Jag har följt debatten om lärares arbetstid och känner mig trött. Jag förstår att vi kommer att få 40 timmars vecka för låt oss vara ärliga - våra lärarfack lägger sig ganska lätt. Orsaken är att vi vill våra elevers bästa och därför offrar vi oss. Det är kanske inte alltid sant men det känns som så när vi arbetar halvt ihjäl oss. Detta vet också vår arbetargivare och därför kommer de att gå vinnande ur denna strid.
Jag har frågor till SKL och mina chefer.
- Får jag ta semester när jag vill? Eller bara när jag inte har lektioner?
- Ska jag fortfarande planera och strukturera upp lektioner om jag ska vara ledig? Och jobba lite extra?
- Kommer min lön att öka eller ska jag gilla läget och acceptera det jag har idag?
- Kommer jag att få ett lugnt rum att arbeta i på skolan?
- Kan jag få säga nej till saker som då inte ryms i min tjänst?
- Får jag fortbilda mig på arbetstid?
- Får jag strunta i att prata med föräldrar på helger?
Jag har några krav:
Om jag ska gå över till 40 timmars vecka vill jag ha en arbetsbeskrivning. Jag vill veta vad jag ska och inte ska göra. Jag vill veta vad jag ska göra när jag inte har mer tid i veckan. Jag vill ha en stämpelklocka i så fall. När jag stämplar ut vill jag vara ledig. Jag vill inte uppge mitt privata mobilnummer till elever och jag vill inte läsa min mejl när jag har semester. Jag vill att min rektor har en dialog med mig och inte med min arbetslagsledare när det gäller min lön.
Jag vet inte om jag vill vara lärare längre. Det känns som att allt vi gör är fel, hela tiden. Jag vill få respekt för den tid och det engagemang jag lägger ned men det kommer inte att hända.
De som tror att man blir lärare för sommarlovets skull har så fel att jag inte ens tänker kommentera det mer än så här.
onsdag 31 mars 2010
Film, film och mera film
Jag älskar filmer. Jag har en pappa som inte läser så bra och hans sätt att ta till sig berättelser och underhållning samt avkoppling har alltid varit film. Som ung tittade han på tre gånger så mycket film som hans kamrater. Denna passion har han gett till sina två döttrar. Jag och min syster älskar också film. Vi ser nästan allt och älskar att diskutera film. Detta har gett mig en stor fördel i mina studier för som 19-åring på litteraturvetenskapen hade jag ett stor referensmaterial att ta till. Jag ser fortfarande mycket film säkert blir det tre eller fyra i veckan. Jag ser också mycket tv-serier. Eftersom mina audiovisuella sinnen är mer dominanta än andra så är det inte så konstigt. Min passion för böcker ska jag ta en annan dag.
Jag vill därför ge min pappa ett påskägg med en biobiljett så att vi kan gå och se det här:
Jag vill därför ge min pappa ett påskägg med en biobiljett så att vi kan gå och se det här:
lördag 27 mars 2010
Svek
Jag, tillsammans med många, tittade nog på uppdrag gransknings "Den andra våldtäkten" i veckan. I morse satt jag och tittade om på programmet. Jag tänkte inte prata om just detta speciella fall utan om attityden i allmänhet.
Det händer ganska ofta att det är förövaren som är den som sätts i centrum och det är sällan att deras del i det hela ifrågasätts eller ens måste förklara sig. Eftersom jag arbetar på en gymnasieskola får man ofta träffa tjejer som har blivit utnyttjade sexuellt på ett eller annat sätt. De känner sig ofta så kränkta att de inte orkar göra en anmälan. Sedan kan de killar som gjort framställas som skolans ryggrad och bli belönade vid studenten. Det är ett problem som inte alltid pratas om och vi arbetar hårt mot killar men även vissa lärares attityd till kvinnor.
Jag skäms att arbeta i skolan vid tillfällen som denna. Därför blev jag så glad när Björklund faktiskt fördömde det hela och även kom med förslaget att göra elevvårdsärenden sekretessbelagda. Då kanske man kan arbeta på ett ännu bättre sätt.
Allt detta gör ont i själen. Jag önskar att skolledningar, rektorer, lärare och framförallt föräldrar tar till sig av allt som sades i detta reportage. Jag gjorde det. En stor eloge till kompisen som stod på Linnéas sida och ville vara med i TV.
Det händer ganska ofta att det är förövaren som är den som sätts i centrum och det är sällan att deras del i det hela ifrågasätts eller ens måste förklara sig. Eftersom jag arbetar på en gymnasieskola får man ofta träffa tjejer som har blivit utnyttjade sexuellt på ett eller annat sätt. De känner sig ofta så kränkta att de inte orkar göra en anmälan. Sedan kan de killar som gjort framställas som skolans ryggrad och bli belönade vid studenten. Det är ett problem som inte alltid pratas om och vi arbetar hårt mot killar men även vissa lärares attityd till kvinnor.
Jag skäms att arbeta i skolan vid tillfällen som denna. Därför blev jag så glad när Björklund faktiskt fördömde det hela och även kom med förslaget att göra elevvårdsärenden sekretessbelagda. Då kanske man kan arbeta på ett ännu bättre sätt.
Allt detta gör ont i själen. Jag önskar att skolledningar, rektorer, lärare och framförallt föräldrar tar till sig av allt som sades i detta reportage. Jag gjorde det. En stor eloge till kompisen som stod på Linnéas sida och ville vara med i TV.
fredag 26 mars 2010
Shaken, not stirred
Jag ska på cocktailparty och är ansvarig för en drink. Jag älskar drinkar, speciellt om de är snygga och goda. Jag har tre favoriter som jag vill dela med mig av. Appletini är en självklar goding. Sedan kommer The Bronx som är värd att prova om aldrig gjort det. För sommaren, eller tidig vår är en mojito aldrig fel. Jag ska klura lite.
tisdag 23 mars 2010
Mitt på ljusan dan
Jag var uppe i mitt vindsförråd igår och insåg att någon har varit inne och snott saker. Mina resväskor, min sovsäck, min uppblåsbara madrass samt pump och tre dvdfilmer som jag hade köpt dubbelt av och tänkt sälja. Totalt tror jag att värdet var cirka 3000 kronor. Man kan inte komma in utan nyckel så någon av mina grannar har klippt upp mitt lås, gått in och tagit mina saker. Jag ska ringa idag till min hyresvärd och jag undrar om någon annan blivit utsatt. Jag springer ju inte på vinden varje dag så frågan är när det hände.
Det är inte första gången detta hänt i byggnaden. Sist blev jag också av med min resväska, och min gamla stereo. Den gången så kom hyresvärden på vem det var, personen fick en varning och vräktes så småningom. Det var också på den tiden som posten blev stulen om den stack upp ur brevlådan.
Då som nu känner jag mig kränkt. Att få saker stulna är bland det värsta som finns. Jag vill bara ha mina saker i fred.
Det är inte första gången detta hänt i byggnaden. Sist blev jag också av med min resväska, och min gamla stereo. Den gången så kom hyresvärden på vem det var, personen fick en varning och vräktes så småningom. Det var också på den tiden som posten blev stulen om den stack upp ur brevlådan.
Då som nu känner jag mig kränkt. Att få saker stulna är bland det värsta som finns. Jag vill bara ha mina saker i fred.
lördag 20 mars 2010
Ny soffa??
Jag ska köpa en ny soffa. Jag tror att Karlstads tresitssoffa, IKEA, är snyggast just nu.
fredag 19 mars 2010
Veckan som gått
Jag har haft en tung vecka. Det är projektredovisningar och vi lägger ned mycket tid på det. Det är otroligt. Jag har lagt schema och fixat allt. Den här veckan har jag jobbat 7.30-17.00. Det är ganska mycket tid. Jag är glad att det är fredag.
söndag 14 mars 2010
Don't mess with my summer
Jag blir lite ledsen ibland när politiker, media och den stora allmänheten inte tror att vi arbetar i skolan. "Kom och se vad vi gör i verkligheten. Då ska du få jobba på riktigt." Detta kan jag få höra av människor i min närhet som jag tycker om och som jag ändå respekterar. Jobbar jag och alla andra lärare i en låtsasvärld? Är inte vårt arbete ett riktigt arbete? Jag undrar om människor inte ibland tror att vi sitter och leker med våra elever hela dagarna. Utan att det blir vettigt.
Att komma in hålla en föreläsning och vara världens bästa på det är inget svårt. Man finslipar sitt material om och om igen men som lärare är det inte riktigt lika lätt. Man kan inte glömma individen i massan, man måste se varje elevs unika förmåga, sätt att lära in och sätt att visa upp sin kunskap på. Varje dag!! Må hända att jag låter gnällig men vi får ju aldrig cred för det vi gör, i alla fall inte öppet. Belöningen kommer när en elev lämnar sin grupp för att titta på en utställning bara för att man har lärt dem något om detta, eller när en elev som hatar och vägrat skriva i nio år i grundskolan vågar att skriva nationella provet. Eller när en elev blir glad för ett VG och berättar för alla, eller när en grupp elever undrar hur man kan ha allt i sitt huvud och ändå komma ihåg allt, eller när man har en underbar lektion eller när man skrattar med sina elever. Det är belöningen men den räcker inte för allt annat. Det andra som vi lärare och våra elever inte bestämmer över........dokumentation, möten, utvecklingssamtal och allt annat.
Det är det som dödar glädjen att vara lärare. Att dokumentera allt, att skriva ned när, var och med vem man hade ett samtal och om vad. Att sitta på möten med rektorer, föräldrar och elever och vara den som blir ansvarig för allt, att gå meningslösa kurser för att det ser bra ut för skolan. Att ständigt ligga under nedläggninghot och ha sin arbetsplats under utredning. Det är detta som vi flyr på våra lov, inte våra elever. De flesta lärare älskar att undervisa och lära sig i processen. Det vi inte älskar är allt som läggs på oss.
Där jag arbetar har vi tre administratörer. De har hand om betyg, schema och annat kul pappersarbete. Sist vi fackombud blev kallade till rektor fick vi veta att vi minsann själva skulle lägga in lektioner och grupper i frånvarosystemet för att de andra hade inte tid. Dessutom får vi inte fortbilda oss på skolans beskostnad i år, om vi gör det själva är det bara bra men det är inget man uppmuntrar. Kanske kan vi ha en gemensam dag där vi pratar betyg till sommaren. Detta gör mig trött. Detta gör att jag gärna är borta ett par veckor om året. Detta är vad jag vill fly. Veckan innan jag börjar jobba efter sommaren har jag svårt att sova, får andnöd och äter nästan inget. Bara för att jag ska jobba. Hade jag inte mina veckor på sommaren skulle jag vara ett vrak.
Varför slutar jag inte då? Ja, mina elever. Jag vill se dem lyckas och jag tror att det är det som är pudelns kärna för en lärare.
Jag blir ledsen när SKL vill begränsa mitt arbete. Jag får många mejl och sms på tider som ligger utanför mina 45 timmar. Jag har fått telefonsamtal mitt i natten av elever som har skolångest. Vad ska jag göra i en 40 timmars vecka, klocka min tid? Antagligen. Jag har arbetat med stämpelklocka och det var okej, men då fick man också betalt när man hade jobbat mer än man skulle. När händer det nu? Aldrig?
En kollega som arbetat i 40 timmars systemet men nu gått tillbaka till 45 menar att det är så olika för olika lärare. Hon arbetade lika mycket i båda systemen och hon menade att de som vill allra mest gör det oavsett vad klockan säger.
Låt mig ha mitt sommarlov, låt mig ha mina lov. Jag rättar och planerar både jul-, sport- och påsklov. Låt mig vara ledig på sommaren i alla fall. Jag arbetar då med men på ett annat sätt. Då fortbildar jag mig, då läser jag alla böcker jag kanske ska använda i undervisningen, då går jag på museum jag inte kommer till annars, då ser jag film när det regnar, då läser jag min e-post och samtalar med elever som håller på med sitt projektarbete. Det jag gör då använder jag kanske i undervisningen men det mesta jag gör, gör mig till en bättre lärare. I alla fall i mina ögon.
Att komma in hålla en föreläsning och vara världens bästa på det är inget svårt. Man finslipar sitt material om och om igen men som lärare är det inte riktigt lika lätt. Man kan inte glömma individen i massan, man måste se varje elevs unika förmåga, sätt att lära in och sätt att visa upp sin kunskap på. Varje dag!! Må hända att jag låter gnällig men vi får ju aldrig cred för det vi gör, i alla fall inte öppet. Belöningen kommer när en elev lämnar sin grupp för att titta på en utställning bara för att man har lärt dem något om detta, eller när en elev som hatar och vägrat skriva i nio år i grundskolan vågar att skriva nationella provet. Eller när en elev blir glad för ett VG och berättar för alla, eller när en grupp elever undrar hur man kan ha allt i sitt huvud och ändå komma ihåg allt, eller när man har en underbar lektion eller när man skrattar med sina elever. Det är belöningen men den räcker inte för allt annat. Det andra som vi lärare och våra elever inte bestämmer över........dokumentation, möten, utvecklingssamtal och allt annat.
Det är det som dödar glädjen att vara lärare. Att dokumentera allt, att skriva ned när, var och med vem man hade ett samtal och om vad. Att sitta på möten med rektorer, föräldrar och elever och vara den som blir ansvarig för allt, att gå meningslösa kurser för att det ser bra ut för skolan. Att ständigt ligga under nedläggninghot och ha sin arbetsplats under utredning. Det är detta som vi flyr på våra lov, inte våra elever. De flesta lärare älskar att undervisa och lära sig i processen. Det vi inte älskar är allt som läggs på oss.
Där jag arbetar har vi tre administratörer. De har hand om betyg, schema och annat kul pappersarbete. Sist vi fackombud blev kallade till rektor fick vi veta att vi minsann själva skulle lägga in lektioner och grupper i frånvarosystemet för att de andra hade inte tid. Dessutom får vi inte fortbilda oss på skolans beskostnad i år, om vi gör det själva är det bara bra men det är inget man uppmuntrar. Kanske kan vi ha en gemensam dag där vi pratar betyg till sommaren. Detta gör mig trött. Detta gör att jag gärna är borta ett par veckor om året. Detta är vad jag vill fly. Veckan innan jag börjar jobba efter sommaren har jag svårt att sova, får andnöd och äter nästan inget. Bara för att jag ska jobba. Hade jag inte mina veckor på sommaren skulle jag vara ett vrak.
Varför slutar jag inte då? Ja, mina elever. Jag vill se dem lyckas och jag tror att det är det som är pudelns kärna för en lärare.
Jag blir ledsen när SKL vill begränsa mitt arbete. Jag får många mejl och sms på tider som ligger utanför mina 45 timmar. Jag har fått telefonsamtal mitt i natten av elever som har skolångest. Vad ska jag göra i en 40 timmars vecka, klocka min tid? Antagligen. Jag har arbetat med stämpelklocka och det var okej, men då fick man också betalt när man hade jobbat mer än man skulle. När händer det nu? Aldrig?
En kollega som arbetat i 40 timmars systemet men nu gått tillbaka till 45 menar att det är så olika för olika lärare. Hon arbetade lika mycket i båda systemen och hon menade att de som vill allra mest gör det oavsett vad klockan säger.
Låt mig ha mitt sommarlov, låt mig ha mina lov. Jag rättar och planerar både jul-, sport- och påsklov. Låt mig vara ledig på sommaren i alla fall. Jag arbetar då med men på ett annat sätt. Då fortbildar jag mig, då läser jag alla böcker jag kanske ska använda i undervisningen, då går jag på museum jag inte kommer till annars, då ser jag film när det regnar, då läser jag min e-post och samtalar med elever som håller på med sitt projektarbete. Det jag gör då använder jag kanske i undervisningen men det mesta jag gör, gör mig till en bättre lärare. I alla fall i mina ögon.
lördag 13 mars 2010
Jag har spanat
Vi har fått VFU-studenter. Våra spänner rätt mycket i ålder. Allt från 42 till 19. De ska inte göra samma sak när de är hos oss. De som gör sin första VFU-period ska bara titta och diskutera medan vår tredje ska hålla i en egen lektion. Man är rätt så kaxig när man aldrig har undervisat insåg jag häromdagen. Jag som hållit på i nästan 10 år känner mig inte klar men det är klart. När man pluggar är man kung.
Samtidigt tycker jag att det är kul att få prata pedagogik och nya idéer. Däremot är det jobbigt att ha med sig någon som hela tiden vill veta varför man tog just det beslutet. Ja, vem vet det för en del saker blir bara fel men först efter flera veckor.
Solen skiner och jag ska sätta mig ute och läsa om feminism och hur den ser ut idag.
Trevlig helg.
Samtidigt tycker jag att det är kul att få prata pedagogik och nya idéer. Däremot är det jobbigt att ha med sig någon som hela tiden vill veta varför man tog just det beslutet. Ja, vem vet det för en del saker blir bara fel men först efter flera veckor.
Solen skiner och jag ska sätta mig ute och läsa om feminism och hur den ser ut idag.
Trevlig helg.
söndag 7 mars 2010
Jag har läst en bok
I en av skolans kurser har jag läst en bok. Det är för att hitta rätt för eleverna men den var så bra. Jag har inte läst skönlitterära böcker på ett tag. Det gjorde nog att jag tyckte det var extra kul.
Boken heter Rotlös och skriven av Tsitsi Dangarembga. Den handlar om en flickas rätt att gå i skolan något som inte händer förrän hennes äldre bror har dött i en olycka. Sedan får man som läsare följa Tsitsis skolgång och träffa hennes familj. Alla typiska karaktärer som man förknippar med Afrika finns i boken. Flickan som vill utbilda sig och få en bättre framtid, pojken som får den möjligheten och skäms för sitt ursprung, kvinnan som är en duktig mor, mannen som är slö och inte kan försörja sin familj, den visa äldre farmodern som kan arbeta för sig, kvinnan som vill leva ett annat liv och mannen som är familjens överhuvud och bestämmer allt. Alla har betydelse för flickans liv och utveckling vilket avslöjas allt mer.
Det jag gillade med boken var att den inte bad om ursäkt eller föredrog ett sätt att leva framför något annat. Jag gillade de kvinnliga karaktärerna som får var starka på sitt sätt. Det är dessutom alltid kul att läsa något man inte läst förut och afrikanska författare är inget jag läser ofta. Hon påminner mig mycket om Buchi Emecheta som jag älskar och har läst mycket av. Rotlös finns på Bokus och är mycket billig. Vill du läsa något annorlunda, läs denna.
Boken heter Rotlös och skriven av Tsitsi Dangarembga. Den handlar om en flickas rätt att gå i skolan något som inte händer förrän hennes äldre bror har dött i en olycka. Sedan får man som läsare följa Tsitsis skolgång och träffa hennes familj. Alla typiska karaktärer som man förknippar med Afrika finns i boken. Flickan som vill utbilda sig och få en bättre framtid, pojken som får den möjligheten och skäms för sitt ursprung, kvinnan som är en duktig mor, mannen som är slö och inte kan försörja sin familj, den visa äldre farmodern som kan arbeta för sig, kvinnan som vill leva ett annat liv och mannen som är familjens överhuvud och bestämmer allt. Alla har betydelse för flickans liv och utveckling vilket avslöjas allt mer.
Det jag gillade med boken var att den inte bad om ursäkt eller föredrog ett sätt att leva framför något annat. Jag gillade de kvinnliga karaktärerna som får var starka på sitt sätt. Det är dessutom alltid kul att läsa något man inte läst förut och afrikanska författare är inget jag läser ofta. Hon påminner mig mycket om Buchi Emecheta som jag älskar och har läst mycket av. Rotlös finns på Bokus och är mycket billig. Vill du läsa något annorlunda, läs denna.
Kalendern i veckan som varit
Den här veckan har det varit tungt. Jag har varit sjuk, råkat göra ett fel, bråkat med en kollega och haft extremt mycket att göra.
- Möte måndag morgon
- Möte måndag eftermiddag
- Extra lektion till 17 på tisdag
- Arbetslagsmöte på onsdag till 17
- Kompetensutveckling till 17 på torsdag
Det kanske inte låter så jobbigt, vilket jag kan hålla med om men när man har börja på bihålinflammation och inte får penicillin så längtar man att sluta tidigt. Det är något som aldrig verkar hända där jag jobbar. Förhoppningsvis kan jag be om ursäkt nästa vecka till alla inblandade.
Nästa vecka innehåller en specialpedagog på uppdrag, en rektor på uppdrag och en kollega på uppdrag. Jag ska ha med mig dem för min utvärdering. Hoppas jag är piggare och mår bättre så att jag kan vara lugn.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)