Ciderhusreglerna

Att vara uppväxt på ett barnhem är nog inte det lättaste i denna värld. Tänk att aldrig känna sig önskad. Men Homer Wells är älskad av alla på sitt barnhem. Han stannar länge och börjar jobba där. När Candy en dag kommer till barnhemmet för att träffa läkaren Larch blir han så betagen i hennes skönhet att han följer med henne och hennes pojkvän därifrån. Det är ett hårt uppbrott för de flesta på barnhemmet. Mindre hårt för Homer. De närmaste två åren jobbar han på en äppelodling och lär sig göra cider.

Det är egentligen inte svårt att beskriva handlingen i denna film för man kan berätta mycket utan att berätta något som handlar om relationer. Det är vad som är i fokus filmen igenom, relationer på gott och på ont. Jag stör mig på Tobey Maguire. Alltså, stäng munnen. Människor som står och tittar på andra med öppen mun, jämt, ser dumma ut. Du gör det jämt, logisk slutsats? Du ser dum ut, jämt. Okej, elakt jag vet men han försvårar min bild av Homer som en intelligent om än naiv ung man. Charlize Theron är ung och vacker och skör. Det märks att detta var några år sedan eftersom hon spelat mer sedan dess. Michael Caine, fick en Oscar för sin insats, är underbar och trovärdig med bred amerikansk accent.

Det är ingen mysig film om man säger så. Det trodde många när den kom och den är ju gjord av Lasse Hallström, då måste den ju vara det. Nej, den visar på övergivenhet, ensamhet, drogmissbruk, rädsla och övergrepp samt klasskillnader i det stora landet där borta. Detta är 1940-tal men skulle lika gärna kunna vara nu i alla fall på vissa punkter. Om det nu inte är en mysig film är den då bra? Ja, det är den. Den är tänkvärd och den kräver en del av dig om ser den. Men den är helt klart värd att se.