En pojke ligger i en sjukhussäng och bredvid honom sitter hans pappa. Det är en fin bild om det inte vore för att det är första gången på flera år som pappan ser sin son. När pojken ligger där börjar pappan berätta om sitt liv. Hur han var som ung och hur det blev. Sedan kommer en flicka som är intresserad av pojken och hon börjar också lyssna. Slutligen kommer mamman och berättar sin berättelse. Jonatan ligger alltjämt medvetslös.
Jag blev rekommenderad denna av en kollega som tyckte att vi kunde läsa den i svenska. Dock ryggar jag rätt rejält för jag vägrar att läsa en roman som har en ganska sorglig syn på kvinnor. Det finns ett hårt och lite otrevligt drag från föräldrarna som först och främst är fokus i denna berättelse och deras sätt att prata till en sjuttonårig flicka. Inte för att det inte går att prata med unga på olika sätt men det känns lite konstigt. Boken är från 2004 och mycket har hänt sedan dess. Den passade inte mig men är välskriven. Vissa böcker åldras dåligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar