Efter att ha svarat på förra veckans kulturfyra om vänskap snurrade många tankar kring detta i huvudet på mig. Jag påbörjade etikavsnittet i religionen den här veckan i en av killklasserna, vad ska man kalla dem annars med 22 grabbar och ingen tjej. Det började med en film och jag brukar se "Nyckeln till frihet" för att den tar upp olika etiska dilemman på ett bra sätt och som kanske inte alltid är så tydligt. Vi såg den under stor tystnad. Gud nåde den som använde mobilen. Inte ett pip om att få sluta tidigare. Lektionen efter diskuterade vi den muntligt. Det var intressanta diskussioner och sedan avslutades allt genom en enskild skriftlig uppgift. En av killarna satt kvar lite längre än de andra och skrev som om det var det sista han skulle förmedla till någon för resten av sitt liv.
När han gått var jag så nyfiken att jag läste det på en gång. Han förstod visserligen varför jag tyckte den passade in i etiken men han tyckte att det var ett så bra kompisförhållande. Det påminde honom om han och hans pappa som jagar mycket men kanske inte säger allt men han vet att hans pappa tycker om honom ändå. Jag blev glad, för den här killen säger aldrig något och vill gärna bara svara ja eller nej. Sedan att han tyckte en av mina favoritfilmer var bra, "fast det var ju inte någon actionfilm" är bara en bonus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar