I serien släkten har vi nu kommit till den nionde boken, tror jag. Snart kommer del tio, om den inte redan har släppts. I alla fall befinner vi oss i Uppland alldeles under Digerdöden. Det är mitten av 1300-talet och förutom att många har dött i pesten är det också missväxt och otroligt kallt. På en gård, ganska välbeställd före pesten, lever Elin med sina två gårdskarlar. Alla andra har dött och Elin är ibland utom sig av sorg. En dag möter de en liten tjuvfiskare som heter Unni. Hon blir en del av familjen och genom Elins äktenskap med Arvid blir Unni vän med den unge arvsfursten Erik. I en orolig tid i svensk historia är det inte vem som helst som kan gifta sig med den blivande kungen.
Unni går i kloster och utnyttjar sin kärlek för naturen och får sjunga. I en tid då kvinnor dog tidigt får hon frodas som en individ och när Erik dör blir hon ensam. Fast hon finner råd och lämnar sitt kloster för att sedan gå in i ett annat som leksyster. Det är där hon befinner sig när Valdemar Atterdag bestämmer sig för att anfall Gotland. Elins familj bor i Visby och Unni i ett kloster utanför staden.
Det är en trevlig läsning och som alltid helt annorlunda än förra boken finns det ändå en röd, svag, tråd. Ringen har som alltid en del i historien och så även här. Unni är speciell och det brukar kvinnorna i denna serie vara. Elin har en mindre roll och faller nog mer in i tidens syn på rika kvinnor. Unni försöker foga sig men det går inte alltid bra.
Jag gillar den här serien och den här boken är också bra. Den har en liten svacka mitt i men sedan tar den sig. Det är lite synd att det är 10 dagar kvar innan del tio kommer som ljudbok. Jag är på humör för nästa del.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar