måndag 20 november 2017

Sonen av Lois Lowry


Den sista delen av Lois Lowry i hennes serie som börjar med Den utvalde och slutar med boken som heter Sonen. Här knyts allt ihop på ett mycket speciellt sätt.

Clarie blir utvald att vara födelsemor. Hon ska föda barn till samhället och sedan ska hon få ett jobb någonstans. Fast det går fel. Första barnet hon föder blir det enda barnet. Hon förlöses via kejsarsnitt men får aldrig se sitt barn. Det är så de gör i samhället. Snart får hon ett annat jobb och arbetar med fiskplanteringen. Fast Claire undrar vad som hänt hennes barn och en dag får hon möjlighet att besöka nybarnscentret. Där får hon se sin son och de känslor som väller fram är konstiga för henne. Den man som sköter den lille pojken tycker det är trevligt och tar sig an både Claire och pojken på ett fint sätt. Mannens son är Jonas, pojken från Den utvalde, och den lille pojke som Claire har fött rymmer från samhället och det gör även Claire.

Claire hamnar i ett ganska fattigt samhälle efter ett skeppsbrott. Där får hon veta att hon kan ta sig till sin son och hon tränar sig igenom flera år. Sedan är hon redo.

Pojken har växt upp i den by dit han och Jonas en gång kom. Han är en ganska redig pojke som heter Gabriel men hans dröm är att träffa sin mamma. Det samhälle han kom ifrån minns han inte och dessutom är det så olikt allt han någonsin mött i byn.

Det är ett bra avslut på serien men jag känner att den här boken är mycket mer vuxen än de tidigare. Eller snarare är det så mycket annat fokus på att vara förälder och söka sitt barn att den som började läsa Den utvalde kanske inte riktigt känner igen sig i denna fjärde bok. Det är roligt att läsa om samhället ur en annan synvinkel och speciellt allt som händer kring Gabriel som barn. Jag tror dock att serien ändrat karaktär från bok ett. Där var ett modernt samhälle och i de andra lite fler samhällen som fallit samman och återgått till ett mer basalt samhälle. Det trodde jag nog inte när jag började läsa.

söndag 19 november 2017

Thor: Ragnarök



Som den religionslärare jag är ser jag filmen med lätt road min. Tolkningen av världens undergång är inte riktigt samma sak i Marvels universum som i fornnordisk tid. Det är okej, problemet blir väl att förklara vissa händelser för elever sedan för om något skett på film är det ju sant. Eller något sådant skulle jag tro är mer sant.

Thor har letat runt i universum efter en viss individ, som tänker förstöra Valhalla och det kan vi ju inte ha det. Han har varit borta länge och när han kommer tillbaka visar det sig att Oden inte riktigt styr utan Loke, som borde vara död är ledare. Oden sitter på ett ålderdomshem på jorden. Eller nja, snarare är han i Norge och tänker ge upp.

Det får ödesdigra konsekvenser eftersom Hel, nu blandar och ger vi, släpps fri och hennes mål är att förstöra Valhalla. Så, hem de far men det går inget bra. Loke och Thor kastas ut från strömmen och hamnar på en planet med i stort sätt stora sopfält. Den som leder planeten gillar gladiatorspel och sätter Thor på att slåss mot den regerande mästaren. Det visar sig vara Hulken och det slutar med att det minsta lilla teamet i universum åker för att kämpa mot Hel.

Thorfilmerna är helt annorlunda mot resten av Marvels filmer. Kanske för att det är komplexare förhållande mellan bröderna, alltså Thor och Loke, och att det inte bara handlar om makt utan också känsla. Sedan är ju inte Thor den skarpaste kniven i lådan, oavsett var han dyker upp. Det är fångat så bra. Och Fenrisulven är med, bara en sådan sak. Sedan är Heimdal den krigare han är. Loke är väl som han är och så ska det väl vara. Sedan är de nog annorlunda för att de är lite roliga. Iron Man är rolig men Captain America, åh, nej där tänker jag inte säga mer idag. En parallell som slog mig häromdagen var att har du sett Supernatural känner du igen dig i brödernas förhållande till varandra. Det är minst lika komplext.

lördag 18 november 2017

Det andra målet av Jonas Karlsson



Jag läste en av Jonas Karlssons novellsamlingar för inte så länge sedan och fastnade lite. Det här är debutsamlingen och det krävs nog att en uppskattar Karlssons lite twistade humor och världsbild för att gilla den fullt ut. Samlingen har blivit film som heter Stockholm Stories och det är nog en bra beskrivning av var vi är.

Samlingens noveller hänger ihop. Karaktärer återkommer i flera noveller och det påminner mig lite om filmen Short Cuts. En händelse förklaras ur flera synvinklar eller personer som dyker upp tolkas olika vid olika tillfällen. Många gånger innehåller novellerna små twistar för sig själva och dessutom är det inte så svårt att räkna ut att vi kommer att komma tillbaka till vissa situationer.

Jag gillar novellerna för att jag uppskattar det lite absurda. Det är trevlig läsning men jag lyssnade på ljudboken och då läser Karlsson själv. Det ger en extra krydda åt det hela.

fredag 17 november 2017

Helgfrågan v. 46



Det är fredag kväll och trots att det har jag en dag kvar att arbeta. Det är Öppet Hus imorgon för blivande åk 1. Hoppas på bra väder och mycket besök. Men hos Mia har det varit helgfråga sedan torsdag kväll. De ser ut så här denna vecka:

Hör du till dem som vill skriva en egen bok? Vad skulle den handla om?
Bonusfråga:
Har du börjat "tjuvlyssna" på julmusik än? Någon favorit?

Nja, jag vet inte om jag skulle vilja skriva en egen bok. Om jag skrev en skulle jag nog skriva en spänningsthriller i fantasymiljö. Jo, varför göra det lätt för mig själv😁. Eller så skulle jag kanske skriva en feel good-roman som utspelar sig i rymden. Jag tror det är otroligt svårt att skriva en bok och jag känner nog inte ett direkt driv för att göra det. En kollega och jag funderade en gång på att skriva en bok i svenska för gymnasiet men det orkade vi aldrig. Sedan slutade kollegan och tänkte skriva en bok i engelska. Jag konsumerar hellre böcker. Däremot skulle jag vilja kunna skriva ett manus. Det verkar vara lite kul och jag undrar alltid hur en skriver miljö i ett manus.

Jag börjar lyssna på några låtar veckan innan första advent av den enkla anledningen att jag vill komma i stämning. Men idag är det för tidigt.

torsdag 16 november 2017

Olikhetsutmaningen: frisk och sjuk

Det är torsdag och det känns att det är november. Snart utvecklingssamtal och just nu skriver vi omdömen på våra elever. Jag är lagom trött så här års kan jag säga. Men hos Linda på enligt O är det dags för veckans olikhet, och nu ser den ut så här:


Det snoras till höger och vänster just nu, som november brukar vara alltså. Än så länge är jag inte drabbat och inte heller barnen. Det är skönt. Dagens ordpar blir ändå frisk och sjuk och det behöver självklart inte handla om just förkylningar. Inte heller bara om fysiska sjukdomar, utan även om sjuka hus, eller sjuka strukturer eller vad som nu dyker upp i tankarna.

Frisk och sjuk är ju ord som i förekommer i litteraturens värld och många gånger har kärleken stoppats på grund av sjukdom. Kameliadamen av Alexandre Dumas d.y. där den vackra Marguerite, lungsjuk, ger upp sin kärlek men den är redan dömd eftersom hon är så sjuk.

Jag läser en viss mängd dystopier och något jag lärt mig är hur viktigt det är med en frisk befolkning. I Lois Lowrys Den utvalde undertrycker ledarna människors sexuella drifter för att kunna få fram de bästa barnen. Det är likadant i Ally Condies serie där människor paras ihop efter deras gener och möjligheten att få barn. I P.D James bok Människors barn är alla män sterila och varit så länge. Friskhet och barnalstring är alltid lika viktig i framtiden.

Att vara sjuk är inte lätt. Jag gillar inte heller att läsa om sjuka människor. Kanske för att jag lever med kronisk smärta och det är inte alltid det lättaste. En av de böcker jag läst som handlar om sjukdom är nog The Passage av Justin Cronin. Den är verkligen i fantasygenren men den handlar om hur världen går under genom ett vampyrvirus. Någonstans finns väl rädslan för ett utbrott av en sjukdom kan slå ut oss alla. Det är otäckt värre.

onsdag 15 november 2017

Kaosutmaningen 2017 - klar!

Kaosutmaningen pågår mellan 1 januari och 31 december och poängen är att läsa minst 20 böcker av 35. Nu har jag läst 28 och får väl räkna mig som klart. Årets utmaning knåpades ihop av Sofie på Sofies bokblogg

1. En bok i en genre du vanligtvis inte läser Tjo! En enda hemlighet av Simona Ahrnstedt
2. En bok med ett djur på omslaget Tjo! Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan
3. En bok på ett annat språk än svenska Tjo! The 5th wave: The last star av Rick Yancey
4. En bok från Afrika
5. En bok från Asien
6. En bok från Amerika Tjo! Ställ ut en väktare av Harper Lee
7. En bok från Oceanien
8. En bok från Europa (inte Sverige) Tjo! Sommar på strandpromenaden av Jenny Colgan
9. En bok med en tonårig huvudperson Tjo! Sagan om Turid: Kungadottern av Elisabeth Östnäs
10. En bok med fler än tre hbtq-personer Tjo! Mitt hjärta går på av Christoffer Holst
11. En bok med något rött på omslaget Tjo! Hallon och hat av Ewa Swedenmark och Annica Wennström
12. En bok som kommer som film under 2017 eller 2018
13. En bok publicerad 2017 Tjo! Lögnernas träd av Frances Hardinge
14. En bok publicerad innan 2000 Tjo! The Handmaid's Tale av Margaret Atwood
15. Ett seriealbum Tjo! Vei av Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnsson
16. En bok du tycker att alla borde läsa Tjo! Väggen En utbränd pysikatiers noteringar av Pia Dellson
17. Sista boken i en serie Tjo! Lingon och lust av Ewa Swedenmark och Annica Wennström
18. En bok som har mer än en författare Tjo! Saker jag hade velat veta när jag var 15 red. Diana Olofsson och Johanna Wester
19. En bok du valde på grund av bilderna Tjo! Middagsmörker av Charlotte Cederlund
20. En bok om något du brinner för Tjo! Sekten på Dimön av Mariette Lindstein
21. En tegelsten (på över 500 sidor) Tjo! Ashimas bok av Caroline Giertz
22. En bok på under 150 sidor Tjo! Och varje morgon blir vägen hem längre och längre av Fredrik Backman 
23. En lånad bok Tjo! Vecka 36 av Sofie Sarenbrant
24. En faktabok
25. En bok för barn Tjo! Jan Svensson av Johanna Lindbäck
26. En klassiker Tjo! Kallocain av Karin Boye
27. En hyllvärmare Tjo! Looking for Andrew McCarthy av Jenny Colgan
28. En bok som vunnit ett pris Tjo! Annabelle av Lina Bengtsdotter
29. En bok du länge velat läsa Tjo! Allt jag önskade av Lucy Dillon
30. En somrig bok Tjo! The Cafe by the Sea av Jenny Colgan
31. En bok som utspelar sig före år 1900 Tjo! Sagan om Turid: Korpgudinnan av Elisabeth Östnäs
32. En bok som utspelar sig under eller handlar om andra världskriget
33. En bok som utspelar sig norr om Uppland Tjo! En enda risk av Simona Ahrnstedt
34. En hypead bok Tjo! Störst av allt av Malin Persson Giolito
35. En bok vars titel börjar på L

tisdag 14 november 2017

Library Lovers Book Tag

Det är inte ofta jag blir taggad men nu har jag blivit det av Camilla på Mitt bokintresse.  Men då kör vi.



1. Hur ofta besöker du ditt lokala bibliotek?

Jag är varje dag på mitt skolbibliotek. Det är i samma hus som jag jobbar och det är trevligt. Mitt kommunbibliotek är besöker jag nog en gång varannan vecka ungefär.


2a. Är du den typen av person som lånar fler böcker än du vet att du kan läsa eller är du en person som lånar exakt så många böcker som du planerar att läsa innan det är dags att lämna tillbaka dem?

Jag lånar alltid fler böcker än jag läser. Konstigt det där men lite som med bokhyllan hemma. Böcker köps fortare än de läses. Eller lånas.

2b. Hur många böcker lånar du varje månad?

Snitt är nog fem. Ibland fler och ibland färre. Jag har börjat e-låna också. Det är ännu farligare men smidigt.

 3. Hur gammal var du då du fick ditt första bibliotekskort?

Jag var sju år. Det var då vi fick eget kort. En underskrift av förälder och en av fröken. Tur att de köpte in böcker fort. Annars hade jag nog läst slut på vissa hyllor.

4. Går du till biblioteket för att låna en specifik bok eller lånar du det som fångar ditt intresse?

Både ock faktiskt. Ibland vill jag läsa en bok för arbetet eller för att jag saknar en i en serie. Ibland botaniserar jag bland historieböckerna. De är underbara.

 5. Lånar du bara böcker på biblioteket eller lånar du även dvder, ljudböcker osv?

Jag har lånat DVD:er ibland. Speciellt eftersom mitt bibliotek har lite äldre smala filmer som är svåra att få tag på annars. Ljudböcker streamar jag. Annars är ljudböcker av modell äldre bra att hitta. Jag har lyssnat mig igenom vissa serier på engelska tack vare mitt kommunbibliotek.

6. Från vilken avdelning på biblioteket lånar du majoriteten av dina böcker? (Unga vuxna, vuxna, deckare, fantasy...)

Gärna faktaböcker måste jag säga. Kanske en yrkesskada men inget slår en bok med fakta. Slå det du google. Annars är det unga vuxna och klassisk litteratur. Dessutom får jag inte glömma vår engelska avdelning som är stor. De unga vuxna vi inte har på jobbet lånas hemma.

 7a. Vad är din favoritdel med ditt lokala bibliotek?

Jag gillar den vackra ungdomsavdelningen som är lite uppfräschad med soffa och sittkuddar och hyllor i annan stil. Eller barnavdelningen som innehåller ett bokhus och plocklåda och myshörna. Sedan finns en fin läshörna för vuxna med sköna fåtöljer vid stora ljusa fönster.

7b. Vad är din minsta favoritdel med ditt lokala bibliotek?

Det är trappan till våning två. Där finns all lyrik och pjäser och trappan är en spiralvariant som jag inte gillar. Där får jag lite lätt svindel. Hissen är för handikappade enbart och jag drar mig lätt för att gå dit. Mindre spiraltrappa säger jag. Fast det skulle ta för stor plats.

måndag 13 november 2017

Klar! Lite nöjd



I början av november läste jag klart min utmaning på Goodreads. 100 böcker satte jag för mig själv och nu är jag klar. Lite färre än förra året blir det nog. Då kom jag upp i 125 och det kommer inte ske i år. Fast jag är nöjd ändå.

söndag 12 november 2017

Nine



Fellini var nog väldigt speciell att leva med. Guido är hans alter ego i denna film. Han ska göra en sista film och sedan pensionera sig. Nu är det så att de senaste filmerna har varit så där. Den här blir nog samma sak. Inget manus och Guido förhalar. Han får lite panikångest över detta och som grädden på moset är det fruns födelsedag, älskarinnan kommer på besök, den stora divan vill ha sitt manus och han minns andra kvinnor i sitt liv. Det går inget bra för Guido i slutändan.

Filmen är en musikal och skådespelarna sjunger efter bästa förmåga. Sedan är det så en manlig film. Kvinnorna är där för Guido. Alla faller för honom. Den store regissören som Fellini och Bergman och lite trött blir jag. Daniel Day-Lewis gör det bra med de förutsättningar han har och det gör de flesta kvinnliga skådespelerskor också. Även om vi kanske får se mer av deras kroppar än vad som behövs ibland. För Nicole Kidman är med i typ 10 minuter varav hennes utseende diskuteras i 9 av dem. Grinig? Nja, kanske trött på att det alltid handlar om mäns fantasier för här är det lite så. Filmen är sevärd men jag förstår att den drunknade lite bland alla andra filmer. Den är knappast den mest peppiga musikal som gjorts.

fredag 10 november 2017

Helgfrågan v. 45



Igår torsdag frågade Mia om veckans helgfråga som vanligt. De ser denna vecka ut så här.

Vad läser du nu?
Bonusfråga: Vad ska du göra i helgen?

Jag läser just nu Coq Rouge av Jan Guillou och en mängd med noveller. De är lite för att jag tänkte skriva om en novell om dagen i december så jag läser några före. Annars blir jag nog superstressad.

Jag ska fira min far och sedan jobba lite. Det är snart utvecklingssamtal och då behövs lite förberedelser.


torsdag 9 november 2017

Olikhetsutmaningen: ensamhet och gemenskap

Det är torsdag och att fundera över veckans ordpar tog lite tid. Här hittar du originalet annars ser utmaningen ut så här denna vecka.

Engelska språket har två ord för ensam, alone och lonely. Jag tycker om att det finns en skillnad på en självvald ensamhet och en som mer handlar om att vara övergiven. Att vara ensam kan vara rofyllt och fantastiskt, men också hemskt. Gemenskap är något att eftersträva, men å andra sidan kan även den vara påtvingad. Ännu ett ordpar som inte är klockrena motsatser alltså, men som kan vara intressanta att reflektera kring.

Dagens ord är ensamhet och gemenskap.



Ensam är stark heter det ju. Eller så är det kanske inte i alla fall. Den som klarar sig ensam är stark men det är alltid bäst att vara flera. Tänker jag i alla fall.

Martina Haags Det är något som inte stämmer handlar om ensamhet. När Petra skiljer sig blir hon ensam utan partner. Sedan åker hon upp till en fjällstuga för att vara vakt längs leden men också för att kunna skriva klart sin bok. I fred, från alla andra. Det är också ensamt. Visserligen kommer vandrare ibland men som helhet är det ensamt.

Gemenskap får mig att tänka på pensionärsligan i Catharina Ingelman Sundbergs romaner som börjar med Kaffe med rån och fortsätter med andra böcker på samma vitsiga tema. Dessa pensionärer rymmer från ett ålderdomshem och slår sig sedan i slag och rånar hejvilt sig igenom Sverige. Det som är att de gillar att vara med varandra och det är väl gemenskapen som är en av drivkrafterna för dessa äldre medborgare.

Hett i hyllan #117

Det är torsdag och den här veckan har varit tung. Så tung att jag hamnat i någon form av ältning som inte alltid är bra för mig själv. Snart helg och kommer nog sakta men säkert kunna lugna ned mig. Det är dags för Monikas fråga, hur har du det i din bokhylla?


Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag fick den här boken någonstans. Det var i samband med att Patrick Modiano fick nobelpriset i litteratur. Fast när vet jag inte riktigt. Det var 2014 någon gång. Där har den sedan stått. Jag tror mig vilja läsa Modiano, kanske. Den får stå kvar i hyllan ett tag till.



Baksidestext:

"Minst tolv år hade gått sedan man slutade kalla mig Lilla smycket och jag befann mig på metrostationen Châtelet vid rusningstid. Jag följde folkströmmen på rullbandet i den ändlösa gången. En kvinna var klädd i gul kappa."

Artonåriga Thérèse tycker sig i kvinnan känna igen sin mor som påstås ha dött i Marocko tio år tidigare. Hon beslutar sig för att följa efter henne. Det blir en störtdykning ned i ett smärtsamt förflutet, i minnen som hon dittills har förträngt.

Den franske författaren Patrick Modiano, född 1945, har med sina personliga och vemodigt nostalgiska Parisskildringar en given plats som en av Frankrikes främsta författare. Han har gett ut ett trettiotal böcker och blivit översatt till en rad språk, däribland svenska.

"Att läsa Patrick Modiano är att gå in i en alldeles särskild värld. Ett omisskännligt universum som vilar på egna premisser, men aldrig är isolerat från omvärlden. () varje verk av Modiano är en händelse och tjänar, som de flesta stora författarskap, på sin helhet. Ju fler böcker man läser, desto större frukter att utvinna."
Smålandsposten

onsdag 8 november 2017

Berättelsen om O av Pauline Réage



Jag utmanade mig själv att läsa en bok som varit förbjuden att läsa. Berättelsen om O är en sådan bok som var förbjuden. Den är delvis baserad författarinnans kärleksliv men med lite tvister. Det hela handlar om O, en kvinna som är älskarinna åt René. De lever i Paris men när han tar med O till ett ganska avlägset slott börjar en mycket speciell resa. Det är nämligen så att här tränas hon till att bli en sexslav och utnyttjas av flera män.

Så småningom blir hon även Sir Stephens, Renés äldre halvbror, slav och ägs fullt ut av honom. Denna del av hennes liv blir det centrala och hon får uppdrag som ska uppfyllas.

Jag vet inte jag. Det är inte så chockerande som jag trodde. Det finns mer chockerande sexbeskrivningar i Ahlunds senaste bok. Kanske är det utnyttjandet av kvinnor som får en att rysa lite. För O har ingen egen röst utom den vi läser. Hon går med på det mesta som sker mot henne och där kan en ju fundera. Även om sexuella preferenser är personliga känns denna lite olustig. Det är jag det. Nu är den läst och i bakvattnet av #metoo känns den lite unken. Trots att det är en kvinna som skrivet den finns inget om hennes njutning. Hade det varit mer i fokus hade jag nog tyckt mer om den.

tisdag 7 november 2017

Kulturkollos tisdagsutmaning: Porträtt av en man

Så, tisdag och Kulturkollo har sitt vanliga tema. Det ser ut så här denna vecka:

Hur skildras mannen i tv-serier, filmer, böcker och i annan kultur? Hur porträtteras de av fotografer och konstnärer?

Kanske behövs en manlig motsvarighet till Bechdeltestet som går ut på att en film (eller en bok för den delen) innehåller minst två manliga karaktärer som verkligen pratar med varandra om livet, utan att skämta bort känslor eller dunka varandra i ryggen när de lite generat någon gång kramas. Ett krav är att de varken är påverkade av alkohol eller droger när detta sker. Detta ska dessutom ske i en film (eller bok) där inga kvinnliga karaktärer behöver utstå sexistiska skämt och där kvinnor slipper förminskas på något sätt. Vi kan kalla det Kulturkollotestet.

Veckans utmaning handlar om män i kulturella verk. Berätta om några verk med män i huvudrollen, eller i någon annan viktig roll. Det kan vara positiva porträtt att inspireras av, eller sådana som ingen bör försöka efterlikna. Inkludera gärna ett verk som klarar Kulturkollotestet när du gör utmaningen!

Det här var svårt. Jag läser nog inte så många böcker med män. Eller jo, det gör jag men jag måste tänka lite innan jag kommer fram till hur de är.

Jag gillar serien Band of Brothers. Där beskrivs män på lite olika sätt. Trots att det är krig så finns det en fin sårbarhet bland pojkarna, för de är pojkar, och hur mycket de litar på varandra. De bryr sig om sina kamrater och kan dö för dem. Någonstans är det bilden av brödraskap på ett bra sätt.

Sebastian Bergman är en man som inte riktigt är en förebild. När han löser fall är han riktigt bra men som människa känns han inte trevlig. Hjorth och Rosenfeldt har verkligen lyckas måla upp en bild av en psykolog som egentligen kvalar in som en patient i vissa lägen.

Så en film där de pratar om känslor och inte flickor och inte dunkar varandra i ryggen med hö, hö. Jag tänker säga Stand by me. En grupp pojkar som ger sig ut för att se ett lik. Samtalet om livet på högstadiet och att de gråter. Nej, men visst är det en film där de faktiskt får känna något.


måndag 6 november 2017

Sing



Buster älskar teater. Det har han gjort ända sedan han som liten kille var där med sin pappa och hörde Nana Noodleman sjunga. Numera äger han en teater och tja, det går väl kanske inte superduperbra om vi säger så. Därför försvinner alla skådespelare och alla andra dagen innan musikalen ska sättas upp. Buster blir utom sig men får en plan. Han ska hålla en sångtävling, lite som idol, för vem som helst. Vinsten är 1000 dollar. Tror han i alla fall för hans assistent råkar lägga till två nollor. Då kommer det i alla fall massor deltagare.

Det är nu som Rosita, mamma till väldigt många små kultingar, Johnny, en gorilla som egentligen inte vill vara kriminell, Ash och Mike blir uttagna. En som missar sin chans är Meena, men hon hamnar bakom scen. Nu tänker Buster är saken biff. Eller vad en nu ska säga. För sjunga kan de och det är ju huvudsaken.

Den är ganska bra filmen men det är något som gnager. Kanske att det inte är något nytt och att det ibland blir lite sisådär. Jag har sett bättre tänker jag och hoppas att det blir mer nytänk i uppföljaren. Det är nämligen så att det kommer en tvåa. Rollerna är nog det jag tänker mest på. De har jag också sett förr. Det hade varit roligare med något nytt. På det igen om vi säger så.

söndag 5 november 2017

Marco Polo



För några år sedan kom Netflix med serien Marco Polo och efter två säsonger lades den ned. Inte så konstigt eftersom den är dyr att spela in. Det handlar om den venetianske köpmannen Marco Polo som i verkligheten kom att tillbringa 20 år vid Kublai Khans hov. Den store khanen var intresserad av all sorts religion och Polo fick förklara kristendomen för honom.

Här är det lite annorlunda eftersom Polo ges till khanen av sin far som fånge. Han blir sedan kvar och även om Kublai själv finner stor nytta av Polo är det inte alla som gör det. Polo ses som ett hot mot många individers önskan om makt. För det har den gode Kublai, makt. Som härskare över Mongoliet och större delen av Kina och långt bort mot Egypten är han den störste khanen. Det är bara den siste kejsaren av Kina som ska störtas.

Serien är nog knappast sann alla gånger men det är uppfriskande att se en serie som utspelar sig i kanske den mest intressanta perioden under medeltiden. Nämligen då när Mongoliet höll på att ta över den Eurasiska kontinenten. Om de hade lyckats hade vi kanske inte levt som vi gör idag. Det är en intressant tänk om-situation.

Det är också uppfriskande att de flesta kineser spelas av människor med kinesiskt ursprung men mongolerna är det lite svårare med. Araber spelar araber och européer lika så. Det händer inte alltid och jag tycker att serien ska ha en eloge för det. Gissningsvis har de valt engelsktalande för att det ska vara mer tillgängligt för alla men också för att många av skådespelarna är uppväxta i ett engelsktalande land. I alla fall majoriteten. En ganska bra serie som finns på Netflix fortfarande. 

lördag 4 november 2017

De sju som såg av Denise Rudberg



Marianne Jidoff har blivit chef för den externa utredningsenheten som tillhör åklagarmyndigheten och tillsammans med Torsten Ehn och en lite krasslig Augustin Madrid välkomnar de två nya kollegor. Problemet är att nu måste gruppen hitta en ny arbetsplats för att Mariannes lägenhet fungerar verkligen inte. Nu är det ju tur att hon äger ett stort hyreshus och att det går att bygga om så gruppen flyttar kanske 150 meter.

Själva utredningen handlar om en stor hockeystjärna som hittas mördad i sitt hem. Hans fru ligger medvetslös på övervåningen men minns ingenting. Utredningen tar sig många olika vägar och det är inte bara ett spår som ger utdelning i den här gången.

Jag gillar Rudbergs böcker och att hon gör det lite lättsamt. Poliser och utredarna har ändå ett bra liv. De är sociala och inte djupt deprimerade och det är avkopplande. Jag reagerar starkast på tråden om Mariannes vikt. Det tjatas hit och dit och visst hälsa är viktigt men varför just kvinnlig vikt. Nja, inte okej kände jag under läsningen. Annars är det en bra fortsättningen och tillskotten till gruppen är viktig för fortsättningen.

Personutvecklingen mellan gångerna ändras lite och ibland skulle jag önska att det hände lite mer på vissa plan. Det finns vissa saker som en väntat på ska hända sedan bok ett och det är dags nu. Jag skulle vilja att Madrid fick mer plats för han drunknar lite i Ehns skugga. Den här boken var en sådan där i vilken han är lite osynlig.

fredag 3 november 2017

Helgfrågan v. 44



Det är fredag och förra veckans bonusfråga handlade om hur många böcker jag skulle hinna läsa mellan förra veckans fråga och idag. Jag tänkte två men det blev faktiskt tre. Yes! Fast nu över till veckans två frågor från Mia:


Hur sorterar du böckerna i din bokhylla?
Bonusfråga: Hur ser din bokhylla ut nu? Gärna bild.

Jag har alltid goda intentioner och just nu i genre och sedan författarordning. Här har jag gallrat bland mina historieböcker. Därför lite sisådär rörigt.

Mina bokhyllor ser bland annat ut så här. Jag har fler men de ser lite rörigare ut just nu.

torsdag 2 november 2017

Olikhetsutmaningen: verklighet och fantasi

Denna torsdag har tillbringats med att städa, faktiskt roligare än vad jag trodde, och att lyssna på ljudbok. Jag har också ätit god glass i form av dumle pepparkaka. Den kommer nog ätas under någon adventshelg tänker jag. Hos Linda på enligt O är det olikhetsutmaningsdags och så här lyder dagens uppmaning:

Jag är lite skeptisk till Halloween ska sägas och firar inte högtiden. En av ungarna tycker att det är roligare, men resten av familjen hoppar helt över högtiden. Däremot har den inspirerat till veckans ordpar som är verklighet och fantasi. Just skräck och fantasi är en stor del av hösten i allmänhet och Halloween i synnerhet. En genre jag vanligen är ganska skeptisk till, men jag har sedan jag började blogga om böcker vidgat mina litterära vyer till att innefatta även en del skräck.

Vilka kulturella verk förknippar du med orden verklighet och fantasi?

Jag läser mycket fantasy och där kryllar det ju av författarens fantasi. Det är nog ett måste för att skriva böcker men fantasy i synnerhet. Där får Charlotte Cederlunds trilogi om Álli och hennes förmågor. Det hela utspelar sig Norrland och Álli kommer hem till sin mors ursprung efter att fadern avlidit. Mamman var same och det är även Álli. Fast hon vet inget om det. Det visar sig att hon har kraft som är ovanlig och att hennes föräldrar var hemliga av en orsak. Denna bokserie utspelar sig nära vår verklighet men är lite tillskruvad. I början av nästa år kommer den sista delen.

De flesta deckare brukar vara ganska bra på att beskriva tidsandan i vilken de är skrivna. Därför får de stå för verklighet i allmänhet. Visserligen känns det ganska fantasifullt när morden ska till men just detta att beskriva samhället känns verkligt. Ska jag knyta ihop min tanke med en bok får det nog bli Sjöwall/Wahlöös Roman om ett brott som omfattar de böcker som handlar om Martin Beck och hans utredningsgrupp. Till skillnad från filmerna är böckerna djupt samhällskritiska och det är intressant att läsa dem som historiska dokument. Kanske lades grunden för nordisk noir här.

Hett i hyllan #116


Det är torsdag och jag har varit ledig idag. Trots det har jag flängt som en tok både hit och dit och totalt missat att berätta om mina skämsdelar av hyllan. Skämsdelar? Ja, Monika uppmanar oss att titta i bokhyllorna efter sådant som kanske inte riktigt lästs än.

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan? 

Jag inventerade min läsning för något år sedan och insåg att jag faktiskt inte läst klart Guillous serie om Hamilton. Det trodde jag men insåg att jag missat två böcker. Så som en utmaning till mig själv tänkte jag läsa om och läsa de fristående böcker som fortsätter serien. Jo, så lite att läsa med andra ord.




onsdag 1 november 2017

100 svenska böcker

På flera bloggar finns den här listan i tid och otid. Tänkte kolla om jag har läst några fler sedan sist. Troligtvis inte men uppdateringar är aldrig fel. Fet stil betyder att jag läst den.

1. Romanen om utvandrarna - Vilhelm Moberg (1949-59)
2. Pippi Långstrump - Astrid Lindgren (1945)
3. Bröderna Lejonhjärta - Astrid Lindgren (1973)
4. Romanserien "Stad" - Per Anders Fogelström (1960-1968)
5. Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige - Selma Lagerlöf (1906-07)
6. Emil i Lönneberga - Astrid Lindgren (1963)
7. Röde Orm - Frans G. Bengtsson (1941-45)
8. Mio min mio - Astrid Lindgren (1954)
9. Ronja rövardotter - Astrid Lindgren (1981)
10. Juloratoriet - Göran Tunström (1983)

11. Jerusalem - Selma Lagerlöf (1901-02)
12. Aniara - Harry Martinson (1956)
13. Simon och ekarna - Marianne Fredriksson (1985)
14. Händelser vid vatten - Kerstin Ekman (1993)
15. Ondskan - Jan Guillou (1981)
16. Jack - Ulf Lundell (1976)
17. Den allvarsamma leken - Hjalmar Söderberg (1912)
18. Mor gifter sig - Moa Martinson (1936)
19. En komikers uppväxt - Jonas Gardell (1992)

20. Böckerna om Bert - Anders Jacobsson/Sören Olsson (1987- )
21. Kejsaren av Portugallien - Selma Lagerlöf (1914)
22. Strändernas svall - Eyvind Johnson (1946)
23. Nässlorna blomma - Harry Martinson (1935)
24. Doktor Glas - Hjalmar Söderberg (1905)
25. Dvärgen - Pär Lagerkvist (1944)
26. Den som vandrar om natten - Marianne Fredriksson
27. Jag saknar dig, jag saknar dig - Peter Pohl
28. Anna, Hanna och Johanna - Marianne Fredriksson
29. Böckerna om Sune - Anders Jacobsson/Sören Olsson

30. Din stund på jorden - Vilhelm Moberg
31. Vinterviken - Mats Wahl
32. Tordyveln flyger i skymningen - Maria Gripe
33. Villospår - Henning Mankell
34. Vägen till klockrike - Harry Martinson
35. Markurells i Wadköping - Hjalmar Bergman
36. Barabbas - Pär Lagerkvist
37. Agnes Cecilia: en sällsam historia - Maria Gripe
38. Molnfri bombnatt - Vibeke Olsson
39. Vendetta - Jan Guillou

40. Den femte kvinnan - Henning Mankell
41. Mördare utan ansikte - Henning Mankell
42. Ormens väg på hälleberget - Torgny Lindgren
43. Böckerna om Alfons Åberg - Gunilla Bergström
44. Alla vi barn i Bullerbyn - Astrid Lindgren
45. Trägudars land - Jan Fridegård
46. Vem älskar Yngve Frej? - Stig Claesson
47. Steget efter - Henning Mankell
48. Saknaden - Ulf Lundell
49. Den vita lejoninnan - Henning Mankell

50. Rid i natt - Vilhelm Moberg
51. Bombi Bitt och jag - Fritiof Nilsson Piraten
52. Madicken - Astrid Lindgren
53. Gentlemen - Klas Östergren
54. Lars Hård - Jan Fridegård
55. Raskens - Vilhelm Moberg
56. Gäst hos verkligheten - Pär Lagerkvist
57. Kallocain - Karin Boye
58. Kvartetten som sprängdes - Birger Sjöberg
59. Hans nådes tid - Eyvind Johnson

60. Rövarna i Skuleskogen - Kerstin Ekman
61. Hummelhonung - Torgny Lindgren
62. Janne, min vän - Peter Pohl
63. Bara en mor - Ivar Lo-Johansson
64. Ett drömspel - August Strindberg
65. Bränt barn - Stig Dagerman
66. Stjärnor utan svindel - Louise Boije af Gennäs
67. Bock i örtagård - Fritiof Nilsson Piraten
68. Blindgång - Marianne Fredriksson
69. Böckerna om Karlsson på taket - Astrid Lindgren

70. Comédia infantil - Henning Mankell
71. Herr Arnes penningar - Selma Lagerlöf
72. Miranda och pärlhalsbandet - Kerstin Sundh
73. Romanen om Olof - Eyvind Johnson
74. Vävarnas barn - Per Anders Fogelström
75. Pappan och havet - Tove Jansson
76. Tjuven - Göran Tunström
77. Häxringarna - Kerstin Ekman
78. Vinter i paradiset - Ulf Lundell
79. Coq rouge - Jan Guillou

80. Böckerna om Kulla-Gulla - Martha Sandwall-Bergström
81. Vi på Saltkråkan - Astrid Lindgren
82. Evas bok - Marianne Fredriksson
83. Skuggan över stenbänken - Maria Gripe
84. Fru Björks öden och äventyr - Jonas Gardell
85. Kvinnor och äppelträd - Moa Martinson
86. Merabs skönhet -Torgny Lindgren
87. Frestelsernas berg - Jonas Gardell
88. Böckerna om Pettson och Findus - Sven Nordqvist
89. Statarna - Ivar Lo-Johansson

90. Fiendens fiende - Jan Guillou
91. Dikter - Karin Boye
92. Kyssen - Ulf Lundell
93. Barnens ö - P C Jersild
94. Utvald att leva - Jerzy Einhorn
95. Clownen Jac - Hjalmar Bergman
96. Löwensköldska ringen - Selma Lagerlöf
97. Mormor gråter och andra texter - Jonas Gardell
98. Syndafloden - Marianne Fredriksson
99. Efter floden - P C Jersild
100. Århundradets kärlekssaga - Märta Tikkanen

Nja, 30 av hundra. Bättre kan jag.

tisdag 31 oktober 2017

Kulturkollos tisdagsutmaning: fixa höstmyset!

Idag är det tisdag och egentligen riktiga Halloween, va? Hos Kulturkollo känner en in hösten och allt som hör till. Veckans utmaning är som följer:

I veckan handlar det om att höstmysa under filten, och veckans utmaning följer i samma fotspår.

Vilka ingredienser krävs för den där perfekta stunden när trivselfaktorn går i taket? Vad läser du? Eller vad tittar du på? Lyssnar du på musik eller poddar? Ensam eller i sällskap? Högläsning kanske? Läsfåtöljen eller soffhörnet? Vad äter du? Chips eller choklad? Dricker du en balja te eller kanske en liten whiskey? Berätta om din bästa trivselstund! Det är fritt fram att fantisera fram det ultimata myset om man så vill.

Hösten är mys för det är legitimt att sitta inne och vara osocial om en så önskar. Det går att mysa för sig själv eller ihop med andra. Sommaren kräver mer socialt mys, så även julen. Nu är det liksom okej. En mysig kväll kan vara att sätta på en film, krypa upp i soffan och dricka te och äta kakor. Kakor är totalt underskattat mys. Att se film är något som kan vara så avkopplande.

Eller så tar jag min bok, lägger mig i sängen och dricker lite whisky och läser en stund. Det får gärna vara mörkt runt omkring och det enda som lyser är lampan över sängen. Oftast sommar jag om jag blir för avslappnad.

Ska jag vara social så äter jag gärna middag med människor jag tycker om. Då äter vi det vi tycker om, vilket jag ofta tillagar, och en smarrig efterrätt. Om jag får bestämma blir det choklad i någon form med frukt.

måndag 30 oktober 2017

Sedan sist

När vi lämnade juli månad hade jag läst 5858 sidor. Augusti var en ganska bra läsmånad den med. Stenhuggarens dotter var 347 sidor lång och Falkens döttrar 375. Den utvalde är på 214 sidor. Middagsmörker är på 298 sidor och Gryningsstjärna är 271 sidor lång.

Nästa bok ut var Sofia Nordins Som om jag vore fantastisk och sedan läste jag även Om du såg mig nu. De är på 188 och 181 sidor respektive. Sedan var det dags för Åsa Asptjärns nästa bok om Emanuel och den är på 202 sidor.

Elisa Bradens två böcker var på 334 och 342 sidor vardera. Lina Bengtsdotters Annabelle var sista bok ut och 312 sidor lång. Summan för augusti hamnade på 9234 sidor.

Första bok läst i september var Den perfekte vännen av Jonas Karlsson och omräknad till ungefär 230 sidor. Blå tråd av Lois Lowry kom sedan med 250 sidor. Störst av allt var nästa bok med sina 367 sidor. Det var alla böcker i september och det ledde till en summa på 10 081 sidor och nu börjar vi om.

Jag har faktiskt läst mer i oktober än i september. Thomas Engströms Öster om avgrunden på 375 sidor. Millenium fem läste jag senare och den landade på 406 sidor. Sedan var det Pastor Vivekas öden och äventyr som lästes och den var 286 sidor lång. Sara Ohlssons bok var 298 sidor lång. Dillons Allt jag önskade var ganska lång på 439 sidor.

Nästa bok i oktober var Jenny Colgans Looking for Andrew McCarthy med 416. Anna Ahlunds bok är 412 sidor lång. Kalla mig Amanda är inte så lång med sina 292 sidor. Nästa Colganbok, The cafe by the sea, var på 416 sidor lång. Avslutningsvis kom Budbäraren av Lois Lowry. Den är på 190 sidor.

Eftersom jag hade med mig 81 sidor så blir den nya summan efter oktober faktiskt 3611 sidor. Tja, lite mer bör jag läsa i år.

söndag 29 oktober 2017

R - Rekommendation. Den bok du senast blev rekommenderad.

R - Rekommendation. Den bok du senast blev rekommenderad.
Hade ingen sagt åt dig att läsa den här boken hade du förmodligen knappt tittat på den.

Jag skulle säga att det var nog Annabelle av Lina Bengtsdotter. Om jag inte läst om den här och där hade jag nog aldrig hittat den. Den var ju bra så det var ju tur att jag hittade den.

lördag 28 oktober 2017

Budbäraren av Lois Lowry



För många år sedan publicerade Lois Lowry Den utvalde. Den handlar om en ung pojke med speciella talanger som lever i ett samhälle styrt av väldigt tydliga regler. Flera år senare fortsatt hon att skriva på serien och Budbäraren är del tre.

Matty är en ung kille som bor i Byn tillsammans med Siaren. Det är inte hans far utan snarare mannen som tog hand om honom när han flydde sitt hem. Matty går mellan olika byar med bud. Det är så att Byn är öppen för alla och hit kommer många från hemska förhållanden. Så även Siaren och Matty. Ledaren är lite orolig för att människorna i byn. skogen runt omkring och mycket annat håller på att ändras. Matty märker det sakta, sakta och blir lite rädd. Det sista han kan göra innan skogen stänger sig är att hämta Kira, Siarens dotter.

Jag tror jag inte säger mer för då kommer handlingen att bli uppenbar. Lowry har skrivit en serie som hänger ihop på ett sätt men ändå är fristående. Matty har lugnat ned sig lite och är nu kanske i mitten av tonåren. Han drömmer om att få sitt namn och bli en i Byn. Att befinna sig på gränsen mellan vuxen och liten är viktig. Det märks att Matty tänker på saker och att han också undrar en hel del. Lowrys sätt att beskriva uppväxt är väldigt fin och nästintill omärkbar. Det går fortfarande att förstå vad som händer i Mattys inre.

Som oftast i dystopier är samhällena hårda och hemska. Det är kanske så att även Byn håller på att ändras till det hårda. Ibland är det som att läsa om vårt eget land där vi försvarar det som är vårt. Inget är ju egentligen beständigt. Det är en ungdomsbok men jag kan tycka att språket är ganska sofistikerat. Det är komplexa ord och meningar och som ovan läsare är den nog inte lätt att ta sig igenom. Däremot är det en riktigt bra berättelse om att hitta sin plats.

Boken är läsvärd men du får mer ut av den om du läser de två första, Den utvalde och Blå tråd. De hänger ju löst ihop och vissa karaktärer hänger med även i denna.

fredag 27 oktober 2017

Helgfrågan v.43


Det är sent fredag kväll och den här veckan får gå i papperskorgen som en av de värsta någonsin. Eller i alla fall på länge. Fast nu tar jag helg. Hos Mia verkar det ha varit det betydligt längre än här. Skönt för alla. Veckans två helgfrågor är som följer:


Läser du böcker på något annat språk än svenska?

Jag läser på engelska, norska och danska ibland. Nu var det länge sedan jag läste på just norska och danska men det är ganska roligt att få se boken i originalspråk.

Hur många böcker tror du att du hinner läsa tills du svarar på Helgfrågan nästa vecka?

Jag hoppas på två böcker innan nästa fredag. Trevlig helg. Nu är det höstlov för mig.

torsdag 26 oktober 2017

Olikhetsutmaningen: öst och väst




Det är alltid intressant varför vi alltid säger öst och väst. Rent bokstavsmässigt borde det ju vara tvärtom. Kanske för att solen går upp i öst och ned i väst? Vem vet. Hos Linda på enligt O är just dessa väderstreck i fokus denna vecka.

Även om jag hör hemma på västkusten drar jag ibland österut och i helgen är det dags för ett besök i Stockholm och Stockholm Literature. Det är därför jag bestämt mig för att låta veckans motsatspar bli öst och väst.


Då får vi väl börja i öst. Jag har just sett en serie som heter Marco Polo. Den utspelar sig i Kina under de år som Marco Polo besökte Kublai Khans hov. Den här serien är delvis baserad på de källor som skrivit om Polo men lite tolkad. Det är inte ofta serier utspelar sig i Asien och framförallt inte i historisk tid. Sedan så pratar alla engelska men det är för att många av de kinesiskättade skådespelarna är från USA.

I öst utspelar sig Vikas Swarups Vem vill bli miljardär? som är grunden till Slumdog Millionaire. Den påminner inte så väldigt mycket om filmen med samma namn men Ram, som vi får följa, är vår ledsagare genom de många lagren som finns i Indien.

Väst är väl det vi förknippar med USA. Jag var som barn på besök i Alaska vilket är nästan så långt västerut du kan komma innan det blir öst. USA och Ryssland ligger närmare än en kan tänka sig. Alaska är det ställe där WICKED ligger i Maze Runner-serien. Kanske för att det är det enda stället där solen inte riktigt bränner sig fast. Nu är det inte Alaska jag tänker mig Margaret Atwoods The Handmaid's Tale utspelar sig. Då är vi nog på den amerikanska östkusten. En värld som känns hemsk men inte otrolig. Jag har alltid fascinerats av hur ofta USA får stå för kaos och förfall i dystopier.

Öst och väst var ju rätt mycket i fokus under Kalla kriget. De åren under 1900-talet som är svåra att förklara för mina elever. Den känslan som vissa av mina jämnåriga har vars föräldrar flytt Polen, Estland eller något annat öststatsland under dessa år. En liten rolig tysk film som handlar om hur öst och väst ändå möts är Good Bye Lenin som handlar om en östtysk familj precis vid murens fall.

Hett i hyllan #115

Det är torsdag och jag har varit kurs om arbetsmiljö. Kanske lite tråkigt här och där men ändå nyttigt. Monika har som vanligt frågan om det finns något i hyllan som kanske varit där för länge.

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Alldeles för många böcker vill jag säga. Fast det ska jag inte. Jag tänker inte ens röra de delar som jag låtit finns där i många år. I början av 2015 köpte jag Khaled Hosseinis bok Och bergen svarade. Jag har läst hans andra böcker men borde väl ta tag i den här. Fast den kräver nog ork och tid, och jag har lite av båda just nu. Speciellt samtidigt.


Om boken:

En hjärtslitande familjesaga om syskon som älskar, sårar, förråder och förlåter. Som är kapabla att döda men också att ge sitt liv för varandra.


För pojken Abdullah är hans vackra lillasyster Pari allt. Hon har honom virad runt sitt lillfinger och Abdullah skulle göra vad som helst för henne. En dag reser de till Kabul tillsammans med sin pappa, utan att ha en aning om att det som väntar dem där kommer att förändra deras liv för all framtid …

onsdag 25 oktober 2017

The Café by the Sea av Jenny Colgan



Att bo i London har sina fördelar. Det händer saker hela tiden och det är lättare att få jobb. Flora jobbar i London på en advokatfirma och har vänner. Hon går smått och trånar efter Joel, en av alla chefsadvokater på firman. Han vet nog knappast att Flora existerar men när IT-geniet och miljardären Colton vill ha hjälp med befolkningen på ön Mure i Skottland. Det är där Flora är uppväxt men numera har hon sparsam kontakt med sin familj. Sagt och gjort skickas Flora hem för att sondera terrängen innan Joel och hon ska träffa Colton. Colton har byggt ett hotell på ön, utan att involvera någon lokalbefolkning. Det har retat upp alla och nu ska Flora fundera på vad som kan göras.

Det är aldrig lätt att åka hem. Flora får känna på det när hon återigen bor hemma. Pappan och bröderna som driver farmen har inte haft det lätt sedan modern dog. När modern dog stannade livet av på farmen och Flora drog till London. Nu kommer Flora hem till ett hus som inte har städats på år och en familj som inte mår bra. Det är en trevande tillvaro för alla.

Jag tyckte mycket om den här romanen. Den är mysig och precis vad du förväntar dig när du läser en feel good-roman. Nu finns det många delar i boken som en känner igen. Flora lämnar storstaden och flyttar hem är en sådan. Hennes trasiga familj en annan. Kanske att kärleksintressena går emot varandra. Där finns Joel, som hon nästan avgudar, och Charlie, som hon kan prata med,  och dessa två är inte ett dugg lika. Många tycker att den person Flora väljer är fel men jag tror inte det. I alla fall inte när det kommer till nästa bok. Den kommer nästa år så vi får väl se. Jag gillar att det alltid går så lätt i denna typ av böcker. Motstånd går alltid att överbrygga utan större problem. Fast annars vore det väl inte feel good.

Ibland är det skönt att lyssna på en bok på engelska och det gjorde jag med den här. Den lästes nästan helt på skottsk dialekt och där gäller det att hänga med. Kom på mig själv att vilja prata engelska med lätt skotsk brytning efter ett par timmar. Som vanligt numera i Colgans böcker är det rätt mycket diskussion om mat och den här dryper det av mat i. Hur mycket som kan sägas om scones lämnar jag till författaren. Jag tänker att det är lite hennes nisch och då får det väl vara så. Hon har tagit steget längre i den här och faktiskt skrivit om ett café.

tisdag 24 oktober 2017

Kulturkollos tisdagsutmaning: I vilket fiktivt verk flyttar du in i?

Det är tisdag och denna vecka har Kulturkollo flytt som tema. Det leder till att veckans utmaning är som följer:

Då var det dags att göra det som man endast kan göra i fiktionens värld – färdas fritt i tid och rum! Veckans utmaning är helt enkelt att fundera över:

Vilket fiktivt verk skulle du vilja flytta in i? Varför?

Är det en film, en låt, ett konstverk, en roman eller kanske en TV-serie? Hade jag frågat dottern när hon var tre så skulle hon absolut flyttat in hos Pippi, numer läser hon Anna Karenina och skulle gladeligen flytta in hos den ryska adeln på 1800-talet. Jag själv tänker att det skulle vara spännande att vara med en vecka eller så på kontoret i Mad Men eller kanske väljer jag en Jane Austenroman? Hur är det med dig, vad skulle du välja?

Idag kommer svaret att bli långt tänker jag. Jag vill helst flytta in var som helst.

Som den Potterläsare jag är så flyttar jag väl in på Hogwarts men gärna som lärare. Alltså trolldomslärare känns helt rätt för mig.

En film jag skulle vilja flytta in i är Working Girl från 1980-talet. Alltså frisyrerna och axelvaddarna men framförallt så tror jag att Melanie Griffiths rollfigur, Tess, nog är en ganska bra chef.

Jag tänker ibland att vissa TV-serier är en glad aldrig har funnits på riktigt. Jag skulle aldrig vilja flytta in i Game of Thrones. En som jag skulle kunna tänka mig däremot är The Good Wife bara för att jag gillar tanken på amerikanska rättegångar. Där skulle jag kunna gå omkring och vara besökare.

En av mina favoritkonstnärer är Edgar Degas och jag skulle gärna flytta in i någon av hans tavlor där det dansas mycket. Inte för att jag kan dansa men jag gillar balett. Så jag kan titta på och förundras av hur lätt det ser ut.

Idag har varit en dålig dag på jobbet. Det är inte alltid kul att tampas med elevers fördomar och idag flög de sjövilt mot en utomstående gäst. Därför får mitt svar på låt vara att flytta in i Michael Jacksons Heal the World. Den känns bara bäst efter denna dag.

måndag 23 oktober 2017

Vaiana



Vi är i Oceanien för ganska länge sedan. Det är här på en ö som Vaiana är prinsessa och arvtagerska till tronen. Trots att de lever på en ö är det aldrig någon som ger sig av långt ut. Det har varit så länge och Vaiana köper inte det. Hon vill ut på havet. Hennes far förbjuder henne och det är väl som det är. Vaiana växer och snart är hon tonåring.

När Vaiana tränas att bli ledare händer något med ön. Det finns inte längre någon fisk, träden slutar ge kokosnötter och skördarna slår fel. Det farmodern en gång berättat om förbannelsen börjar nu gälla. Vaiana vill resa men hennes far förbjuder henne återigen. När farmodern dör så ber hon Vaiana att resa. Det gör hon, trots alla förbud.

Vaiana måste hitta den som stulit Te Fitis hjärta och sedan ge tillbaka det till henne. Det är halvguden Maui som Vaiana måste få att lämna tillbaka hjärtat. När hon väl hittar honom är det allt annat än lätt att få honom med på tåget.

Det är en spännande film i den bemärkelsen att vi fokuserar på en ganska ovanlig gudasaga. Maui är en gud i den polynesiska mytologin. Han är tydligen lite mer seriös i mytologin medan han är en komisk figur. Det som är uppfriskande med denna film är att Vaiana ska rädda sin familj och sin ö men hon behöver inte bli kär. Maui är inte hennes stora kärlek och hon får vara en människa utan att tråna efter någon. Jag tycker det är ganska skönt att Vaiana får vara så. Sedan börjar det bli så vanligt med starka tjejer att jag blir lite rörd. Nu Disney är det dags för en kille som gillar killar eller en tjej som vill vara kille. Bryt normen återigen.

söndag 22 oktober 2017

Kalla mig Amanda av Josefine Sandblom



Det är inte ofta jag läser en bok av en debutförfattare men jag måste ju bredda mig. Faktiskt läste om jag om den här på någon bokblogg alldeles innan den släpptes och tänkte varför inte? Josefine Sandblom har skrivit en feel good roman som utspelar sig i Motala av alla ställen i Sverige. Inte för att jag har något emot Motala. Det kändes bara uppfriskande att allt inte alltid sker i Stockholm.

Det hela handlar om Lilly, Caroline och Marie som är vänner sedan lågstadiet. Lilly har nyligen gjort slut med sin pojkvän, Caroline är lyckligt gift med barn och Marie är singel men letar efter någon. Nu visar det sig att de flesta män som Lilly och Marie möter är sambo, gifta eller i alla fall i ett förhållande. Så de startar en blogg där de hänger ut männen. Bloggen får fart och snart vet hela Motala om den. Viktoria har skilt sig från Sören men de är bra vänner. Hon börjar dejta Peter och Sören träffar Lilly. Nu är det ju så att inget är lätt, inte ens i riktig feel good och så även här.

Jag gillar boken för den är rapp och rolig. Kanske är det inte så svårt att räkna ut vad som händer men det spelar ingen roll. Läsningen går fort och Malin Molin gör uppläsningen bra. Det jag reagerar på är att vissa karaktärer är så grova i mun och att lyssna på boken när du går och handlar rekommenderar jag nog inte. Det är rätt mycket sex i den här boken så det är nog bara bra att inte gå bland folk om du har lätt att rodna. Jag blev lite överraskad första gången men sedan gick det bättre. Lite mysig läsning på höstkanten.

lördag 21 oktober 2017

Saker ingen ser av Anna Ahlund

 


Sebastian bestämmer sig vid tolvslaget, efter att ha kysst en okänd tjej, att kyssa en ny person varje månad hela året. Det är hans nyårslöfte. I hans kompisgäng är känslan att han överdriver något. Johannes och Fride, Miriam och Yodit tycker väl att det är upp till honom men att Sebastian kanske ska ta det lite lugnt. Eller snarare tycker de att det går lite överstyr ibland. Miriam går i trean och ska ta studenten medan de andra ska gå kvar. I gruppens periferi rör sig Linn och hennes tvillingbror Aron. Året går och Miriam gör slut med Fride. Sebastian blir lite mer ensam i sin grupp och lär känna Aron. Johannes och Yodit, som båda målar, hänger allt mer med varandra.

Läs den här boken. Du kommer inte att ångra dig. Det den kommer att göra är att få dig att tänka ganska mycket kring dig själv och vad du reagerar på. Det gjorde nämligen jag. Det är många som hyllar Ahlunds förmåga att vara fördomfri och det är hon. Den sexuella läggningen är inte i fokus och personer får vara som de är. Det är också bra för alla får vara vilka de innerst inne är utan att det diskuteras i tid och otid. Fast att hon är fördomsfri håller jag nog inte med om. Den här boken har sina små fördomar fast kanske inte på det sättet en tror. Vi är bara med esteter och de är väldigt fria som individer . De hänger bara med andra studieprogram. Kunde inte detta ha hänt på handels eller hantverk eller? Jag känner att det luktar fördom fast på ett annat sätt. Som om att så här kan det bara vara på en gymnasieskola likt denna.

En sak som gnager i mig är Sebastian och en händelse under sommaren. Det känns som ett övergrepp som bara slätas över ganska fort. Överhuvudtaget är det bara Fride som egentligen tar avstånd från Sebastians nyårslöfte på ett sunt sätt. För det sker så mycket i den här boken att det bara blir snuttar av allt. Det hade kanske varit bättre med två böcker som kunnat låta personerna växa. Många andra som har läst boken har kommenterat hur mycket sex alla har och hur erfarna de är. Visst, en del kan ha varit igång länge men lite mer trevande borde det vara. Alla är liksom ganska avslappnade i denna fråga och jag blir något provocerad. Inte alla tonåringar känner så.

Nu låter jag gnällig men det här skaver lite under läsningen. Kanske för att en förväntas älska boken men samtidigt så finns det vissa andra aspekter som borde läsas med vördnad. En bra bok är en bra bok, vilket detta är men det borde få skava lika mycket för det. Det är väl det som bra litteratur ska göra. Den ska få oss att tänka och att vilja diskutera.

fredag 20 oktober 2017

Helgfrågan v. 42


Fredag och jag riktigt längtar tills arbetsdagen är över. Det känns i kroppen denna vecka. Hos Mia kom helgfrågan redan igår men jag orkade inte svara då. Så här lyder den i alla fall:

Vad tycker du en bra recension ska innehålla?
Och så en bonusfråga: vad brukar du unna dig när det är helg?

Jag tänker att bra recensioner innehåller inte alltid så mycket handling. Det ska vara så mycket som behövs. Sedan handlar det väl om miljön, karaktärerna och upplevelsen när en läser boken. Är den lättläst eller komplex. Passar boken in i den genre den är skriven i säger också en del. Det går att jämföra boken med författarens tidigare böcker eller andra i samma genre. 

Alltså det här är väldigt svårt. Det jag skriver är inte recensioner, personligen tycker jag inte det, för jag skriver lite om boken och sedan vad jag tyckte om den. Det är väldigt beroende av bok. Det är som ett dåligt boksamtal med mig själv skulle jag säga.

Jag brukar unna mig en riktigt god frukost på helgerna. Det är lite mer och lite annorlunda frukost. Alla andra dagar är det kvarg och flingor. På helgen är te, juice, macka, kvarg och ägg. Men då äter jag ju inte lunch före tolv heller. 

torsdag 19 oktober 2017

Olikhetsutmaningen: stad och land

Det är torsdag och jag är trött. Det är temavecka nästa vecka och jag hoppas på att det kommer att gå bra. Sista touchen lades vid schemat idag och allt ska presenteras på måndag. Varje torsdag väljer Linda som har bloggen enligt O att utmana våra geniknölar och sätter ihop en olikhetsutmaning:

Att läsa är att resa, brukar det heta och jag håller verkligen med. Jag tycker både om att läsa böcker om platser jag känner till väl och sådana jag aldrig har besökt. I dagens olikhetsutmaning vill jag uppmärksamma kultur som utspelar sig på just olika platser, nämligen i städer och på landsbygden. Veckans ordpar är stad och land. 


Riktiga skildringar av landet finns egentligen inte. Det brukar skildra mindre orter men den där ensamheten förekommer sällan i böcker. Där du måste åka sex kilometer för att hämta din egen post
din egen brevlåda. Det är landet. Men, tänker du, inte glesbygd. Nej, detta är nära mig och jag bor i Svealand. Det är inte så glest befolkat men ändå är vissa samhällsfunktioner indragna. Det är också mina elevers värld. Många av dem kommer från små bruksorter och kanske bord där 200 människor i ett litet samhälle. En del bor ännu mera glest. Alla har inte ens varit i Stockholm för det är en för stor stad.

För att tala om landet så vill jag lyfta Bengt Bratts serie Hem till Byn. Det är en deprimerande skildring av en landsbygd som inte klarar sig. Serien pågår under så många år att det går att se hur det förändras för människor som bor i byn. Du kan se många av säsongerna på Öppet Arkiv.

Jag läste nyligen Jenny Colgans Cafe by the sea. Den utspelar sig i Skottland, som till viss del, lider av samma sak som Norrland. Området avfolkas för det finns inga jobb och de som bor kvar är äldre eller så nybefolkas området av äldre.

En lite udda bok som jag kom på är Vem vill bli miljardär? av Vikas Swarup. Den skildrar de fattigas liv i Mumbai och staden beskrivs tydligt. Skillnaden mellan att ha och inte ha likaså. Boken ligger till grund för Slumdog Millonaire men det är långt ifrån samma sak. Det här är en storstad som heter duga och det är på gott och ont som allt annat.

Yacoubians hus av Alaa al.Aswany skildrar ett hyreshus i centrala Kairo. Det är många människor och det myllrar utomhus också. En annorlunda berättelse men ganska intressant om en liten del av en storstad.


Hett i hyllan #114

Det är torsdag och hos Monika ställer hon som alltid en fråga om vi har någon bok som glömts bort i någon hylla?

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?


För många år sedan på en flygplats i Paris köpte jag en bok. Den heter Talking to Addison och är skriven av Jenny Colgan. Av någon orsak tänkte jag läsa den på planet hem men det var kväll och jag hade ingen lampa över min plats. Jag kom hem och så här 16 år senare är den inte läst än. Den står där och är söt. 


Baksidestext:

Holly is a frustrated florist whose life doesn’t exactly seem to be coming up roses. Fleeing the houseshare from hell, she moves in with Josh, a sexually confused merchant banker; Kate, a high-flying legal eagle with talons to match, and the gorgeous Addison, who spends his days communicating only with his computer and those who worship at the altar of Captain Jean-Luc Picard. Holly’s desperate to have a one-to-one with Addison, but can she drag him away from his monstrously ugly, not to say jealous internet ‘girlfriend’ Claudia, or will they just continually get their wires crossed?

Den ska faktiskt läsas snart. Som sängbok kommer den att ta ett tag men så småningom.

onsdag 18 oktober 2017

Livet efter dig



Ojdå, jag tog visst bokframsidan när jag tänkte ta filmen. Fast de verkar vara samma. Många säger böckerna är riktigt bra men jag känner att jag nog inte tänker läsa Jojo Moyes. Inget ont om henne utan snarare att det blir så ibland.

Livet efter dig är baserad på boken med samma namn. Det handlar om Louisa "Lou" Clark som när hon får sparken från jobbet på en av stadens små caféer blir personlig assistent åt Will Traynor. Han är född i samma stad men med familjearvet i ryggen och han har levt livet. Numera är han paralyserad och kan inte röra sig alls. Han har en sjukskötare anställd men Lou ska vara hans, för att använda ett ord från artonhundratalet, companion och underhålla honom. Det är två helt skilda världar som möts.

Lou har inte gjort så mycket med sitt liv. Hon har bott hemma och jobbat samt hängt med sin pojkvän. Will däremot har varit världen runt och som den äventyrare han varit gjort en del farliga saker. Det Lou är, om än lite dum. så är det färgstark. Hon älskar färg och lyser på Wills värld i den bemärkelsen. Fast Will har bestämt sig för att dö och det kan inte Lou köpa. Hans sista halvår ska bli bra.

Jag har läst en del recensioner och jag blir lite trött på att filmen kritiseras. Visst det är lite förutsägbart ibland men det faktum att i en film som anses som feel good diskutera assisterat självmord är ganska så ovanligt. Jag kanske såg den med religionslärarens glasögon och tänkte, men vad bra, en film där jag kan prata etik om som inte bara är supertung. För den är också tung. Wills föräldrar mår inte bra i denna situation och hoppas väl innerst inne på en annan utgång.

Många ger Emilia Clarke lite på nöten för att hon spelar så dum men jag skulle säga naiv på ett snällt sätt. Lou har ju inget gjort med sitt liv och förstår ingenting. Jag känner lite igen mina elever i henne. De vars världsbild är liten för de inte tagit ett steg att göra annat. Sam Claflin passar som lite charmig men lite otrevlig snubbe. Det är inte svårt att förstå varför filmskaparna valt honom. De två har bra kemi och faktiskt köper jag filmen tack vare det. Jag skulle säga att det är en av de bättre filmatiseringarna av en bok i genren feel good/chick lit på flera år. Det är trevligt för det finns värre filmer än den här. Den var helt värd att se en helg när orken tryter lite.

tisdag 17 oktober 2017

Kulturkollos tisdagsutmaning: en hårresande utmaning

Det är tisdag och eftersom veckans tema på Kulturkollo är hår så handlar även veckans utmaning om hår. Det är var ingen överraskning. Utmaningen är som följer:

Håriga troll, pälsklädda varulvar och ja, de som helt saknar hår. På något sätt lyckas hår alltid provocera och väcka uppmärksamhet. Är det inte för mycket så är det för lite. Denna vecka handlar allt om hår på Kulturkollo och nu vill vi självklart även veta vad ni har för relationer till kroppens kanske märkligaste företeelse. Tillsammans med naglarna är det ju det enda på vår kropp som fortsätter växa hela livet. Om man inte tappar det förstås. Hår är en så stor del av vår identitet. Vi färgar, flätar, formar och använder peruk och tupé.

Hår förekommer också ofta i litteratur och filmer och nu vill vi helt enkelt veta vad ni tänker på när ni tänker hår? Är det Oksanens Norma, om flickan vars hår växer så snabbt att det blir Big business. Kanske tänker någon på varulvar? Eller musikalen Hair? Dela gärna med er av era tankar, här eller på instagram eller i egen blogg men länka gärna i kommentarerna nedan i så fall.

Hår är nog egentligen inget jag tänker på när jag läser böcker. Om de inte handlar om hår. Fast det tror jag inte de gör. Visst, det kommenteras om hår men inget jag kan komma på. Därför får jag köra på ett säkert kort och ta Trassel. Det är ju en variant av Rapunzel och där kan vi prata om hår. Sedan är den allt bra gullig som kompisens dotter säger. Gissar att hon vill ha håret.


måndag 16 oktober 2017

Looking for Andrew McCarthy av Jenny Colgan


Ja, äntligen! Jag har läst ut en gammal hyllvärmare. Den köptes i London för 18 år sedan. Jag glömde bort den för jag började studera pedagogiken och läste Harry Potter och sedan har den stått där. År efter år efter år liksom. Men nu jäklar är den utläst. Ja!

Jag tror det är Jenny Colgans debutroman och det känns att hon är äldre idag. Hon har ett annat fokus i sina böcker. I alla fall handlar detta om ett kompisgäng med Ellie, Hedgehog som hon också kallas, som härförare. De ska just fylla 30 och när Ellie gör det känner hon sig misslyckad. Hon har inte gjort något med sitt liv så därför får hon idén att åka till Hollywood för att fråga Andrew McCarthy om livet. För han var ju så bra i filmerna de växte upp med. Vi ska väl säga att alla inte blir helglada men slutligen åker Ellie, Julia och så småningom Arthur över Atlanten för att leta efter filmstjärnan som är lite anonym numera. Det visar sig vara svårt. De hittar en Andrew men det är inte han och Andrew 1 bor i New York. Så de ger sig ut på en roadtrip över hela kontinenten.

Den är ganska charmig och engelskan är lätt att hänga med i. Handlingen tillför inget nytt annat än att fangirling var inget ovanligt runt 2000 heller. Ellie är nog ganska osäker på sitt liv men alltså klyschan om att ha tråkiga hemförhållanden i böcker som denna känns faktiskt lite jobbigt numera. Det var trött redan då och är tröttare nu. Fast den är helskön och det tog visserligen tre månader att läsa den men jag är nöjd med att ha gjort det. Nu ska jag ta mig an nästa bok.

söndag 15 oktober 2017

Allt jag önskade av Lucy Dillon



Jag vet inte riktigt hur jag ska börja förklara den här boken. Den fick mig faktiskt att må dåligt ganska mycket och dessutom så blev jag arg. Det fanns så många klyschor som jag himlade lite med ögon åt då och då. Nej Lucy skärpning. Det här kändes inte riktigt som feel good. Jag läste någonstans att det kanske borde definierats som feel bad to feel good. Fast så kände inte jag. Jag kände att det hade varit uppfriskande med ett annat perspektiv.

När Caitlin och Patrick bestämmer sig för att separera blir det svårt för barnen att träffa sin far. Därför blir Evas hus, Patricks syster, den perfekta platsen. Eva är änka sedan några år och lever med sina två hundar. För henne är omställningen total men hon har inget problem med sina syskonbarn. Caitlin är däremot mer skeptisk för hon är ju supermamman som gör allt lite speciellt. Patrick vet jag inte riktigt vad han tycker. Sedan får vi följa familjen genom en ganska tung skilsmässa. Speciellt som att Nancy, den lilla fyraåriga tjejen, slutar prata. Hon säger ingenting om hon inte är hemma och knappt då heller.

Jag blir galen på Caitlin. Alltså hon känns inte vuxen sin uppgift och varför har hon inte tagit tag i sitt liv. Jobba på kafé men med en högskoleexamen. Det känns slappt och lite glidande. Jag blir också galen på Dillon som inte kan låta någon annan komma till tals. Boken hade mått bra av låta Patrick få vara en berättarröst. Nu är det två kvinnor som ser på en skilsmässa där en är en satellitdeltagare. Även om barnen är det som räddar boken och som får de vuxna att bete sig som vuxna så blir jag arg här med. Har de inga vänner? Alltså en tioåring som mest är med sin mamma och lillasyster. Det känns inte riktigt sunt. Nej, inte en av hennes bästa. Den kändes mer som något krystat och att någon vill lämna feel good-träsket. Det här är en ganska stor diss känner jag men en bok som framställs som feel good ska inte få en att bli arg. Det var för lite mys. Jag blev glad när kapitlen handlade om Eva som i alla fall försökte förbättra sig. Nästa bok kan bara bli bättre.

lördag 14 oktober 2017

Q - Quagga. En bok som dog ut snabbt.

Q - Quagga. En bok som dog ut snabbt.
Quaggan dog ut under senare halvan av 1800-talet. Vilken bok känner du var hypad under en kort period, men sedan glömdes bort.

Jag skulle säga Martina Haags Det är något som inte stämmer. Troligtvis är det för att den inte var så smaskig som många trodde. Det var egentligen en helt vanlig Haag-bok men med mer smärta än tidigare. Den blev årets bok men den pratades inte så mycket om den.

fredag 13 oktober 2017

Helgfrågan vecka 41


Det är sen fredag kväll och just nu är min hjärna potatismos. Hos Mia är det helgfråga så innan jag lägger mig ska jag svara på frågorna. Läs mer här:

Jag har sett att några har skrivit att det kommit i en lässvacka, det har inte hänt mig än 😌(mitt problem är att dygnet skulle ha mer timmar)
Har du några tips på hur man gör för att ta sig ut svackan?

Bonusfråga: Höst, Vinter, Vår eller Sommar?


Jag var i lässvacka för många år sedan numera händer det inte så ofta. Då är det mer att jag inte kan välja vilken bok. Då började jag lyssna på deckare som ljudbok. Det fungerade för mig eftersom en del deckare kan du lyssna på och kanske missa lite och ändå hänga med. Så småningom ville jag lyssna på annat och det fick igång mig. Jag läser lika fort nu som jag gjorde i tonåren och jag lyssnar också på böcker. Framförallt böcker på engelska numera för att få med mig språket.

Jag gillar våren. Den är uppiggande och jag fyller år. Det är en av anledningarna :).

torsdag 12 oktober 2017

Olikhetsutmaningen: studentliv och arbetsliv


Det är torsdag och jag har varit på gymnasiemässan hela dagen. 10 timmar har jag pratat om min gymnasieskola. Det är nästan så att huvudet håller på att falla av. Eftersom det är torsdag är det också olikhetsutmaningen hos enligt O och den är som följer:

Nu är jag väl medveten om att dagens ordpar inte nödvändigtvis står i motsats till varandra, men eftersom jag tillbringar dagen på gymnasiemässan där unga ska välja vad de ska studera för att sedan kunna få ett jobb de trivs med kör jag ändå på orden studentliv och arbetsliv. Berätta om kulturella verk som på något sätt anknyter till dessa.

Studentliv förekommer i böcker jag läser men kanske inte så ofta. Jag gillar faktiskt skildringen i Harry Potter-böckerna för de studerar en del. Deras lektioner i vilken magisk del det än nu må vara. Att Hermoine är den bättre studenten är uppenbart men när Harry visar sig vara en fena på trolldrycker blir hon sur. Det är ju en internatskola och de lever nära sina lärare både i klassrum och som kontrollanter. Ibland är det av både ondo och godo.

Jag såg 13 reasons why på Netflix för ett tag sedan och kan bli arg hur lite unga pratar med vuxna överhuvudtaget. Serien bygger på boken med samma namn och handlar om en flicka som tar livet av sig och vad som händer sedan. Lärare och annan skolpersonal framställs som riktiga svin emellanåt och lite nyans vore trevligt.

En bok där bra lärare faktiskt lyfts fram lite i bakgrunden är Jan Svensson av Johanna Lindbäck. Han går på mellanstadiet men ser skillnad på sina lärare. Den ena snäll och lite flamsig, den andra snäll men också strukturerad. Allt genom Jans ögon och det är bra. Egentligen skulle det behövas skrivas mer böcker för vuxna om lärare. Det känns ibland som om den gängse bilden av oss är allt annat än smickrande.

Jag funderade rätt länge över arbetsliv och kom fram till att det får bli arbetsliv över många hundra år. Vibeke Olssons serie om Bricken återkommer jag ofta till men den visar på kvinnans slit framförallt. Männens arbete pratades det om men just den här stressen som sågverksfruarna lever med känns så modern trots att den är nästan 150 år mellan bokens nu och vårt nu.

En serie som handlar om slit och släp är Downton Abbey. Visst det handlar om rika människor men tjänarna som får arbeta hela tiden och knappt ha ledigt är en del i de orättvisor vi ändå arbetat oss bort ifrån. Jag kan känna att deras stress har kokat ned till dagens medelklass. Allt ska hinnas med och huset ska vara skinande fint. Bara för att det ska vara så.

Arbetsliv kan vara så mycket och filmen North Country handlar om en ung kvinna som tar jobb i en järngruva efter sin skilsmässa. Hon behöver pengarna och eftersom gruvan mest har manliga arbetare så utsätts hon för sexuella trakasserier. Efter mycket om och men anmäler hon männen och gruvbolaget. Något som inte ses med allt för blida ögon av samhället i stort. Att bli utsatt på sin arbetsplats blir allt vanligare. Det är hemskt att det ska vara så och vi behöver bry oss mer om varandra och inte mindre.