Janis har stulit sin brors bil. Hon ska se norrskenet. Det finns inget annat i hennes liv just nu. Jo, det gör det. Emelie som inte finns längre och allt de skulle göra. Emelie har tagit livet av sig och skjutit ner skolkamrater. Det är vad Janis försöker glömma eller förstå eller bearbeta på sin resa norrut.
Det är många planer som försvann när Emelie försvann. Hur de skulle vara vänner hela livet eller vad de skulle göra när skolan var slut. På väg norrut träffar Janis en del människor som gör hennes resa mera fyllig. Det är damen i skogen som ger henne en pistol. Det är Morgan och Viola som har rymt från staden och lever nästan på det naturen ger. Och Jim som är vacker, spelar piano och har sina höga och låga stunder. Alla dessa möter Janis på väg norrut i Sverige.
Jag gillar Johanna Nilsson. Hon skrev en bok som tog mig länge att läsa för den berörde mig. Den här boken berör mig också men inte på samma sätt. Jag blir lite konfunderad att det handlar om en skolskjutning. Det är något som aldrig har hänt i Sverige och därför känns det mer som fiktion än tidigare böcker av Nilsson. Det gör mig faktiskt lite ledsen eftersom jag tycker att boken är bra men den griper mig inte överdrivet mycket. Jag tänker på de stackars barnen som haft så halvkassa föräldrar eller har de det? Tja, jag är glad att jag har läst den men jag vet inte om jag kan rekommendera den. Kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar