När jag läste första boken tänkte jag att bok två för följa med. Så blev det. Här är pojken tillbaka men han är numera lite mer vuxen och hans lillasyster Hanna spelar en större roll. Han träffar en annan flicka som heter Amina. Hanna tycker mycket om Amina. När Ann-Katrin, Hjärtans fröjd, dyker upp igen återkommer lite av denna nyfikenhet på henne. Det visar sig att pojken har mycket kvar att reda ut för sig själv.
Det är ibland konstigt att läsa en bok om någon som är som en trettioåring men går på gymnasiet. Mycket av resonemanget känns lite väl vuxet. Nu är jag där igen. Jag har svårt för de senaste böckerna av Nilsson jag läst. De blir bara lite sådär halvdana för mig och jag ids inte ens lägga krut på att minnas dem. Den här tänker jag inte heller läsa med mina elever. Någonstans märks det att boken är några år. Så klassisk är den faktiskt inte som många i min omgivning gärna påstår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar