Farenheit 451 av Ray Bradbury

Montag arbetar som brandman i en stad någonstans i USA. Staden är ganska stor men mer vet man inte. Att vara brandman i denna framtid handlar inte om att rädda människor från att brinna inne utan att bränna förbjuden litteratur. Nästan all litteratur är förbjuden. Man får läsa några manualer eller arbetsbeskrivningar men annars är det inget som man får läsa. Till sin hjälp har brandkåren också mekaniska hundar. Montag är gift med Mildred som tittar mycket på teve, eller underhållningsenhet som det kallas. Deras äktenskap är inte det bästa alla gånger. Montag träffar en ung flicka, Clarisse, som har farliga tankar men som intresserar honom. Efter deras möte blir livet helt annorlunda.

Jag förstår inte alltid denna fascination att förbjuda böcker eller kunskap i dystopier. Det är som om just denna censurtanke är central. Konstigt nog skulle många saker man oroar sig över som idag är vanligt. Hos Bradbury handlar det om teve som tar över och känns som verkligheten. I 1984 är det ju övervakningssamhället. Skillnaden mellan Bradburys syn på framtiden är att vi inte ännu har gått in i massdiktaturer. Det finns fortfarande demokratier och det fria ordet är kanske starkare än någonsin. Det kan vara intressant att läsa och inse att skillnaden är stor. Visserligen kan det vara skönt och ännu skönare att det var rätt så fel.

Det är en helt okej bok som ändå lite överlevt sig själv. Den här läser man nog mest för att den är en klassiker eller verkligen gillar tanken på dystopier.