Sjung om studentens lyckliga dar....

Det är tidigt i år men om knappt fyra dagar är det dags att säga hej då till årets studenter. De har gjort sitt och nu är det livet som väntar. Jag blir alltid lite blödig när de står på trappan på väg att springa ut. Man har stött och blött saker i tre år. Fostrat och pushat om vart annat. Ibland får man cred för det, ibland får man bara gnäll. Jag ska sätta mig och skriva mitt brev till mina treor. Jag undrar vad jag ska skriva om i år.

The Pacific - en uppföljare

Tio år tog det. Sedan kom den och den är lika bra. Jag pratar om Tom Hanks och Steven Spielbergs uppföljare till Band of Brothers. Den heter The Pacific och det handlar om de stackars pojkar som slogs om några obebodda öar i Stilla Havet. Det är bra filmat och man kan verkligen känna smärtan som de upplevde.

De här serierna är en naturlig fortsättning på Hanks/Spielbergs Rädda menige Ryan, vilket för övrigt är en underbar film. Jag är så ensam bland mina tjejkompisar att gilla denna typ av serie och film. När jag väl hittar någon som tycker om det är det ofta en man. Vad gör det men jag tror att man missar en hel del. Framförallt säger krigsfilmer mycket om manlig kamratskap och hur man litar fullt på sin kamrat i en stridssituation.

Jag tackar för denna serie. Jag lämnar er med en bild över Iwo.

Mor ror

Jag kommer ihåg min Läsebok från början av 1980-talet där mor rodde och far var rar. Kanske var det för att det skulle vara bokstavsrim men jag kan tänka mig att det hade lite med jämställdhetstanken att göra likväl. Jag minns att jag läste den med pappa. Det var när han fortfarande läste någorlunda bättre än jag. Mamma läste inte läxor med mig förrän mellanstadiet och aldrig matte. Det var alltid pappas ämne.

Idag så hyllar vi alla mammor i Sverige och jag hoppas att alla har haft en bra dag. Det är den bästa förmån man som kvinna kan få. Många säger att det är ett jobb men det förstår jag inte. Den kärlek och lycka ett barn kan ge kan väl inte jämföras med att sitta och rätta en hög med uppsatser eller prov? Då tycker jag synd om alla som tänker så.

Min mamma har fått sin favoriträtt idag, chokladmousse med smak av mint och sedan två böcker och en kaffebryggare. Låter kanske tråkigt men älskar man kaffe lika mycket som att läsa är detta en högtid. Dessvärre blev det inte biljetter till Diggiloo som var vårt första alternativ. Vi bokade och inte kom det någon bekräftelse så vi körde en omgång till. Inga biljetter och inget bokningsnummer denna gång heller. Efter tredje gången gav vi upp. Hoppas att det inte kommer tre omgångar nästa vecka. Då får vi väl sälja dem på Tradera.

Grattis mamma på Mors dag.

Iron Man 2

Jag var med syrran och fadern och tittade på Iron Man 2 i torsdag. Kallt som det var tänkte vi bränna lite biotid. Jag gillade den - och jag gillade Robert Downey Jr. Pappa gillade den också men syrran var skeptisk men tyckte att det var en ganska lagom underhållande film för stunden.

Jag insåg att jag saknat Downey Jr. mer än jag anat. Han är en sådan bra skådespelare men har varit i skuggan så länge att man har hittat andra som är bra men kanske inte bättre. Tänk alla filmer som han hade kunnat gjort men som blev med andra personer. Men man får njuta mer nu i stället.

Money, money, money

Grattis till avtal får man väl säga. Det var vad som hände i torsdags. Jag är både för och emot avtalet. Det är bra att vi fick behålla vår arbetstid eller ändra den om vi vill. Jag tycker att individuell kompetensutveckling skulle ha fått en större plats. Min egen har fått stå tillbaka för karaktärslärares i åratal. Jag vill ha avtalsstyrd tid till utveckling eller en summa eller en garanti.

Jag tycker det är intressant att man blir så till sig bland andra arbetsgrupper när vi får ett avtal. Jag kommenterar väl inte andra arbetares avtal annat än med avund för de är oftast lite bättre än våra. 3,5 % blir inte mycket men ligger i linje med andra fackförbund. Det kanske var en bra kohandel för arbetstiden.

Mitt jobb och en och annan snygging

Jag älskar att undervisa på gymnasiet. Eleverna slutar vara hormonstinna galningar som bara bråkar men så är livet. Det är vad som alltid sker i slutänden.

Idag har vi haft lektion som vanligt. Eleverna arbetade på i godan ro. En av tjejerna säger helt plötsligt:
- C om du fick välja - killen från Twilight eller någon från True Blood? (Vi håller på med romantiken så vi har följt vampyren och skräckromanens liv genom århundradena.)
- Vem skulle du välja själv?
- Han från Twilight.
- Fast du inte vet vad han heter.
- Aaaa. Men du då.
- Ja, Alexander Skarsgård från True Blood.
Från andra sidan klassrummet
- Ja, han är snygg.

Vi fortsatte med att diskutera om det är viktigt att en vampyr - även om han/hon är på Tv måste se bra ut. Japp, var vad mina elever kom fram till. Annars köper man inte sexgrejen. Jag håller med dem. En vampyr måste se lite bra ut eller i alla fall ha något för att locka till sig sina byten. Det skulle inte fungera annars om de såg ut som monster. Vackra och odödliga. Det är så vi vill ha dem. Jag ska tillägga att klassens grabbar höll på att dö i denna diskussion. För jag menar - vampyrer - är inte det för tjejer och killar som gillar killar? M och jag hade den diskussionen senare och menade att så nog var fallet. Snart - säsong tre.

3 maj 1997

Idag är det 13 år sedan mannen jag älskade över allt annat tog livet av sig. Han hade just fått reda på att han fått sparken, samt att hans mamma hade cancer och att han själv var manodepressiv - bipolär. Han, Daniel, orkade inte och åkte hem till sin mamma och hängde sig.

Hon hittade honom och sedan finns inte så mycket mer att säga. Vi pratade nästan aldrig efter detta. Det var för smärtsamt. För min del handlade det mycket om att Daniel inte kunde se vårt liv, och min kärlek som något positivt.

Idag är det inte samma sak men jag saknar honom i alla fall idag.

Filmer jag har sett

Jag ser mycket film, vilket jag har skrivit om förr. Jag har äntligen fått tag på Peter's friends av Kenneth Branagh. Det är en underbar film som handlar om några collegekamrater som ska fira nyår ihop på Peters just ärvda släktgård. Stephen Fry, Hugh Laurie och Emma Thompson är underbara och de andra är också bra. Jag såg den här filmen för länge sedan när jag gick på gymnasiet och har sett om den många gånger. Värd att lägga ner ett par timmar på en regnig dag, eftersom den gör en så glad.

Upp till kamp...

Idag är det första maj. Den dag man ska gå ut och kämpa för arbetarens rätt i samhället. Men det är länge sedan allt var stängt denna dag. Det känns som att tjänstemän är de stora vinnarna eftersom alla samhälleliga funktioner är stängda. Jag är fascinerad över detta.

Tillbaka till att kalla det arbetarnas dag.