Avfallskvarnen av Kerstin Norgborg

En kort novell som handlar om berättarjagets historia. Hon minns hur det var när hon var barn men också hur hennes föräldrar var. Det är också så att minnen kommer och går och blir lite konstiga när en tittar tillbaka på dem. Berättarjaget hade tänkte skriva om sin mamma och inser att modern kanske är en författare fast att ingen visste om det. Det finns något som ger berättarjaget styrka i detta. Trots alla gamla saker,  blöjor, oanvändbara kulspetspennor, gamla leksaker, barndomsminnen och halvfärdiga stickprojekt finns något av modern kvar. Hon har inte bara blivit en dement gammal kvinna.


Det är en ganska bra berättelse och den är fin. Som alltid i noveller är twisten viktigast och så småningom kommer den. Den här presenterades i P1:s Radionovellen under 2016-2017. Tror inte den finns kvar att lyssna på men en vet ju aldrig. Jag gillar radionovellerna som specialskrivs för radio.

Helgfrågan v.6

Det är fredag och jag ska snart åka till arbetet. Det är APT idag och jippie vi får semlor. Vi har nämligen besök av vår hyresvärd som ska dra lite fakta så det blir spännande. Eller spännande, snarare lite långtråkigt eftersom vi bara får gilla läget. Fast semlor är aldrig fel. Det är dags för Mias helgfråga som denna vecka lyder så här:

Vad tycker du om att fler lägger recensioner på Instagram, vilket föredrar du?
Motivera.
Bonusfråga: Hur ser dina torsdagskvällar ut?

Jag tycker nog att det är upp till dem. Jag orkar inte läsa dem på Insta för jag tycker att det är lite jobbigt med så mycket text. Däremot tycker jag att det är trevligt att se vad människor läser för tillfället som ett sätt att se vad som är nytt och för inspiration ibland. En del jag följer läser mycket ungdomslitteratur och i skolan så det är trevligt.

Jag skriver nog helt själv på min blogg men kan kommentera på instagram om det var bra eller dåligt eller läsvärt. Det är inte samma sak tänker jag. Fast jag bloggar så mycket för mig och så lite för andra så vem som läser det jag skriver tänker jag inte på. Dock när två författare citerade mig blev jag väldigt starstruck :).

Just nu ser jag på Antikrundan. Det intresserar mig och jag har några avsnitt kvar. Sedan är det den dagen i veckan som jag gärna äter något vegetariskt till kvällsmat. I går var det potatisbullar med sylt. Det var gott.

Hett i hyllan #130

Det är torsdag och jag har varit lite trött idag. Fast det kanske inte är så konstigt. Jag har jobbat alldeles för mycket denna vecka. Så blir det ibland. Monika undrar som alltid på torsdagar följande:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag ska erkänna att jag ibland glömmer böcker jag ägt länge. Marianne Fredrikssons bok är en sådan. Den står där och är söt men jag glömmer den alltid. En dag ska jag läsa den för det vill jag. Tills dess får den stå där och vara söt.

 

Herman Göring av Tony Samuelsson

Herman Göring är en liten novell av Tony Samuelsson. Det handlar om två killar som möts på sextiotalet och de är båda lite udda. Herman är smeknamnet som han får. Berättarjaget och Herman är lite udda och de brukar göra saker ihop på roliga timmen. De kallar sig Bröderna Bäng. Det visar sig att Hermans föräldrar är nynazister och många tar avstånd från dem. Herman slutar skolan och runt 1990 ringer han upp berättarjaget. Det väcker en mängd minnen. De träffas så småningom i vuxen ålder.


Novellen problematiserar hur det är att vara vän med en nazist när en själv egentligen bara minns det som var bra. Det är ganska konstigt att tänka sig så. I alla fall är det väl aldrig lätt att ha två sidor till varje människas liv. Den publicerades för några år sedan på Radionovellen i P1. Jag laddade ned den då och lyssnade nu. Om du hittar den så är den värd en halvtimma av ditt liv. Radionovellen har korta noveller upplästa och de finns bara i det formatet. Värd en stund även om du inte gillar ljudböcker.

Kulturkollos tisdagsutmaning: En element-fyrväppling!

Det är tisdag och denna vecka har Kulturkollo tema de fyra elementen. Veckans utmaning är som följer:

Nu är det tisdag, och dags att presentera veckans utmaning hos Kulturkollo. Och eftersom vi den här veckan pratar om de fyra elementen jord, vatten, eld och luft så tycker jag det passar fint med att göra en kulturell fyrväppling.

Du ska därför skriva om:

en film du associerar med ett av de fyra elementen
en bok du associerar med ett annat av de fyra elementen
musik du associerar med ett tredje och
en tv-serie du associerar med det fjärde elementet
Blanda fritt!

Jag kom på två filmer men med olika element så jag tar båda. Den första är Backdraft, Eldstrom på svenska, som handlar om två bröder som är brandmän. De förlorade sin far som mycket unga i en brand. De har ett komplext förhållande till varandra och till sin fars, och deras gemensamma, arbete. När en pyroman härjar i staden händer det saker. Elden är alltid nära förekommande i denna film. Den andra filmen är Det rätta virket. Det handlar om de piloter som förtestade plan för att driva det amerikanska rymdprogrammet framåt. Den första scenen när ett plan flyger så högt upp i luften att piloten kan se stjärnorna är mycket fin.

Här sitter jag och kommer på en tredje film. Vatten är alltid närvarande i Titanic och det är väl inte så konstigt. Vatten och is en i salig röra gör denna resa till allt annat än optimal. Ska vi avsluta med jord så blir det väl Field of dreams. Mannen som odlar majs och som en dag bestämmer sig för att bygga en basebollplan mitt i majsfältet och hoppas att någon vill spela.

En bok jag tänker på när det kommer till eld är Kristin Cashores bok Monstrets dotter. Den handlar om Flamma, eller Fire som hennes engelska namn är, som har övernaturliga krafter och är mycket eldigt röd. Hennes namn säger väl allt egentligen. Jag måste ta med Fyren mellan haven som får mig att tänka på vatten. Den isolering som de utsätts för är inte bra för någon, någonsin. När det kommer till luft får det bli en klassiker. Jorden runt på 80 dagar av Jules Verne börjar ju i en luftballong. Jord stannade jag lite på svensk mark och kände in Grabben i graven bredvid. Visserligen en kyrkogård men vi är ju även på en bondgård där jorden ska plöjas och ha sig.

Ärligt ska jag säga att jag kom inte på fyra tv-serier. Därför får det bli en. Det får bli luft och en serie som rullar på TV4 guld just nu. Doktorn kan komma är en serie om läkare i Australien som har ett otroligt patientupptagningsområde. Där pratar vi hembesök, eftersom de faktiskt flyger till platser långt bort. De finns faktiskt på riktigt denna RFDS som de heter och fyller 90 år i år. Grattis till dem.

Musik är inte min starka sida men här kom jag faktiskt på en. Det får bli jord och eftersom vi pratat om romantik och nationalromantik idag känner jag att Öppna Landskap av Lundell är passande.

Sleepy Hollow säsong 1-4

Jag gillar serier som utspelar sig i den övernaturliga världen. Eller den värld som är nästan som vår men inte riktigt. Gränsen är så hårfin och ändå så existerar den alltid i serier. Skillnaden är bara att det springer omkring odjur eller monster eller något annat mytologiskt här och där och att var och varannan människa kanske också är något annat än vad de utger sig för att vara.

Sleepy Hollow är en stad i staten New York och grundades på 1600-talet av holländare. Det bor cirka 10 000 personer där idag men det staden är mest känd för är väl novellen The Legend of Sleepy Hollow av Washington Irving. Där Ichabod Crane jagar och jagas av en huvudlös ryttare. I serien med samma namn som staden får vi möta Crane som vaknar upp på 2010-talet. Han var en gång medlem i general George Washingtons armé för att störta britterna. Hans fru var häxa och när den huvudlös ryttaren dog hände något med deras själar. Det är som Crane möter Abigail Mills, en avlägsen släkting till en av Cranes bekanta, och när deras vägar korsas visar det sig att det övernaturliga saker börjar hända i den lilla staden.

Framförallt är mytologin starkt kopplad till frimurarna, kristendomen och häxriter. Det blandas vilt och jag älskar att Washington var så kär i det övernaturliga, och att det känns helt logiskt. I en tid då en levde med att allt inte gick att förklaras var det ju så att det övernaturliga sågs som det onda eller i vissa fall det goda. Samtidigt är det också en historisk karaktär som får uppleva nuet på gott och ont. Kläderna är alltid de samma men han gillar mycket med det moderna. Munkar är en stor del i detta nya som inte sitter helt fel hos den gode Crane. Mills gör mer en spirituell resa genom serien, för där är Crane redan.

Tom Mison spelar Crane med den äran. Han gör det bra och det är ganska lätt att falla för hans charm och han bär serien på ett trovärdigt sätt. Mill spelas av Nicole Beharie, som dessvärre lämnade serien i säsong 3, och känns som en modern kvinna med mycket skinn på näsan. De gjorde en säsong fyra för att runda av och den kändes helt okej. Sedan var det slut och inte så konstigt med det. På det hela taget är det en sevärd serie om du gillar monster, häxor, övernaturliga saker och serier där det är mycket besök i skogen på natten.

I nationens intresse av Jan Guillou

Del tre i Guillous serie och nu inser jag att det kanske är den segaste också. Det finns en orsak till att jag tappade fokus för många år sedan. Det är egentligen inte något fel på den snarare att det är för mycket om konstiga operationer och känns det som 19 sidospår. En avhoppare, två nya agenter, lite bomber, en flygplanskapning och ett mord samt lite lokal polis och för att få ihop det i mitt huvudet så blir det lite väl mycket.

En kväll står den sovjetiske viceamiralen Gennadij Alexadrovitj Koskov, chef för de hemliga sovjetiska operationerna i Östersjön, även inom Sveriges gränser på den svenska ambassaden i Kairo och han vill hoppa av. Detta blir jobbigt för hela ambassaden och svensk underrättelsetjänst för en sådan här avhoppare har aldrig tidigare varit beredd att hoppa av till Sverige. Koskov ska hem till Sverige och det är allt annat än lätt. Så där kommer Hamilton in. Det är ju inte det enda han gör i den här boken. Han åker fram och tillbaka över halva jordklotet, hotar lite människor och känner sig väldigt skyldig.

Den är seg av de orsaker jag nämnt innan. Tidigare har jag i alla fall känt att saker och ting hänger ihop. Här inte så mycket. Jag tappade styrfart förra gången men den här tänker jag inte ge upp. Jag ska pausa boken i någon månad eller två och återkomma. Trots allt vill jag ju läsa mig vidare och förra var bättre om jag minns rätt. Jag läste delar av den i alla fall förra gången det begav sig. Sedan blev det spridda skurar över hela spektrumet. Nu ska jag på det. Jag lyssnade på boken denna gången och Tomas Bolme ska ha en eloge för sin uppläsning. Det är nästan så att han får det dåliga att bli riktigt bra.

Olikhetsutmaningen: vardag och fest

Jag har haft noll ork i större delen av januari men känner att jag är på banan igen. Kanske mest för att ljuset är på väg tillbaka. Enligt O har haft sin olikhetsutmaning och den är som följer:

Dagens ordpar är vardag och fest och det finns en massa kultur att koppla till dessa ord.


Vardag är ju något som vi alla upplever och som kan vara en utmaning i sig. Det gäller att få vardagen att bli så olik som möjligt. Efter 15 år som lärare kan jag säga att vissa lektioner är varierande vardagliga för inte mycket nytt under solen där inte. Låter tråkigt men ibland är the best of det som fungerar för eleverna år efter år efter år.

En bokserie jag förknippar med vardag är Alfons Åberg av Gunilla Bergström. Nu var det några år sedan jag läste den men visst är det sådant som händer. Att Alfons och hans pappa gör saker som hör vardagen till. Mina kusiner älskade dem när de var små och jag fick läsa om dem. Det var trevligt.

Fest är det ofta i böcker. Kan vara för att fira något eller för att avsluta en bok. I Asterix-världen så blir det alltid fest i slutet. Fast om jag nu ska tänka mig en annan bok får det nog bli Gösta Berglings saga av Selma Lagerlöf. Majorskan på Ekeby kan ställa till med fest och det är så som Gösta Bergling möter sin blivande fru.

Helgfrågan v. 5

Det är fredag och dags att åka till jobbet om några minuter. Jag har varit inne hos Mia för att leta reda på veckans Helgfråga som är som följer:


Frågor:
Vilken bok ligger på din första plats i vårens utgivning? (Alltså vilken vill du läsa allra mest)
Bonusfråga: Hur ska det vara runt er när ni läser?

Jag hittade den här. En historielärare, känner mig lite nyfiken, som är nästintill odödlig och levt i århundranden. Dessutom ska den bli film med Benedict Cumberbatch. Hur kan jag inte gilla den här boken innan jag ens läst den? Två flugor i en smäll.

När jag läser kan det nästan vara hur som helst. Om jag lyssnar med öronen vill säga. Om jag läser som vanligt får det gärna vara ljud men inte samtal. Musik går bra och radio men inte samtal IRL.

Hett i hyllan #129

En torsdag och redan en månad av 2018. Det går så fort att jag blir trött ibland. I alla fall kommer mitt svar på Monikas undran om våra bokhyllor:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag har läst annat av Imre Kertész men den här står oläst i min bokhylla. Det där kommer i vågor. Jag läser så mycket om Förintelsen i arbetet och historisk fakta menar jag då. Då har jag svårt att orka med samma tema. Den här boken handlar inte om förintelsen rakt av men efterföljderna. En dag, som jag säger om alla böcker, tänker jag nog läsa den. Hoppas jag i alla fall.