Vargtimmen

Vi träffar återigen den lite knubbiga skotska tjejen Paddy Meehan. Hon har kommit upp sig i tidningsvärlden och får faktiskt skriva lite artiklar. Visserligen är det bara från nätterna och det är ganska enformigt men hon skriver. Åttiotalets kris har slagit hårt mot tidningen och familjen. Paddy är den som har ett jobb och blir lite skakis när tidningen ska formas om.

Men det som lockar och drar i henne är ett fall med en kvinna som blivit brutalt mördad bara några timmar efter att Paddy åkt från hennes dörr. Hon kan inte komma undan tanken att det är mer än bara ett bråk och köper inte det mord - självmord polisen i stort sätt godtar.

Återigen är Mina bra på att beskriva en epok och stilar. Tanken flyr ibland till varför ringer de inte på sina mobiler innan hjärnan påminner om tiden. Det lilla förakt som finns mot kvinnor och som jag antar var vanligt i dåtidens Storbritannien gör en ganska så arg ibland.

Paddy är fortfarande intresserad av den andre Meehan men det går segt för henne att skriva den bok hon alltid har drömt om. Sean, hennes före detta fästman, är arbetslös och nästan förlovad. Men Paddy träffar en snygg karl som gör hennes liv intressant.

Jag gillar Paddy och hon är skön i att hon vill mer, blir lite blasé på sitt liv och att hon gillar söta pojkar. Det är ganska uppfriskande ärligt. Mina är en bra författare och ska jag hitta del tre på ljudbok. Detta var en Daisybok som jag lånat av min far och uppläsningen är därför därefter. Men det är en spännande bok inför sommaren kan jag tycka. En bok för stranden.