torsdag 21 september 2017

Hett i hyllan #110

Hos Monika uppmanas vi varje vecka ta tag i våra bokhyllors olästa böcker:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Med skam ska jag säga att Johanne Hildebrandts alla böcker står olästa. Jag har träffat henne och tycker att hon skriver bra men jag har ju också hittat andra bra böcker att läsa. Är det inte så en gör? Hittar nytt?



I legendernas tid, innan verkligheten blir myt och Gudinnan fortfarande råder, föds Freja, dotter av Vanaheims drottning. Freja fostras under sin uppväxt till att bli en av Gudinnans prästinnor. Under midsommarblotet kommer så besked om att krigiska nykomlingar av Odens stam, asarna, har anfallit de fredliga gudinnedyrkarna i Vanaheim. Vanernas översteprästinna reser till Oden för att förhandla och kräva gäld. Med sig har hon prästinnan Freja.

När Tor, som är Odens son, och Freja möts blir de häftigt förälskade. Men kulturkrocken mellan invandrarna, de patriarkala asarna, och gudinnedyrkarna i matriarkatet Vanaheim blir svår och resulterar i häftigt krig. Världen brinner och samtidigt som deras fränder dödar varandra, kämpar Freja och Tor för sin kärlek.

När asar och vaner sluter fred blir Freja gisslan hos asarna. Oden kräver då att hon skall bli hans brud. Det ser allt mörkare ut för Freja, men hon strider envist vidare för sin självständighet och kultur. Freja och hennes döttrar är starka, självständiga kvinnor som kräver kontroll över sina liv och sin sexualitet.

onsdag 20 september 2017

Blå Tråd av Lois Lowry


Lowrys serie The Giver har äntligen översatts i sin helhet till svenska. Det är dags att läsa dem också. Den första delen heter ju Den utvalde på svenska och gavs ut över 20 år innan del två kom på svenska. I Blå tråd möter vi Kira som bor i ett samhälle där svaghet ses som något ovärt och där människor ofta försvinner eller dör. Det är ett hårt samhälle och dessutom är det vanligt att människor är grymma mot varandra. Kira är född med ett vanskapt ben och när hennes mor dör tycker många att Kira borde dö hon med. Detta trots att hon inte är så gammal. Kira är tvåstavig, vilket troligtvis betyder mellan 10-20 år men jag är inte säker. Det visar sig att Kira behövs i samhället. Hennes gåva sitter i fingrarna och hon är en sömmerska utöver det vanliga.

Kira får bo i rådhuset och syr den vackra sömnad som berättar om samhället. Det är där hon träffar Thomas som är träsnidare och karvar i den vackra stav som också berättar om samhället. Varje år träffas alla och lyssnar på Sångaren. Det är detta som Kira och Thomas får som arbete. De båda ungdomarna är konstnärer och har förmågan som ingen annan har. Via Kira lär Matt, en ung pojke som bor i en ännu fattigare del av samhället, och Thomas känna varandra. Matt blir ofta omhändertagen av Kira och Thomas med mat och ibland bad.

Det är ett ganska hemskt samhälle Kira bor i. Precis som i Jonas, Den utvalde, by är allas öde utstakat men här finns en större grymhet. De är hårda och inte ens föräldrar orkar alltid med sina barn. Ett samhälle där Kira, med sitt lyte, ändå får leva säger en del om hennes roll. Boken är en god fortsättning även om den visar på en helt annan sida av världen som presenterades i Lowrys första bok. En form av diktatur är det ändå.

måndag 18 september 2017

O - Okej. En bok som inte var dålig, men inte särskilt bra heller.

O - Okej. En bok som inte var dålig, men inte särskilt bra heller.
Den här boken fick dig att säga "Meh" och rycka på axlarna. Den var liksom bara okej.

Det är alltid svårt att komma på sådana böcker men visst finns det några som en läst och tänkt, vad var det här? En bok som jag inte kunde gå igång på var Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann av Jonas Jonasson. Den fick mig inte alls intresserad och så här efteråt kan jag tycka att den var trevlig på vissa ställen men den var för lång och lite upprepande. Liksom meh, även om världen runt omkring älskade den. Konstigt det där. Böcker och läsning är individuell. Det vissa gillar, gillar inte alla andra. Jag har ju inte läst något med av Jonasson och det säger en del om min uppfattning av boken.

söndag 17 september 2017

The fighter


Jag förstår inte varför det är så intressant med boxning. Det är så intressant att denna biografiska film, som handlar om två bröder som boxas på olika tidpunkter och med olika utgångspunkter, uppmärksammades något otroligt mycket. Det hela är för mig ofattbart för den är liksom så tragisk att den är svår att se. Det är inte heller klockrent manus. Att Christian Bale gör bäst ifrån sig säger mer om honom än om filmen. Han är klart övertygande som lätt nedknarkad föredettning som inget vill än att det ska gå bra för hans bror. Medan Bale spelar lite äldre än han är. Han är två år äldre än jag och 2010 var ingen av oss 40 år. Mark Wahlberg är äldre än oss båda och ska spela yngre och här hade de kunnat kämpa för att hitta någon annan kille att spela lillebror. Just sayin'.

Det hela handlar om halvbröderna Micky och Dicky som boxas. Dicky är numera tränare för sin bror men det går inget vidare. Han knarkar och har sig och en dag arresteras han och döms till fängelse. Micky träffar en söt tjej som får honom att bryta med familjen och han börjar boxas. Det visar sig att Dicky är viktig och för att lyckas måste alla komma överens.

I filmen ska HBO göra en dokumentär om  Dicky. De ljuger sig blåa över den och jag ska ärligt säga att den dokumentären är nog bättre än den här filmen. Den blev nominerad till oscargalan och jag tror att det är för att de gillar boxningsfilmer, som är lite av den svages kamp mot de starka, och biografiska filmer. Jag undrar bara hur de tänkte. Bale vann en väl förtjänt staty för denna, kanske mest för att han pallade. Sju år tog det mig att se den. Det kunde ha gått sju till.

lördag 16 september 2017

Den perfekte vännen av Jonas Karlsson



Jag har ju redan läst två av novellerna i denna samling men tänkte kommentera resten. Jonas Karlssons novellsamling innehåller en blandad kompott av noveller. Det de har gemensamt är att de är lätt absurda på gott och ont. Det är spännande hur världen kan beskrivas på några korta rader.

En novell som ger mig huvudbry är Syltmackan. Den skrivs i vi-form men jag är inte säker på att viet är två. Den förvirrar mig lite. Annars är Cirkus en komplex novell och musikreferenserna är viktiga har jag insett.

På det hela taget är Karlssons noveller bra och läsvärda. Jag lyssnade på dem och författaren läser själv. Det gör att rollerna får sin rätt tolkning och framförallt Rummet som jag kommenterade nyligen blir extra läskig att lyssna på.

fredag 15 september 2017

Helgfrågan v.37


Hos Mia är det dags för helgfrågan. Denna vecka är den som följer:

Vad gillar du för bokligt event? Detta kan innebära alltifrån författarbesök till Crimetime Gotland. (Man kan även skriva vilket man skulle önska.)

Bonusfråga: Om du skulle sadla om, ja inte hästen utan jobb. Vilket yrke skulle du välja?


Jag är inte på så många bokliga event så jag måste nog lämna walk over på den här frågan.

Nja, jag vet inte. Jag skulle nog vilja bli bibliotekarie och jobba med ungdomsböcker. Det känns som något för mig.

torsdag 14 september 2017

Olikhetsutmaningen: tro och vetande

Det är torsdag och jag har varit på halvdagskonferens. Vi pratade om digitalisering och det var ganska intressant. Att leva i en digital värld är komplext, och att undervisa i en är värre ibland.

Men eftersom det är torsdag så har en ny olikhetsutmaning dykt upp. Läs mer hos enligt O men här är utmaningen:


Dagens olikhetsutmaning handlar alltså om tro och vetande. Berätta om böcker, filmer, pjäser, musik, konst eller annan kultur som anknyter till orden. Svara i en kommentar, i din blogg eller på andra sociala medier. Länka gärna hit, eller lämna en kommentar med länk så att jag och andra kan få ta del av era svar.


Jag tänker börja med en film som faktiskt tar upp både tro och vetande. Creation, från 2009, är en film om Charles Darwin och har stort fokus på hans känsla kring arbetet av Arternas uppkomst. Darwin var själv djupt troende och men framförallt lite problem mellan honom och hans fru. Någonstans i filmen säger Darwin att om Gud finns så har han också skapat allas förmåga att se evolutionen. Filmen är ganska lågmäld men jag tyckte den var intressant. Främst som den religionslärare jag är.  Filmen får i den här utmaningen stå för vetande.

Jonas Gardells bror heter Mattias och är professor i religion. Jonas Gardell är hedersdoktor i religion så läsningen av Om Gud och Om Jesus säger så mycket om familjen som de växte upp i. Gud älskar alla och det är det återkommande temat i Gardells två böcker. Jag gillade att läsa båda och de gav en riktigt intressant vinkling på tro. J

Hett i hyllan #109

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?



Vi köpte en mängd böcker från En bok för alla till jobbet för många år sedan. De lästes aldrig. Kollegan som drev inköpet slutade och böckerna låg i magasinet och skräpade. Vi fick ta vilka vi vill nu i våras när bibliotekarien plockade ut en del böcker. Jag tog en del. Tänkte läsa och skänka vidare. Den här tänkte jag ta mig an i år.

Baksidestext:

Siri är ledsen för att hennes mormor ska dö, men den konstiga klasskompisen Coco får henne att tro på mirakler. Det gäller bara att besegra de fyra elementen..

Ja, kanske är det bra. Vi får se. Läsas ska den väl i alla fall.

onsdag 13 september 2017

Rummet av Jonas Karlsson




På en myndighet någonstans i Sverige, troligtvis Stockholm, får Björn jobb. Det är ett ganska monoton arbete men Björn känner att han är duktig på det och vi får uppleva arbetet genom hans ögon. Han är lite allmänt överlägsen. De arbetskamrater han har verkar egentligen inte uppfylla hans egna höga förväntningar. Så en dag, när han hamnar lite ur fas i sitt eget konstruerade arbetsschema går han runt lite på avdelningen och det är då han hittar rummet. Det är tomt men underbart i sin konstruktion. Lite som ett kontor från tidigt sextiotal. Rent och ger Björn ett lugn.

Det här rummet kommer att bli hans tillflyktsort och eftersom ingen annan kan se rummet som han pratar om blir det en ganska svår situation för alla.

Björn är så otrevlig individ att jag stoppar Karlssons uppläsning. Han gör det så bra att jag ryser till och från. Det är välskrivet hur stress och arbetskulturer ser olika ut. Vi skulle aldrig konfrontera varandra så som de gör i novellen. Inte på mitt arbete i alla fall. Tror jag inte. Det har inte hänt än i alla fall. Fast novellen är helt värd att läsa. Eller lyssna på eftersom Jonas Karlsson tolkar Björn precis som han ska vara. Novellen återfinns i novellsamlingen Den perfekte vännen.