Kommer ni ihåg det citatet? Det gör jag och tydligen är det så som man som gymnasielärare ska tänka i framtiden. Hmm, fordonspojkar som läst på sin höjd Astrid Lindgren kontra samhällsvetare som i sin iver att stå ut läst Sartre under sommaren. Vem vill man ha i sin tjänst? Jag längtar till dessa samtal med rektor där tigger till sig rätt klasser för att få bra lön. Meritvärden kommer att vara något som lärare läser över sommaren som en deckare för att hitta de rätta klasserna. Är tanken att vi ska öva på och lära ut hur man skriver prov? För allt annat verkar ju vara onödigt.
Om man har oturen, lönemässigt, men turen, socialt och för sin egen utveckling som lärare, att få en klass som inte vill då d....r. Jag som arbetar på en skola med enbart yrkesprogram skulle aldrig få lönehöjning. Mina elever skriver nationella provet men lyckas inte alltid så det måste vara mitt fel. Jag har elever som inte har skrivit en rad i skolan på flera år, som gått i liten grupp, som inte skrivit nationella prov i grundskolan, som fått ett snäll-G och som man måste motivera och trixa med tills man blir utmattad. Allt man gör måste vara i form av tävling eller uppmuntran. De kommer till svenskan nu, allihop. De kommer att skriva nationella provet, allihop. Fast vad gör det, det är ju inte mätbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar