tisdag 26 september 2017

Hur läser du?

1. Hur många böcker läser du vanligtvis samtidigt?
Tja, allt från två till fem. Just nu läser jag nog kanske fyra. Mest för att byta av efter ork och humör.

2. Om du läser mer än en bok, hur bestämmer du när du ska byta mellan böckerna (läser du ett speciellt antal sidor i en innan du byter till den andra?)?
Jag läser i ett flow och när jag inte orkar mer, för det händer, så byter jag nästa gång.

3. Byter du någonsin bokmärke när du är en bit in i en bok?
Ibland.

4. Var förvarar du boken du läser just nu?
Läser just nu tre böcker digitalt. En i örat, och två som e-böcker. De ligger lite här och där. Den fysiska boken finns just nu bredvid sängen.

5. Vilket tid under dygnet spenderar du mest tid med att läsa?
Tidig kväll och till och från jobbet just nu.

6. Hur länge läser du vanligtvis i ett svep?
Kan bli en timma men en halvtimma om jag har annat att göra.

7. Läser du inbundna böcker med ”dust jacket” på?
Nej, de får ligga och hålla sig fräscha tills jag läst klart.

8. Hur läser du vanligtvis? Sitter, ligger, osv?
Ljudböcker läser jag nog mycket gående eller görandes andra aktiviteter. Annars sitter jag eller ligger. Beror på var jag läser tror jag.

9. Tar du med dig boken du läser överallt?
Jo, de flesta ställen faktiskt. Speciellt ljudböcker.

10. Hur ofta uppdaterar du dina framsteg i boken du läser på Goodreads?
När jag minns att jag ska göra det :).

måndag 25 september 2017

Tag: Har du läst....

Den här har nog legat och gömt sig i utkastfunktionen i två år. Kanske dags att köra igenom den.


Har du läst....

....en bok med snö på omslaget?
Jadå, en Lucy Dillon som heter Och så levde de lyckliga. Där går en kvinna och en hund i snö.

....en bok som handlar om krig?
Den senaste jag kommer på är Boktjuven av Markus Zusak.

....en bok som är skriven av en finsk författare?
Tove Jansson, det räcker så.

....en bok som är över 800 sidor?
Jadå, Harry Potter-serien innehåller några riktiga långa böcker. Fenixorden till exempel.

....en bok som har ett spöke som huvudkaraktär/har en stor roll?
Nej, inte vad jag vet. Eller kommer ihåg.

....en bok där någon av huvudkaraktärerna äger en affär?
Ja, Den lilla bokhandel runt hörnet av Jenny Colgan.

....en bok där någon av huvudkaraktärerna är fruktansvärt rik?
Ja, gissningsvis är en av männen i Simona Ahrnstedts serie rika. Eller så är det bara jag som inte har en egen helikopter.

....en bok som handlar mycket om djur?
Den otroliga vandringen av Sheila Burnford.

....en bok vars titel innehåller ordet EN?
Två gånger är en vana av Denise Rudberg

....en bok som utspelar sig på hösten?
Kommer inte på någon just nu.

....en bok som knappt innehåller några glada inslag?
Störst av allt av Malin Golito Persson

....en bok som handlar om bröllop?
Amandas bröllop av Jenny Colgan

....en bok som handlar om häxor?
Cirkeln av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren.

....en bok som utspelar sig på en ö?
Sekten på Dimön av Mariette Lindstein

....en bok som har en karaktär som du känner igen dig i?
Nej, ingen jag kommer på just nu.

....en bok som utspelar sig i rymden?
Har nog inte läst någon som jag minns.

...en bok som det finns ett mycket gammalt hus i?
Hundra omistliga ting av Lucy Dillon

...en bok som handlar om en bokhandel?
Den lilla bokhandel runt hörnet av Jenny Colgan.

....en bok som i titeln innehåller något av det fyra elementen (eld, vatten, jord, luft)?
Jadå, Flickan som lekte med elden av Stieg Larsson

söndag 24 september 2017

Spotlight



I Boston finns en tidning som heter The Boston Globe. Spotlight är en särskild avdelning där de grottar ned sig mycket och djupt i vissa ämnen. När de får upp spåret på en präst som har förgripit sig på barn börjar de gräva. Nu är det inte bara en präst utan flera. Den lilla redaktionen försöker lösa dessa trådar och i en stad som Boston, där den katolska kyrkan har ett starkt fäste, är det inte alltid lätt. När de byter chefredaktör börjar de inte med de enskilda prästerna utan snarare hitta en systematik i handlingarna. Har kyrkan vetat om detta och försökt dölja det?

Jag blir så ledsen när män med makt utnyttjar barn. Här är det en figur som ska ta hand om och leda sin flock. Det var över 70 präster som de kom på och det finns säkert fler. Journalisterna hade det inte lätt i en stad där det inte gick att kasta en sten utan att träffa en katolik. Fast när detta avslöjades blev det verkligen en historia att läsa. I över ett halvår publicerades texter kring detta.

Det är välspelat och kanske är det så att ingen är bättre än någon annan. Jag tycker det är synd att tidningsvärlden, fortfarande 2001, verkar bestå av män. En kvinna har utrymme och mammor till de barn som blivit utsatta. En klart sevärd film som knappast lämnar dig oberörd. Det är bara prat och en gåta som ska lösas men visst är det spännande för en vill ju veta vad som hände.

lördag 23 september 2017

Störst av allt av Malin Persson Giolito




Nio månader efter Djursholmsmassakern inleds rättegången mot Maria "Maja" Nordberg. Fem av hennes klasskamrater och en lärare blev skjutna den morgonen i skolan. Maja och Sebastian har pekats ut som gärningsmännen. Maja överlevde och åtalas nu.  Det är många som vill veta vad var det egentligen som hände i det där klassrummet?

Sakta men säkert får vi följa Majas väg till rättegången. Under det att fallet, som egentligen är ganska torrt beskrivet som om vi satt i en rättegångssal och var uttråkade åskådare, presenteras börjar Maja minnas. Det blandas med minnen från före skjutningen med hur det är att leva i häktet.

Maja börjar med en privilegierad beskrivning av sitt liv i Djursholm. Hon är inte så väldigt rik men hon lever ett helt okej liv rent ekonomiskt med föräldrar och yngre syster. Hon har kompisar och är duktig i skolan. Så sommaren mellan tvåan och trean träffar hon Sebastian och han bjuder med henne. Helt plötsligt blir Maja så jäkla cool för Sebastian Fagerman är så jäkla cool. Alla bara älskar honom. Nu är han död. Han blev skjuten av Maja.

Den bild som Maja presenterar av Sebastian är allt annan än vacker. Jag kommer på mig själv att vilja klappa till de flesta vuxna i hans och hennes närhet. Det kravet de lägger på en ung flicka är enorm. Störst av allt är inte kärleken säger Maja någon gång och det är verkligen tragiskt att känna så i unga år. Hon lider lätt av Stockholmssyndrom skulle jag säga. Hon skulle aldrig kunna lämna Sebastian. Medberoende och helt ensam i det och bara 18 år. Jag förstår att hon sköt.

Jag gillar inte Maja men jag tycker synd om henne. Hon är så ensam i sin värld och det finns verkligen ingen som riktigt hjälpt henne. Visst, att vara rik är en sak. Att vara ensam är en annan. De tar inte ut varandra. De snarare förstärker känslan av varandra.

Det samhälle som skildras i Störst av allt är ett samhälle på glid med ökande klyftor. Majas röst är saklig men samtidigt säger den något om vårt samhälle. Jan Björklund, som jag inte citerar speciellt ofta, sa att något har gått sönder i Sverige. Han menade medkänslan. Det kan jag känna igenom hela boken. Det här är en riktig saftig bok att läsa. Värd varenda minut det tar att läsa igenom den.

fredag 22 september 2017

Helgfrågan vecka 38



Det är fredag och imorgon ska jag åka till Tjolöholms slott för att se utställningen om Downton Abbey. Här kommer de frågor som ska svaras på innan dess:

Vilken författare skulle ni vilja träffa på bokmässan och varför? 
Nu kan man svara även om man inte ska dit.

Bonusfråga: Vilken bok längtar ni efter i höst som inte ännu kommit ut?


Av de författare ska dit tror jag att jag skulle vilja ha en pratstund med Ronny Ambjörnsson. Han är pappa till Fanny Ambjörnsson men i det här fallet blir det en fråga om idéhistorik och människors tankar. Det blir lite nördigt men just detta intresserar mig. Hans böcker om idéhistoria var kurslitteratur en gång i tiden.

Boken jag längtar efter just nu är Charlotte Cederlunds avslutande bok om Idijärvi. Den finns inte som omslag än men ska heta Middagsljus. 

torsdag 21 september 2017

Olikhetsutmaningen: hopp och förtvivlan

Det är torsdag och en tung vecka rullar mot sitt slut. Snart är det helg men innan det ska jag svara på denna veckas olikhetsutmaning. Idag låter den så här:


Det är en omvälvande tid vi lever i och när det gäller världspolitik drabbas jag kanske av mer förtvivlan än hopp. Detsamma gäller mycket av det som händer här hemma. De som ger mig hopp är väldigt ofta mina elever. Till viss del tär samhällets krav på dem och många är stressade och mår dåligt av olika anledningar. De är dock så empatiska och så toleranta att jag ser en bättre värld under deras tid. Det måste jag.

Dagens ordpar är hopp och förtvivlan. Berätta om kulturella företeelser som passar in på orden. Gör det i din blogg, på sociala medier eller varför inte i en kommentar här.

Jag är också lärare och dessvärre är kanske 50% av mina elever SD-anhängare. Det är en sådan skrämmande tanke att jag blir rädd. Därför även om de tror att de vill något för Sverige är det svårt att tro det. Bara deras miljö- och landsbygdspolitik gör mig snurrig. Ena stunden är nya energikällor bra och andra att det inte ska finnas vindkraftverk. Sedan skrivs mycket av det som eleverna vill höra. Djurpolis, stopp på invandring, annan skola, satsning på landsbygden och annat som är lätt att följa. Min förtvivlan kommer från att de tror att det blir bättre bara för att. Jag tror inte att SD vill ha regeringsmakt, för hur ska de då kunna vara ett missnöjesparti?

Det finns alltid en gnutta hopp i alla böcker som Lucy Dillon skriver. Jag tänker på Gina som varit sjuk, skiljt sig och sedan förlorat det hus hon drömt om. Ändå finns det en gnutta hopp i allt hon gör. Hundra omistliga ting var den senaste Dillon-boken jag läste. Kanske är det dags igen.

När jag i somras läste Annabelle av Lina Bengtsdotter grep beskrivningen av pappans sorg mig något otroligt. Den förtvivlan, att förlora ett barn så brutalt, är en förekommande händelse världen över varje dag. Det borde den inte vara. Vi borde alla bli bättre på att säkra de ungas framtid. Dessvärre känns det inte som om det blir bättre utan snarare värre. Om nu det ev. blir krig kommer flera mödrar och fäder att få känna samma sak.




Hett i hyllan #110

Hos Monika uppmanas vi varje vecka ta tag i våra bokhyllors olästa böcker:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Med skam ska jag säga att Johanne Hildebrandts alla böcker står olästa. Jag har träffat henne och tycker att hon skriver bra men jag har ju också hittat andra bra böcker att läsa. Är det inte så en gör? Hittar nytt?



I legendernas tid, innan verkligheten blir myt och Gudinnan fortfarande råder, föds Freja, dotter av Vanaheims drottning. Freja fostras under sin uppväxt till att bli en av Gudinnans prästinnor. Under midsommarblotet kommer så besked om att krigiska nykomlingar av Odens stam, asarna, har anfallit de fredliga gudinnedyrkarna i Vanaheim. Vanernas översteprästinna reser till Oden för att förhandla och kräva gäld. Med sig har hon prästinnan Freja.

När Tor, som är Odens son, och Freja möts blir de häftigt förälskade. Men kulturkrocken mellan invandrarna, de patriarkala asarna, och gudinnedyrkarna i matriarkatet Vanaheim blir svår och resulterar i häftigt krig. Världen brinner och samtidigt som deras fränder dödar varandra, kämpar Freja och Tor för sin kärlek.

När asar och vaner sluter fred blir Freja gisslan hos asarna. Oden kräver då att hon skall bli hans brud. Det ser allt mörkare ut för Freja, men hon strider envist vidare för sin självständighet och kultur. Freja och hennes döttrar är starka, självständiga kvinnor som kräver kontroll över sina liv och sin sexualitet.

onsdag 20 september 2017

Blå Tråd av Lois Lowry


Lowrys serie The Giver har äntligen översatts i sin helhet till svenska. Det är dags att läsa dem också. Den första delen heter ju Den utvalde på svenska och gavs ut över 20 år innan del två kom på svenska. I Blå tråd möter vi Kira som bor i ett samhälle där svaghet ses som något ovärt och där människor ofta försvinner eller dör. Det är ett hårt samhälle och dessutom är det vanligt att människor är grymma mot varandra. Kira är född med ett vanskapt ben och när hennes mor dör tycker många att Kira borde dö hon med. Detta trots att hon inte är så gammal. Kira är tvåstavig, vilket troligtvis betyder mellan 10-20 år men jag är inte säker. Det visar sig att Kira behövs i samhället. Hennes gåva sitter i fingrarna och hon är en sömmerska utöver det vanliga.

Kira får bo i rådhuset och syr den vackra sömnad som berättar om samhället. Det är där hon träffar Thomas som är träsnidare och karvar i den vackra stav som också berättar om samhället. Varje år träffas alla och lyssnar på Sångaren. Det är detta som Kira och Thomas får som arbete. De båda ungdomarna är konstnärer och har förmågan som ingen annan har. Via Kira lär Matt, en ung pojke som bor i en ännu fattigare del av samhället, och Thomas känna varandra. Matt blir ofta omhändertagen av Kira och Thomas med mat och ibland bad.

Det är ett ganska hemskt samhälle Kira bor i. Precis som i Jonas, Den utvalde, by är allas öde utstakat men här finns en större grymhet. De är hårda och inte ens föräldrar orkar alltid med sina barn. Ett samhälle där Kira, med sitt lyte, ändå får leva säger en del om hennes roll. Boken är en god fortsättning även om den visar på en helt annan sida av världen som presenterades i Lowrys första bok. En form av diktatur är det ändå.

måndag 18 september 2017

O - Okej. En bok som inte var dålig, men inte särskilt bra heller.

O - Okej. En bok som inte var dålig, men inte särskilt bra heller.
Den här boken fick dig att säga "Meh" och rycka på axlarna. Den var liksom bara okej.

Det är alltid svårt att komma på sådana böcker men visst finns det några som en läst och tänkt, vad var det här? En bok som jag inte kunde gå igång på var Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann av Jonas Jonasson. Den fick mig inte alls intresserad och så här efteråt kan jag tycka att den var trevlig på vissa ställen men den var för lång och lite upprepande. Liksom meh, även om världen runt omkring älskade den. Konstigt det där. Böcker och läsning är individuell. Det vissa gillar, gillar inte alla andra. Jag har ju inte läst något med av Jonasson och det säger en del om min uppfattning av boken.

söndag 17 september 2017

The fighter


Jag förstår inte varför det är så intressant med boxning. Det är så intressant att denna biografiska film, som handlar om två bröder som boxas på olika tidpunkter och med olika utgångspunkter, uppmärksammades något otroligt mycket. Det hela är för mig ofattbart för den är liksom så tragisk att den är svår att se. Det är inte heller klockrent manus. Att Christian Bale gör bäst ifrån sig säger mer om honom än om filmen. Han är klart övertygande som lätt nedknarkad föredettning som inget vill än att det ska gå bra för hans bror. Medan Bale spelar lite äldre än han är. Han är två år äldre än jag och 2010 var ingen av oss 40 år. Mark Wahlberg är äldre än oss båda och ska spela yngre och här hade de kunnat kämpa för att hitta någon annan kille att spela lillebror. Just sayin'.

Det hela handlar om halvbröderna Micky och Dicky som boxas. Dicky är numera tränare för sin bror men det går inget vidare. Han knarkar och har sig och en dag arresteras han och döms till fängelse. Micky träffar en söt tjej som får honom att bryta med familjen och han börjar boxas. Det visar sig att Dicky är viktig och för att lyckas måste alla komma överens.

I filmen ska HBO göra en dokumentär om  Dicky. De ljuger sig blåa över den och jag ska ärligt säga att den dokumentären är nog bättre än den här filmen. Den blev nominerad till oscargalan och jag tror att det är för att de gillar boxningsfilmer, som är lite av den svages kamp mot de starka, och biografiska filmer. Jag undrar bara hur de tänkte. Bale vann en väl förtjänt staty för denna, kanske mest för att han pallade. Sju år tog det mig att se den. Det kunde ha gått sju till.

lördag 16 september 2017

Den perfekte vännen av Jonas Karlsson



Jag har ju redan läst två av novellerna i denna samling men tänkte kommentera resten. Jonas Karlssons novellsamling innehåller en blandad kompott av noveller. Det de har gemensamt är att de är lätt absurda på gott och ont. Det är spännande hur världen kan beskrivas på några korta rader.

En novell som ger mig huvudbry är Syltmackan. Den skrivs i vi-form men jag är inte säker på att viet är två. Den förvirrar mig lite. Annars är Cirkus en komplex novell och musikreferenserna är viktiga har jag insett.

På det hela taget är Karlssons noveller bra och läsvärda. Jag lyssnade på dem och författaren läser själv. Det gör att rollerna får sin rätt tolkning och framförallt Rummet som jag kommenterade nyligen blir extra läskig att lyssna på.

fredag 15 september 2017

Helgfrågan v.37


Hos Mia är det dags för helgfrågan. Denna vecka är den som följer:

Vad gillar du för bokligt event? Detta kan innebära alltifrån författarbesök till Crimetime Gotland. (Man kan även skriva vilket man skulle önska.)

Bonusfråga: Om du skulle sadla om, ja inte hästen utan jobb. Vilket yrke skulle du välja?


Jag är inte på så många bokliga event så jag måste nog lämna walk over på den här frågan.

Nja, jag vet inte. Jag skulle nog vilja bli bibliotekarie och jobba med ungdomsböcker. Det känns som något för mig.

torsdag 14 september 2017

Olikhetsutmaningen: tro och vetande

Det är torsdag och jag har varit på halvdagskonferens. Vi pratade om digitalisering och det var ganska intressant. Att leva i en digital värld är komplext, och att undervisa i en är värre ibland.

Men eftersom det är torsdag så har en ny olikhetsutmaning dykt upp. Läs mer hos enligt O men här är utmaningen:


Dagens olikhetsutmaning handlar alltså om tro och vetande. Berätta om böcker, filmer, pjäser, musik, konst eller annan kultur som anknyter till orden. Svara i en kommentar, i din blogg eller på andra sociala medier. Länka gärna hit, eller lämna en kommentar med länk så att jag och andra kan få ta del av era svar.


Jag tänker börja med en film som faktiskt tar upp både tro och vetande. Creation, från 2009, är en film om Charles Darwin och har stort fokus på hans känsla kring arbetet av Arternas uppkomst. Darwin var själv djupt troende och men framförallt lite problem mellan honom och hans fru. Någonstans i filmen säger Darwin att om Gud finns så har han också skapat allas förmåga att se evolutionen. Filmen är ganska lågmäld men jag tyckte den var intressant. Främst som den religionslärare jag är.  Filmen får i den här utmaningen stå för vetande.

Jonas Gardells bror heter Mattias och är professor i religion. Jonas Gardell är hedersdoktor i religion så läsningen av Om Gud och Om Jesus säger så mycket om familjen som de växte upp i. Gud älskar alla och det är det återkommande temat i Gardells två böcker. Jag gillade att läsa båda och de gav en riktigt intressant vinkling på tro. J

Hett i hyllan #109

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?



Vi köpte en mängd böcker från En bok för alla till jobbet för många år sedan. De lästes aldrig. Kollegan som drev inköpet slutade och böckerna låg i magasinet och skräpade. Vi fick ta vilka vi vill nu i våras när bibliotekarien plockade ut en del böcker. Jag tog en del. Tänkte läsa och skänka vidare. Den här tänkte jag ta mig an i år.

Baksidestext:

Siri är ledsen för att hennes mormor ska dö, men den konstiga klasskompisen Coco får henne att tro på mirakler. Det gäller bara att besegra de fyra elementen..

Ja, kanske är det bra. Vi får se. Läsas ska den väl i alla fall.

onsdag 13 september 2017

Rummet av Jonas Karlsson




På en myndighet någonstans i Sverige, troligtvis Stockholm, får Björn jobb. Det är ett ganska monoton arbete men Björn känner att han är duktig på det och vi får uppleva arbetet genom hans ögon. Han är lite allmänt överlägsen. De arbetskamrater han har verkar egentligen inte uppfylla hans egna höga förväntningar. Så en dag, när han hamnar lite ur fas i sitt eget konstruerade arbetsschema går han runt lite på avdelningen och det är då han hittar rummet. Det är tomt men underbart i sin konstruktion. Lite som ett kontor från tidigt sextiotal. Rent och ger Björn ett lugn.

Det här rummet kommer att bli hans tillflyktsort och eftersom ingen annan kan se rummet som han pratar om blir det en ganska svår situation för alla.

Björn är så otrevlig individ att jag stoppar Karlssons uppläsning. Han gör det så bra att jag ryser till och från. Det är välskrivet hur stress och arbetskulturer ser olika ut. Vi skulle aldrig konfrontera varandra så som de gör i novellen. Inte på mitt arbete i alla fall. Tror jag inte. Det har inte hänt än i alla fall. Fast novellen är helt värd att läsa. Eller lyssna på eftersom Jonas Karlsson tolkar Björn precis som han ska vara. Novellen återfinns i novellsamlingen Den perfekte vännen.

tisdag 12 september 2017

Vilken dörr skulle du tänka dig öppna?


Jag tror att Hogwarts är den dörr jag skulle vilja öppna. För jag tror att jag skulle bli en hejare i trolldomshistoria. Dessutom är den nuvarande lite borta om jag säger så.

måndag 11 september 2017

The Beach




Richard är en backpacker som just kommit till Thailand. Han tar in på ett ganska sjabbigt vandrarhem och hamnar granne med en knäpp kille. Han väcker honom mitt i natten och pratar om ön. Stranden på ön var helt otrolig och det är få som fått uppleva det. På morgonen är killen i rummet bredvid död, mördad och Richard har en karta till ön.

Så på vägen dit möter han Etienne och Françoise. De är ett franskt par som också backpackar sig världen runt. De tar sig till ön och får se stranden. Det visar sig vara ett kollektiv som lever i ett paradis. De odlar sin egen jord, och marijuana. De har en ledare, Sal, som älskar stranden och deras liv. Det visar sig senare att det är en stor nackdel. Trion börjar delta i det vardagliga livet och konstiga händelser utspelar sig.

Det är svårt att beskriva allt för vissa saker måste man se. Vid något tillfälle tänker jag på Apocalypse Now och känslan stannar kvar en stund. Det är en kultbok som blev filmade och filmen har rätt mycket kritik. Så här över femton år senare kan jag tycka att det är en film som visar lite vart Hollywood var på väg. Nämligen knark, för numera röks det rätt bra i filmer. Med rätt bra menar jag mycket. Det röks gräs här och där i filmen. Det till och med odlas. Idag känns det som norm och kan bli så arg. Knarkare ser knappast ut som dessa över en längre tid. Filmen är okej och det är lite pojke upptäcker världen och sig själv. Trevlig men inte mycket mer och jag är glad att jag sett den men det blir nog ingen omtitt.

söndag 10 september 2017

En novellutmaning igen

Hos Helena på Ugglan & Boken är det dags för en novellutmaning. Det hela tar fart i ett sudoku som ska lösas för att leda allt till själva utmaningens läsning. Sudokun är inte min starkaste sida så det tog lite tid. Jag tror jag hänger på. Det gör jag alltid och glömmer sedan typ att läsa så som det står :).

Fast vad vet jag. En dag kanske jag håller mig till en hel utmaning under den tid som står. Samtidigt är det bra att sista december är slutdag. Jag tänkte läsa en novell om dagen i december och då kanske jag kan lösa större delen av mina 12 noveller. Det blir ju liksom lite passande.

Så här tror jag att det blev.

7
9
5
8
2
6
1
4
3
1
8
2
5
4
3
6
7
9
6
4
3
1
7
9
5
8
2
2
3
8
9
1
7
4
6
5
4
5
1
6
8
2
9
3
7
9
6
7
3
5
4
2
1
8
3
7
4
2
6
5
8
9
1
8
2
9
4
3
1
7
5
6
5
1
6
7
9
8
3
2
4

Själva utmaningen ser ut så här:

Steg 1: Börja med att lösa själva sudokut. Fyll i de tomma rutorna så att alla siffror från 1 till 9 finns med i varje lodrät och vågrät rad, samt i varje fyrkant med nio rutor.

Steg 2: De siffror som du själv skriver in motsvarar beskrivningar av de noveller som du ska läsa (se listan nedan).

För siffror du skriver in i rutor med blått (de översta fyrkanterna) ska novellen du väljer att läsa vara skriven av en svensk författare eller utspela sig i Sverige. De röda siffrorna (mittraden) betyder att novellen ska vara skriven av en europeisk författare (inte från Sverige) eller utspela sig i ett europeiskt land (inte Sverige). När det gäller siffror du skriver in i fyrkanterna med svarta siffror (nederst) ska novellen vara skriven av en författare från ett utomeuropeiskt land eller utspela sig i ett land utanför Europa. 

Du väljer själv vilka siffror/novellbeskrivningar du ger dig på först. 

För att klara läsutmaningen ska du läsa noveller motsvarande minst en valfri helt ifylld fyrkant från varje del av världen, alltså en fyrkant från den översta raden (Sverige), en från den mellersta (Europa) och en från den nedersta (världen). Du läser bara noveller som matchar de siffror du själv fyller i (alltså fyra i varje fyrkant). Allt som allt 3 fyrkanter och totalt 12 noveller. 

Slutdatum för sudokut är den 31 december 2017.

Hoppas du vill vara med. I så fall, skriv en rad här i kommentarsfältet och tipsa gärna om novellutmaningen på din egen blogg eller i sociala medier.

Noveller skrivna av en svensk författare (eller som utspelar sig i Sverige):

1. Färg i titeln
2. Av en kvinnlig författare
3. Mer än hundra år gammal
4. Något ätbart i titeln
5. Utgiven 2017
6. En titel utan ett "s"
7. Skriven i första person (alltså i jag-form)
8. Minst fyra ord i titeln
9. Tonårig huvudperson

Noveller skrivna av en europeisk författare (eller som utspelar sig i Europa):

1. Ingår i en debutnovellsamling
2. Lånad  på bibliotek
3. Handlar om att resa
4. Endast ett ord i titeln
5. Utspelar sig i historisk tid
6. Personnamn i titeln
7. Handlar om något du brinner för
8. Med en namnlös berättare
9. Av en manlig författare

Noveller skrivna av en utomeuropeisk författare (eller som utspelar sig utanför Europa):

1. Utspelar sig under sommaren
2. Handlar om vänskap
3. Djur i titeln
4. Handlar om fest/firande
5. Verb i titeln
6. I stadsmiljö
7. Siffra i titeln
8. Av en författare du aldrig tidigare läst
9. Köpt på antikvariat

lördag 9 september 2017

N - Nostalgi. En bok du läste som barn.

N - Nostalgi. En bok du läste som barn.
Den här barndomsboken får dig att le och önska att du var liten igen.

Jag läste Heidi som barn. Den bokserien får mig alltid att minnas decemberdagar efter lekis då farfar läste högt. Det var en så bra stund på dagen. Jag drack kaffe med socker i och lillasyster drack också kaffe. Numera dricker ingen av oss. Däremot kommer jag ihåg böckerna bra. Då kunde jag nästan citera dem. Nuförtiden minns jag inget mer än att de var spännande och att Heidi bodde både i alperna hos morfar och i staden hos pappans släkt.

fredag 8 september 2017

Helgfrågan v.36

Åh, jag somnade i soffan och insåg att jag skulle svara på Helgfrågan denna kväll. Så här kommer den. Sent.

Då var det helg igen (ja efter imorgon) och jag är ganska slut, många sjuka på jobbet och inga vikarier, ja, ni är säkert många som känner igen er. Eftersom min hjärna just nu inte fungerar har jag bett om hjälp. 
Så dagens fråga kommer från Anna Maja: Den mest sorgsna boken du vet?


Bonusfråga (ställt av mig): Stress påverkar oss olika, själv blir min hjärna som kokta makaroner. Men hur påverkar det dig? Läser du då och i så fall vad?

En av de böcker jag gråtit mycket till så här nyligen var Fredrik Backmans lilla fina Och vägen hem blir längre och längre. Boken är ju kort men jag grät mig nog igenom två tredjedelar. Ämnet är ju rätt så känsligt och alla har vi väl någon som inte minns riktigt.

Jag glömmer saker och har svårt med ord när jag blir stressad. Typ tappar bort nycklar i parti och minut. Jag läser gärna något lätt. Det blir mycket feel good när jag stressar. Det går det med. Eller deckare i serier jag läst. Där känner jag ju karaktärerna och behöver inte tänka på hur de är.

Helst ser jag serier när jag är riktigt stressad och orden hoppar. Blogga är också en avstressande faktor tro det eller ej. Oftast sitter jag och gör listor då. Struktur är bra för hjärnan tror jag.

Mammalia av Ulrika Kärnborg



Den här lilla novellen är allt annat trevlig. Det handlar om novellens jag som möter Mona under föräldraledigheten. Mona är en kulturpersonlighet och de blir vänner. Den här vänskapen är först konsumerande och sedan blir den annorlunda när de byter fokus. Det är en berättelse i att växa och att kanske lite utnyttjas. Jag tycker den är helt okej att läsa och framförallt säger den något om destruktiv vänskap.

torsdag 7 september 2017

Olikhetsutmaningen tjock och tunn

Hos Enligt O har Olikhetsutmaningen börjat igen. Veckans uppmaning är som följer:

Det får bli en start för olikhetsutmaningen idag trots allt. Det var tanken, men jag glömde bort i all terminstartsstress. Någonstans är det ändå höst och då är det bra med rutiner.

Dagens ord är tjock och tunn, vilket skulle kunna handla om sidantal, kroppsform eller något helt annat. Jag väljer att fokusera på sidantal.


Tjock och tunn var det. Det finns många alternativ till den uppmaningen. I filmens värld är det väl Helan och Halvan som får stå för tjock och tunn eller varför inte Biffen och Bananen, som var två svenska herrar med samma kroppsform. Fast nu ska vi ta oss över in i böckernas värld.

Den första boken i Passagetrilogin av Justin Cronin heter Flickan från Ingenstans. Eller The Passage som den heter på engelska. Det var den engelska versionen jag läste och då är den lite längre än den svenska versionen. Båda hamnar runt 1000 sidor. Boken handlar om hur ett vampyrvirus tar över och människor utrotas i stort sett. Här är det inte några romantiska drömmar utan människor är bytesdjur som jagas och lever i stort i ljus för så fort det blir mörkt kommer vampyrer. Den första boken handlar om början och hur det är 1000 år senare. Då finns det knappt några människor kvar i USA. Det är Amy som kommer att finnas vid båda tillfällena. Hon och de tolv första vampyrerna. Deras koppling till varandra blir uppenbar i nästkommande bok. Den är spännande och här pratar vi skräck i bästa Stephen King-anda.

En tunn bok som jag läst många gånger och fortfarande tycker mycket om är Hemingways Den gamle och havet. Ju äldre jag blir desto mer förstår jag av denna bok. Den är så tragisk i sin uppbyggnad. Det finns alltid en punkt i varje individs liv där vi inte längre gör nytta eller inte kan dra vårt stå till stacken och det är väl kanske känslan hos Santiago. Sedan är det något med amerikanska författare och stora fiskar.

Hett i hyllan #108

Hos Monika uppmanas vi att:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?


Det är allt för många böcker som köps i en sorts tanke att de ska läsas. Denna köptes i London för en herrans massa år sedan. Numera implusköper jag inte lika mycket böcker. Den här ska dock läsas när den nuvarande Jenny Colgan har lästs ut. 
Baksidestext på engelska. Jag tror inte den finns översatt.



Holly is a frustrated florist whose life doesn’t exactly seem to be coming up roses. Fleeing the houseshare from hell, she moves in with Josh, a sexually confused merchant banker; Kate, a high-flying legal eagle with talons to match, and the gorgeous Addison, who spends his days communicating only with his computer and those who worship at the altar of Captain Jean-Luc Picard. Holly’s desperate to have a one-to-one with Addison, but can she drag him away from his monstrously ugly, not to say jealous internet ‘girlfriend’ Claudia, or will they just continually get their wires crossed?

Den verkar lite gullig och vem vet. I höstmörkret kanske den fungerar perfekt :). 

onsdag 6 september 2017

Hacksaw Ridge


Hacksaw Ridge är en höjd på ön Okinawa. Under andra världskriget var detta en viktig strategisk punkt i Stilla Havskriget mellan Japan och USA. Därför skulle den intas till varje pris. Varje pris innebar oftast döda soldater i massor.

Filmen börjar i Virginia där Desmond Doss växer upp. Han är Sjundedagsavdentist och när hans bror, och alla andra unga män tar värvning vill han också. Däremot vill han inte strida utan enbart vara sjukvårdare. Att gå med i armén och inte strida är inte det lättaste som finns. Kampen för att få åka ut i kriget är svårt. Till slut får Desmond hjälp av faderns gamla soldatvänner att godkännas. Det finns inget annat än att skicka iväg honom till Stilla Havet och kriget där.

Doss grupp kommer till Okinawa och ska vara en av de styrkor som ska inta Hacksaw Ridge. Att kriga mot den japanska armén är inte likt något annat. Det stämmer även på denna ö. Amerikanerna anfaller och lider stora förluster och de retirerar. Kvar uppe på höjden finns en mängd skadade soldater. Istället för att lämna dem börjar Doss rädda dem. En efter en firas de ned och vid ett tillfälle försöker han även rädda en japan.

Doss fick The Medel of Honor efter kriget. Det är den högsta utmärkelse en soldat kan få och han är hittills den enda icke-stridande soldat som fått den. Som du gissat har Doss funnits på riktigt och var en av de första vapenvägrarna i amerikansk militär. Det är ganska magstarkt att gå med i kriget och inte strida. Jag kan förstå känslan att vilja försvara sitt land. Det är väl inte så konstigt egentligen att en vill det. Nu var Doss ändå en god soldat men att som vapenvägrare gå med, och säga att Gud vill inte se död, och acceptera alla döda japaner är för mig en logisk kullerbytta. Han hade väl kunnat gå med i Röda Korset för att rädda liv. Jag bara inte köper den logiken i mitt huvud.

Filmen är bra och det är en lång stund innan vi kommer in i kriget. Mycket handlar om träningen och bakgrunden. Det är en väldigt lågmäld krigsfilm för att ändå få sådant genomslag. Kanske är det för att Doss, trots att han vapenvägrade, gjorde en stor insats för de män han räddade. Vi diskuterade de andra männens ilska och hat mot honom. Jag förstår rädslan att stå bredvid en obeväpnad soldat. Den måste vara hemsk. Att förringa de unga männens iver och rädsla är egentligen lite elakt. Nu handlar det om Doss men att de hade fått en röst hade varit helt okej för mig. Där tycker jag filmen faller. Jag är grinig när jag ser krigsfilm. Jag vill att den ska vara komplex. Hacksaw Ridge är komplex men ur ett perspektiv. Det gör att den hamnar i mitten av alla krigsfilmer jag sett. Det finns bättre skildringar och sämre. Den här är liksom okej.

tisdag 5 september 2017

Kulturkollos tisdagsutmaning: kalla kårar

Veckan hos Kulturkollo handlar om kalla kårar. Dagen utmaning är som följer:

Det är mycket som får mig att känna kalla kårar om vi pratar om den där krypande känslan – inte ren skräck – men helt klart på skräckens krattade framväg. Mörker, syrsor, hissar, källare och clowner (japp nästan en vandrande kliché). Kalla kårar –  ämnet är som vanligt såväl brett som tolkningsbart. Det kan vara i det lilla personliga eller i det stora.

Vad får dig att känna krypande kalla kårar? Lista musik, film, konst och/eller böcker som får dig att känna klenmod, fruktan och ångest? Kanske skriver du en läslista till oss andra, kanske gör du en spellista eller så väljer du en helt annan form.

Börjar vi med konst så är Skriet av Edvard Munch en tavla som jag ryser av när jag ser den. Kanske för att det är en så bra beskrivet av just ångest. Eller kanske är det för att jag blir rädd för huvudet. Minns när vår bildlärare tvingade oss att måla av bilden. Brr, det satt ärr.

Annars ryser jag över filmer som utspelar sig på havet, i mörkret, och när det stormar. Det är något med det stora mörka havet som ger dödsångest. Kanske för att det varslar om död. Ond och bråd är det allt som oftast. Ghost ship och Dark Water är filmer som jag helst av allt inte ser igen.

Böcker blir jag inte lika rädd av. Där blir jag mest äcklad av människans förmåga att skada andra och fantisera om att skada andra. Psykopater överhuvudtaget får mig att bli äcklad.

Introt till Arkiv X får mig att rysa lite lätt.


måndag 4 september 2017

En höstenkät

Jag har hittat den här lite här och lite där. Så kanske inte riktigt i original utan snarare omgjord eftersom vissa saker inte passar Sverige.


1 Är det några speciella böcker du planerar att läsa under hösten?

Jag brukar aldrig läsa böcker som kommer men Lagercrantz fortsättning på Milleniumserien intresserar mig och Thomas Engströms sista om Ludwig Licht likaså. Det får bli de som jag tänker att jag planerar att läsa i alla fall.

2. September är förknippad med vackra höstfärger och likaså friska kyligare dagar med mycket sol Vilka böcker tycker du passar att läsa under hösten? 

Jag läser nog faktiskt lite glada böcker under hösten. Gärna några som utspelar sig på sommaren och slutar bra. Känns ju rätt att jag valt två inom spänningsgenren att läsa då.

3. I oktober är det Halloween. Gillar du läskiga böcker och filmer och i så fall vilka?

Ja, ibland. Helst ska filmen vara läskig för det kan jag värja mig mot. En av de läskigaste jag vet är filmatiseringen av Det. Nu ska den ju komma i nyinspelning och vem vet. Kanske ser jag den. Bill Skarsgård ska vara väldigt läskig enligt trailerna, så varför inte?

4. Höst är också mörker och att krypa in och läsa i soffan, fåtöljen under en filt. När du sitter där du helst läser, vad vill du dricka och äta då? 

Jag gillar te men också varm choklad. De håller mig lite vakna så här på hösten när arbetet ibland tar ut sin rätt. Äter gör jag gärna och då kex i någon form. Något som passar att doppa i drycken är alltid gott.

5. Har du några höstplaner du ser fram emot?

I september ska jag åka och titta på utställningen av Downton Abbey på Tjolöholms slott. Det blir nog kul för jag är ju trots allt nörd rakt igenom.