Detta är mitt favorituttryck när jag pratar om mitt arbete. De som känner mig och vet att jag skriver här är ofta inte förvånade utan menar att det är frustration/ångest som jag visar. Jag har berättat om min chef som kan upplevas av mina vänner som en inte alltid för stabil person. Den här veckan har varit upp och ned och helt galen. Tänkte skriva av mig i fredags men så många svärord skulle nog få min blogg svartlistad.
Efter att ha fått en pedagogisk förbättringsplan, frågad om VFU, blivit åthutad i samband med elevvårdskonferens så kom vi ytterligare en konflikt i fredags morse. Jag satt och skrev en uppgift till en elev som går om sitt tredje år pga sociala problem. Eleven är i skolan en dag i veckan, hämtar uppgifter, pratar med oss och arbetar sedan hemma resten av veckan. Det fungerar och det går så bra för tjejen. Men nog om det.
In seglar min rektor, vilket händer rätt så ofta, hmm. Det ska vara rektorsmöte i kommunen och nu ska rektorerna byta uppgifter med varandra. Det innebär att de ska byta läraruppgifter med varandra och sedan ta tillbaka till skolorna för att låta oss underhuggare ta del och diskutera. Bra idé men jag var inte på efter denna vecka, denna månad. Nej, säger jag och tycker att diskussionen är slut. Rektor börjar jiddra om att jag, som lärare, inte äger mina skrivna uppgifter utan det gör skolan och således kommunen. Är det så?
I flera års tid har jag funderat på att sluta men i tider av dåliga arbetstillfällen håller man hårt i det man har. Synd att det påverkar ens mentala hälsa. En vecka kvar - sedan lov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar