Juha är tonåring och på gränsen till att bli stor. Det är ett spännande kliv på många sätt. Det är att lämna barndomen för alltid, det är att börja jobba eller gå gymnasiet, det är att det ska bli åttiotal, det är att bli den man är. Juha vet egentligen inte vem han är. Det märks eftersom han själv tycker att det är okej att ljuga för människor. Att tala sanning eller ljuga är inte så stor skillnad tänker han. Juha vill så desperat passa in. Det gör att han ibland glömmer Jenny och att han gör saker som är helknäppa.
Detta är en vacker skildring av att växa upp. Jag gillar när alla lärare förstår Juha för att han är homosexuell. Det är verkligen en skolgrej. Det är klart att man förstår men vissa saker som vuxen är inte lättare att behandla än det är för ungdomar. Då tänker jag på annat men där man önskar att man fick vara människa först.
Jonas Karlsson läser denna bok och han gör det så bra. Lite ledsamt och lite komiskt på samma gång. Det är en vacker bok som får mig att känna mig som 15 år igen. Jag lider med Jenny och önskar att alla coola tjejer och killar någon gång förstår hur det kan vara. Säg inte att de är lika osäkra. Om de var det skulle ingen känna sig misslyckad.
Nej, men läs den. För den är värd att läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar