tisdag 18 januari 2022

Tisdagstrio: Mamma, pappa, barn

 



Varje tisdag håller Ugglan & Boken i en utmaning. Det är att komma på tre böcker inom ett speciellt tema. Denna vecka är temat Mamma, pappa, barn. Det fina är att temat är ganska öppet och tolkningsbart. Det är vad jag har gjort och kanske mamma och barn förekommer mest. 



1. Maskarna på Carmine Street av Håkan Nesser. Den handlar om ett par som förlorat sitt barn. De kan inte riktigt ta sig förbi denna sorg och det leder till oväntade handlingar. Mamma, pappa och barn på ett litet annat sätt.

2. Dykungens dotter av Birgitta Trotzig. Det är en annorlunda bok och du får nog leta om du ska hitta den. Det handlar om en mamma och en dotter. Deras liv är allt annat än lätt och det utanförskap som beskrivs känns tungt. Det är dock en underbar läsning och jag borde läsa mer Trotzig när jag har ork

3. I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell. Jag minns att jag läste denna och grät. Jenna i boken har en mamma som är svårt cancersjuk. Hon skriver en dikt som heter "Om du dör mamma, då tar jag livet av mig." Fin bok även om jag inte kan läsa den med mina elever. Det berör för många ibland på nära håll. 

11 kommentarer:

  1. Nesser har jag läst massor av, dock inte denna, men den står i hyllan.

    SvaraRadera
  2. Gillar dina två första, men I taket lyser stjärnorna har det fortfarande inte blivit av att jag läst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den var faktiskt riktigt bra. Jag läste den för så många år sedan.

      Radera
  3. Trotzig och Thydell finns på läslistan. Nessers kände jag faktiskt inte till, men jag tänker alltid att jag måste läsa mer Nesser.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nessers bok är nog ganska okänd. Den är lite mer fristående än andra.

      Radera
  4. Dykungens dotter har jag läst, men det var hemskt länge sedan.

    SvaraRadera
  5. Okända böcker för mig. Jag kan förstå att Thydells bok kan vara tung att läsa, så jag förstår att den nog inte utan vidare kan användas i skolan.

    SvaraRadera
  6. I taket lyser stjärnorna har jag läst. Den är väldigt sorglig.

    SvaraRadera