M sa att tid upplevs gå fortare om ju äldre man är för att tiden som går ställs i förhållande till den tid man levt. Jag vet inte om det är sant men ibland kan jag förstå hans resonemang. En dag är inte så mycket när man är över 60 men allt när man är sju.
Jag och mina elever diskuterade det häromdagen. De funderar på om de ska vara lediga i sommar eller inte. Det är inte lätt när studenten hägrar. Ska man eller ska man inte vara ledig? Passa på att vara barn en sommar till eller börja jobba och gå in i vuxenlivet? En del vill vara lediga för att vara lite glada innan de, som de själva säger, går in i arbetslöshet. Då kan de ju vara hur lediga som helst. Då finns verkligen all tid i världen.
Ibland blir jag så ledsen när mina elever inte har så mycket framtidstro. Deras arbetssektor är svår att komma in i och de som klarar sig bäst är enskilda företagare och vem får de pengarna när man är 19 år och nybakad student. Andra har sådana planer att man hoppas att de inte blir allt för besvikna. Många med storslagna planer har hamnat i depression. En elev som gick ut för fyra år sedan går aldrig ut och pratar inte med någon. All kommunikation sker idag via Internet och sms. Jag blev helt bestört när jag hörde om det. Hennes mamma tror inte hon kommer att göra så mycket de kommande åren och det är hemskt.
Det är svårt att veta saker om människor som man aldrig får prata om. Det är också svårt när, som på min skola, inte för dialoger kring våra elever. Vi låter det bara vara och en enda person på skolan kanske vet vad det är för fel på dem. Hur pedagogiskt är det? Inte så mycket. Vi har gjort många dumma saker för att vi inte har fått veta något.
"Det är synd om människorna."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar