Har nog läst rätt mycket

Jag brukar räkna hur många sidor jag läser och i juni hade jag läst 8745 sidor. Sedan dess har jag läst en hel del om jag säger så.

De två första blev slutet på Carlssons serie om Leo Junker. De är på 478 och 362 sidor vardera. Ashimas bok var ganska tjock med sina 630 sidor. Strömqvists bok var 129 sidor lång och här hade jag läst 10 000 sidor. Först ut i mina nya är Johanssons tre böcker som hamnade på en summa av 384.

Sofia Nordins En sekund i taget var 193 sidor lång och den följdes av Harper Lees Ställ ut en väktare på 283 sidor. Holsts bok var 220 sidor lång och därmed var juni slut.

I början av juli plöjde jag Mariette Lindsteins tre böcker om Sekten på Dimön. De var på 504, 408 och 430 sidor. Därefter kom Nordins andra bok på 209 sidor. Jag läste sedan Backmans lilla pärla med sina 85 sidor.

Boyes klassiska Kallocain kom efter det och den är på 239 sidor. Colgan begav sig norrut och landade på 343 sidor.

Nemert fortsatte skriva om Släkten och den var på 397 sidor. Moströms nästa bok i serien om Nathalie Svensson var 409 sidor lång.

Sedan har jag läst tre av Engströms romaner om Ludwig Licht i en följd och de är sammanlagt på 1005 sidor.

Juli månads sista två böcker var Grim med sina 438 sidor var ändå ganska lång. Bradens bok var 311 sidor lång. Jag lämnar juli med 5858 sidor. Det har varit en hel del läsning denna sommar.

The Devil is a Marquess av Elisa Braden

Ärligt så läser jag inte direkt många romance men det händer. Detta är första gången jag läser en på engelska och jag tror att formen är lite speciell för just genren. Det påverkade min läsning lite tog en stund innan jag kom in i den.

Charlotte Lancaster, känner sig ful och vill inget hellre än att få åka till Amerika och starta ett företag. Det har hon drömt om i åratal och efter fem år i London utan ett enda äktenskapserbjudanden tänker hon sig att det ska bli så i år att pappan ger upp. Det har han inte. Dottern ska gifta sig till en titel och han är beredd att betala för den. Det är här som Benedict Chatham, den nye markisen av Rutherford kommer in i bilden. Hans far har just avlidit och lämnat otroliga skulder efter sig. De är så stora att han har fått sålt av allt. Därför är förslaget att vara gift med Charlotte ganska enkelt. 100 000 pund är inte lite pengar och han har ju sålt sig förr. Istället för att stanna kvar i London skeppas de nygifta till Chatwick Hall, Rutherfordfamiljens gods i Norththumberland.

Det är en trevlig stunds underhållning och handlingen lämnar inte direkt något utrymme för överraskningar. Snarare är det så att det är skönt att jag vet vart vi ska i slutet. Det är en helt okej läsning under en sommardag när du har hamnat lite i läskoma.

To the Bone

Det här är filmen om Ellen som är sjuk. Hon har anorexia och blir inte bättre. När vi träffar henne första gången är hon på en behandlingsklinik men eftersom hon inte riktigt blir bättre och dessutom elak mot andra kastas hon ut. Hennes styvmor möter henne och tar med henne hem. Där bor styvmodern, pappan och den yngre systern. Pappan är aldrig hemma och de två andra försöker bemöta Ellens sjukdom på olika sätt. I alla fall lyckas de skriva in Ellen i ett annat program hos en dr. Beckham som ska vara bra. Ellen flyttar dit och möter sex andra individer som kämpar så som hon.

Det går upp och ned för gruppen. Ellens familjeterapi är allt annat än lyckat och pappan dyker inte upp här heller. Någonstans tar lite av systerns sorg, gruppmedlemmarnas problem och hennes egen sorg tag i henne på ett sätt som kanske aldrig skett tidigare.

Filmen har fått rätt mycket kritik för att vara en trigger för de som redan är sjuka men jag vet inte. Jag tror de är sjuka i alla fall. Det är bra med en variation bland patienterna och bra att det finns en kille. Sedan är det viktigt att prata om anorexia som är en hemsk sjukdom. De flesta som hamnar i den kan inte hjälpa det. Någon gång i filmen pratar de om rädslan att tappa kontrollen och bli tjocka. Det verkar vara en fasa för en del, för andra är det något annat. Eftersom vi vet så lite, om vi inte lever med det är det en viktig film. Säkert också en film för föräldrar som oroar sig för sina barn.

Jag gillade filmen och kände att den var tung på ett bra sätt. Det gjorde att jag inte orkade se hela i en sittning utan var tvungen att pausa. Ångesten och framförallt känslan av att egentligen vara sjuk är ganska stark i filmen. Gruppen hanterar sin ångest på olika sätt och jag blir ledsen. En viktig film och den finns att se på Netflix.

Grim av M.K. Eidem

Jag läser ju efter utmaningar ibland och en av dem uppmanar att läsa en bok som har en utomjording bland huvudkaraktärerna. Jag tittade på Goodreads och för någon månad sedan lyckades jag hitta den här boken gratis. Via BookBub kan du ibland få gratis böcker men bara i e-boksform. Det fungerar att göra så och jag tror jag har laddat ned tiotalet böcker. Ska sägas att de är på engelska men det fungerar.

I alla fall då slog jag till. Det var väl kanske inte mitt smartaste val men nu är punkten uppfylld. Boken utspelar sig i rymden. Ett rymdfolk har lite svårt med att föda kvinnor och när de inser att det finns en planet med kompatibla kvinnor som kan föda barn blir det till att hitta den planeten. Grim får i uppdrag att leta reda på jorden och tar med sig tio kvinnor därifrån. Bland annat Lisa, som inte bara har skinn på näsan utan också är mamma till två flickor som måste följa med. Så blir det och utan att någon visste något blev Grim hennes och flickornas beskyddare, och senare make till Lisa. Det är ett stort problem.

Alltså det är inte den bästa bok jag läst. Jag kan tycka att själva handlingen med pojke som möter flicka och missförstånd är ganska okej. Den känner jag igen och det har jag inga problem med. Det som stör mig är att vi är i rymden och de lever som på medeltiden. De har nämligen hästar på planeterna och rider. Samt att de oftast slåss med svärd som i typ Game of Thrones. Nu skulle jag kunna överleva det som ett ologiskt tankefel men det finns en sak som stör mig så hårt att jag blir galen.

Språket är så dåligt att det gör ont. Det är en blandning av presens och imperfekt hela tiden och i det blandas dessutom pågående form i samma mening. Pågående form är något som författaren gärna börjar sina meningar med och det blir som ett epitet istället för något som sker. Meningarna är hur långa som helst utan skiljetecken eller bindeord. Fast det är väl så det är. Boken är läst och jag tycker det var okej. Författaren har gett ut fler böcker och jag är förvånad hur folk gett den höga betyg. Puh, säger jag bara.

I - Ilska. En karaktär som gjorde dig frustrerad.

I - Ilska. En karaktär som gjorde dig frustrerad.
Ibland förstår man inte hur karaktärerna tänker. Just den här karaktären gjorde dig extra frustrerad.

När jag läste Viveca Steens deckare som utspelar sig på Sandhamn. Nu har jag bara läst de tre första så det kan ha ändrat sig. Jag blev så arg på Nora i boken att det ibland gjorde mig galen. Det var en av anledningarna till jag inte fortsatte.

Jag blir också arg på saker som sker i Moströms serie om Nathalie Svensson. Jag tycker att hon beter sig dumt där med. Fast det är en helt annan sak men det hon gör privat är dumt.

Norr om Paradiset av Thomas Engström

Två viktiga personer inom den stora amerikansk-kubanska anti-Castrorörelsen så händer något konstigt. Det är vanligt att FBI, trots att det sker på amerikansk mark, inte utreder utan det hamnar allt som oftast i CIA:s händer. Kuba är trots allt deras skötebarn. Nu är det så att CIA är också lite och tassar runt händelsen. Istället får EXPLCO uppdrag att utreda vad som hänt. GT, som är en vanemänniska, kopplar in Ludwig Licht. Licht har bott i Miami ett tag och tar jobbet. Han har alltid dåligt med pengar och är det något så betalar företaget bra. Däremot får han jobba på egen hand för de kräver att han säger upp sig. Till sin hjälp får han anlita Marcela, en pilot och något av en överlevnadsjunkie som bor ute i skogen. Deras jakt för förövarna visar sig allt annat än lätt.

Jag gillar farten i boken men det är inte riktigt superlätt att alltid hänga med i alla turer. Lösningen på problemet är ändå logisk och trots att det inte är riktigt lika avslutande som i en deckare känns det som om avslut. Jag gillar Licht och GT, även om den senare får mindre utrymme i den här boken. Licht däremot knarkar mer här än tidigare och jag tycker det är lite läskigt. Visst, det är säkert en trovärdig bild av en människa som behöver något för sin egen del. Men som sagt, högfungerande knarkare är inte vanliga och Licht är missbrukare av en del. Han är också ganska skarp i det han gör och tänker. Alltså jag får inte ihop det. Detta är verkligen mitt största aber med den här boken. Men läs hela serien. Otroligt bra avkoppling. I början av augusti kommer bok 4 och slutet. Den ser jag fram emot.

Söder om helvetet av Thomas Engström

Som bok nummer två i en serie av fyra händer det ganska mycket. I första boken om Ludwig Licht, Väster om friheten, flyttar vi oss från stora händelser till lite mindre. Vi åker från Europa till USA. Vi lämnar den statliga sektorn för den privata. Det händer alltså mycket bara gällande miljön i denna bok.

GT har lämnat, inte frivilligt, CIA och sitter numera på EXPLCO. Ett privat företag som befinner sig i polis, säkerhets- och informationsbranschen kan vi väl säga. Det hela är väl okej men när den tidigare ambassadören Ron Harriman ringer för att be om hjälp får GT något att bita i. Han och hans nya assistent, Leya Durani, åker till Wilkes-Barres, Pennsylvania för att hjälpa till. Det visar sig vara svårt och snart rings Ludwig Licht in. Han har lite svårt pengarna och har tydligen fått sin lägenhet invaderad av en kvinna som verkar känna honom. Även han tar sig till staden Wilkes-Barres, tvillingstad till Scranton, för att ta reda mer om Harrimans motståndare och hennes kandidatur. Väl där inser Licht att det finns personer runt kampanjen som har allt annat än rent mjöl i påsen. Som tysk är det inte svårt att infiltrera en grupp högerkonservativa. Allt medan klockan tickar fram till valdagen.

Jag gillar den här serien för den är spännande och faktiskt rolig både här och där. GT är en personlig favorit och trots sin iver att manipulera är han rätt skön. Beskrivningen av en högerkonservativ grupp/sekt i USA är intressant för här handlar det mycket om religion och fascism. I min värld hänger de inte ihop men det är för mig. För dessa individer verkar det helt naturligt. Licht är precis som i förra boken en effektiv individ men jag stör mig på användningen av droger och alkohol. Här tar han även amfetamin och det kryper i mig. Fortfarande väldigt högfungerande för att dricka och knarka så mycket. Men träning gör väl allt. Kanske.

Trevlig sommarläsning och mellan tvätt och städning fungerar det utmärkt. Stefan Sauk läser även denna med den äran och gör det bra.

Väster om friheten av Thomas Engström

Vi befinner oss i Berlin. Det är mer än 20 år sedan som landet återförenades och numera är inte staden den frontlinjen den gång var. GT, stationschef för CIA, saknar den gamla goda tiden. Det känns som om han mest åker runt och hummar lite kring vad som händer i Europa. Frontlinjen är någon annanstans. Så när Faye Morris ringer ambassaden för att få prata med ambassadören. GT reagerar och plockar in kvinnan. Däremot vill han inte att huvudkontoret i Langley ska få reda på det. Istället tar GT kontakt med sin gamla öststatsspion och informant. Ludwig Licht, uppväxt i öst men valde att bli dubbelagent, är numera krögare i Berlin. Det går sådär. Så när GT lovar pengar hoppar han på jobbet.

Licht är en ganska svår karaktär att ta till sig. Jag gillar GT för att han är, alltid oavsett, enspårig och försöker göra något bättre med sitt liv. Licht skulle behöva hänga som ett dropp i en spritflaska för jäklar i min brevlåda vad karln super. Jag förstår att det ska visa på hur jobbigt detta är och hur det påverkar människor men det finns få högfungerande alkoholister. För skillnaden är så stor. Som full är han helt galen. Som nykter, eller halvnykter, knivskarp. Alltså, tja, nja, det stör mig lite. Jag säger inte att Licht måste vara munk men det verkar som om, när vi träffar honom, att han har druckit non-stop ett tag. ¨

Nu är jag kritisk, men det har nog med mig att göra. Lite vill jag gilla personen jag läser om. Fast jag får gilla annat istället. Det är inte så att jag har låst så många politiska, eller vad det nu är, thillers. Den är mycket spännande och jag gillar att vi är i Berlin. Lite känner jag historiens vingslag och det är nog författarens tanke. Lite nazister här, lite kommunister där dyker upp i Lichts minne när de tar sig plaster i staden. Språket är också bra och det är viktigt i alla typer av böcker. En av de bokbloggar jag läste om boken på hade den roligaste kommentaren och den håller jag med om. Vissa författare kan få gå en kurs med Engström för att lära sig svårare ord. Ja, lite sant är ju det. Dialogen i boken är också bra och det är lätt hänga med i vad som händer. Jag lyssnade på boken och det var lagom underhållning. Stefan Sauk läser bra och intensivt. Det är en bra tolkning av bokens fart.

En bokbloggares hemliga liv

1. Hur länge har du bloggat?
Faktiskt åtta år. Började den 22 juli 2009. Vad tiden går.

2. Tror du att du kommer sluta blogga om böcker i framtiden?
Nja, kanske men jag tänker på denna sida som min lilla läsedagbok och den älskar jag.

3. Vad är det bästa med att vara en bokbloggare?
Att jag kan skriva vad jag vill och att jag får tänka om böcker.

4. Vad är det värsta med att vara en bokbloggare?
Vet inte. Kanske att det finns någon slags ångest över att inte orka läsa på många ställen jag läser. Det är nog svårare att inte influeras av andra bloggar än en tror.

5. Har du svårt att skriva rubriker till dina inlägg?
Nej, försöker vara tydlig och varierad om det inte handlar om böcker.

6. Finns det någon bokbloggare som du beundrar?
Nja, några men snarare för att de är bra på att diskutera böcker.

7. Vilken bokbloggare skulle du vilja ha som gästbloggare på din blogg?
Här gästbloggas inte. Detta är mitt ställe.

8. Hur ser din rutin ut när du bloggar? T ex vilken tid, klädsel, dryck m.m.
Ja, en timma efter jobbet. Det är nedvarvning och då äter jag kanske eller dricker en god kopp te.

9. Har du svårt för att skriva recensioner?
Jag tycker inte jag skriver recensioner så jag har inte svårt. Det är boktankar och inget annat.

10. Vad tycker du om bokbloggarvärlden?
Så skönt att inte vara ensam med sitt nörderi.

11. Vilka taggar du för den här taggen?
Den som vill får gärna göra denna.

War for the Planet of the Apes

Lånad från reddit.com

Apornas planet kom på 1970-talet och räknas nog som en kultfilm i vissa kretsar. Den har fått två rebooter och den senaste som började med The Rise of the Planet of the Apes var den första filmen i den trilogi som denna nu avslutar. I den här versionen är vi inte flera tusen år i framtiden utan i en snar framtid. Här har apan Ceasar, efter utbrottet av the Simian flr som utrotade människan egentligen, blivit ledare för Kaliforniens smarta apor. Med apa menar de nog primater till skillnad från engelskans monkey som är lite mer nedsättande.I första filmen rymde de, i andra filmen försökte de leva i samexistens med de människor som bodde i närheten. Något som både apor och människor försökte hindra. I den tredje filmen krigar de mot människor. Det går både bra och dåligt. Helst vill de bort därifrån eftersom det finns så många barn och ingen känner sig säker.

Det senare stämmer och under en attack mot lägret dör Ceasars maka och äldste son. Detta gör honom förblindad av hat. Så iväg skickar han sin grupp. De ska till ett annat ställe där det inte finns några militärer. Själv ska han utkräva hämnd. Ensam är tanken men hans trognaste vänner och allierade följer trots allt med honom. Det slutar med att de hittar den grupp militärer som kallar sig AlfaOmega. Att hitta dem är inte helt okomplicerat.

Filmen är sådär. Vid något tillfälle kändes det som om jag tittade på Den stora flykten och Schindler's list. Alltså filmens scener kändes igen på något sätt och det var kanske inte rakt igenom bra. Det är ett okej avslut men att kalla det striden om apornas planet är lite att ta i. Snarare fånglägret om aporna. Det är också ganska slarvigt filmat här och där. En scen utspelar sig i regnet utomhus men en av huvudrollerna blir inte ens blöt. Alltså, står någon med paraply eller?

Den är mer värd att se på typ tv hemma i soffan än på bio. För hur bra hade de inte byggt upp filmen med referenser till originalet. Flickan Nova, eller Cornelius och till och med AlfaOmega hade kommit med på ett smart sätt. Ändå blir jag lite trött för det var segt och kändes som om de började filmen med något helt annat än vad som sedan hände.