Sommar, sol och mord

På utmaning av en lästrött elev har jag tagit mig igenom Viveca Stens första och nu andra deckare. Jag har just lyssnat klart på I den innersta kretsen. Jag lyssnar helst på deckare när jag kör bil eftersom jag inte pallar att läsa dem speciellt ofta.

I den innersta kretsen börjar vid starten av Gotland runt. En av deltagarna skjuts till döds mitt ute på öppet hav och polisen har svårt att få ordentliga ledtrådar. Det är den blivande ordföranden i KSSS som avlidit och trycket på att hitta mördaren är stor. Älskarinnor, kollegor, familjen, alla undersöks men inte någonstans finns mördaren.

Thomas Andreasson och hans kollegor arbetar hårt och intensivt men kommer ingen vart. Nora Lindhe, som är Thomas barndomsvän, kommer med lite juridiska förslag på offrets arbete. Annars går det långsamt framåt tills dess att mördaren slår till igen. Även denna gång en medlem i KSSS,

Samtidigt får vi också följa Noras familj och hennes inte allt för stabila äktenskap men även Thomas som funderar mycket på sitt liv.

Jaha, en lyrisk elev kom tillbaka den här veckan och tyckte att båda böckerna var jättebra. H*n hade just börjat på trean. Den ska jag också börja på. Det var 10 timmars lyssning. Jag gissade rätt på mördaren efter mord två, men fel på ett av motiven. Suck och stön. Det är alltid samma typ av människor som dör i deckare. I denna bok en ensam människa och en riktig sliskig typ som varit otrogen genom hela sitt äktenskap och som fifflar lite här och där. Pengar som ingen vet var de kommer ifrån och hemligheter som ingen borde få veta. Jag hoppas att det kommer överraskningar i nästa bok.

Plus med Stens bok - jag gillar arbetet som poliserna utför. De är ihärdiga och metodiska. Det är intressanta förhör och här går historien framåt.

Minus med Stens bok - jag stör mig så på Nora och hela Sandhamngrejen. Den skulle kunna plockas bort. Med lätthet. Boken tappar lite styrfart här och jag hoppade nog över några spår.

Intressant med Stens bok - det ska blir TV-serie, jag undrar hur många som kommer att se den.

Det kanske är dags att skriva en svensk deckare om en galen seriemördare som egentligen bara vill samla öron från sina offer och som bor hemma hos sin halvblinda mamma. Han, för seriemördare är nästan alltid män, skulle gilla att samla insekter och har en passion för Ozzy Osbourne.