How I met your mother

Nu har jag sett klart denna serie. Är det okej att jag är besviken? Jag blev nämligen det och rätt så rejält. Alltså här sitter man och väntar i nio år och sedan nej, alltså nej. Jag fattar att man ville åt det hållet för sex år sedan. Men mycket vatten har flutit under bron sedan dess och man kan inte gå tillbaka till en handling man försökt göra upp med. Så nej. Likt andra serier borde den ha slutat efter kanske sex år. Detta var övertid och det kändes hos skådespelarna också. Synd för den var bra en gång men jag känner att de senaste åren har påverkat min känsla för den.

Dagens datum är en upptagen dag

Idag är det astronomins dag och natt samt frimärkets dag och internationella rabiesdagen. Det händer mycket idag.

Att uppmärksamma rabies är viktigt eftersom det är en farlig sjukdom trots alla mediciner vi har idag. Jag hoppas att man kommer på ett bättre sätt att motarbeta sjukdomen.

Chuck

Den här serien är ganska så speciell eftersom den har sina uppgångar och dalar. Ibland är den kanon och ibland är den inte lika tydlig i vad den vill. Men Chuck är en smart kille som blev utkastad från den utbildning han så gärna ville gå. Numera arbetar han i en elektronikaffär med datasupport och är väl allmänt uttråkad. En dag får han ett födelsedagsmejl från en gammal vän. Problemet är att det är ett dataprogram som sätter sig i hans hjärna och från den dagen bevakas han av en väldigt arg NSA-agent och en väldigt snygg CIA-agent. Båda vill skydda datorn i hans huvud och Chuck vill väl egentligen mest lära känna CIA-agenten.

Med tiden ändras Chuck och det är ganska intressant att se. Sedan måste man bara gilla Josh Schwartz som verkligen kan konsten med actionkomedi vilket detta är. Det är en så charmig serie att man kan inte låta bli att tycka om den.

Kvinnor som är värda att läsa om oavsett ålder

Mary Lennox from The Secret Garden
Jo, Meg, Beth and Amy from Little Women
Sara Crewe from A Little Princess
Laura, Mary and Ma Ingalls from the Little House on the Prairie Series
Anne Shirley from Anne of Green Gables
Beezus and Ramona from the Ramona Series
Meg Murray from A Wrinkle in Time
Hermione Granger, Tonks and Molly Weasley from the Harry Potter Series
Coraline Jones from Coraline
Cimorene from Dealing with Dragons (and the rest of the Enchanted Forest Chronicles)
Elizabeth from The Paper Bag Princess
Sophie from Howl's Moving Castle
Nausicaä from Nausicaa of the Valley of the Wind
Lireal/Sabriel from the Abhorsen Series
Alanna from the Song of the Lioness Series
Lucy and Susan from the Lion, the Witch and the Wardrobe
Eff Rothmer from the Frontier Magic Series
Jane from Jane Erye
Lizzy Bennet and her Sisters from Pride and Prejudice
Eleanor and Marianne from Sense and Sensibility
Anne from Persuasion
Eowyn from the Lord of the Rings
Beatrice from Much Ado About Nothing
Kate from The Taming of the Shrew
Hester Pryne from The Scarlet Letter
Scout from To Kill a Mockingbird
Princess Buttercup from The Princess Bride
Charlotte from Charlotte's Web
Margaret Hale from North and South
Antigone from Sophocles' Antigone

Spin City

Jag brukar tänka att detta är en naturlig fortsättning på fem i familjen där Michael J. Fox spelade en kille med ambitioner att bli politiker. Eller så är det den komiska varianten av Vita Huset. Jag gillar verkligen att man försöker driva en stad men man gör det med glimten i ögat. Bara borgmästaren får en ju att bli lite rädd med tanke på hur många som lever i staden.

Det finns två delar av denna serie och det är med och utan Fox. Jag gillar faktiskt Charlie Sheen som hans ersättare men det är inte riktigt samma sak bara nästan.

Blossom

När Mayim Bialik dök upp i The Big Bang Theory så blev jag glad. Hon är en rolig tjej och hon kan verkligen leverera sina rubriker. Det är ju poängen med komedi. När Blossom gick tror jag att den var ganska så ovanlig för tjejer skulle inte ta så mycket plats egentligen. Men detta var en tjej med skinn på näsan som levde ensam med pappa och två bröder.

Jag kan säga att jag grät när serien lades ned och det är en av de serier jag minns från min tonårstid med glädje. Sedan ska vi inte prata om kläderna för de är inte ens i en liga att pratas om för brrr för åttiotalet.

MacGyver

Man måste ju älska en man som kan spränga en dörr med tuggummi och ammoniak. Nja, nu ljög jag men lite så var serien som handlade om en privat firma som engagerade sig i att hjälpa människor mot förtryck.

Mannen som i stort kallades för MacGyver genom hela serien var en uppfinnare av rang. Vem skulle annars alltid ha med sig en schweizisk armékniv och alltid använda den. Dessutom var han mycket emot vapen och använde, vad jag minns aldrig något. Men det är en så charmig serie som kanske ibland har daterats lite eftersom den utspelar sig under slutet av kalla kriget.

Familjen Macahan

Jag älskar detta intro. Det är så maffigt och det visar på den amerikanska vackra naturen i sin omväxling. Det är lite charmigt och jag tror att serien var större i Sverige än i USA. Den gick i repris för några år sedan och då såg jag om den. Den är lite daterad men jag kan fortfarande tycka att vissa avsnitt är guld medan andra är mindre bra.

James Arness, Zeb, var ju en van westernskådespelare och det är lite kul att se honom här. Hans halvbror spelade ju med i mission impossible. Man kan väl säga att få skådespelare från denna serie hade någon vidare karriär efteråt.

Lois & Clark

Jag gillade verkligen den här serien i början. Det var ett ganska nytänk kring stålmannen och hur han blev en superhjälte. Men det var det och sedan började det spåra ur. Man kanske inte ska arbeta ihop, bo ihop och ständigt be sin man om hjälp. Alltså nej, nej, nej. Jag kunde inte med den till slut och trots att jag såg klart serien är det något jag hade kunnat leva utan.

Vita Huset

I'm just saying. Detta är nog en av de bästa tv-serier som någonsin visats. Att Martin Sheen egentligen inte skulle ha varit med är för mig helt otroligt knäppt. Jag gillar verkligen hans tolkning. Att han höll på att bli vald, alltså fler människor ville ha honom som president än både Clinton och Bush, säger en del om känslan. Det fanns alltså amerikaner som trodde att han var på riktigt.

Annars är detta en ensembleshow där allt hänger ihop. Det är så smart och så mycket som sägs att man måste pausa ibland. Det är kanske den smartaste serien som jag sett. Jag gillar också att man får lära sig så mycket om hur det fungerar i världens mest kända demokrati. Fast att stå upp för presidenten känns lite 1700-tal. Det är ju sådant som man gör för en regent.

127 kvar

När jag senast räknade ihop mina sidor var det 9588 sidor lästa detta år. Det har varit lite trögt med läsningen på sistone men jag försöker när jag hinner. Jägerfelds bok är 284 sidor tjock så det blir alltså 9873. Det är inte mycket kvar nu. Just saying. 

Jag är ju så jävla esay going

Joanna är en tjej med ADHD och svårt att hålla koncentrationen uppe. Hon lever med en djup deprimerad pappa och en mamma som drömmer om att bli författare. De har inte gott om pengar så Joanna är skolans kondomförsäljare nummer 1. När hon ser Audrey för första gången blir hon kär och lite förvånad eftersom hon trodde hon gillade killar. Fast man kan ju gilla båda.

Joanna råkar i lite trubbel med dels kondomförsäljningen och dels det faktum att hon stjäl hasch från en kille i skolan. Samtidigt lär hon känna Audrey som är speciell på sitt sätt.

Jag gillar boken eftersom den har hjärta och jag tänker mig att livet inte alltid är så lätt att förstå när man är ung. Jag har en sak jag stör mig på och där jag känner att Jägerfeld hamnar i en fälla. Alla karaktärer i svenska ungdomsromaner blir alltid kära i lite udda, svåra kulturnördar. Alltså så har det varit sedan jag var tonåring. Faskien vilken klyscha det är. Kan man bli kär i sin motsats för Joanna är ju också udda och svår. Eller tänker jag fel där? Det är väl okej att vara udda men ibland kanske andra läsare känner sig udda också. Det är värt att tänka på när man läser. 

Jag tänker att en del elever skulle älska och andra skulle hata den här boken. Men visst är den så att den fungerar för de flesta i denna värld. 

Lite växter från sommaren

Jag har ingen egen trädgård men jag hjälper till i mina föräldrars och vi odlar rätt mycket eget. I år var det tomater, spenat, morötter och rödbetor. Det var så torrt att de morötter och rödbetor blev små men goda.

Det blev solrosor och tagetes också. Tagetes gillar verkligen att växa hos mamma och pappa. De blommar fortfarande och är sisådär 50 cm höga nu.

Alias

Sydney har ett brokigt förhållande till sin far och låtsas som hon jobbar på bank. Egentligen är hon spion för CIA, tror hon. Första säsongen är så mycket avslöjanden att man måste nästan skriva ned för att hänga med. Det är inget problem men jag måste säga att manusförfattarna måste ha haft svårt att inte snurra in sig själva i förvirring.

Det är underbart valda skådespelare. När man valde Sydneys mamma och pappa så hittade man två som skulle kunna vara Jennifer Garners föräldrar. Det finns liksom utseendedrag från båda. Det som stör mig mest är spåret med en gammal renässanskonstnär. Lite för mycket DaVinci-koden för mig men annars var det en så bra serie. Fem säsonger men det var faktiskt ganska lagom.

Coupling

Det här är den brittiska serien som handlar om tre killar och tre tjejer som umgås och som till slut på olika sätt blir ihop. Nästan i alla fall om jag minns rätt. Man brukar säga att det är en brittisk variant av vänner men jag håller inte med.

Utgångspunkten är den samma men det känns inte som samma inavel om man säger så. Det är brittiskt charmigt och man måste verkligen förstå humorn för att uppskatta det hela. Jag är ganska svag för välgjorda brittiska serier och denna är inget undantag. Det som är lite synd är att inte fler såg den när den kom. Se gärna bara för Jack Davenports skull.

Förhäxad

Det är ganska ovanligt med en serie där flera kvinnor har huvudrollen men i Förhäxad var detta utgångspunkten. Män kom och gick men alltid tre kvinnor. Det är ganska befriande med tanke på att den övernaturliga genren på tv oftast har många män eller enbart män i huvudrollerna. Sedan behöver man ju inte bli extremfeminist för det men olika gör världen intressantare.

Häxor är ett ganska känsligt ämne eftersom det ändå handlar om kvinnor. I historien har häxor alltid varit otäcka och förföljts fast de kanske bara varit läkekunniga kvinnor. Man behandlar faktiskt just detta med omsorgstänket som man glömmer ibland.

Jag gillar serien även om den spårade ur ett tag men på det stora hela var det en bra serie och dessutom måste man gilla samspelet mellan tjejerna. Jag kan sakna serien ibland för det var lite kul med övernaturligt.

Ugly Betty

Jag gillar Betty. Hon tuffar på och det spelar ingen roll vad andra tycker för hon vet vad hon vill. America Ferrarra är en vacker flicka men när hon blir Betty händer något. Hon ser helt annorlunda ut och det är nog mycket tandställningen.

Att vara så avskydd till att bli en sådan viktig person för så många är en fin resa. Att det hela är en väldigt konstig askungesaga är inte så svårt att förstå. Man måste bara älska the Betty. Hoppas de lyckas samla pengar till en film för jag skulle vilja se lite till.

Roseanne

Jag gillar Roseanne. Hon är en kvinna med skinn på näsan. Här är hon en kvinna med allt annat än pengar som försöker få sin familj att klara sig. Det är kanske en av de fattigaste familjer som beskrivits i komediserieland. Här är det verkligen white trash som man visar.

Sedan var serien inte överdrivet bra rakt igenom men den hade sina stunder och jag gillar att man kör med samma gamla koncept med en dum dotter, en smart och en mindre intelligent son men mammas raring.

Sara Gilbert visade att hon kunde agera i denna serie och jag saknar henne i teve ibland. Att man sedan lät Sara återförenas med Johnny Galecki i the Big Bang Theory var egentligen en snygg nick till deras gamla serie.

Band of brothers

Det sägs att det är en av världens bästa serier. Jag håller med. När jag tänker på serier som format mig blir det nog denna som kommer högt. Jag såg den när jag läste sista året som lärarstudent och jag spelade in ett avsnitt och tittade på min praktik. Min handledare knorrade först men eleverna satt som förstenade och när avsnittet var över kunde vi diskutera andra världskriget helt annorlunda.

Sedan finns kanske den bästa ensemble ever i denna serie. Det känns som om man verkligen gick in för att hitta snubbar som passar ihop på ett udda sätt. Damian Lewis passar verkligen som Richard Winters och att han var britt förvånade nog väldigt många.

Så bra. Har du inte sett gör det för även om du hatar krigsfilmer är detta så mycket mer. Det är verkligen män som dör för varandra. Hur vackert är inte det?

Oz

Kanske en av de bästa serier som någonsin gjorts. Serien väjer inte för något utan snarare är det så att man visar allt. Sedan är serien kanske överdrivet hård. Det verkar vara ett jäkla skithål att finnas i som anställd, som fånge och som kvinna.

Skådespelarna är underbara och likt andra serier där man blir helt tagen av insatserna är det så att man är sin roll och kanske inte fungerar någon annanstans. Vill du se brutala scener och hård vänskap är detta serien för dig.

Alla älskar Raymond

Att vara gift med Raymond måste vara ett mindre helvete. Han är inte den mest uppmärksamme mannen och han är alldeles för beroende av sin mamma. Detta trots att han är nästan 40 år. Han kan nog inte laga mat eller fixa sina kläder överhuvudtaget.

Fast Debra stannar kvar och det är väl kärlek men vissa gånger undrar man ju. Jag har aldrig sett ett så deppigt äktenskap. Det är typ inte lätt att vara gift med en man som verkar tro att kvinnor inte går att förstå sig på och dessutom är han lite trög till och från.

Det är lite kul och det är lite sorgligt ibland. Jag lider med en familj som mår dåligt. De vägrar erkänna sina känslor och bråkar mest. Eller så är det för att det är så Ray själv upplever det. Han är ju ingen extrem glad man om man säger såg.

Nu låter det som jag inte gillar serien men det gör jag. Den har sina poänger och man måste gilla mamma och pappa som tuffar på i sin stil hela tiden.

St. Elsewhere

Detta är en läkarserie från åttiotalet. Den påminner lite om ER i sin stil och det känns som om man tittat en hel del på den när man valde att skapa ER. Det är samma engagemang och samma slit som presenteras. Sjukvården brukar säga att det inte är så i Sverige men det handlar om action och drama. Att visa en riktig akutmottagning i Sverige skulle nog inte vara action men nog så mycket drama.

Jag tror man kan se serien via youtube.

Office Uk

Jag såg serien på en helg tror jag. Den är briljant men också så pinsam att jag är kluven. Den är kul, tänkvärd och framförallt är den smart gjord. Om David Brent var min chef skulle jag sluta och börja spela banjo på torget. Men han visar på en chef som finns därute och som många har träffat på. Som tur är märks hans inkompetens ofta.

Så se denna och se sedan den amerikanska versionen. Det är ett nödvändigt ont om man säger så.

Arkiv X

Jag tror jag har skrivit om serien tidigare och ska sammanfatta mig kort. En av de allra bästa serierna från 90-talet men den har inte daterats väl. Jag såg om den för kanske fyra år sedan och den är verkligen lite gammal i vissa avseenden. Jag gillar Gillian Anderson bäst för hon är tuff och stark och det kan inte vara kul att få spela en sådan gnällig karaktär. Förhoppningsvis ändrar sig serierna med tiden.

Sedan måste jag säga att det är lite kul med att man tror att FBI har så mycket makt. Ha, NSA skulle jag säga. They hear everything, just sayin'.

My So-Called Life

Detta är kanske en av de bästa ungdomsserierna från min egen ungdom även om jag var några år äldre. Det är verkligen amerikanskt men samtidigt är det något universellt med serien.Detta var en serie som levde alldeles för kort tid. Underbara skådespelare och underbar handling. Det är alltid pengar som styr så serien lades ned efter en säsong. Men den var stilbildande för många i min systers ålder.

Star Trek Enterprise

Det är något med den här serien som jag tror dödade franschisen. Kanske är rymden inte inne men med tanke på att man kunde reboota Kirk och Spock har jag svårt att tro det. Det finns mindre av det som gör det speciellt i denna serie. Framförallt saknas humorn och känslan att man trivs ihop. Jag har svårt att veta om det är något som håller dessa människor tillsammans och det funderar jag på i hela serien. Sedan ska man inte slänga in tidsresor bara för att. Det fungerar inte så. Kanske är det för att känslan är annorlunda och det är inte samarbete utan snarare motstånd och ilska. Eller så är det bara jag.

Men, om man ska se serien? Nja, det finns andra men vill man se lite pre-Kirk så går det väl bra.

Star Trek: DS9

Det är lite spännande att gå så mörk som denna serie gör. Det är inte riktigt rätt att säga att det är samma värme som i de andra serierna för det är det inte riktigt. Hela omgivningen är mörkare och det är mörkare skurkar. Det är sällan någon som är riktigt extrem vare sig åt det goda eller det onda hållet och det är lite konstigare.

Fast det är bra och det är som alltid spännande, och med humor. Skillnaden är den tydliga goda och onda diskussionen som brukar finnas i serien. Den är otydlig men det är ju så människor också kan vara. Det är annorlunda problem och ibland känns det som om man lägger in nutida konflikter i denna serie. Man brukar säga att Star Trek en gång symboliserade det kalla kriget och det är nog sant. Det finns mycket av nutida konflikter i alla serier på ett eller annat sätt.

Jag gillar Quark bäst tror jag eftersom han är den som är mest trogen sig själv rakt igenom.

Ett år av film

Ja, vad har jag lärt mig i år? Det finns mycket konstig och dålig film därute. Alltså lägg pengar på bättre film och låt annan film få utrymme. Vissa filmer är så konstiga att man tänker va? I hela filmen igenom sitter jag och undrar vad man tänkte på. Fast nu är jag hård. Jag behöver inte se dessa filmer eller hur? Men man måste se bra och dåliga filmer för hur ska man annars veta skillnaden. Tänker jag i alla fall.

Jag har sett mycket film som hänger ihop och film som är både okänd och känd. Det finns mycket streamad bra film och mindre bra film. Det finns också mycket bra film gjorda för barn och mindre för vuxna. Någonstans känns det som om man låter vissa göra samma film om och om igen med bara små ändringar. Det gör mig lite arg. De tar pengar från goda idéer och dessutom låter man samma skådespelare göra samma sak om och om igen. Det är kanske inte alltid av godo. Jag tänker på Adam Sandler som gör samma typ varje gång. Däremot kan han mer och jag tänker på när han utmanas av andra regissörer. Likaså är det med Steve Carell som alltid är rolig men som kan vara underbar i mer dramatiska filmer. Fast vem märker det kan man tänka sig.

Så jag har gillat mitt år även om jag sett en del dålig film men också mycket bra film. Mest bra film får jag säga eftersom film alltid ger något i underhållningsvärde oavsett vad den handlar om.

Star Trek: Voyager

I Star Trek-universumet händer ofta galna tidsresor. Eller galna och galna, men de händer. Det händer också att man liksom åker igenom maskhål eller kanske ett svarthål. Så kommer man någon annanstans långt hemifrån. Det är vad som skett här men nu var det en tidsvåg som fick dem att hamna i en annan del i vintergatan långt från jorden och federationen.

På detta skepp, som befinner sig långt från all annan hjälp, utkämpar kapten Janeway och hennes besättning en kamp mot att komma hem men även mot the borg, the phage och andra annorlunda motståndare. Det är nästan så man saknar klingons lite.

Det är så kul att kaptenen är kvinna och hård som stål. Science fiction är bra på att bryta könsmönster och i denna omgång är det många smarta kvinnor som får framträdande roller. Kul tycker jag och framförallt upplyftande att man vågar i en fantasivärld som skapade världens kanske mest kända bromance mellan Kirk och Spock. Det samma går ju inte mellan två kvinnor för aldrig har väl en serie ansetts förespråka samkönad kärlek som voyager. Fast jag vet inte, det är nog att läsa in för mycket. Men ska man se? Ja, definitivt men man bör se dem i rätt ordning och börja med originalserien om vill. Jag ville aldrig utan har i stället sett alla andra.

Captain America - the winter soldier

Det går hårt till på S.H.I.E.L.D. Här mördas ledaren och Captain America samt Black Widow blir anklagade för att vara förrädare som bör fängslas. Det är nämligen så att HYDRA som funnits sedan andra världskriget har arbetat i smyg och tänker nu landsätta sin plan att rensa planeten från individer som tänker stoppa dem.

Det är ganska bra men ibland blir jag lite knäpp på de val som görs när serier blir film. Alltså det är fasiken ibland häftigare att läsa. Det fungerar väl men inte riktigt samma känsla. Det är inte skådespelarnas fel känner jag utan mer omgivningen i filmen. Ambiansen som man säger stämmer inte riktigt. Fast det är inte riktigt snällt men jag hade önskat mer.

Star Trek: The next generation

Jag är en gigantisk nörd. Jag gillar tanken på att det kanske finns andra civilisationer i rymden. Det borde finnas det. Egentligen så vore det konstigt om universum fanns men ingen i det. Fast vem vet, vi är kanske den felande länken.

Att se science fiction är lite som att vara med i en diskussion vad som är rätt och fel och framförallt om den fria viljan. Det är oftast så att människan har otrolig stark etik och så även här. Det är lite som de gamla grekiska dramerna där människan var över gudarna i vilja och självkontroll.

Sedan är det också action blandad med humor som säljer in det hela för mig. Jag måste säga att skådespelarna är bra och det är liksom deras roll att glänsa i. Få har haft något bra jobb sedan men långt ifrån alla. Men det är bra och kanske min bästa science fiction-serie.

Grown ups 2

Men, nej, nej. Alltså nej. Det är fascinerade hur man får göra film om och om igen. Det är kul att se Taylor Lautner försöka spela rolig. Bäst är biltvätten. Utan dessa herrar men med Andy Samberg. Men nja måste jag säga.

Lie to me

Om man kan se när någon ljuger på detta sätt som dessa personer kan ska jag aldrig ens dra en liten vit lögn. Jag blir däremot förvånad över att den person som är bäst på att se när andra ljuger är en högfrekvent lögnare. Vad som rör sig i huvudet på vissa människor är en gåta och det kommer alltid att vara så.

Jag både gillar och ogillar serien. Jag gillar tanken på att man kan aldrig dölja sina känslor. Jag ogillar sättet på vilket de arbetar. Det är nästan kränkande att se ibland. Har man varit otrogen behöver man inte genomgå ett förhör. Jag ogillar också det begie, det grå och det färglösa. Men för fasiken. Det finns färg. Just saying. Helt okej serie men jag förstår att man lade ned den efter tre.

Monsters

På gränsen mellan USA och Mexico finns det aliens. Ja, inte olagliga utan bara intergalatiska som inte är trevliga. Två unga amerikaner ska hem genom detta. Det blir inte lätt.

Det känns som en metafor för dagens flyktingpolitik. Det är helt okej men knappast minnesvärt. Jag måste välja filmer som har lite bättre omdöme snart.

30 Rock

Ja, jag gillar verkligen Liz Lemon. Hon är inte så kvinnlig och hon är så obekväm med sig själv. Hon har svårt med kärleken och arbetar med en knäpp chef. Hennes arbetsplats är allt annat än okaotisk. Det är inte heller alltid lätt att vara rolig.

Det är dock en svår humor. Den kräver tanke och den kräver att man gillar lite seg humor. Det är nog ingen som skrattar rakt ut och avsnittskvalitén är ganska så olika. Dagsformen verkar vara något som påverkar både den verkliga och den fiktiva produktionen. Fast all humor ska få sin plats här i världen.

The watch

Jag förvånas att flera personer får göra samma film om och om igen. Jag känner att Ben Stiller är en sådan. Han gör varianter av samma film om och om igen. Vince Vaughn gör samma sak. Eftersom jag gillar Jonah Hill i denna film så är jag ganska snäll ändå. Det är lite knäppt och lite sisådär med handlingen fast helt okej att slötitta på.

Pushing Daisies

Hmm, om jag hade förmågan att döda eller väcka folk till liv vad skulle jag göra då? Det  är det inga saker som Ned tänker på när hans barndomsälskade Chuck ligger framför honom i kistan. Han väcker henne fullt medveten om att han aldrig kan röra henne igen för då avlider hon för alltid.

Det är en konstig men mycket charmig serie. Den är gullig, annorlunda och som en tecknad serie med en berättarröst. Jag gissar att den påminner lite om vissa amerikanska barnberättelser. För detta är som en saga fast för vuxna. Det är både bra och synd att serien lades ned efter två säsonger men samtidigt fanns det inget mer att berätta utan att älta det hela.

Vilddjuren

Det är ganska charmigt med djur som pratar och det händer ju ibland om man säger så. I detta fall handlar det om Samson och Ryan. Samson är djurparkens stora dragplåster och killen alla vill vara. Ryan är hans son och har lite problem med att ryta. Eller stora problem. Detta gör att far och son inte riktigt kommer överens med varandra. Kompisarna rycker in för att hjälpa en ganska nervös far.

Det är ganska gulligt och ganska kul. Jag gillar att ekorren är kär i giraffen och att koalan kommer från....London. Det påminner också en del om Madagaskar men det gör ingenting.

Breaking Bad

På Youtube finns en kanal som heter Honest Trailers. Om man är sugen att se på deras version av serien titta här. Så sann och så kul om man säger så.

Jag gillar serien för den visar upp en sådan desperat man som man inte trodde var möjlig. Eller jo, kanske lite. Att som nästintill döende i cancer med en lätt handikappad son och en höggravid hustru bestämma sig för att koka metamfetamin gör mig intresserad. Hur tänker man liksom? Att svågern är DEA gör ju saken nästan metaknäppt. Hur knäpp är man när släkten arbetar med att sätta dit snubbar som en själv? Bra fråga och den funderar jag lite på fortfarande.

Men den har sina svackor också. Som mycket dötid och många helgalna förklaringar till varför a och varför b. Dessutom verkar ingen riktigt fatta när Walter verkligen joins the dark side of the force. Han blir mer och mer skurk med tiden och jag tror det var därför som serien lades ned i rätt tid. Walter är en god bad guy eller i alla fall vill man att han ska vara det. Jag gillar Walter och tycker han försöker. Det som är lite hemskt är att han verkar inte fatta sin egen nedåtgående spiral.

Jag måste uppmana alla att se denna serie. Om inte bara för att kunna säga Bitch på ett mer övertygande sätt än innan.

Marie Antoinette

Jag tror man glömmer att Frankrikes sista drottning bara var drygt 16 år när hennes man blev kung. Det var nog inte lätt att anpassa sig och jag gillar Sofia Coppolas version av hennes liv. Det är lite som gossip girl à la 1700-tal. Drottningen och hennes närmaste frossar i allt som finns vid denna tid.

Det finns också ett mörker i hennes liv och det var att hon ansågs som frigid och inte tillmötesgående när det gällde hennes man. Så var inte fallet men det finns en form av ledsamhet som hon inte kunde visa för andra. Det var ett besynnerligt hov där man tittade på drottningen när hon klädde sig och man fick också klä henne. När kungaparet åt och man behövde bli erkänd av drottningen eller kungen för att räknas.

Jag tror hon tyckte om sin man som man gör efter ett långt äktenskap där bara de vet vad som hänt. Däremot är jag övertygad om, och många med mig, att Axel von Fersen var hennes livs kärlek. Det var mannen hon inte kunde leva med men som lät henne blomma. Även det beskrivs i filmen och det är verkligen annorlunda.

Första gången jag såg filmen blev jag lite besviken men gick tillbaka till mina historieböcker och insåg att det är en schysst poppig version av Marie Antoinette som uppvisas. Om hon levt idag hade hon nog varit en riktig partypingla.

Sanctuary

Jag gillar den här serien. Den handlar om det som lurar i mörkret och som vi inte kan se. Ibland är det otäckt och behöver gömmas men ibland behöver det skyddas. Det är vad Helen Magnus gör och som hon tillbringat de senaste 150 åren med att göra. Hon har levt ett intressant liv. Nu har hon hittat en person med en stor talang och anställer honom. Man kan säga att vi får följa hans första år i ett nytt jobb där normalt är ett ord han drömmer om.

Jag är ju lite av en övernaturlig tjej men denna serie råkade jag på av ren slump. Det var bra för serien är underhållande och man måste verkligen gilla det annorlunda.

360

Som alltid i episodfilmer så hänger det hela ihop. Det börjar i Wien för att gå vidare till Paris, London, en resa till både Phoenix och någon annan plats för att avsluta i Wien. Det är små händelser i allas liv som gör att de ändrar sin livsväg. Kanske mest för de mest otippade av alla.

Det är en helt okej film som lämnar dig lite som den är, ett virrvarr av tankar och känslor men inga djupa eller länge kvarvarande. Bra skådespelare måste jag säga och det är kul med lite äkta språk både här och där.