torsdag 21 juni 2018

Jurassic World: Fallen Kingdom




Femte filmen i Jurassicfranschisen. Den första filmen är fortfarande den som ligger mig närmast om hjärtat. Jag såg den på bio och när T-rexen hoppar ut i mörkret var en scen som satte sig. Alla ryggade bakåt. Lite som hajen i Jaws. Sedan är ju självklart CGI bättre idag och det går att göra coolare scener men det är något med originalet som ändå tar priset.

Ja, nu ska vi inte prata om Jurassic Park utan om den här. Här träffar vi John Hammonds gamla affärpartner, Benjamin Lockwood. De arbetade en gång ihop om att återskapa dinosaurier och nu vill han, med alla pengar och resurser han har, rädda de kvarvarande dinosaurierna från undergång. Det är på väg att bli ett vulkanutbrott på Isla Nublar och det kommer inte ske någon annan räddningsinsats. Lockwood är sjuk men vill göra detta för sitt barnbarn och hans assistent har satt allt i rullning. Det är så huvudpersonerna från förra filmen, Owen och Claire, återförenas. Hon är nyckeln till all teknologi som finns kvar på Isla Nublar och Owen, ja kan ju prata med dinosaurier. Eller i alla fall Blue, den otroligt smarta velociraptor.

Det är en film med mycket action, ganska förutsägbar handling och rätt mycket elakingar både på människo- och dinosauriesidan. Skådespelarna gör det de ska. Bäst är nog ändå en CGI-dinosaurie vid namn Blue. Det känns lite tragiskt men jag ser rätt mycket actionfilm och skulle önska att vissa klichéer inte alltid fanns med. Det kommer att komma en del tre. Den blir spännande att se vart de ska.

tisdag 19 juni 2018

Kulturkollos tisdagsutmaning: Mina ryska favoriter

Kulturkollo har valt att fokusera på Ryssland denna vecka. Här är uppmaningen:

Veckans tema handlar om det stora landet i öster, det som under en period hette Sovjetunionen och nu igen heter Ryssland. Utmaningen är kort och gott: Vad tänker du på när du tänker på Ryssland? Dela med dig av dina tankar, böcker, bilder, musik eller annat!

Åh, så svårt. Det finns så mycket kring Ryssland som är spännande. Att åka Transsibiriska järnvägen var en dröm jag och vän närde som tonåringar. Dessvärre är denna vän numera inte med oss och ja, det skulle aldrig bli samma sak.

Som historielärare tänker jag på de ryska tsarer som levde rövare eller försökte ställa sitt land i ordning. Katarina den stora har en speciell plats i mitt hjärta, kanske mest för att hon är kvinna och bra på det hon gjorde. Sedan är den siste tsarens öden så tragiska. Hela familjen som mördades i revolutionens spår. Klart att myten om Anastasia är en av mina elevers favoriter. Den går vi ofta igenom när vi pratar källkritik.

Som religionslärare älskar jag en av de vackraste katedralerna i världen. Vasilijkatedralen med sina fina torn är den vackraste ortodoxa katedralen i världen. Den är från mitten av 1500-talet och har klarat några krig. Den brukar vi titta på i undervisningen men inte alla uppskattar den. Jag brukar säga att en kyrkas skönhet säger mycket om dess betydelse i samhället. Nog hade den här kyrkan betydelse. Den fick också stå kvar under de 70 år som landet var kommunistiskt. För trots allt var ju religion opium för folket enligt Marx.

Som svensklärare är det väl inte så konstigt att jag i min utbildning fastnade för några ryska författare. Jag har läst otroligt många men gillar nog Tolstoj, Tjechov och Gogol mest. Aleksandr Solzjenitsyns Cancerkliniken är fortfarande en av de bästa beskrivningarna av en totalitär stat.

Ryssland är för mig också konståkning. De är så talangfulla och oftast väldigt kunniga. Kanske för att det påminner om balett och jag som älskar Svansjön. Jo, så, lite om ryska tankar var det här.

måndag 18 juni 2018

Deadpool 2


För dig som känner dig lite kräsen med vad du ser på bio och som kräver lite djup är detta inte filmen för dig. Det här är en film där den fjärde väggen bryts, alltså här pratar vi om att Deadpool pratar till oss i publiken. Det är lite dum handling, åjo för det är det. Lite tidsresor, lite elaka snubbar, lite drömmerier och lite vackra kvinnor. Det är också en del sexskämt, pruttskämt och andra skämt som är odefinierbara.

Fortfarande är filmen, i förhållande till serietidningen, så mild och fin. Den är liksom som en schysst film som påminner Bill och Teds äventyr men med fler som dör. Detta är Ryan Reynolds på hans allra bästa humör. Speciellt när han är lite elak mot sig själv. Så det här är en film för dig som har något barnslig humor men som samtidigt gillar Marvel. Fast inte Marvel i Avengersstil utan en mer udda variant.

söndag 17 juni 2018

Lyckostigen av Anna Fredriksson



Johanna och Calle har två barn ihop. Fast de träffar bara pappa en gång var tredje vecka. Annars bor de på Lyckostigen med sin mamma. Johanna kämpar med ekonomin och får egentligen alltid mer pengar av Calle. Fast nu bestämmer sig han för att ge henne de där 3000 kr extra varje månad. Det blir kärvt. Barnen hamnar i bråk och så spelar Johanna på lotto. Hon vinner nämligen en lördag. Hon vinner 20 miljoner.

Calle bor numera i Stockholm. Han är tandläkare och får kanske bli partner i den privata firma han jobbar på. Han är sambo med Fanny som han älskar över allt annat och i vars liv han försöker passa in. Så när Johanna flyttar in längst upp i huset blir Calle både förvirrad och lite arg. Fanny blir bara glad för att få lära känna hans flickor. Calle behöver det med faktiskt.

När jag läste recensioner om boken var det många som var arga på Calle och tyckte att hans beteende var konstigt men jag förstår honom. Han blev djupt sårad av många saker och försöker att bara överleva. Johanna är det också synd om men hon valde lite sitt liv. Sedan att barnen hamnade i mellan är egentligen synd och skam men det är bra att flickorna ändå är starka tillsammans. Fanny känns helt rätt för Calle och det är tur det.

Jag gillar den här boken väldigt mycket och hoppas att den hittar fler läsare. Jag lyssnade på den i bilen och Anna Maria Käll läser den mycket väl.

lördag 16 juni 2018

Just nu-läsning

Läser just nu: För många böcker. Jag läser tre böcker just nu. Camilla Davidssons Pensionat vid världens ände, The Hate U give av Angie Thomas och Sjutton av Per Nilsson


Läste just ut: Camilla Davidssons Under Vintergatans alla stjärnor.


Läser snart: Anna Fredrikssons senaste bok tror jag.


Senaste boken jag fick: Den illustrerade utgåvan av Fången från Azkaban.


Biblioteksböcker: Faktiskt inga


Böcker som funnits på min att läsa snart-lista i över ett år: För många. T.ex. fortsättningen på Ferrante-serien.


En bok jag sparar till en riktigt dålig dag: Just nu vet jag inte riktigt, kanske en Colganbok.


Högst upp på önskelistan just nu: Att jag läser lite mer. Är lite för trött tror jag.


Ser fram emot: Fira midsommar i Göteborg. Har jag aldrig gjort tidigare. 

fredag 15 juni 2018

Helgfrågan v. 24


Fredag, sommar och semester. Jej, jag var på bio för att fira och det var trevligt. Men det är dags för Mias helgfråga. 

Är det någon serie du tänkt läsa i sommar? Behöver ju inte vara deckarserie, finns romanserier med.
Vad brukar du hitta på om du ska bjuda på något gott?


Jag har nog tänkt läsa Camilla Davidssons serie om Emma som söker sin väg i livet. Den börjar med
Under Vintergatans alla stjärnor och sedan Pensionatet vid världens ände, följd av Änglarna dansar i gryningen och avslutas med Sånger i skymningen. Jag har läst en och en halv bok och de är rätt bra. Lite eftertänksam feelgood kan man säga.

Det beror på när på året det är. På vintern och hösten är det soppa som gäller. Gärna soppa på svamp men en goding är också ärtsoppa. Sommaren är grillbuffé. Grillar olika saker och sedan egengjord potatissallad, sallad och allt klart.

torsdag 14 juni 2018

Day 05 - A show you hate

Alltså hatar är ett starkt ord men det finns serier som min hjärna inte pallar. Seinfeld är en sådan serie. Jag förstår liksom inte poängen. Ett tag trodde jag att jag var för ung. Det är jag nog fortfarande för det skiljer väl 20 år mellan mig och skådespelarna. Ett tag trodde jag att det var amerikansk humor men nja, den är inte så fysisk som jag avskyr. Nej, det är liksom att den inte handlar om typ något och maken till egenkära människor har jag aldrig sett. Jag har ändå sett några avsnitt men det får mig att bara bli arg.

onsdag 13 juni 2018

Solo: A Star Wars Story



Nytt är att det görs filmer vid sidan av huvudspåret. Ja, spåret där vi möter familjen Skywalker. Nu är det ju så att den här pojken har rätt mycket med den familjen att göra och därför kom den här.

Vi möter den unge Han Solo på den planet han föddes på Corellia. Där arbetar han åt en liga som utnyttjar unga, föräldralösa och oönskade personer. Hans bästa vän är Qi'ra som precis som Han själv inte vill vara där. De flyr och försöker lämna planeten men Qi'ra blir tagen och Han anmäler sig till Imperiet. Då han inte har ett namn och är helt ensam döper rekryteraren honom till..ja ingen överraskning va?

Sedan arbetar Han för Imperiet i kanske tre år. Det är så han möter Beckett och hans gäng. De ska sno något men låtsas vara soldater. De får Han fängslad och det är så Chewie kommer in i hans liv. Så pågår filmen ett bra tag. En sak händer, sedan nästa och så vidare. Mycket och nästan inget förklaras. Jag fattar att det är en film för liksom die hard-fansen men om vi nu lovas historien varför smugglaren med hjärta blev den han blev men det är liksom ett ganska svagt manus. Fast, jag är ett die hard-fan och känner mig besviken. Missförstå mig rätt. Jag tycker mycket om filmen men den är liksom bara action. Den förklarar väl lite sådär men inget som en inte hade kunnat leva utan.

Jag tänker att många kommer att gilla den här filmen. Den är liksom charmig och Chewie är ju alltid som han är. Alden Ehrenreich gör en bra Han Solo. Jag tror att han måste ha studerat Ford ingående för vissa saker sitter som ett smäck. Som jag alltid sagt är Solo en spegling av skådespelaren Ford och ingen kan få mig att tänka annorlunda. Inte heller efter denna film.

tisdag 12 juni 2018

Kulturkollos tisdagsutmaning: sex snabba om öar

Veckans tema hos Kulturkollo är öar:

Öar förekommer ju i alla sammanhang, film, TV, musik mm men vilka är egentligen era favoriter? Denna vecka vill vi på Kulturkollo veta allt om era relationer till öar så här har vi sex snabba på temat för att göra en enkel liten gallup:

Semester: Gotland eller Sicilien?

Jag skulle nog vilja åka till Sicilien eller helst Sardinien. Gotland, där har jag varit men som den osunda människa jag är föredrar jag Skånes havskust.

Musik: Irländsk folkmusik eller Japan-pop?

Om jag måste välja kan jag tycka Japan-pop är helt okej.

Drink: Cuba libre eller Manhattan?

Alltså whiskey är gott så denna är god. Mycket alkohol är det i denna goding.

TV: Shetland eller Skärgårdsdoktorn?

Eftersom jag måste välja. Helst ingen av dem om jag fick bestämma.

Film: The Island eller The Island of Dr Moreau?

Alltså The Island använder jag i undervisning kring kloning och etik så det var inte så svårt att välja film. Fast om ni hade tagit Flykten från New York där den en riktig ö-film.

Litteratur: Robinson Cruse eller Flugornas herre?

Flugornas herre tilltalar mig mer faktiskt. Kanske är det för att jag läst Cruse fler gånger än jag drömmer om. Svenska, engelska och några gånger till. Äh, jag har läst dem båda många gånger. Kanske är det lite mer dialog som lockar.

måndag 11 juni 2018

Tisdagsklubben av Anna Fredriksson



För några år sedan läste jag Fredrikssons två tidiga böcker. Jag tyckte mycket om dem men handlingen i en av dem var lite för personlig för mig så jag lade undan henne till en annan dag. Nu kände jag för läsa mer. Den här boken handlar om en kvinna, Karin, som behöver förändra sitt liv den dagen hennes man, Sten, får en stroke. Det är inte bara att leva som tidigare. Karin känner sig ensam och övergiven. Vännerna tar lite avstånd och bästa vännen hamnar i ett bråk med Karin. Det är för att Karin vill gå en matlagningskurs. Hon har från jobbet fått veta att det är bra med lite förnyelse. Så hon anmäler sig till en kurs där en av stjärnkock ska hålla i matlagningen.

Sten klarar sig men är inte samma person som tidigare. Han pratar knappt med Karin och när han gör det är han vresig. Ingen verkar förstå att Karin tycker att det är tråkigt att vara hemma med en person som inte pratar med henne. Matlagningen är det hon har att se framemot. Där möter hon Monika som levt i andra länder, som är glad och inte ser hinder. Hon blir Karins flykt från verkligheten.

Det finns något som är lite hemskt i Fredrikssons böcker. Det är vissa personers totala brist på empati. Här är det vänner och familjs förståelse för att Karin inte kan sitta hemma och glo på Sten. Sten som knappt pratar med henne men som hon ska ta hand om utan att klaga. Det ska bara göras på ett eller annat sätt. Vänner som inte kan umgås med dig för att din man inte är med känns väldigt konstigt. Ja, så kan det väl vara ibland men väldigt sällan alltid. Jag gillar däremot att Karin får växa som människa och komma på att livet är mer än att stå i köket och laga mat. Eller tja, laga mat kan en göra på så många sätt. Läsvärd bok men jag lyssnade och Anna Maria Käll är en otroligt bra uppläsare.

söndag 10 juni 2018

Jack av Christina Lindström


Den här läste tydligen alla för ett tag sedan. Då var inte min hjärna med men nu har jag lyssnat på den. För jag testade lyssningen för vi ska nog läsa den här i skolan. Fredde Granberg är otroligt bra i uppläsningen och han känns som laid back tonåring som bara han kan. Någonstans ser jag kroppsspråket hos Jack växa fram. Konstigt det där med inre bilder.

Jack i alla fall upplever sig själv som en skön snubbe tror jag. Numera i alla fall men hans förflutna är allt annat än vackert. På högstadiet mobbade han och hans polare en kille som bytte skola och han var dessutom med i nazistiska kretsar. Detta till trots försöker Jack ändra sig. Så en dag möter han Freja som inte är som de tjejer han brukar gilla. Han faller för henne som en fura men det visar sig att hans tidigare synder kommer att göra denna kärlekshistoria svår.

Samtidigt får Jack veta att han har en lillebror som är hur gullig som helst. Fast pappan försöker allt möjligt men Jack ställer på honom att göra det rätta. Jacks föräldrar var båda tonåringar när de fick honom och mamman har alltid gjort sitt medan förhållandet till pappan är annorlunda. Att ha en lillebror som behöver en kan ibland vara riktigt nyttigt för en ung kille.

Jag gillar den här boken. Den är så charmig, eller så är det Granbergs uppläsning som gjorde den det, men den är också viktig. Den handlar om så mycket som kan gå fel och som gör det. Jag saknar att personen inte bor på landet. Återigen en storstad och där tappar den lite för mig. Mina elever får nästan aldrig känna igen sig. Det är mycket Stockholm, Malmö och Göteborg i ungdomsböcker. Fast nu tror jag att de kan känna igen sig i Jack i alla fall. Det är vad jag tror i alla fall.

lördag 9 juni 2018

Olikhetsutmaningen: vi och dom

 I torsdags var det olikhetsutmaning hos enligt O och så här löd uppmaningen:

Igår var det Sveriges nationaldag och en tradition som jag tycker är fin är välkomstceremonierna för nya medborgare som genomförs runt om i landet. För egen del firar jag inte nationaldagen direkt, men har inte heller något emot den. Det är trots allt en dag som enar oss och en dag för gemenskap. Samtidigt önskar jag också att det kan vara en dag att reflektera över de som av någon anledning står utanför samhället. Det behöver inte handla om medborgarskap, utan om andra saker som gör att vissa hamnar utanför. Inte sällan skapar vi ett vi och dom som ställer grupper mot varandra, oberoende av hur individerna i dessa grupper är. Just svårigheten att se individerna och de individuella skillnaderna är något jag tycker blir vanligare och vanligare och det bekymrar mig. Veckans ordpar är därför vi och dom.

Det är så hemskt att vi på många sätt alltid lever i en vi och dom-värld. Det första jag tänker på är faktiskt en film. Jag jobbar med elever som drömmer om att bedriva lantbruk, skogsbruk eller på annat sätt arbeta inom det som kallas de gröna näringarna. Mina elever kan ibland känna av ett utanförskap som inte riktigt pratas om. Att vilja göra detta gör dem annorlunda på ett sätt som gör att de tror på SD. Jag har många elever som sätter sin tro på SD. Min själ gråter för det är liksom så svårt med en ändring. I alla fall filmen som jag tänkte på var Bröllopsfotografen. Robins arbetsplats försvinner och han reser till Stockholm. Där kommer han i kontakt med en ganska snäv krets från Djursholm. Det är väldigt tydligt att det finns ett vi och dom-tänk från båda hållen. Även Robin visar på det. Malmros är rätt bra på att visa och gestalta människor som är annorlunda på ett positivt sätt.

Svenne av Per Nilsson handlar om en kille som blir en del av en fascistisk organisation och sedan får lida för det. Det är mycket hat i den boken. Hat mot allt som är annorlunda. Den är fortfarande aktuell men den går liksom inte att läsa med mina elever. Jag har försökt och det har blivit så att de hållit med Svennes ledare. Inte riktigt vad jag tänkt mig. Ibland låter det så hemskt när jag pratar om mina elever men de är faktiskt rara och söta men de känner sig trygga i SD. Egentligen vet de nog inte varför bara att ingen ska komma hit och ta våra jobb. Piff, brukar jag säga. De flesta som kommer hit vill nog inte bli grisbonde eller bonde överhuvudtaget. Jodå, det vill de säger mina elever. Mm, nja inte riktigt. Därför är den boken svår att läsa. Den liksom bygger på alla fördomar de har och någonstans klarar de inte riktigt av att problematisera detta.

fredag 8 juni 2018

Helgfrågan v.23



Så här en studentfredag är oftast lärare lika trötta som sina elever. Kanske lite mer. Det ska fixas och ordnas och hållas koll på hela dagen tills dess studentutspringet sker och då. Ja, då ska det plockas i ordning och städas och sedan är det helg. Jag somnade som en stock i soffan på kvällen. Studenterna gjorde nog annat gissar jag på. I alla fall är det helgfråga hos Mia.

Vilken bokform gillar du bäst?

Jag gillar nog faktiskt e-böcker och ljudböcker mest. Ibland läser jag inbundna men jag har ändrat mig. Pocketvarianten är ingen favorit och har aldrig varit. Kanske för att textraderna är för nära varandra och jag gillar lite luft emellan. Pappas dyslexi i arv kommer fram där. Det är verkligen så för alla som är släkt med farmor. Jag, min syster, pappa, min farbror och mina kusiner. Ingen av oss pallar tätskriven text. Det blir liksom blurrigt. Jag är inte dyslektiker men detta kan gå i arv ändå berättade logopeden som utredde pappa. Jag läser liksom fyra rader samtidigt, syrran hänger inte riktigt med, pappa upplever bara ord, min farbror tappar bort sig och mina kusiner lite en blandning. Lång utläggning men det är liksom något jag måste leva med. Skolverkets publikationer ibland är också hemska. Texten i e-böcker är bra för de kan ställas in.

Bonusfråga: Vilken bok står på tur?

Alltså jag läser typ tre stycken samtidigt just nu. Borde läsa ut dem först men jag tror Fjärde riket av Maria Nygren kommer som nästa bok. Funderar på att läsa den med mina elever. 

torsdag 7 juni 2018

Hett i hyllan #147


På torsdagar kommer denna fråga från Monika:


Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag gillar ju Fossum och har läst en del. Därför blir jag lite förvånad att den här fortfarande, och ja den är från 2014, ligger i läshögen. Dags att ta tag i den.




Ny psykologisk spänningsroman med kommissarie Sejer i huvudrollen!

Helveteselden är en ny psykologisk och djupt mänsklig spänningsroman av Karin Fossum med kommissarie Konrad Sejer i huvudrollen. En berättelse där inte bara frågan om vem utan framför allt varför måste besvaras. I handlingens centrum står två ensamstående mödrar med varsin son, två familjer som på varsitt håll kämpar mot tillvarons torftighet och dåliga odds, män som svikit och familjehemligheter som får katastrofala följder.

Det är en varm sommardag i början av juli 2005. I en sänka, intill en träddunge, står en gammal, rostig husvagn. Inuti ligger en kvinna och hennes femårige son döda. Brutalt mördade. Fyra knivhugg i moderns kropp, lika många i barnets. På golvet bredvid dem ligger det blodiga mordvapnet, en kniv med långt blad.


Kniven och ett blodigt fotavtryck är de enda spår poliskommissarie Konrad Sejer har då han försöker lösa vad som på en gång framstår som ett vansinnesdåd och ett välplanerat mord. Varför befann sig kvinnan och hennes son i husvagnen? Och vem har haft motiv att mörda dem?

onsdag 6 juni 2018

Tio över ett av Ann-Helén Laestadius



Flytten av Kiruna är inget lätt företag. Det är liksom ganska viktigt för att staden inte ska falla ned i gruvan. Trots det betyder inte det att alla älskar tanken. Vem skulle förresten det? Flytta från det ställe där en är uppväxt och aldrig kunna ta sig hem igen. Det är så Maja känner om flytten. Allt försvinner och inget kommer finnas kvar.

Nu är det inte hennes enda problem. Hon har ett till. Maja är nämligen övertygad om att det ska rasa på natten, när det sprängs i gruvan. Varje natt tio över ett vaknar hon, lyssnar och kan inte somna om efter det. Det finns en väska packad om något skulle hända. Händer gör det också, fast inte som Maja tror. Hon faller ihop en dag i skolan och tror hon ska dö i en hjärtattack.

Jag tror aldrig jag har läst och lyssnat på en bok som beskriver ångest så bra. Visst det handlar om att flytta och det handlar om rötter. Det finns bästa vänner och det finns en fin pojke som älskar hockey men för mig handlar det mesta om Majas ångest. Tänk att känna så här hela tiden. Det gör många unga och jag ville bara krama mina elever efter jag läst den här. Det är inte dåligt på något sätt, utan snarare är det så att jag fastnar där. Det är ju också så att jag tycker det är synd att Majas röst är så allena rådande. Jag tänker på killarna som bara älskar flytten. Det finns bara ilska mot dem. Klart är ju att mår du dåligt är sympatin för andra ganska låg.

Boken är en sådan jag och mina kollegor tänker läsa. Fast med en ganska dominerad tjejklass. Vi har lärt oss ska vi läsa böcker måste killar ha killar som huvudperson. Det fungerar inte annars.

tisdag 5 juni 2018

Kulturkollos tisdagsutmaning: Tre lättsmälta tack

Det är lätta veckan hos Kulturkollo. Eller lättsmälta veckan kanske är mer korrekt. Veckans utmaning är i alla fall som följer:

Den här veckan vill jag be er om tips på tre lättsmälta saker. Det ska vara en att läsa, en att se och en att lyssna till. Det kan vara böcker, tv-serier och musik eller tidningar, tavlor och ljudböcker. Eller något helt annat. Tre vill jag ha i alla fall och gärna med motivering förstås.

Först ut får Jenny Colgans Sommar på den lilla ön i havet. Den är väldigt lättsmält och passar nu i början av sommaren för det handlar mycket om ljuset och hur det aldrig blir mörkt. Sedan, måste jag säga, ska den nog lyssnas på på engelska. Kvinnan som läste boken gjorde så på skotska och vilken känsla. Ön som Fiona åker hem till tillhör Skottland även om det verkar vara närmare till Norge. Hem sa hon i alla fall för att ro iland ett bra avtal till sitt företag. Hemma bor pappa och bröder som verkar ha gett upp sedan modern dog. Lyssna gärna för det är trevligt med just skotsk brytning. Då heter boken The Summer Seaside Kitchen. 

Deckare är ju något som många ser på under sommaren. Om någon inte har sett serien Elementary, som finns på Netflix, är den alldeles lagom. Det är en modern variant av Sherlock Holmes där han, spelad av Johnnie Lee Miller, bor i New York och som f.d. drogmissbrukare kommer han i kontakt med Watson, spelad av Lucy Liu. Hon arbetar som en levande stödperson för människor på väg tillbaka från missbruk. Underhållande fall och framförallt är det så där väldigt Holmes som det ska vara.

Läsa var det då. Jag lyssnar ju helst till lättsmälta och lättlästa böcker. Då kan jag missa lite men ändå fungerar helheten. Det får bli Thomas Engströms serie om Ludvig Licht. Lite lätt spionthriller mitt i sommaren är inte helt fel. Jag läste alla förra sommaren. Fyra blev det och det är en bok för varje väderstreck. Lite action, lite historisk bakgrund och passar bra när det är varmt. De läste jag faktiskt några av.


måndag 4 juni 2018

Vi som älskade och hatade så av Mari Åberg



Hanna och Göran hittar varandra under andra världskrigets slut. De fattar tycke för varandra och flyttar ihop. Snart gifter de sig men det är inte bara lätt. Göran blir aldrig den polis han så hett drömde om. Han dricker bort sin chans och så många varnar Hanna för att det kommer bli värre. Tiden går och det är inte alltid så lätt att leva med varandra. Mest svårt är det för Hanna. Göran dricker i omgångar och är också konstigt avundsjuk. En gång köper Hanna en fin hatt och då är den tydligen för fin för dem. Det är inte heller så att de bara blir med barn. Det går många år innan flickan kommer och det blir två små flickor. Göran är inte nöjd med det heller utan vill ha en son.

Familjen flyttar fram och tillbaka över Sverige. De börjar i Stockholm, flyttar till Dalarna där äldsta dottern föds. Sedan längre norrut där andra dottern föds. Där förstör Göran sin karriär och han blir deprimerad. De flyttar till Göteborg och rör sig runt i staden och kranskommunerna. De är på resande fot med Görans jobb några år och sedan bygger de ett hus. Någonstans speglas deras förhållande till varandra deras många flyttar och rörighet.

Jag har svårt för den här boken. Den första och andra delen tyckte jag om. Det här gnager i mig hela tiden. Varför vet jag inte. Kanske är det för att Hanna stannar kvar hos Göran. Visst de har bra dagar men de har också jäkligt dåliga dagar. Dagar då jag tycker synd om deras barn. För det blir för känslosamt. Med släktingar som är alkoholister och sett denna negativa trend blir jag lite trött och arg. Det stör mig också att barnen beskrivs som små vuxna. Nja, inget starkt avslut för mig.

söndag 3 juni 2018

Numb3rs



Så, nu har jag sett om och sett klart serien Numb3rs. Det är serien om två bröder. Den ene arbetar åt FBI och väldigt bra på sitt jobb. Don är en tydlig ledare och vet vad han vill. Han har en hög lösningsfrekvens och hans överordnande är nöjda med honom. Den andre är professor i matematik och väldigt bra i sitt fält. Charlie är ett underbarn och började på Princeton vid 13 års ålder. Hans bästa fält är tillämpad matematik. Det finns tydligen flera fält men det är en av de största.

Seriens premiss är att storebror ber lillebror om hjälp med att lösa ett brott genom matematiska beräkningar och på den vägen blir det. Det handlar inte bara om brott utan också om två syskon som hittar tillbaka till varandra. De hade en svår barndom då de gick ut high school samma år. Charlie var ju som sagt ganska smart. Det är också

Jag gillar den här serien för just brödernas förhållande. Det går både upp och ned men det finns en grundstomme där. Charlie, som trots sin intelligens, alltid jämför sig med storebror och hans lätthet att få vänner, flickvänner och storebror som alltid varit avundsjuk på den uppmärksamhet brodern fick. Det är först i vuxen ålder som de kan mötas.

Serien har några år på nacken men den är verkligen värd sin tid. Sex säsonger är det totalt.

lördag 2 juni 2018

Olikhetsutmaningen: början och slutet


Det är inte lätt att hänga med i dessa tider. Vi lärare går in i stress som är otroligt svår att förklara. Eleverna likaså. Mina tar studenten den 8 juni. Den dagen hoppas vi på fint väder. Men tills dess är det rättning och annat som gäller. Enligt O har på torsdagar en utmaning:

Veckans olikhetsutmaning handlar om dessa två ord, början och slutet,  och de går att tolka på flera olika sätt. 

Den bok som går att applicera på båda orden är ju självklart Bibeln. Början och slutet i ett. Skapelsen och undergången. Alfa och Omega som förekommer. Det går att märka det grekiska språkets inflytande på den skrivna texten.

Början på slutet är ett väl förekommande inslag inom kulturen. Framförallt i serier så brukar avslutningen ha varianter av det slaget. Det finns faktiskt en dikt som heter The Beginning of the End skriven av Gerard Manley Hopkins. Jag läste den under engelskakursen på universitetet men sedan vet jag inte riktigt vad den handlar om. Passande dock.







fredag 1 juni 2018

Helgfrågan v. 22


Det är fredag och jag tänkte svara på Mias helgfråga.

Följer du någon annan blogg; icke bokblogg?
När läser du helst, alltså vilken tid på dygnet?

Jag följer ganska många bloggar som inte handlar om böcker. De flesta handlar om mat. Kanske inte så konstigt eftersom det är en stor passion. En blogg om filmer. Dessutom följer jag några om pedagogik.

Jag läser nästan när som helst. Helst mitt på dagen om det är spännande för då kan jag sova lättare på kvällen.