Våra pensionärer blir äldre men de är allt bra i farten ändå. Den här gången är det inte så mycket för att råna för egen räkning. Nej, här ska vi rädda landsbygden som är bra även om det inte finns några former av bekvämligheter eller hjälp.
Att bli stannad av tre damer i övre 80-års åldern i poliskontroll är nog det mest dråpliga. Ja, men ibland är realism att köpa bokens orealism.
Det var lika charmigt som innan och jag gillar mina lite äldre brottslingar. Vi får väl se om de dyker upp igen.
Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där tanken är att vi ska dela med oss en del av en bok vi läser just nu. Det ska inte innehålla något allt för avslöjande.
Jag är nog ganska sen på bollen med att börja läsa Kim Thúy. Det är intressant att läsa om hennes skildring för att det är ändå ett ganska okänt kapitel inom historiegenren. Vietnam fram till krigets slut känner jag till men sedan är det ändå ganska bortglömt. Jag tycker om den hittills. Jag läser den som e-bok så detta är sidan 8 min version. Familjen kommer att hamna i Kanada där många asiatiska grupperingar finns.
Solbritt Andersson, kriminalkommissarie som bor ute i Roslagen på Singö och arbetar i Norrtälje, är en envis kvinna. Trots att hon fått ett nej av sin chef att utreda ett gammalt fall med en försvunnen kvinna så måste hon nysta i alla fall. Solbritt utreder Lindas försvinnande. Det är tre år sedan Linda försvann men ibland knyts nya upptäckter till fall fortare än man tror.
Jag gillar Solbritts familj och jag gillar att hon har ett normalt liv. Det är inte timmar av klassisk musik och whiskeydrickande. Visserligen har hon lite problem med sin dotter men resten av familjelivet och vänner finns där. Det är uppfriskande med en karaktär som verkar vara människa och inte en särling som andra skyr. Det var trevlig läsning som alltid.
