Alltså fyra år är min jam! Även denna är klar :).
Sist jag pillade på den här var 2016 och sedan dess har den skvalpat runt i fel drive. Klar är den i alla fall.
Alltså med tanke på att jag aldrig kan tänka mig att avsluta något är jag nöjd. Det tog bara fyra år :).
Varje vecka har Mia på Mias bokhörna en fråga om böcker inför helgen. Denna veckas fråga såg ut så här.
Fick du någon bok i julklapp?
Nej. Jag försöker läsa på annat sätt. Jag var med om ett skolbiblioteks nedläggning under 2021 och då fick jag för mycket böcker därifrån.
Veckans kulturfråga hos Enligt O är som följer:
Varje vecka har Ugglan & Boken ett tema. Temat går ut på att man ska hitta böcker som knyter an på ett eller annat sätt. Tolkningen är rätt fri. Denna veckas tema är
Frukt eller bär (i handling, titel eller på omslag)
1. Smultron och svek är den första delen i Familjen kring LaStella skrivna av Ewa Swedenmark och Annica Wennström. Det är ganska trevligt med lite mysig vardag. Lite Östersund och lite god mat och inte så mycket att tänka. Det var några år sedan jag läste denna men hela serien har ett bär i sig.
2. Små citroner gula av Kajsa Ingemarsson är en bok jag troligtvis aldrig skulle ha läst om jag inte hade haft den som kurslitteratur. Jag läste en kurs i chick-lit, usch för den genren, och då skulle vi läsa denna. Den är en underbar bitterljuv berättelse om en tjej som hittar sin väg i livet.
3. Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson. Som det arbetarbarn jag är kan jag känna hennes beskrivning. Min klassresa är stor och igenkänningen från äldre generationer är stor. Martinson skriver på sitt sätt men jag tycker mycket om det.
Varje söndag delas lite smakbitar av böcker runtom på i bokbloggssfären. Samlingspunkt är bloggen Betraktninger.
Jag har just börjat på Jonas Moströms Skytten där Natalie Svensson är i fokus. Moström kopplar samman sina två deckareserier och Johan Axberg dyker upp även här. Detta utdrag är från sidan 24 i den e-bok jag läser. Just nu har jag inte läst så mycket längre men det här var ju lite nytt.
Linda på bokbloggen Enligt O har en kulturfråga varje vecka. Denna vecka är den som följer:
Vilken film eller tv-serie var bättre än boken?
Varje tisdag håller Ugglan & Boken i en utmaning. Det är att komma på tre böcker inom ett speciellt tema. Denna vecka är temat Mamma, pappa, barn. Det fina är att temat är ganska öppet och tolkningsbart. Det är vad jag har gjort och kanske mamma och barn förekommer mest.
1. Maskarna på Carmine Street av Håkan Nesser. Den handlar om ett par som förlorat sitt barn. De kan inte riktigt ta sig förbi denna sorg och det leder till oväntade handlingar. Mamma, pappa och barn på ett litet annat sätt.
2. Dykungens dotter av Birgitta Trotzig. Det är en annorlunda bok och du får nog leta om du ska hitta den. Det handlar om en mamma och en dotter. Deras liv är allt annat än lätt och det utanförskap som beskrivs känns tungt. Det är dock en underbar läsning och jag borde läsa mer Trotzig när jag har ork
3. I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell. Jag minns att jag läste denna och grät. Jenna i boken har en mamma som är svårt cancersjuk. Hon skriver en dikt som heter "Om du dör mamma, då tar jag livet av mig." Fin bok även om jag inte kan läsa den med mina elever. Det berör för många ibland på nära håll.
Det är ibland svårt att göra böcker efter film. Nu var inte Attack of the Clones speciellt väl mottagen och jag kanske förstår varför. Eller inte. Star Wars-fans, och nu menar jag en väldigt liten del som är väldigt högljuda berättar gärna vad som är fel medan andra bara tänker att det fungerar.
Vi kan väl sammanfatta boken med att detta är nu som Anakin Skywalkers väg mot den mörka sidan börjar. Det finns lite hintar här och där. Jag förstår vad Lucas, och de andra manusförfattarna försökte säga. Det finns personer som viskar i hans öra och som han lyssnar på. Precis som alla andra som radikaliserar ungdomar finns det här med. Precis som i många andra fall är det ingen som märker detta i så stor utsträckning eller så ignoreras de unga som utsätts. På så sätt är det egentligen en väldigt samtida läsning i en fantasybok.
Varje söndag får man inblick i vad som läses ute i stugorna i både Sverige och Norge. Samlingspunkten är Betraktninger.
Jag läste för många år sedan Kristin Cashores serie om De Utvalda. Det är en fantasyserie för unga vuxna om personer med speciella gåvor. De kallas särlingar. Tydligen kom del fyra i höstas. Sedan ska det komma en del fem. Det har blivit lite mognare i denna omgång men det är väl också helt okej. De som läste serien när den var ny har ju också blivit lite äldre. Utdraget är från kapitel 10 i min version som är på sidan 98. Alla versioner är ju lite olika och detta är e-boken så.
Den här boken delades ut till alla elever i årskurs två på gymnasiet för några år sedan. Jag läste den då men läste om den med några elever för under 2020. De läste den under pandemin och sedan diskuterade vi. De fick skriva en liten reflektion när de var klara. I religion känns det som en rimlig uppgift för ett högre betyg.
Jag tänker lite på att den här boken både känns relevant och kanske även lite daterad. Konstigt att det kan kännas så. Kanske är det för att om vi nu ska vara feminister ska vi tänka på männen. Det låter konstigt men vi borde jobba på att ändra mansnormen lika mycket som vi ska ha bra förutsättningar för kvinnor. Att läsa genusvetenskap fick mig att tänka på just detta. Vi hjälper alla till att hålla upp strukturer som gynnar oss. Det är så vi tar oss vidare och då som feminister borde vi tänka på att ändra mest för män, konstigt nog.
Enligt O där Linda skriver om böcker och annan kultur återfinns varje onsdag en fråga. Denna vecka var frågan som följer:
Vilka läsmål har du för 2022?
Det är redan vecka två av 2022. Om jag känner vissa personer på nätet rätt så är säkert någon dag i februari superspeciell när det kommer till datum. Det är det säkert med en mängd tvåor. Mia har en ny logga för Helgfrågan detta år. Jag tycker den var riktigt magisk. Veckans fråga är som följer:
Har du någon bokutmaning för 2022?
Catherine Morland har sina fördelar och sina sidor som jag ibland tänker att jag borde bläddra förbi. Ibland tänker jag att hon är en förståndigare version av Lydia Bennett men att det finns lite av hennes vildhet och naiva sida. Detta är en bok som borde få större utrymme när man pratar om Austens böcker. Först skriven men sist publicerad och när man tänker på det är den brilijant.
Fanny
Det är ett nytt år. Ugglan & Boken har nya teman för varje tisdag. Denna tisdag är det Överst i min läshög. Eller får man säga läshögar. I alla fall blev det dessa tre denna vecka.
1. Jag gillar Jonas Moströms serie om Natalie Svensson. De har en spänning jag tycker om. Det är samtidigt konstigt för jag gillar inte hans andra serie. Fast så kan det väl vara ibland.
2. Jag läser om Ursula K. LeGuins serie om Övärlden och har Tehanu som nästa bok.
3. Som lärare i historia och med tanke på att den har legat och väntat i några år nu är det väl dags för Matt Haigs Historieläraren.
Ibland undrar jag om det finns tre läger. De som läser Austen, de som läser systrarna Brontë och de som läser båda. Jag önskar att jag tillhörde den tredje gruppen men Jane Eyre är den enda jag tycker om och de andra två är så där. Omläsning av Austen har skett men de andra damerna inte riktigt lika mycket.
Den som inte känner till handlingen i Stolthet och fördom måste vara få. Till och med mina elever som inte läser om de inte måste vet om detta. Mest för att jag ger denna och Jane Eyre som exempel på romantik. Frankenstein får också förekomma men av andra skäl. Att Elizabeth Bennett och Mr. Darcy är sinnebilden av ett par som trots sina olikheter finner kärleken. Det kan man säga att Jane Eyre är också men här känns i alla fall Lizzie som mer på samma plan som Darcy medan Jane och Rochester inte riktigt är där. I alla fall det var trevligt att läsa om. Någon gång ska jag våga mig på en engelsk version och uppläsning.
Jag läste genusvetenskap som nog är en av de mest intressanta kurser jag läst. Där läste vi skönlitteratur och bland annat kom Almqvist klassiker in i spelet. Det är en underbar bok som man kan tycka en del om. Jag har nog läst tre gånger nu men ändå är den en bok jag lär mig nytt ur. Sedan måste jag säga att Storytels bokomslag är helt underbart.
Det vet du väl att Austen läser man i unga år. Det är en vanlig kommentar men vilket strunt. Jag känner Amy som läser om böckerna varje år. Hon är ju amerikanska så modersmålet blir lättare för henne. Jag har bara läst dem på svenska men en dag så. Det är lite svårare engelska än dagens moderna så man måste fundera lite mer.
Jag gillar systrarna Dashwood. Det är nog inte lätt att vara Ellinor som alltid måste vara den förståndiga. Trots allt har hon verkligen mycket känslor men hon väljer bara att ta det lugnare än lilla syster Marianne. Hon lever för känslor och det känns hela vägen. Jag tror att Austen drev rätt bra med tiden vurmande för det romantiska när hon skissade Marianne. Fast med kärlek ändå. Marianne är en favorit. Systrarnas kärlek till varandra är större än den mellan systrarna Bennett. Det går visste att läsa Austen i äldre ålder.
Ibland undrar jag om vissa böcker säljer för att de är skrivna av rätt person. Jag måste säga att jag gillar inte sättet Obama skriver. Efter att jag läste boken på svenska valde jag att läsa den på engelska en del och det är verkligen hans sätt att berätta som inte rullar väl med mig.
Att åka till Kenya för att veta mer om sin familj känns rimligt när man inte växt upp med honom. Precis som de flesta amerikaner har Obama en konstig relation till sin far. Jag beundrar hans mamma och hennes familj som uppfostrade en pojke som nog inte räknades som rätt barn. Någonstans förstår jag att han vill förstå sin fars sida men som kvinna är jag mest imponerad av hans mamma alla dagar i veckan. Eleverna föredrog också fru Obama och det kanske säger en del om sättet att skriva.
Det har skrivits en del mörka böcker de senaste åren som handlat om unga människors ohälsa. Som lärare möter jag den varje dag. Ibland tänker jag att man måste ta sig igenom den också. Det är inte riktigt hälsosamt att alltid falla tillbaka på att man mår dåligt. Det låter hemskt men det finns variationer som gör att man måste vidare.
Therese verkade utåt må bra men hade sina perioder av dåligt mående och det måste vara okej. Det måste också finnas ett sätt att hantera det också. Många gör inte det. När jag läste denna med en grupp elever valde vi ohälsa som tema. Jag fick besök av kuratorn för det var dumt av mig att behandla det. Dessutom vem var jag att tro att hälsosamt leverne kunde hjälpa ohälsa. Tja, tänkte jag, forskning. Det är inte den enda orsaken till att ohälsa dämpas men en viktig kompenent.
Mina elever kände igen sig och tyckte vissa saker var konstiga. De är unga och vet inte riktigt än allt om livet och att saker kommer och går i skov. Man måste hitta det som är roligt och trevligt och som ger energi. Värd att läsa med elever om det går. Den har några år på nacken men den är ärlig. Det är viktigast.
Det var några år sedan jag började den första Kaosutmaningen. Den verkar hänga kvar och i år är det Scyllas hylla som snickrat ihop den. Vi får se om jag orkar och hinner men ambitionen finns där. Man läser lite mer varierat om man måste tänka annorlunda på det man läser. Den är som följer i alla fall:
Varje gång jag tänker på den här boken går det en rysning längs min ryggrad. Seierstad valde att följa rättegången och intervjua väldigt många människor som drabbades av terrordådet den 22 juli. 2021 var det 10 år sedan och när killen knivhögg sin lärare i magen tänkte jag på detta. Jag kan inte förstå hur man tänker men som jag förstår det är Breivik en ganska stor idol bland väldigt många skolskjutare. Han hade ju en genialisk plan. Den brukar de vilja följa efter. Att Seierstad beskriver en ganska stor förlorare säger väl också allt.
När jag läser den här boken gråter jag ganska så bra. Mest för att jag tänker på alla tonåringar som dog och alla som fått men för livet. De kan ju aldrig riktigt lämna detta. Tänk att bli jagad för att du är socialdemokrat. Det är något vi bör tänka på när Sverigedemokraterna använder en partitillhörighet som ett skällsord. Så tänkte Breivik också. Nog är det någon som radikaliseras av det. Medmänsklighet kan aldrig vara ett misslyckande men det är klart om man tror det så är det. En bok värd att läsa och skrämmas över.
En gång i veckan delar bokbloggsfären med sig av vad de läser för tillfället. Det är den norska bokbloggen Betraktninger som är det samlande navet.
Jag har blandat läsning av klassiker med läsning av Ursula K. LeGuin. Det här utdraget är från Tehanu som är den fjärde boken i serien om Övärlden. Detta är från sidan 89 i min utgåva.
En journalist skrev en gång att det är fantastiskt att Michelle Obama har fått människor att tro att hon är precis som alla andra. Alltså, en väl utbildad advokat som egentligen nog skulle ha spöat sin egen man om hon valde politikens värld. Hennes resa är visserligen annorlunda än många andras och visst är det jobbigt att vara ensam med sina barn under den tid som mannen väljer att göra politisk karriär. Fast välbetalda är de ändå vid denna tid. Så, kanske hade journalisten rätt.
Jag fastnade mycket för den delen där de flyttar in i Vita Huset. Det känns ärligt och ångestfullt för barnen och för henne. Michelle Obama skriver, eller den som hjälper henne, som en berättelse som är lätt att följa med i. Jag tror inte hon valt den här karriären om hon kunde resa tillbaka i tiden och ta andra beslut. Däremot är det en läsning värd att göra.