Hjärtans fröjd av Per Nilsson

En pojke blir kär i en flicka som han har tittat på i smyg på bussen en tid. Han är helt fascinerad av henne, Hjärtans fröjd som hon kommer att kallas. De börjar träffas allt oftare och pojken blir djupt förälskad. De tillbringar en natt tillsammans innan han åker till USA. Hans sommar i Boston handlar mycket om att göra saker men Hjärtans fröjd återkommer han till hela tiden. Han skriver en mängd med brev och även lite dagbok. När han kommer hem visar det sig att kärlek inte alltid är lätt.

Det här är en bok jag blir förvirrad av. Jag läser men blir arg med jämna mellanrum. Kanske är det Nilsson som författare. För mig är han både ock. Ibland briljant och ibland mindre bra. Den här är liksom bra men inget mer. Jag vet inte vad det är som stör mig så mycket men något är det. Boken handlar om kärlek som är ganska ensidig. Det är också svårt att förstå namnet Hjärtans fröjd. Lite halvironiskt känns det som. Jag tänkte läsa denna med elever efter rekommendation av en kollega men jag är nog inne på Linda på bloggen Enligt O. Ska du läsa, läs då böcker för att de är bra. Inte av gammal vana. Den här är inte av gammal vana.

Helgfrågan v.46

Fredag och de där oxveckor som en pratar om i januari. Ha, piff! Det är för mycket jobb och för lite av annat. Tror jag somnade i bilen en stund innan jag åkte hem idag. Det är lite luddigt nämligen. Hem kom jag. Inga krockar heller. Nog med babbel. Det är dags för Mias helgfråga:


Har någon adventskalender? 
Bonusfråga: Choklad eller chips?

Japp, det har jag. Det är inte choklad utan lakrits. Det är gott och en om dagen kan vara lite uppiggande. Jag gillar nedräkningen och ska se om det är saffranslakrits i år. Det finns ju väldigt många kalendrar nuförtiden och några vänner har barn runt 10 år. De brukar få kalendrar med leksaker och då färre julklappar. Ganska smart om du gillar LEGO för de har många och det ger några fler figurer.

Jag gillar choklad väldigt mycket så det får bli choklad. Så här års äter jag gärna praliner från en lokal fabrik. De är hur goda som helst och deras praliner med Bailey, mintpäron och hallonlakrits är underbara.

Day 27: Would you rather own The Invisibility Cloak, The Resurrection Stone or The Elder Wand.

Det får nog bli osynlighetsmanteln det. En praktisk sak att ha med sig. Tänk att gå och handla utan att någon ser en. Eller smyga in på ställen där en inte får vara. Det skulle vara lite spännande och dumt. Knappast något jag gör varje dag.

The girl in the spider´s web

Jag har läst David Lagercrantz båda böcker om Lisbeth och Mikael. Även om det är helt okej läsning är det inte Stieg Larsson på samma sätt. Något som ändras är den tekniska delen. Där det finns en samhällskommentar i Larssons tre böcker finns det en större diskussion kring det tekniska. Dessutom tror jag att jag saknade Lisbeths och Mikaels närmare samarbete. Här känns de som två satelliter som råkar korsa varandras banor ibland.

Det har gått några år sedan Luftslottet som sprängdes. Lisbeth lever som någon form av enforcer och ger sig efter män som misshandlar kvinnor och ev. barn. Hon lever i ett sorts vaccum där många vet vem hon är men myndigheter och liknande inte hittar henne. Inte heller har hon pratat med Mikael Blomkvist på några år. Han har ingen aning om var hon är.

En man kommer i kontakt med Lisbeth. Han vill att hon ska stjäla tillbaka ett program han gjort åt USA och deras militär. Det gör hon men det gör också att NSA hittar henne. Helt plötsligt jagas familjen av en grupp med målet att få tag på programmet och Lisbeth jagas av SÄPO och NSA. Det är så som Lisbeth behöver hjälp av Mikael igen. Det är ett ganska intressant återseende.

Jag tycker den här filmen är helt okej. Den är lite som boken, alltså helt okej. För det är en ganska uppenbar berättelse som skulle ha behövts hållits ihop bättre. Claire Foy spelar Lisbeth och Sverrir Gudnason är Mikael Blomkvist. Det finns något skört över de båda som inte funnits tidigare och det gillar jag. För i min uppfattning är det så de är med varandra. Hårda och arbetsamma men tillsammans på egen hand lite sköra. Annars är det som boken rätt mycket koll på action. Så får det vara. Underhållning men jag ska vara ärlig. Noomi Rapace kommer alltid vara den första och bästa Lisbeth Salander. Det är något i hennes gestaltning som känns som uppror. Kanske förmågan att se på människor under lugg, bokstavligen.

Day 26: If you could be able to work one spell without a wand what would it be.

Lätt skulle jag vilja få saker att komma till mig. Det vore skönt att bara kalla på en sak och så kommer den. Så accio vore min förtrollning utan spö.

Day 25: Nineteen years later. Are you happy how it turned out, or do you wish something was different, ie Neville married Luna.

Nej, jag är rätt nöjd. Det är inga problem med vad som hände. Däremot önskar jag Luna hittar någon. Neville verkar vara dömd att inte leva med någon för det är tydligen så lärare på Hogwarts lever. Låter faktiskt ganska hårt men vem av dem var gift? Synd men sådant är livet ibland.

Sjutton av Per Nilsson

En pojke ligger i en sjukhussäng och bredvid honom sitter hans pappa. Det är en fin bild om det inte vore för att det är första gången på flera år som pappan ser sin son. När pojken ligger där börjar pappan berätta om sitt liv. Hur han var som ung och hur det blev. Sedan kommer en flicka som är intresserad av pojken och hon börjar också lyssna. Slutligen kommer mamman och berättar sin berättelse. Jonatan ligger alltjämt medvetslös.

Jag blev rekommenderad denna av en kollega som tyckte att vi kunde läsa den i svenska. Dock ryggar jag rätt rejält för jag vägrar att läsa en roman som har en ganska sorglig syn på kvinnor. Det finns ett hårt och lite otrevligt drag från föräldrarna som först och främst är fokus i denna berättelse och deras sätt att prata till en sjuttonårig flicka. Inte för att det inte går att prata med unga på olika sätt men det känns lite konstigt. Boken är från 2004 och mycket har hänt sedan dess. Den passade inte mig men är välskriven. Vissa böcker åldras dåligt.

Väntar tills natten kommer av Christoffer Holst

Lukas och Sam har varit ihop i ett år men nu ska de tillbringa sommaren tillsammans. I en fiskestuga vid Vänern. De får hyra det ganska billigt om de renoverar lite och det passar dem utmärkt. Sam jobbar på ett museum i närheten men Lukas ska läsa en fotograferingskurs och sedan är han hemma hela dagarna. Det är så det känns för honom. Sam jobbar hela tiden och Lukas är ensam. Han besöker campingen i närheten som drivs av mor och dotter. Tiden går och det blir lite ensamt för en kille som är från Stockholm.

När Lukas en dag hittar en dagbok blir han lite som besatt. Mannen i boken dog för länge sedan och är släkt med kvinnorna på campingen. Han försvann i Vänern tror man. Med tiden börjar Lukas uppleva konstiga saker och han blir mer och mer rädd för att vara ensam.

Att skriva en bok som påminner om en amerikansk skräckfilm är en bedrift tycker jag. Det är något som Holst lyckas med ganska bra. Stämningen som alltid finns i amerikanska skräckfilmer är förekommande härmed och vi vaggas in i både det ena och det andra känslan. Jag ska ärligt säga att det var svårt att komma in i berättelsen till att börja med men sedan tog den sig. De sista sidorna var väldigt spännande.

Det är en bedrift att skriva litteratur för unga vuxna men jag tycker att den är riktigt bra och faktiskt minst lika läsvärd om du är äldre. Önskar att jag kunde läsa den på jobbet men jag har två svensklärarkollegor som inte läser denna typ av trams. Synd för ibland är trams riktigt bra.

Helgfrågan v.45

Det är fredag och denna vecka har varit brutal. Med brutal menar jag otroligt mycket att göra och ingen egen tid alls. Det är inte så att jag springer omkring och latar mig på jobbet i vanliga fall men denna vecka. Brrr, säger jag bara. Mia undrar inför helgen:


Vad läser du nu?
Bonusfråga: Berätta något du tror vi inte vet om dig?

Jag läser Ann-Helén Laestadius Bara dra. Det är en lättläst bok om Johannes som familjen tycker ska bli renskötare men det tycker inte Johannes. Jag brukar parallelläsa en del men jag läser tre böcker med mina elever i skolan så det får räcka.

Det mesta skulle jag tro. Jag berättar inte mycket privata saker på min blogg. Fast jag kan väl berätta att jag en gång i tiden stått på samma scen som Janne Loffe Carlsson. Jag var utklädd till GB Glassclown. Han var där för att underhålla. Det är lite udda.

Hett i hyllan #169

Så här på torsdagar undrar Monika ofta om hur vi har det i bokhyllan. Kanske en och annan glömd pärla eller favoritförfattare som blivit bortglömd:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

"Amos Oz är förnuftets röst i det kaos av lögner och hysterisk retorik som präglar den globala debatten om pågående konflikter", skriver den sydafrikanska Nobelpristagaren Nadine Gordimer i förordet till Hur man botar en fanatiker.

I denna högaktuella lilla bok berättar den israeliske författaren Amos Oz med humor, insikt och klokhet om hur han ser på konflikten mellan israeler och palestinier och hur den kan lösas. Här har bägge parter rätten på sin sida och det går inte att göra en enkel indelning i "onda" och "goda". Det enda tänkbara, enligt Oz, är en framförhandlad tvåstatslösning inriktad på att uppnå varaktig fred. En mycket smärtsam kompromiss där delningen av landet nästan blir som en amputering för båda sidor. 

Amos Oz tar också upp den tilltagande fanatismen runtom i världen, analyserar dess karaktär och ger recept på hur man bäst bemöter den."

Nu ska jag vara ärlig. Jag borde ha läst den här för flera år sedan. Den ligger på mitt skrivbord men livet kommer alltid emellan. Tror jag måste läsa den nu. Läsa den för att det är dags. Kanske dags att använda den i religionsundervisningen.