Truman borde vara lycklig men det är han inte. Han saknar kvinnan han en gång älskade och trivs inte med fru eller jobb. Alla i staden arbetar kring Truman och få saker är spontana. Men Truman vågar drömma. I alla fall lite.
Jim Carrey borde göra fler dramatiska filmer för han är så bra. Han har en naivitet som går igenom skärmen och jag känner med honom. Det är säkert därför som Peter Weir valde honom. Den känslan tror jag ska upplevas i filmen också. Det är ett fascinerande ämne och detta är nog den bästa filmen om realitysåpa som gjorts. Det värsta är att den känns delvis trolig fortfarande. Men se den. Den går nog att streama om inte annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar