Lie to me

Om man kan se när någon ljuger på detta sätt som dessa personer kan ska jag aldrig ens dra en liten vit lögn. Jag blir däremot förvånad över att den person som är bäst på att se när andra ljuger är en högfrekvent lögnare. Vad som rör sig i huvudet på vissa människor är en gåta och det kommer alltid att vara så.

Jag både gillar och ogillar serien. Jag gillar tanken på att man kan aldrig dölja sina känslor. Jag ogillar sättet på vilket de arbetar. Det är nästan kränkande att se ibland. Har man varit otrogen behöver man inte genomgå ett förhör. Jag ogillar också det begie, det grå och det färglösa. Men för fasiken. Det finns färg. Just saying. Helt okej serie men jag förstår att man lade ned den efter tre.

Monsters

På gränsen mellan USA och Mexico finns det aliens. Ja, inte olagliga utan bara intergalatiska som inte är trevliga. Två unga amerikaner ska hem genom detta. Det blir inte lätt.

Det känns som en metafor för dagens flyktingpolitik. Det är helt okej men knappast minnesvärt. Jag måste välja filmer som har lite bättre omdöme snart.

30 Rock

Ja, jag gillar verkligen Liz Lemon. Hon är inte så kvinnlig och hon är så obekväm med sig själv. Hon har svårt med kärleken och arbetar med en knäpp chef. Hennes arbetsplats är allt annat än okaotisk. Det är inte heller alltid lätt att vara rolig.

Det är dock en svår humor. Den kräver tanke och den kräver att man gillar lite seg humor. Det är nog ingen som skrattar rakt ut och avsnittskvalitén är ganska så olika. Dagsformen verkar vara något som påverkar både den verkliga och den fiktiva produktionen. Fast all humor ska få sin plats här i världen.

The watch

Jag förvånas att flera personer får göra samma film om och om igen. Jag känner att Ben Stiller är en sådan. Han gör varianter av samma film om och om igen. Vince Vaughn gör samma sak. Eftersom jag gillar Jonah Hill i denna film så är jag ganska snäll ändå. Det är lite knäppt och lite sisådär med handlingen fast helt okej att slötitta på.

Pushing Daisies

Hmm, om jag hade förmågan att döda eller väcka folk till liv vad skulle jag göra då? Det  är det inga saker som Ned tänker på när hans barndomsälskade Chuck ligger framför honom i kistan. Han väcker henne fullt medveten om att han aldrig kan röra henne igen för då avlider hon för alltid.

Det är en konstig men mycket charmig serie. Den är gullig, annorlunda och som en tecknad serie med en berättarröst. Jag gissar att den påminner lite om vissa amerikanska barnberättelser. För detta är som en saga fast för vuxna. Det är både bra och synd att serien lades ned efter två säsonger men samtidigt fanns det inget mer att berätta utan att älta det hela.

Vilddjuren

Det är ganska charmigt med djur som pratar och det händer ju ibland om man säger så. I detta fall handlar det om Samson och Ryan. Samson är djurparkens stora dragplåster och killen alla vill vara. Ryan är hans son och har lite problem med att ryta. Eller stora problem. Detta gör att far och son inte riktigt kommer överens med varandra. Kompisarna rycker in för att hjälpa en ganska nervös far.

Det är ganska gulligt och ganska kul. Jag gillar att ekorren är kär i giraffen och att koalan kommer från....London. Det påminner också en del om Madagaskar men det gör ingenting.

Breaking Bad

På Youtube finns en kanal som heter Honest Trailers. Om man är sugen att se på deras version av serien titta här. Så sann och så kul om man säger så.

Jag gillar serien för den visar upp en sådan desperat man som man inte trodde var möjlig. Eller jo, kanske lite. Att som nästintill döende i cancer med en lätt handikappad son och en höggravid hustru bestämma sig för att koka metamfetamin gör mig intresserad. Hur tänker man liksom? Att svågern är DEA gör ju saken nästan metaknäppt. Hur knäpp är man när släkten arbetar med att sätta dit snubbar som en själv? Bra fråga och den funderar jag lite på fortfarande.

Men den har sina svackor också. Som mycket dötid och många helgalna förklaringar till varför a och varför b. Dessutom verkar ingen riktigt fatta när Walter verkligen joins the dark side of the force. Han blir mer och mer skurk med tiden och jag tror det var därför som serien lades ned i rätt tid. Walter är en god bad guy eller i alla fall vill man att han ska vara det. Jag gillar Walter och tycker han försöker. Det som är lite hemskt är att han verkar inte fatta sin egen nedåtgående spiral.

Jag måste uppmana alla att se denna serie. Om inte bara för att kunna säga Bitch på ett mer övertygande sätt än innan.

Marie Antoinette

Jag tror man glömmer att Frankrikes sista drottning bara var drygt 16 år när hennes man blev kung. Det var nog inte lätt att anpassa sig och jag gillar Sofia Coppolas version av hennes liv. Det är lite som gossip girl à la 1700-tal. Drottningen och hennes närmaste frossar i allt som finns vid denna tid.

Det finns också ett mörker i hennes liv och det var att hon ansågs som frigid och inte tillmötesgående när det gällde hennes man. Så var inte fallet men det finns en form av ledsamhet som hon inte kunde visa för andra. Det var ett besynnerligt hov där man tittade på drottningen när hon klädde sig och man fick också klä henne. När kungaparet åt och man behövde bli erkänd av drottningen eller kungen för att räknas.

Jag tror hon tyckte om sin man som man gör efter ett långt äktenskap där bara de vet vad som hänt. Däremot är jag övertygad om, och många med mig, att Axel von Fersen var hennes livs kärlek. Det var mannen hon inte kunde leva med men som lät henne blomma. Även det beskrivs i filmen och det är verkligen annorlunda.

Första gången jag såg filmen blev jag lite besviken men gick tillbaka till mina historieböcker och insåg att det är en schysst poppig version av Marie Antoinette som uppvisas. Om hon levt idag hade hon nog varit en riktig partypingla.

Sanctuary

Jag gillar den här serien. Den handlar om det som lurar i mörkret och som vi inte kan se. Ibland är det otäckt och behöver gömmas men ibland behöver det skyddas. Det är vad Helen Magnus gör och som hon tillbringat de senaste 150 åren med att göra. Hon har levt ett intressant liv. Nu har hon hittat en person med en stor talang och anställer honom. Man kan säga att vi får följa hans första år i ett nytt jobb där normalt är ett ord han drömmer om.

Jag är ju lite av en övernaturlig tjej men denna serie råkade jag på av ren slump. Det var bra för serien är underhållande och man måste verkligen gilla det annorlunda.

360

Som alltid i episodfilmer så hänger det hela ihop. Det börjar i Wien för att gå vidare till Paris, London, en resa till både Phoenix och någon annan plats för att avsluta i Wien. Det är små händelser i allas liv som gör att de ändrar sin livsväg. Kanske mest för de mest otippade av alla.

Det är en helt okej film som lämnar dig lite som den är, ett virrvarr av tankar och känslor men inga djupa eller länge kvarvarande. Bra skådespelare måste jag säga och det är kul med lite äkta språk både här och där.