Mona är lite deppig. Lite tråkigt jobb, lite tråkig man, lite tråkigt hår. Tja, det sista var en personlig observation. Hon har dock en passion och det är schlager. Döper man sina barn efter stora sångerskor så säger det väl allt.
Mona jobbar med David och han är ganska bra på att skriva musik och en dag skriver hon en sång. På lite lustiga vägar hamnar den på svt och får komma med i melodifestivalen. Detta gör barn, broder och även man lite stolta tills de inser att David inte fått så mycket cred som han borde.
En skön och feel good film. Den är värd att se bara för att se Thomas Hanzon och Jean-Pierre Barda och Monas glädje när hon ser Carola. Och Björn Kjellman i paljetter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar