måndag 29 augusti 2016

Following



"The Young Man", Bill, börjar följa främlingar runt på gatorna i London. Orsaken är att han behöver inspiration till sin första roman. Inledningsvis sätter han stränga regler för sig själv om vem han skulle följa och hur länge. Det dröjer inte länge innan dessa inte längre gäller. Han börjar följa en välklädd man som märker detta och de presenterar sig för varandra. Cobb är tydligen inbrottstjuv och det blir så att Bill hänger på.

Bill börjar begå brott på egen hand och träffar en ung vacker kvinna. Det hela tar oväntade vändningar. Det är trots allt en Nolanfilm och det är aldrig vad det verkar från början. Så får en nästan alltid tänka.

Tydligen är detta debuten för den brittiske regissören och min filmutmaning handlar om att se första filmen. Som alltid är det väldigt få kvinnor i Nolans film. Även på nittiotalet.


söndag 28 augusti 2016

Söndagmorgon

Idag ligger jag nere. Det har varit mycket nu på jobbet. Nästan så att jag inte kan vila upp mig.

lördag 27 augusti 2016

Hett i hyllan #54: Sagan om Valhalla

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Så frågar Monika varje vecka. Denna vecka kom jag på till Johanne Hildebrandts serie om Valhalla.


Detta är den senaste boken i serien om Valhalla. Det är så att de står i min bokhylla. De borde läsas för jag vet att jag kommer att tycka om dem. Så är det bara. Tiden finns inte alltid och det är fasiken att det alltid kommer nya bra böcker. 

fredag 26 augusti 2016

Child 44


Utmaningen denna vecka var att se en film som är förbjuden. Den här får inte visas i Ryssland. Konstigt va? Jag har skrivit om den förr och läs gärna här, Jag har nog inte ändrat åsikt sedan sist men tänker mer på hur Tom Hardys ryska dialekt skiftar rätt mycket. Ibland är den väldigt överdriven, ibland inte. Tja, man ska hålla sig till en sak och köra på det.

Annars är det Sovjet efter Stalin som är allt annat än charmigt. Det finns några ryska skådespelare som skulle kunnat ställa upp. Här är det brittiska och svenska och det tycker jag är lite synd. Jag undrar hur boken är för den ska vara bra säger de som vet.

torsdag 25 augusti 2016

Veckans ord på I

Det är återigen dags för ord kring böcker. Denna vecka är det bokstaven I som är i fokus. Orden är som följer:

ihållande

individ

intelligent

is

ivrig


Ibland när jag läser en del deckare, som jag lovat mig själv att inte göra men ibland måste man doppa tån, så kan ilska vara så ihållande. Det kan vara dumma konflikter sedan seklet var kallt och andra världskriget ska vi verkligen inte glömma. Mmm.

Det finns många intressanta individer i Jane Austens böcker. De är sig ganska lika men världen hade varit fattigare utan mrs. Bennet.

Här tänker jag gå till Harry Potter och de kommentarer som görs om Hermione. Hon anses vara sin generations intelligentaste häxa. Det är så befriande att hon alltid är det oavsett vad. Det är också roligt att vuxna ser det på ett sätt som Harry och Ron fattar mycket långsammare. Speciellt Ron tar sin lilla tid på sig.

En av mina ungdomssynder eller vad jag ska kalla det är att jag läste mig igenom Sagan om Isfolket minst 3 gånger innan gymnasiet. Det var väl liksom så att jag behövde det då. Skulle kanske behöva det nu med.

Jag tror att Elena Ferrantes nästa bok kommer på svenska i september. Den är jag ivrig på.

onsdag 24 augusti 2016

London has fallen



När den brittiske premiärministern plötsligt dör anordnas en begravning. Det visar sig att 17 länders ledare i någon form tänker sig komma till London och begravningen. Den brittiska underrättelsetjänsten, deras polis samt även secret service är på helspänn. Inget får gå fel. Det är inte varje dag en sittande minister dör. Även USA:s president Benjamin Asher och hans mest lojale livvakt, Mike Banning, kommer till begravningen. Precis innan alla kommer fram sprängs olika delar av staden och snart är London en kaotisk yta som drabbats av mycket välplanerad terrorism.

Så här i tider när Europa sprängs både här och där kanske smaken att göra en film likt denna är otroligt konstig. Det är ganska grymt och det sprängs och har sig. Egentligen är det en reklamfilm för terrorister. Don't mess with the US. We are gonna get you. Så känns hela filmen. Det är liksom bara halvdöd action och inte mer. Morgan Freeman är med och är cool. Gerard Butler svär och Aaron Eckhart är förvånansvärt mänsklig som president. Lite eftertanke hade inte skadat och kanske är denna typ av actionfilm lite sådär ute just nu.

tisdag 23 augusti 2016

Kulturkollos tisdagsutmaning: Tipsa om en personlig favorit

Veckans utmaning är som följer:

Det finns ju böcker/låtar/filmer/TV-serier som passar så fantastiskt fint att prata om i en bokcirkel, runt fikabordet på jobbet eller med goda vänner och veckans utmaning är helt sonika att tipsa om en personlig favorit som passar bra att prata om. Vad är det som gör den så bra? Varför fyller den samtal i timmar?

Jag pratar nästan bara så mycket med två personer. En på mitt jobb och min syster. Övriga personer i min bekantskaps- och vänkrets tycker att jag är lite fånig. Varför vet jag inte men jag har tystnat med åren. Nickar lite lätt och säger inget om de börjar prata om något. Det finns en viss grymhet bland en del. Det kan låta konstigt men detta är något som jag älskar och då vill jag ha en skön diskussion.

I somras bestämde jag mig för att se om serien Bones. Det är ingen favorit utom på ett plan. Jag älskar att analysera ihjäl denna serie. Varför vissa saker görs. Gruppdynamiken. Att arbeta med personen en är gift med i ett arbete som kräver våld. Det faktum att FBI verkar göra allt på hemmaplan. Ja, jag kan gå igång på riktigt.

Det finns många teorier därute om serien. Den sänds på FOX i USA och där får de inte använda ordet Aspergers även om alla hintar om att Bones - Temperence Brennan har den diagnosen. Det är egentligen ingen riktig detektivserie utan mer en dramakomedi. Eller dramedy som det så coolt kallas. Tänker tittaren så blir det lättare att acceptera vissa logiska luckor.

Det som dock får mig att gå igång och hålla på en stund är lite av det förakt som visas mot individer med utbildning. Det är bra men i slutänden så är det alltid helyllesnubben som klarar allt. Någonstans finns också en anpassning till det manliga mot det kvinnliga. FOX är kanalen som Trump gillar mest. Det säger också lite om synen på USA som sipprar igenom serien.

Det finns dock ljuspunkter. En underbar nördig vetenskapsman med stort hjärta, en muslimsk blivande antropolog som bryter mot många konventioner, en ung psykolog med skön bakgrund och en smart och väldigt duktig rättsläkare som visar att kvinnor kan. Som sagt, jag älskar att diskutera denna serie. Mest för att den stör mig men också för att den är intressant gjord.

måndag 22 augusti 2016

Filmåret 1981

Jag var ju bara fem år men många filmer har jag sett senare. En film såg jag dock året i fråga. Gissa gärna vilken.

10. Varning för Jönssonligan
   
Bröderna Ekman hade tagit inspiration över sundet och
kopierade Olsen-bandet. Det är den första filmen och ganska         svag. Denna serie behöver en Harry som spränger lite här och lite     där.












9. Göta Kanal

Det finns mycket som kan säga om denna film men på åttiotalet
fanns så många filmer jag fick se. Denna var en av dem. Den är lite
rolig och hamnar väl i samma fack som Sällskapsresan. Typ en okej
svensk film för sin tid.
               











8. Evil Dead

Ett gäng studenter som ska på semester i en stuga i skogen. Där
händer både det ena och det andra. Sam Raimis hjärna är
skrämmande eftersom han även skrivit manus.















7. Excalibur

Kung Arthur kan aldrig bli fel. Dock är det ganska intressant med
de kända stjärnor som antagligen gör sin första filmroll. Liam Neeson, Helen Mirren, Patrick Stewart och Gabriel Byrne är med.


















6. Das Boot

Kanske den mest ikoniska film om ubåtar någonsin gjord. Som
lite halvklaustrofobisk är detta en otäck film. Jag förstår inte hur de som är ubåtsmän pallar. De förtjänar mer cred.














6. The postman always rings twice

Det är något med den här filmen som alltid förbryllar mig. Den fanns att låna på biblioteket och jag lånade den där någon gång i mitten av 1990-talet. Sex, ond bråd död och brutna löften är filmens teman. Kanske är det hetsigheten som får mig att fundera på bibliotekets inköp. Min ungdomsbibliotekarier var allt annat än hetsiga. Kanske deras inre dröm?













5. Body Heat


Filmen som gjorde Kathleen Turner till en sexsymbol för något annat kan man inte påstå. Den är väldigt mörk och kanske en av de bästa noirfilmerna som gjordes på åttiotalet. Turner verkar ha fått titta på varenda film från fyrtiotalet med femme fatales.
















4. Flykten från New York

En av de klassiska dystopierna som filmats. Den har spelat in 4 gånger sin budget vilket är imponerande. Jag gillar drivet och det mörka. På något sätt var verkligen början av åttiotalet lika dystert som ungdomslitteraturen nu. Mörk framtid var det som gällde.












3. Micke och Molle

Det skulle kunna ha varit denna film jag såg på bio men nej. Nu är ju berättelsen om räven och hunden som leker med varandra kanske en av Disneys sötaste och jag gråter alltid lite.













2. Indiana Jones och jakten på den försvunna skatten

Kanske inte den djupaste film som gjorts men någonstans visade den att gammaldags matinéfilm var något som publiken suktade efter. Lite klassisk action och ormar.

















1. Rasmus på luffen

Den första film jag minns att jag såg på bio var faktiskt denna film. Den är fortfarande fin och Allan Edwall som är en kameleont. Emils pappa och Paradis-Oskar eller för den delen Skalle-Per är så olika men ack så välspelade.

söndag 21 augusti 2016

Hon bad om det av Louise O'Neill



Emma är en ung vacker och ganska smart tjej. Hon går näst sista året på high school i en liten stad, och hon är känd för att få som hon vill. Emma är ganska provocerande och klär sig snyggt, flörtar och är utmanande. Vid en fest i slutet av vårterminen går allt överstyr. Emma vaknar morgonen efter hemma på sin trappa sönderbränd av solen och hennes föräldrar är arga. Eftersom hon blir sjuk av solbrännan är hon hemma några dagar. Ingen av hennes vänner hör av sig. Det tar några dagar men så ser hon dem. Hon ser bilderna på olika sociala medier som visar henne och ett antal killar. Något hon inte minns men som de flesta anklagar henne för.

Sedan går allt fort och Emma hänger nog inte med. Jag tror att det kan vara så ibland när världen inte riktigt blir den plats en kan vara i. Emma blir som alla andra tjejer som utsätts för sexualbrott. Hon blir inte trodd, folk tänker att hon får skylla sig själv, eller att hon helt enkelt var med på det. Den lilla staden tar i stort sett parti för en eller annan sida. Emma känner sig dock tom inuti.

Jag läste denna bok fort och mådde faktiskt dåligt. Varför är det så att kvinnan anklagas och ska ses som delaktig och helst skyldig. Hennes liv förstörs så otroligt mycket. Det är tragiskt. Jag tänker på Turkiet där myndighetsåldern för sex tas bort. Medgivande räcker numera och känslan att unga flickor kommer att utsättas får mig att må dåligt. Skulden måste fördelas på den som utför inte den som blir drabbad. Lagar om sexualbrott måste bli bättre, hårdare och lägga ansvar på den som är förövare. Tills den dagen kommer är vi alla bara några handlingar ifrån att bli delaktiga i ett brott där vi borde bli omhändertagna inte ifrågasatta.

O'Neill lyfter en viktig fråga och jag hade önskat att jag kunnat läsa denna bok med mina elever. De är inte riktigt så starka läsare att de orkar sig igenom denna typ av bok. Det skulle dock vara viktiga frågor som kom upp. Läs eller lyssna. Uppläst av Lo Kauppi och mycket väl.

lördag 20 augusti 2016

En lördagsmorgon

Jag håller på och packa mina böcker. Därför så tänker jag att detta får bli dagens inlägg. Hoppas att jag inte fastnar i allt för mycket bläddrande. Det blir så ibland :).