Jag gillar Säfstrand. Jag tror jag har läst fler sedan jag läste den här. Hon är lite som Anna Fredriksson. Det är en skön känsla när man har läst men det är gulligt hela vägen dit. Boken om att skriva sig till ett bättre mående är väldigt passande. Alla behöver ibland fundera på sin egen historia. Här är det Sam, som är skrivterapeut, som har just klubben för lyckliga slut. I den här skrivgruppen möts en grupp varierade människor.
Cecilia är änka. Lisbeth trycker att hennes liv är lite tråkigt och Ivy oroar sig för mycket. Det är så de träffas när de sitter hemma hos Sam. De vill skriva sin dåtid men även sin nutid. De kommer inte bara skriva för sig själva utan delar med sig till de andra ibland.
Det är bra beskrivet både känsla och omgivning. Språket är trevligt och följsamt. Jag tycker mycket om känslan som finns även om jag tycker att det blir lite svårt ibland. Detta är en bok väl värd att läsa. Många har nog hittat ostrondykaren men det här är en bra fortsättning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar