John Keats räknas till en av romantikens stora diktare. Det var inte riktigt samma ska när han levde. Då var han nästan att betrakta som lite av en loser. Men han är lite sinnebilden av den romantiske diktaren. Han är svår och tvär. Han grubblar och han filosoferar. Han är också lite svag i kroppen och lite sjuklig. Detta är hur han är när han träffar Fanny. Hon är en barsk kvinna i giftasmogen ålder som utmanar den gode poeten och någonstans uppstår ljuv musik. De förälskar sig i varandra och det är en ödesdiger förälskelse.
Känd från denna kärleksaffär är dikten Bright Star som är tillägnad Fanny. Senare kom hon att gifta sig men i sin ungdom blev hon omdiktad. Är inte det vad många kvinnor vill?
Det är en bra film med känsla. Jag kommer på mig själv att fundera på hur mycket Keats jag läst. Det är trots allt den mörka romantiken han symboliserar och kanske värt att se den dagen jag får en hel tjejklass i svenska. Men det lär dröja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar