Anne Persdotter överlevde vitaliebrödernas anfall på Stockholm men hennes Alf är död och nu äger hon handelshuset själv. Hon har också fått tillbaka sin dotter Maria och det borde gå bra för henne. Men det vill sig illa när Elin, hennes husa, mördas i hemmet efter att ha fått låna kläder av Anne. Detta gör att hon far till Lübeck för att gömma sig och bedriva lite handel trots danskarna.
Väl i Lübeck träffar Anne en ung man Peder, vars familj förbarmar sig över henne och sakta börjar hon handla igen. Det stora problemet är att hon befinner sig i ett förbund med en man som vill ta över hennes handelshus i Stockholm samt mörda henne. Återigen visar det sig att Anne är en handlingskraftig kvinna och att det finns goda människor.
Här kommer det största problemet med boken. Det finns onda människor och det finns goda och sedan finns Anne. Hon vet att hon inte borde göra vissa saker men gör dem i alla fall. I hennes värld finns inga nyanser. Hon dömer och det förlorar boken på. Anne dömer många utan att veta vad som hänt. Anne verkar också vara medeltidens Angelina Jolie eftersom män faller för henne som furor och beter sig som överkåta tonåringar som inte kan tänka.
Det är spännande men det upprepas så många gånger att jag blir lite trött. Dessutom vet jag inte hur lång tid det går men att avgöra av vissa detaljer hoppar historien friskt. Tja, den gick att ta sig igenom men jag hoppas att Anne slutar flirta med varenda ny man hon träffar. Jag förstår att man kan tolka henne som portkona samtidigt som det är vidrigt att göra så. Men kanske är det så att del tre ger en del svar.
.jpg)
