Det var en gång en man som hette Alex. Alex är lite misslyckad. Han har aldrig haft ett jobb som lett någonstans. Han har fått sparken. Han har blivit dumpad av sin sambo och han har just sovit på sin brors soffa. Så Alex gick till arbetsförmedlingen och fick ett jobb. Han ska jobba på en dagcentral med personer med utvecklingsstörning. Där började i alla fall Alex. Det gick inte så bra. Han förstod inte vad det var för fel. Hanna, hans närmaste chef, skulle utan problem kunna berätta det för alla. En dag blev Hanna upptagen med annat och nu hände det saker mellan Alex och gruppen. Det var så att gruppen började leva upp.
Detta är filmen, kan man säga, som beskriver Glada Hudik-teaterns början. Ja, det är väl lite fritt. Det är otroligt livsbejakande att se den här filmen. Jag tycker den är mycket bra. Sedan tycker jag kanske att dialogen är sisådär. Fast det spelar väl ingen roll för filmen är så charmig.
Filmen är charmig och nyttig att se, men den förlorar extra mycket när den sänds i en reklamkanal med dessa förstörande och hackande reklamsnuttar.
SvaraRaderaNej, reklamavbrott är inte bra för någon film. Det kan döda spänningen eller charmen i vilken film som helst.
SvaraRadera