Det är inte lätt att sammanfatta handlingen i denna bok så det tänker jag inte göra. Det handlar mer om att man inte vill berätta vad det handlar om. Denna bok ska upplevas på egen hand.
Vi är kvar i Engelsfors och det är dags att avsluta skolåret men det visar sig vara lättare sagt än gjort. Linneas och Anna-Karins liv ändras på ett sätt ingen nog trodde var möjligt. Vanessa växer som människa, Minoo hittar sin kraft och saker avslöjas som kanske överraskar en del. Okej, så det är ändå 800 sidor text som avslutar denna trilogi. Mer borde jag väl kunna säga? Nej, egentligen inte för det är viktigt att fatta handlingen själv.
Jag gillar en mängd saker. Jag gillar att Anna-Karin tar plats och jag gillar att Vanessa får bli den smarta tjej hon är. Jag gillar också att man får veta mer om Rådet och att livet inte alltid är svart eller vitt. Jag gillar också att karaktärerna får vara tonåringar. Det är lite poängen med boken.
Buffywiben lever vidare i denna bok och jag måste säga att jag gillar det. Samtidigt kan jag tycka att man kunde ha kört lite på mer intertextualitet i det fallet men vad vet jag. Nej, jag kan nog inte komma på något som gör mig besviken med boken. Det var länge sedan jag läste en så tjock bok så fort. Jag läste och lyssnade och Julia Dufvenius ska ha en stor eloge för sin uppläsning. Har du inte läst någon har du något att se fram emot kan jag säga. Svensk ungdomslitteratur har verkligen levt upp de senaste åren. Tack för det. Tack för Engelsfors.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar