tisdag 22 april 2014

Hungerspelen av Suzanne Collins



Dystopier är inte allas favoritgenrer.  Men jag gillar dem. Så efter att ha varit med om elever som älskar böckerna så mycket att de läst dem om och om igen började jag läsa.

Katniss Everdeen har huvudrollen i denna trilogi som utspelar sig i landet Panem. Det är en diktatur där de flesta lever i stor fattigdom. En gång per år genomför man hungerspelen som går ut på att man tävlar till döds om ära för sitt distrikt. Katniss ställer upp som frivillig när hennes syster blir vald till spelen.

Jag tror den beskrivningen räcker. Sedan är det också nog så att många har läst den vid det här laget. Jag gillar världen som Collins har ritat upp för läsaren. Det är en sådan samhällskritik att man blir nästan lite glad. Eller ja, det lät ju konstigt. Jag kan läsa in så mycket att det är överfullt. Det är dock inte bara detta utan det är också en berättelse om att växa upp på ett smärtsamt sätt. Att inte få vara barn eller ens njuta av att vara ung.

Jag kan tycka att Katniss är otroligt hård mot andra. Hon är nästan för hård mot sin mor medan hon är så beskyddande mot sin syster. Egentligen är ju mor och lillasyster likadana men det verkar som om Katniss har bestämt sig för en mur av ilska så att hon inte ska behöva må dåligt själv.

Ja, men det här var ju jättebra. Alldeles för bra för dess eget bästa egentligen för det måste vara svårt att toppa detta som författare. Hur gör man då? Precis som Rowling är Potters mamma kommer Collins vara Katniss mamma och jag tror inte att jämförelsen kommer att undgå hennes kommande böcker någonsin.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar