar unga flickor. Jag kände att i en värld där många längtar efter sanna värderingar går det nog att tänka sig en viss mängd förtryck.

Jag känner frihet får bli Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren. Lilla Ronja som på något sätt struntar i sin far och ger sig ut för att hon vill leva sitt liv. Att vara fri att bestämma över sig själv är viktigt och jag håller med. Det borde vi uppmana alla flickor att göra tidigt i livet.

Helgfrågan v. 10

Fredag kväll och denna vecka har varit speciell. Men nästa ska bli bättre har jag bestämt och det hoppas jag kommer att stämma. I alla fall tänkte jag svara på Mias helgfråga innan jag lägger mig.

Vad tycker du om särskrivning i böcker?
Bonusfråga: Lets dance börjar snart(23 mars). Hur är det med dig, brukar du svinga de lurviga någon gång?

Som den svensklärare jag är så kan jag lätt säga att särskrivningar ger mig allergi. Jag hamnade i ett argument på ICA Maxi sist jag handlade. De hade särskrivit på ett sätt som fick mig att se rött. Fast alla förstår vad vi menar svarade tjejen jag pratade med. Nja, svarade jag, inte jag. I böcker är det ännu värre. Hur det har kommit förbi korrekturläsningen förvånar mig. Färre särskrivningar för folkets väl och mitt.

Nej, jag brukar inte svinga eftersom jag har så svårt med takt och har ingen taktkänsla. Det undvikes med andra ord.

Hett i hyllan #134

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag har alldeles för många Noveller för världens barn olästa. Borde läsa dem för jag gillar noveller.

Å - Ålder. En bok som utspelar sig för minst hundra år sedan.

Å - Ålder. En bok som utspelar sig för minst hundra år sedan.
Titanic, Jorden är platt, vikingaskepp, upptäckten av elden eller ännu längre tillbaka i tiden. Vilken är den bästa bok du har läst som utspelar sig för minst hundra år sedan? Notera att tidsresor från vår tid bakåt inte gills.

Det får väl bli Gösta Berglings Saga av Selma Lagerlöf. Den är alltid värd att läsa och underbar. Den utspelar sig ju före år 1900 så jag skulle säga att den kvalar in här.

Kulturkollos tisdagutmaning: Vi skapar en chicklit-kanon!

Denna vecka har Kulturkollo en fråga om chicklit så jag ska försöka fundera ut något smart. Tanken är att det ska ske en sammanställning på söndag. Så här ser själva utmaningen ut:

Hur som helst, så har jag nog aldrig sett ett förslag på en chicklit-kanon. Så vad passar bättre än att vi i veckans utmaning skapar vår alldeles egna chicklit-kanon?

Vilka chicklit-titlar bör man ha läst? Ge förslag på en eller ett par titlar som borde finnas med på en sådan här lista.

En ny bekantskap för mig var faktiskt Josefine Sandbloms Kalla mig Amanda. Den är kanske inte riktig chicklit men i gränslandet. Den är inte heller för den blyga läsaren men bra svensk debut.

Små citroner gula av Kajsa Ingemarsson får kvala in här. Den läste jag till en kurs som hette just Chick lit för många år sedan och jag gillade den. Skrev paper på den och analyserade som bara den. Helt värd sin läsning och jag gillar ju mat.

Jenny Colgan får också kvala in även om hennes böcker har ändrats över tid. Jag gillar nog faktiskt The Summer Side Café bäst. Kanske var det uppläsningen på skottska som gjorde sitt :).

Alla lär väl säga Helen Fielding men jag vill slå ett slag för Candace Bushnell som skrev Sex and the City. Kanske inte klassisk chicklit men ändå med många element. Den första boken var helt annorlunda serien och mer ironisk än en kan tro.

Löftet av Mari Åberg

Det är nu dags för att möta den andra huvudpersonen i Mari Åbergs trilogi. Denna gång handlar det om Göran. Han växer upp i Hälsingland där hans far arbetar som sågverksarbetare. När mamman dör utauktioneras till en bondgård, som visserligen är inom släkten men arbeta får Göran göra likväl. Från tidig ålder arbetar Göran och så småningom blir han omhändertagen av en annan släkting som gör att han får studera lite och får bort honom från spriten. Göran har jobbat i skogen i några år och kan inte hantera alkohol. Sedan börjar han arbeta på en mack och tar körkort. När andra världskriget infaller så gör han med många andra unga män lumpen och anmäler sig till Finska vinterkriget.

Att vara i armén är Göran bra på och det kommer sig så att han stannar kvar i militär tjänst större delen av tiden. Han har gjort några avstickare under tiden men på det hela är det där han arbetar. När kriget är över väljer han en väg som känns lite otäck men ändå rätt för honom.

Jag tycker att boken är rätt bra och den visar på ett tvärsnitt i vår historia. Det som retar mig lite är hur dålig Göran är på att genomfölja vissa saker. Han lovar men det är inte alltid så att han gör det för det är lite jobbigt för honom. Det är intressant men följs liksom inte upp. Hoppas verkligen att Åberg låter Göran ändra sig lite i den tredje boken. Denna lyssnade jag på och det är en kort bok så det går fort. Kanske är det så att den gör sig bättre i läst form men jag har lyssnat till och från jobbet och det har fungerat ganska bra för mig.

Fröken Frimans krig

Jag såg klart Fröken Frimans krig för någon månad sedan. Det var inte för att jag inte gjort det tidigare. Jag såg om den för den är så bra. Jag älskar att SVT har gjort en så bra dramatisk serie om kvinnor och kvinnors kamp. Nu är Sissela Kyle dotter till Gunhild Kyle, som var professor i kvinnohistoria och för mig en person som belyste mycket av kvinnokampen, så det kanske inte är så konstigt. Sedan är det ju liksom ett tvärsnitt av kvinnor i Sverige, då som nu. Vissa vill inte rucka på sitt liv, andra vill men på sitt sätt. Några tar till kamp och vissa har ett stort hjärta som de inte kan förbise.

Måste säga att jag är glad att de inte tänker göra en femte säsong. Ibland ska en avsluta på topp och jag tror att kriget skulle vara ett problem för serien. Dessutom finns det mycket om just tiden efter kriget.

Att se så många kvinnliga skådespelare briljera är också trevligt. Jag har sett serien med elever i skolan för att det är viktigt för dem att få en bild av världen eftersom de ibland har lite svårt att relatera. Det är väl inte så att alla tycker om den och utan att vara elak kan jag ju säga att tjejer gillar den i större utsträckning. Jag är som sagt så glad att det fanns tid att göra fyra kanonsäsonger.

Olikhetsutmaningen: kyla och värme

När denna utmaning kom var det kallt men så här till helgen så blev något varmare här hemma. Annars är det dags för enligt O:s utmaning om olikhet.

Det är kallt som bara den i hela Sverige och större delarna av Europa just nu och allt jag drömmer om är riktig värme. Veckans ordpar är kyla och värme, vilket kan handla om bokstavliga temperaturskillnader, men också om den kyla och värme som kan finnas i ett samhälle eller i en relation.

Nu är det er tur. Vilka kulturella verk vill ni koppla ihop med orden kyla och värme?


Det får bli Barnen från Frostmofjället av Laura Fitinghoff som representera kyla. Jag minns när jag läste den första gången och jag led med barnen. De går och fryser på fjället bara för att slippa bli utauktionerade. Det är en fin bok om barns liv i början av 1900-talet.

Värme var svårare för jag kom inte på någon bok. Det får därför bli en film. Den heter Flight of the Phoenix och den utspelar sig till största delen i Gobiöknen där planet kraschar. Det är varmt på dagarna så att de nästan förgås samtidigt som de måste bygga om planet för att komma därifrån.

Helgfrågan v.9

Det är fredag och denna vecka har varit brutal. Så här kommer de frågor Mia ställer inför helgen:

Vilken bok som blir film 2018 ser du framemot? (annars kan du tipsa om en bok som blivit en bra film)
Bonusfråga:
Hur ser ditt skrivbord ut, eller där du sitter och bloggar?


Bonusfrågan får komma först denna gång. Jag sitter i min soffa och bloggar. Skrivbord har jag på jobbet så jag tackar väldigt mycket för det. Det är skönt att vara oergonomisk och sedan kunna gosa in sig i lite mjuka kuddar.

Film till bok är känsligt. Ibland kommer filmer till böcker jag inte läst och jag tänker hmm, ska jag se eller inte? Det blir ofta att jag ser och aldrig läser boken. Om jag har sett efter rätt kommer det komma en film om Neil Armstrong i höst. Jag är ju historienörd så den filmen är jag lite intresserad av. Den är baserad på en biografi om mannen i fråga.

Hett i hyllan #133

Det är torsdag och jag är lite stressad. Här är Monikas fråga som alltid:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag gillar ju noveller och har faktiskt alla Noveller för Världens Barn. Av någon konstig anledning är just denna från 2010 helt oläst. Jag brukar läsa lite spridda noveller men den här har jag aldrig öppnat. Jag har ju utmanat mig själv i novelläsning så det kanske blir denna gång. Den såldes ju till förmån för Världens barn och vi fick varsitt ex på jobbet under de år de kom. Vi fick ta hem dem om vi ville och det gjorde jag. Läsa delar av den tänker jag nog göra.