Solbritt Andersson, kriminalkommissarie i Roslagen, bor på Singö men arbetar i Norrtälje. Det är svårt för henne att låta bli att ta det lugnt. Det borde hon eftersom hon har skadats i tjänsten och ska befinna sig i konvalescens. Det blir inte bättre av att hennes mamma blir sjuk och att hennes man Rune är allmänt upprörd över just detta.
Solbritt försöker ta det lugnt och minns tillbaka till sitt första fall för länge sedan i Fruängen. Men Norrtälje är en ort med hårda fall och en fot dyker upp i en fiskodling. Det är inte lätt alla gånger att vila upp sig.
Jag tycker mycket om Gustafson och Kants böcker om Solbritt. De är lite lagom lätta och ibland känns det som att jag har jobbat med både en Solbritt och en Rune. Så kan det vara och båda är lika rara. Jag missade denna och snubblade över de två senaste i serien av en slump. Man vet aldrig när det kommer nya. Det fick mig att börja läsa lite igen. Min svacka under pandemin verkar vara lagom bortblåst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar