Åh, vad jag är kluven till den här boken. Visst, den säger något viktigt om vår samtid, om lagmentalitet, om män, om unga pojkar, om små samhällen, om så mycket. Den säger också ganska mycket om författaren. Här är mitt stora aber med boken och som gjorde att det tog länge att läsa, den allvetande lite mästrande berättarrösten som gör mig galen. Jag gillar inte böcker där vi får veta att det kommer att ske något men vi får vänta. Jo, visst berättaren vet, men inte än, vänta lite. Först ska vi gå runt och prata om annat.
Jag tycker att grundstoryn är bra. En liten ort någonstans i norra Sverige där hockey och bruket är viktiga. Jakt är knappt nämnt men jag gissar att det finns en viss förkärlek för detta. I alla fall förekommer jaktgevär. Det är ungdomslaget som är ortens stora hopp just nu. Det är kring detta lag som handlingen roterar. Det är unga män som fostras i en manlig, negativ kultur med råa skämt och en hemsk syn på kvinnor. Det är också en berättelse om föräldrar som står helt handfallna och om unga flickor som får ta för mycket ansvar.
Det är en väldigt populär och omtyckt bok. Jag tycker mycket om delar av den här boken medan andra stör mig för mycket. Det finns en bok två och ska komma en bok tre och jag tänker nog inte läsa dessa. Faktiskt insåg jag att jag irriterar mig för mycket på Backmans sätt att skriva. Det är därför Britt-Marie aldrig lästes och jag måste sluta hänga på hypen ibland. Jag är inte säker på att andra kommer att hålla med mig men vem orkar bry sig. Jag reagerade ganska så negativt på bokens utformning och dessutom kanske den hade behövts redigerats lite. Nja, this is not the way my boat floats. Jag ska läsa annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar