Tragedi på en lantkyrkogård

Det är julafton och Puck är och besöker sin farbror som är präst. Med sig har hon sin man Eje och sin far professor Ekstedt. Det knackar på dörren och den blonda och sköna Barbara Sandell meddelar att hennes man är försvunnen. Han hittas mördad i sin egen lanthandel och plötsligt är prästgården och byn fylld av poliser, fotografer och rättsmedicinska experter med Christer Wijk i spetsen.

Det går lite hett till mellan både Puck och Eje eftersom svartsjukan är närvarande hos båda i denna film. Helt okej och det är faktiskt kul med en liten mjukare svensk deckare och inte bara Johan Falk även om det också kan vara underhållande.

Farliga drömmar

Puck får anställning som stenograf åt Andreas Hallman. Han är lika charmerande och genialisk som han är grym och manipulativ. Men Puck som älskar hans böcker är lite för naiv. Hallmans mest älskade son dör vid en födelsedagsmiddag och frågan är om sonen, som var sjuklig dog en naturlig död. Puck vill därifrån men får inte lämna godset.

Faktiskt riktigt bra och dessutom är det intressant hur mycket man visar på hat som gror under lång tid.

Rosor, kyssar och döden.

I Rödbergshyttan ligger en herrgård där den vackra Gabriella bor. Gabriella som Christer är förälskad i. Puck och Eje tar sig dit för att fira Christers förlovning men samma kväll de kommer fram hittar Puck Gabriellas farfar mördad i sängen. Det visar sig att byn är mycket uppdelad och att det är tydligt att de flesta hade något emot den gamle mannen.

Trevligt och pusseldeckare. Det fungerar en kväll i november också.

Inte flera mord

Puck och Eje har varit gifta i två månader och bestämmer sig för att tillbringa semestern i Ejes barndomsstad Skoga. Katten Thotmes III, som tillhör Pucks far, följer också med. Eje hittar en morgon ett lik på gräsmattan, en ung man nedstucken med en egyptisk dolk. Christer Wijk dyker upp för att lösa mordet. Det visar sig vara flera som har saker att dölja i Skoga.

En helt okej film. Lite kul med försök till snabba repliker och en viss charm som påminner om Agatha Christies deckare.

Kung Liljekonvalje av Dungen

Det stundar bröllop i Skoga och Eje och Puck beger sig dit. De är nyförlovade och bröllop är ett känsligt ämne för Puck. Den unga bruden kommer aldrig till sitt bröllop och den lokala polisen måste be Christer Wijk om hjälp.

Jag gillar att man är lite vågad och låter karaktärerna vara som alla andra unga människor oavsett tidsålder. Jag gillar också att man låter Puck vara stark. Hon tar inte skit liksom.

Mördaren ljuger inte ensam

Puck är nästan klar doktor i litteraturvetenskap. Hon har läst om mördare i litteraturen. Det är nu midsommar och hennes handledare bjuder henne på midsommarfest. Puck känner egentligen bara Eje sedan tidigare och ja, de är ju lite intresserade av varandra. Men Puck ser en av gästerna död en morgon rings Christer Wijk in.

Okej, jag älskar Karl-Arne Holmsten som Wijk. Det bara är så men jag kan leva med Ola Rapace. Han passar och han ger tyngd till rollen. Jag gillar att man är tidsenlig och att det är lite dåtid som blandas med nutid. Det är en ganska trevlig nostalgitripp.

Köplust

Jag gillar Max von Sydow. Han har gjort några riktiga dåliga roller (Kejsare Ming, just sayin') men också några riktigt bra. Max kan konsten att vara respektingivande när han spelar de rollerna. I denna film spelar han Leland Gaunt som kanske är en demon eller till och med djävulen. Det är intressant eftersom han förför människor att vilja köpa onödiga saker i gengäld mot en liten tjänst.

Det är en helt okej film men kanske inte så farlig ändå.

New York, I love you

En episodfilm med kända skådespelare men jag hänger inte med. Det griper inte tag i mig och jag känner inget för det som flimrar förbi. Det blir episoder utan någon mening.

Pelikanfallet

Två domare mördas och en enda juridikstudent kommer på sambandet. Det låter lite långsökt kanske men det visar sig att de flesta inblandade är personer med mycket makt.

För att vara en Grishamfilmatisering är det riktigt bra. Det är välgjort och håller spänningen uppe. Det sägs att Washington och Roberts inte gillade varandra under filminspelningen. Kanske är det sant men jag tror inte det spelar någon större roll. Filmen hade nog blivit likadan i alla fall.

Anacondas

Om första filmen åtminstone har en handling är denna helt väck. Väck i den bemärkelse att vi är i Borneo och där finns inga anacondor.

Anaconda

Alltså varför jag sitter och tittar på en film som handlar om ormar kommer jag nog aldrig på. Kanske är jag självplågare eller så är det för att mitt filmsällskap röstade ned mig. Jag gissar på del två.

The Butler

En man med god förmåga att tjäna får jobb i Vita Huset. Cecil Gaines får börja under Eisenhower och stannar kvar. Han får på nära håll se hur man arbetar med medborgarrörelsen och hur svarta fick mer rättigheter. Samtidigt är hans son mera aggressiv.

Det är en resa genom amerikansk nutidshistoria. Det är välspelat men samtidigt känns det som om jag har sett det förut. Jag tycker att hypen var kanske lite väl, väl stor.

Frequency

En ung man som just avslutat ett förhållande börjar pilla på sin pappas gamla amatörradio. Det går sådär men så en dag hör han en röst. Rösten visar sig vara hans fars. De börjar prata med varandra och trots att det är nästan 30 år mellan samtalen så är det inga problem. Jo, ett. Pappan dog i en brandolycka och nu kan sonen förebygga detta.

Jag gillar den här filmen. Det är ingen stor film men den är bra och ganska så lätt berättad trots att den är en science fiction-film. Det är lite roligt att se när något händer i dåtiden så blir det ordnat i filmens nu.

The Walking dead - seriealbumen

Jag gillar framsidan på den svenska serien. Den hänger ihop liksom. Titta så ser ni att det är en följd med zombier som går igenom. Har man sett teveserien är det inga stora överraskningar. Det enda är att saker och ting händer lite olika och i en annan ordning än på tv. Trots det så är det bra och underhållande.

Jag gillar att det är i svart och vitt samt att det är bra tecknat. Det som kan vara lite tragiskt är att det inte är färg på allt splattigt blod. Men värt att läsa? Ja, om man gillar denna typ av bok. Nu väntar jag in bok tre.

Skyfall

Bond blir skjuten och försvinner från den kända radarn. Han befinner sig i ett okänt varmt land men är nog ganska uttråkad. Inte heller är han i toppform. Men när MI6:s huvudkontor sprängs i bitar reser han hem. För trots allt är han otroligt trogen sitt land men också sin chef.

Jag måste säga att detta är väldigt bra. Jag gillar M och Bonds dynamik. Det är en kvinna man inte sätter sig på och trots att de inte gillar varandra hela tiden så finns det en otrolig lojalitet mellan dem. Det jag har svårast för är Javier Bardems utseende. Alltså hur tänkte man där. Han ser ut som en dåligt sminkad vampyr från Twilight. Det stör mig en hel del men det finns väl en poäng med det hela.

Bra och underhållande och dessutom får man veta lite om den brittiske agenten som man kanske inte visste innan. Lite flörtar man med hela filmserien också och det är bara kul.

Quantum of Solace

Bond är ute efter hämnd och det leder till att han och M kommer i kontakt med en mycket konstig organisation. De är ute efter väldigt ointressant landområde i Sydamerika samt får hjälp av CIA.

Nja, det är ju spännande och så men det känns som om man hade kunnat förklarat tråden till första filmen bättre. Dessutom stör jag mig lite på snygga tjejer som är ute efter hämnd. Men det är mer jag. Bra men inte kanon.

Casino Royale

Det var något helt nytt i och med denna Bondfilm. Det kändes som om Bond blev lite modern och kanske lite annorlunda. Han är inte ens agent i början. Han är inte ens M:s favoritagent. Men det tar sig och på grund av sina stora kunskaper i poker får Bond utmana Le Chiffre i ett parti.

Det är ganska uppfriskande att se en helt annan Bond. Även om lite gamla takter sitter i.

X-men: Days of future past

Häng med nu för det kan vara lite rörigt. Vi får träffa en grupp mutanter som försöker kämpa mot de väktare som skapats för att förgöra alla mutanter. Denna grupp har en medlem som kan mentalt skicka tillbaka människor i tiden så de lurar väktarna. När de överlevande från x-men hittar de har Xavier en konstig önskan. Han vill tillbaka i tiden till sig själv för att stoppa ett mord som kommer att leda till att dessa väktare byggs och börjar användas. Men istället skickar man Wolverine som alltså är yngre men som minns allt de senaste 50 åren.

Vänta nu, dog inte Xavier i x-men Last stand? Jo, jag tror det men man kan ju alltid leka i serietidningsvärld. Mest för att det alltid finns parallella universum som man kan leka hejvilt med.

Jag gillar filmen och framförallt att Magneto mördade JFK :). Det var en ny vinkel. Kläderna och stilen på 1973 är ju klockren. Men det finns lite logiska luckor fast det kan man väl leva med. Vill man kan ju faktiskt läsa serien. Bra film som helt klart är värd att se.

Divergent

Beatrice är född i en falang som inte är mycket för egenkärlek eller fåfänga eller ens att leva bekvämt. De lever i bunkrar och har stort socialt ansvar. Ändå får de höra en hel del av de andra falangerna. De som lever bättre och som tror att de osjälviska, Beatrices falang, lever i lyx.

Varje år väljer 16-åringarna falang efter att ha genomgått ett test. Oftast hamnar man i sin egen falang men det händer att man väljer annorlunda. Beatrice väljer de tappra och kommer till en värld av välstånd, fåfänga och galenskap och Four. Här byter hon namn till Tris och blir den kaxiga tjej som hon nog alltid har varit.

Okej, det är en bra adaptation av boken. Det grundläggande finns med men inte alltid i rätt ordning och på rätt sätt men man har ju inte hur mycket tid som helst i en film. Det är ganska så vanligt. Jag tycker om att man valt att göra lite annorlunda men jag saknar på vilket sätt Tris får reda på saker. Eller ens att man får veta att hon har en fallenhet även för de lärda. Hon är en smart tjej men det visar sig inte.

Jag gillade filmen och den är inte alls som hungerspelen. Här handlar det om att hitta sin plats i samhället och faktiskt inte leda ett uppror. Tris hamnar där hon hamnar på grund av sin divergens. Den är viktig i ett samhälle där man faktiskt bara lever för sin falang. Falang före blod. Bara en sådan sak. Men se eller läs eller gör både och.

Seven Pounds

Tim (men han kallar sig Ben) interagerar med människor på ett speciellt sätt. Han letar efter sjuka eller utsatta människor för att betala tillbaka en skuld. En skuld han inte kan glömma. Hans döda fästmö och de sex andra som dog i den olycka han orsakade och som han gick i från utan en skråma.

Det är välspelat men ibland känns det som om det är Will Smiths show och här hade en ensemble varit att föredra. Interaktionen med andra är lite i underkant och jag tror att filmen hade blivit lite bättre med mer tid för andra. Men, trots det är det bra men liksom bara bra.

Much ado about nothing

Det har varit kring och nu kommer de unga männen tillbaka. När Claudio ser Hero blir han kär och vill gifta sig med henne. Hennes pappa går med på det hela men vägen dit är kantad med problem. Men i mitten av detta finns Benedict, Claudios vän, och Beatrice, Heros kusin. De känner varandra sedan tidigare och trots att de är lite intresserade nekar de till detta.

Pjäsen är rapp som bara den och trots att jag gillar Joss Whedon och alla skådespelare är den inte alls lika bra som den brittiska versionen från nittiotalet. Det är visserligen rappt men det är en nyansskillnad. Har man ingen referensram fungerar det. Jag saknar Emma Thompson och Kenneth Branagh som är två skickliga rappa britter och gör blankversen mest rättvisa om man säger så. Bra film men når mig inte riktigt in i mitt Shakespearehjärta.

Ur dödlig synvinkel

En brittisk kodmaskin och mannen som skapade den röjs ur vägen och Bond kallas in för att leta reda på den. Samtidigt tänker dottern till tillverkaren kräva ut hämnd. Det är med andra ord dags för en invecklad liten komplott och någonstans där ute kanske det finns en och annan sovjetisk general som vill ha med ett finger i spelet.

Det är okej och rätt så bra. Fast lite sunkigt på vissa ställen. Bibi den stora stjärnan på skridskor till exempel. Det är lite dåligt.

Frost

Det är alltid lätt att älska en Disneyfilm. Speciellt om den är vacker och bra gjord samt innehåller lite av allt.

Anna och Elsa är syskon och prinsessor. Problemet är att Elsa har en förmåga att skapa is. Allt hon rör blir is och när hon blir arg eller ledsen är det värre. Så föräldrarna låser in Elsa och Anna saknar sin syster. När föräldrarna dör ska Elsa krönas till drottning och Arendal tar emot besök långaväga ifrån första gången på flera år. Det visar att Elsas förmåga att frysa saker inte gör festen bättre.

Den är baserad på H.C. Andersens Snödrottningen och kanske är Elsa lite snällare i den här versionen om jag minns rätt. Som barn läste jag alla hans sagor men det blir lite luddigt ibland. Bra är i alla fall denna film och kanske en av de bättre som Disney släppt på många år.

Älskade spion

Två spioner, en sovjetisk och en brittisk, arbetar ihop för att ta ut en sadistisk rik man som försöker och lyckas föra bort atomubåtar. Det kalla kriget blir ganska varmt och intensivt mellan de svurna fienderna och dessutom behöver de rädda en amerikansk ubåt.

Det är ganska bra även om just kanske skidscenen är lite, lite mycket men rätt så charmig. Det är ju så att man kan se den och tycka att det är en bra film.

Leva och låta dö

Alltså den här är för spånig med voodoo och siare. Nej, det hör inte hemma alls. En sak jag måste säga är jag älskar Bondskurkar. Stora galna utrymmen, underhuggare med en IQ som får Dynamit-Harry att se smart ut.

Det är väl okej men den här filmen har nog egentligen inte åldrats väl alls.

Tamara Drewe

Under ett år får man se vad som händer i en liten engelsk by. Tamara börjar med att flytta tillbaka och männen blir som galna kring henne. Resten av byn blir lite galna på männen som hon omger sig med.

Alltså det är liksom lite galet och bara okej. En film som kommer och går ur minnet utan problem.

Hope Springs

Kay och Arnold har varit gifta länge. Så länge att det är ett ganska rutinerat äktenskap. Här gör man samma sak dag ut och dag in. De har inte sovit i samma säng i nästan 10 år. Inte heller har de sex eller gör något annat kul ihop. Så Kay har tröttnat och när hon hittar dr. Felds annons svarar hon och beställer tid för sig och mannen. Det är inte populärt men han följer med. Det visar sig att ingen är egentligen nöjd med äktenskapet men frågan är vad man tänker göra åt det.

Nu ser framsidan roligare ut än vad filmen är. Alltså den är rolig men egentligen är den mest tragisk. Förstå att vara gifta i över 30 år och inte ha någon passion för varandra längre. Klart man inte måste ha samma passion som när man var nykära men knappt något.

Detta till trots är det ganska mysigt när det väl kommer till kritan men kanske inte så världsomvälvande som det skulle kunna vara.

Christmas in Conway

När en mans hustru flyttar hem för att dö inser han först inte fakta. Istället är han sur tills han en dag inser att hennes sista jul måste bli speciell. Därför bygger han ett pariserhjul i deras trädgård. Det stör grannarna men en ung kille som en gång blivit trodd av hustrun och endast av henne hjälper till.

Jag grät lite men det gör jag alltid när människor är döende på film. Det är så sorgligt så jag kan inte låta bli att gråta en skvätt.

Bridal fever

Det handlar om att gifta sig och om en expert och sedan minns jag inte mer. Det var inte direkt något som slog ned i min hjärna som en bomb. Snarare lite same same and yet not new.

Undercover bridesmaid

Tanya är en mycket duktig livvakt som måste låtsas vara en brudtärna för att rädda den blivande bruden. Det är lite svårt att tycka toalettpappersklänningar är skoj när man tycker om att skjuta bovar. Men det är inte bara tråkigt för där finns också Jake. Ja, det var ju svårt att gissa vart detta ska leda, eller? Fast det är lite dråpligt på vägen dit.

Black Coffee

Att bli av med jobbet och bli dumpad samma dag är ganska så tungt men det är vad som händer i Roberts liv. Fast tur i oturen så hittar han kvinnan i sitt liv. Alltså det är så såpigt att jag nästan saknade Skilda världar i typ 10 minuter. Inte riktigt värd ett betyg på 5,5 på IMDb om jag säger så.