Miss Peregrine's home for peculiar children

Det här är en film som utspelar sig i två tider. Den ena tiden är en loop runt en dag 1943. Det är när alla peculiar klarar sig undan döden som kom med de tyska bombplanen. Här åldras ingen utan alla är tonåringar för evigt. Dessa tonåringar kan göra saker ingen annan kan eller ser ut på sätt som ingen annan gör.

I den andra tiden är det nu. Där bor Jacob, hans mor och far samt farfar. När farfar dör inser Jacob att alla historier som han hört kanske faktiskt är på riktigt. Det är så nuet och dået möts och de flesta minns Abraham men måste nu möta en yngre version av honom i form av Jacob.

Det är välspelat och kul med ålderspridning bland barnen. Det är från ganska unga till tonåringar och det gör dynamiken lite annorlunda. De vuxna gör det med sin ära men snälla Samuel L. Jackson. Kanske kan du låta någon annan spela in en film då och då? Karln dyker ju upp överallt. Eva Greens lite speciella stil passar filmen perfekt. Asa Butterfield är också duktig som den unge Jacob och han kan konsten att se totalt oskyldig ut.

Kulturkollos tisdagsutmaning: Vad vårdar du?

Det är tisdag och Kulturkollos utmaning handlar om att vårda:

Vi har kallat veckans tema för VAB, den traditionella förkortningen för vård av barn – något som är mycket vanligt just nu när vi börjar närma oss februari. Det är inte för inte som månaden fått öknamnet ”vabruari”. Självklart är det inte roligt att barnen blir sjuka (och det är för all del inte heller kul att bli sjuk själv – en vanlig följdeffekt av vab), men när det där mest akut sjuka har ebbat av och man själv har insett att det inte är något idé att ha panik över sakerna man missar på jobbet, så kan det vara ganska skönt att krypa upp i soffan och läsa eller kolla på massor av film tillsammans.

Kanske finns det anledning att ägna lite tid i februari åt att vårda lite olika saker, inte bara sina sjuka barn. Själv borde jag ägna mig åt ”vård av blogg” då min egen bokblogg behöver lite kärlek. Vi håller också på att ägna oss åt ”vård av badrum” som man lite välvilligt skulle kunna kalla det renoveringskaos som råder här hemma just nu. I helgen tillbringade jag en trevlig stund tillsammans med en god vän som jag inte träffat på länge – det kanske man kan kalla ”vård av bästis”?

Ni förstår säkert vad detta leder till. Jo, veckoutmaningen, som denna vecka lyder:

Vad vårdar du i februari?

Berätta för oss vad du ska vårda, vad du borde vårda eller vad du skulle vilja vårda. Självklart blir det extra guldstjärna för fyndiga varianter av förkortningen VAB (”vård av b …?”)

I februari vårdar jag nog lite mig själv. Jag blev väldigt trött under julen när solen inte var framme en timma och det var mörkt dagsljus. Det gjorde min hjärna supertrött. Snart kommer tidig vårsol och det gör mig minst lika trött. Så, jag ska vårda mig själv. Det och jag ska vårda mitt OS-intresse för det är ju snart dags.

X - Xylofon. En barnslig bok.

X - Xylofon. En barnslig bok.
Xylofonen känns lite barnslig för många. Vilken bok/ungdomsbok känner du var för barnslig för dig?

Jag tror inte den var för barnslig. Den passade mig inte bara mig men jag tänker säga Twilight av Stephanie Meyer. Den bara gjorde ont i mig att läsa denna bok och jag lade ned efter en bok.

Olikhetsutmaningen ljus och mörker

 De senaste veckorna har varit tunga som skrutt. Jag hinner knappt något utan sover en del. Det är nog influensa som inte bryter ut eller jo, har fått munsår så lite sjukdom finns. Det är en version av influensa för mig eller förstadiet. Jag får nog njuta av sjukdom på sportlovet :).

I alla fall var det enligt O:s olikhetsutmaning i torsdag och tänkte svara på den idag. Den ser ut som följer:

Vi befinner oss i mörka januari, men ljuset är på väg. Ungefär en halvtimmes mer dagsljus per vecka just nu runt Göteborg. Veckans ordpar är inspirerat av detta ljus och mörker, vilket självklart kan tolkas både bildligt och bokstavligt.

Jag håller på med litteraturhistoria med mina elever i Svenska 2 just nu och tidigare i veckan pratade vi om Dante och hans helvetesskildring. Tala om mörker. Intressant att fundera på vilka som skulle placerats i den mörkaste delen i helvetet om boken skrivits nu och inte på Medeltiden. Vilka kulturella verk vill du koppla till orden ljus och mörker? 

En av de bokserier jag tänker på när jag tänker mörker är väl Charlotte Cederlunds trilogi om Áili som har starka krafter. Hon försvarar sin mors hemby mot de mörka noaidi som vill illa. Som alltid i fantasy finns alltid gränsen mellan det mörka och det ljusa ganska nära varandra och finns som alltid närvarande i huvudpersonens krafter. Harry Potter är ju en annan som har mörker och ljus i sig och tycker det är jobbigt. För i de flestas sinnen är vi bara ett men ingen är allt igenom snäll eller ond. Vi är alla mittemellan.

Ljus får bli symboliserad av Sommar i det lilla strandbageriet av Jenny Colgan. Förra året läste jag dem vid den här tiden och jag måste säga att det var skönt att drömma sig bort. Den senaste Colgan jag läste hette The Seaside Café och den utspelar sig på sommaren i Skottland med midnattssol. Att läsa om sol är ganska uppiggande för mig.

100 klassiker

Ibland blir jag så fascinerad över listor. Den här hittade jag någonstans och insåg att jag läst  48 böcker. Det är faktiskt inte så dåligt tycker jag. Sedan har jag läst delar av böcker men det räknas liksom inte.

1. Chinua Achebe: Allt går sönder
2. Carl Jonas Love Almqvist: Drottningens juvelsmycke
3. Isabel Allende: Andarnas hus
4. Martin Andersen Nexö: Ditte människobarn
5. Stina Aronson: Hitom himlen
6. Jane Austen: Stolthet och fördom
7. Honoré de Balzac: Pappa Goriot
8. Charles Baudelaire: Ondskans blommor
9. Samuel Beckett: I väntan på Godot
10. Harriet Beecher Stowe: Onkel Toms stuga
11. Victoria Benedictsson: Fru Marianne
12. Frans G. Bengtsson: Röde Orm
13. Hjalmar Bergman: Markurells i Wadköping
14. Giovanni Boccaccio: Decamerone
15. Karin Boye: Kallocain
16. Bertholt Brecht: Mor Courage och hennes barn
17. Fredrika Bremer: Hertha
18. Anne Brontë: Agnes Grey
19. Charlotte Brontë: Jane Eyre
20. Emily Brontë: Svindlande höjder
21. Mikhail Bulgakov: Mästaren och Margarita
22. Italo Calvino: Om en vinternatt en resande
23. Albert Camus: Främlingen
24. Caoueqin: Drömmar om röda gemak
25. Cervantes: Don Quijote
26. Joseph Conrad: Mörkrets hjärta
27. Dante Alighieri: Den gudomliga komedin
28. Daniel Defoe: Robinson Crusoe
29. Charles Dickens: Oliver Twist
30. Fjodor Dostojevskij: Brott och straff
31. Alexandre Dumas d ä: De tre musketörerna
32. Marguerite Duras: Älskaren
33. T S Eliot: Det öde landet
34. Euripides: Medea
35. William Faulkner: Absalom, Absalom
36. F Scott Fitzgerald: Den store Gatsby
37. Gustave Flaubert: Madame Bovary
38. Emilie Flygare-Carlén: Rosen på Tistelön
39. Per Anders Fogelström: Stockholms-serien
40. Gabriel García Márquez: Hundra år av ensamhet
41. André Gide: Den omoraliske
42. Johann Wolfgang von Goethe: Den unge Werthers lidanden
43. Maksim Gorkij: Min barndom
44. Graham Greene: Brighton Rock
45. Knut Hamsun: Markens gröda
46. Jaroslav Hasek: Den tappre soldaten Svejk
47. Joseph Heller: Moment 22
48. Ernest Hemingway: Den gamle och havet
49. Hermann Hesse: Stäppvargen
50. Homeros: Odysséen +
51. Henrik Ibsen: Et dukkehjem
52. Eyvind Johnson: Strändernas svall
53. James Joyce: Ulysses
54. Franz Kafka: Processen
55. Yasar Kemal: Låt tistlarna brinna!
56. Stella Kleve (Mathilda Malling): Bertha Funke
57. Pär Lagerkvist: Barabbas
58. Selma Lagerlöf: Kejsarn av Portugallien
59. Sara Lidman: Lifsens rot
60. Väinö Linna: Okänd soldat
61. Ivar Lo-Johansson: Kungsgatan
62. Thomas Mann: Huset Buddenbrook
63. Harry Martinson: Nässlorna blomma
64. Moa Martinson: Kvinnor och äppelträd
65. Vilhelm Moberg: Utvandrar-serien
66. Molière: Tartuffe
67. Elsa Morante: Historien
68. Toni Morrison: Älskade
69. Vladimir Nabokov: Lolita
70. George Orwell: 1984
71. Boris Pasternak: Doktor Zjivago
72. Francesco Petrarca: Kärleksdikter
73. Marcel Proust: På spaning efter den tid som flytt (Combray)
74. Erich Maria Remarque: På västfronten intet nytt
75. J. D. Salinger: Räddaren i nöden
76. Cora Sandel: Alberte-serien
77. Sapfo: Dikter och fragment (urval)
78. William Shakespeare: Macbeth
79. Mary Shelley: Frankenstein
80. Sofokles: Konung Oidipus
81. Solzjenitsyn: En dag i Ivan Denisovitjs liv
82. John Steinbeck: Vredens druvor
83. Stendhal: Rött och svart
84. Bram Stoker: Dracula
85. Robert Louis Stevenson: Dr Jekyll och Mr Hyde
86. August Strindberg: Röda rummet
87. Snorre Sturlasson: Egil Skallagrimssons saga
88. Jonathan Swift: Gullivers resor
89. Hjalmar Söderberg: Den allvarsamma leken
90. Anton Tjechov: Damen med hunden
91. Lev Tolstoj: Anna Karenina
92. Mark Twain: Huckleberry Finn
93. Sigrid Undset: Kristin Lavransdotter
94. Jules Verne: Jorden runt på 80 dagar
95. Voltaire: Candide
96. Oscar Wilde: Dorian Grays porträtt
97. Virginia Woolf: Mot fyren
98. Elin Wägner: Pennskaftet
99. William Butler Yeats: Tornet
100. Émile Zola: Thérèse Raquin

Helgfrågan v. 4

Det är sent fredag kväll och helgen har börjat. Jag har svårt med läslusten just nu men det kommer nog igång snart. Eftersom det är fredag är det dags att Mias helgfråga. Det är två frågor som alltid:

Veckans fråga: Vilken bok har fått ditt lägsta betyg?
Bonusfråga: Vilken tv-serie tycker du är riktigt bra?

Åh, vad svårt eftersom jag försöker att inte avsluta böcker som är allt för dåliga. De är liksom inte värda min tid. Fast några blir det ju alltid ändå. Jag tänker på Bäddat för mord av J.D Robb som jag utmanades att läsa. Den är knappast det bästa jag läst. Den fick nog en etta tror jag. Deckare i framtiden och lite romance. Nja, helknäppt om du frågar mig.

Jag tycker många serier är bra men The Blacklist med James Spader. Han är superb i rollen som kriminell informant åt FBI. Eller så finns ju Mindhunter på Netflix som handlar om de första FBI-agenterna som jobbade som profilerare och med att analysera brott. En lågmäld serie men otroligt intressant.

Hett i hyllan #128

Det är torsdag och jag sitter på fortbildning men jag är ensam från min skola och tänker inte vara social med andra. Det blir så udda på rasterna. Därför drar jag väl fram datorn och gör det här. Monika undrar som alltid vad vi har för skulder i våra bokhyllor eller skatter kvar att upptäcka kanske:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag älskar Selma Lagerlöf. Alltid gjort men jag får mig aldrig ork att börja med Körkarlen. Varför vet jag inte riktigt. Det borde vara något som jag skulle vilja läsa men det blir inte så. Det här är inte min utgåva men den verkar i alla fall lite modernare än den jag har. 

Med anledning av att det i år är 100 år sedan Körkarlen utkom för första gången utger Selma Lagerlöf-sällskapet, Svenska Vitterhetssamfundet och Selma Lagerlöf-arkivet i samarbete en textkritisk utgåva av verket.
Körkarlen är en socialrealistisk berättelse om stadsslum, tuberkulos och alkoholism, i vilken den ondskefulle David Holm tvingas konfronteras med följderna av sina illgärningar. Berättelsen handlar om ondska, passion, andlighet och botgöring - men den utspelar sig även i en spöklik hinsidesvärld, där gränsen mellan liv och död är upphävd. Genom Victor Sjöströms bearbetning spreds berättelsen över världen i en stilbildande stumfilmsversion. 
Arbetet med denna utgåva av Selma Lagerlöfs Körkarlen har utförts inom ramen för Selma Lagerlöf-arkivet, som är en digital struktur för utgivning, presentation och publicering med fokus på Lagerlöfs författarskap. Selma Lagerlöf-arkivet planeras bli tillgängligt för allmänheten online senhösten 2012. Körkarlen är det första verk som utges i bokform.

W - Whisky. Vad är din smak när det kommer till böcker?

W - Whisky. Vad är din smak när det kommer till böcker?
Vissa gillar whisky, andra föredrar jordgubbssaft när de sitter framför en varm brasa i sin stora herrgård (om man nu har en sådan, jag har klarat mig lika bra utan). Vilken genre i böcker är din smak?

Jag skulle nog säga att jag är en Rocky Road-glass. Lite av allt möjligt men om jag får välja är det nog fantasy i alla dess former som får mig att gå igång allra mest. Jag gillar fantasy på många sätt och det är inte så konstigt för jag gillar att drömma mig bort. Det är viktigt att tänka sig att ens läsning ska ge mer och mig ger det mer att se ont och gott diskuteras i oändlighet.

Kulturkollos tisdagsutmaning: Året var 1968

Det är tema 1968 hos Kulturkollo. Då var jag inte ens född men pappa hade tagit körkort och mamma konfirmerade sig. Kyrkan brann och de fick stå ute under gudstjänsten. Pappa gav farmor och farfar en TV till OS i Mexiko. Så här ser veckans fråga ut:

Undertecknad var inte född – inte ens påtänkt – 1968. Ändå så är årtalet något magiskt i min värld. Studenterna – ungdomarna – syntes, protesterade och ockuperade. Världen demonstrerade mot Vietnamkriget och till och med vår egen utbildningsminister visade högt och tydligt sitt missnöje med det stora landet i väster. Jag tänker också på Janis Joplin, på The Rolling Stones, Bob Dylan och inte minst vår egen Cornelis Vreeswijk.

Vad tänker du på när du hör Året var 1968?

Förutom det jag skrev ovan tänker jag på Grupp 8. Vad är det tänker du? Grupp 8 var en feministisk organisation som startade i maj 1968. De åtta kvinnor som startade allt ville ha ett större fokus på att individens upplevelse var viktig i kvinnokampen och sloganen Det privata är politiskt säger väl allt. Det fanns grupper både här och där i Sverige och de var större än åtta medlemmar.

Som sig bör lästes en hel del socialistisk litteratur med stort fokus på feminism. Det var väldigt många välutbildade kvinnor som var med som inte kunde arbeta heltid för att de behövde sköta hemmet. De pratade ofta arbetskraftsreserv som de menade kändes genom hela folkhemsbygget. Om konjunkturen är god får en arbete och den är dålig skickas en hem för att stå vid spisen. Det var ett jämställt hem gruppen var efter med heltidsarbete och mindre arbetstid så båda föräldrarna kunde vara hemma med barnen. Rätten till dagisplats, heltid och kvinnolöner var återkommande teman. De kämpade också för rätten till fri abort.

För kvinnor i arbetarklassen var detta viktigt och många bra saker kom ur deras arbete. Som det arbetarbarn jag är känner jag mig ganska stolt att de lyckades göra bra saker för många.

Bones säsong 1-12

Tänkte du någon gång se dig igenom Bones ska du sluta läsa nu. Så, för detta är en sammanfattning av en otroligt lång serie som har haft sina upp- och nedgångar. Serien handlar om Temperence Brennan och Seeley Booth. Hon är rättsantropolog och expert på ben. Han är FBI-agent och f.d. militär. De träffas första gången före serien men så småningom börjar de lösa fall ihop. Bones, som Brennan kallas av Booth, har ett starkt team och de är gärna med och löser fall.

Det är vad serien går ut på. Att lösa veckans fall men med tiden blir det mer och mer personligt. Brennans bakgrund är allt annat är enkel. Hon lämnades av sina föräldrar ganska tidigt och blev fosterbarn. Hennes föräldrar höll på med olagliga saker och efter några år dyker fadern upp. Med tiden utvecklas också en romantisk spänning mellan Booth och Brennan och tja, här kör vi stenhårt på det. De blir ett par och får barn och får jobba ihop. Hur nu det kan vara så. Det är dåligt manus. Två människor som jobbar ihop, lever ihop och barn ihop ska nog inte göra en av de sakerna.

Det verkar som om FBI är lite halvtöntiga dessutom eftersom ingen typ kan lösa något utan Brennans team. Nu låter jag lite gnällig och det är jag. Med åren spårar denna serie ur och blir väldigt fokuserad på personernas liv och leverne. Dessutom hur många fiender kan en ha? Jag tror att Booth och Brennan hotas personligen till livet kanske fem, sex gånger under 12 säsonger. Det känns lite som overkill.

Efter några säsonger var det tydligt att de skulle köra på romantiken och visst gjorde de det och här gick de bananas. Nästan alla i serien hittar sin partner på samma ställe. Visst, vi lever mycket på våra jobb men när du jobbar med din äkta hälft, är kompis med ett par som du jobbar med och dessutom bjuder alla på bröllop är det lite väl lökigt. Jag älskar veckans fall och hur de löser brotten. Jag förstår Brennans rollfigur bättre än Booths. Han är mer en gnällig amerikan som älskar allt med hemlandet och vill att hon ska foga sig. Nu menar jag foga sig för hans sätt är bästa sättet, underförstått. Det här kan jag ha skrivit förr men det stör mig mer med åren.

Är då serien värd att se? Ja, som kriminaldrama är det definitivt det. Jag gillar fortfarande seriens vetenskapliga del och jag gillar hur de får ihop morden. Annars kan en lika gärna se något annat.