Jag tror man glömmer att Frankrikes sista drottning bara var drygt 16 år när hennes man blev kung. Det var nog inte lätt att anpassa sig och jag gillar Sofia Coppolas version av hennes liv. Det är lite som gossip girl à la 1700-tal. Drottningen och hennes närmaste frossar i allt som finns vid denna tid.
Det finns också ett mörker i hennes liv och det var att hon ansågs som frigid och inte tillmötesgående när det gällde hennes man. Så var inte fallet men det finns en form av ledsamhet som hon inte kunde visa för andra. Det var ett besynnerligt hov där man tittade på drottningen när hon klädde sig och man fick också klä henne. När kungaparet åt och man behövde bli erkänd av drottningen eller kungen för att räknas.
Jag tror hon tyckte om sin man som man gör efter ett långt äktenskap där bara de vet vad som hänt. Däremot är jag övertygad om, och många med mig, att Axel von Fersen var hennes livs kärlek. Det var mannen hon inte kunde leva med men som lät henne blomma. Även det beskrivs i filmen och det är verkligen annorlunda.
Första gången jag såg filmen blev jag lite besviken men gick tillbaka till mina historieböcker och insåg att det är en schysst poppig version av Marie Antoinette som uppvisas. Om hon levt idag hade hon nog varit en riktig partypingla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar