Much ado about nothing

Det har varit kring och nu kommer de unga männen tillbaka. När Claudio ser Hero blir han kär och vill gifta sig med henne. Hennes pappa går med på det hela men vägen dit är kantad med problem. Men i mitten av detta finns Benedict, Claudios vän, och Beatrice, Heros kusin. De känner varandra sedan tidigare och trots att de är lite intresserade nekar de till detta.

Pjäsen är rapp som bara den och trots att jag gillar Joss Whedon och alla skådespelare är den inte alls lika bra som den brittiska versionen från nittiotalet. Det är visserligen rappt men det är en nyansskillnad. Har man ingen referensram fungerar det. Jag saknar Emma Thompson och Kenneth Branagh som är två skickliga rappa britter och gör blankversen mest rättvisa om man säger så. Bra film men når mig inte riktigt in i mitt Shakespearehjärta.