Star Trek: Voyager

I Star Trek-universumet händer ofta galna tidsresor. Eller galna och galna, men de händer. Det händer också att man liksom åker igenom maskhål eller kanske ett svarthål. Så kommer man någon annanstans långt hemifrån. Det är vad som skett här men nu var det en tidsvåg som fick dem att hamna i en annan del i vintergatan långt från jorden och federationen.

På detta skepp, som befinner sig långt från all annan hjälp, utkämpar kapten Janeway och hennes besättning en kamp mot att komma hem men även mot the borg, the phage och andra annorlunda motståndare. Det är nästan så man saknar klingons lite.

Det är så kul att kaptenen är kvinna och hård som stål. Science fiction är bra på att bryta könsmönster och i denna omgång är det många smarta kvinnor som får framträdande roller. Kul tycker jag och framförallt upplyftande att man vågar i en fantasivärld som skapade världens kanske mest kända bromance mellan Kirk och Spock. Det samma går ju inte mellan två kvinnor för aldrig har väl en serie ansetts förespråka samkönad kärlek som voyager. Fast jag vet inte, det är nog att läsa in för mycket. Men ska man se? Ja, definitivt men man bör se dem i rätt ordning och börja med originalserien om vill. Jag ville aldrig utan har i stället sett alla andra.