tisdag 18 april 2017

Kulturkollos tisdagsutmaning: Odla med kulturkollo

Så dagen efter påsk är det alltid jobb och idag var det studiedag. Efter cirka 3 timmar säkerhetsinformation känner jag mig mör i hjärnan. Denna vecka är temat Grönt och odling. Frågan är som följer från Kulturkollo:


Vilken är din grönaste favorit i Kultursvängen? Är det Kollo-Lottas gröna klänningar? Är det Monets prunkande trädgårdar? Kanske sveper din favoritfilm med kameran över böljande fält? Eller är det kanske rent av så att du är en hejare på att återvinna dina gallrade böcker genom att bygga odlingslådor av dem? Kort sagt, välj din kulturella favoritträdgård/växtlighet och delge oss ditt val!

VladimirNezdiymynoga har målat en vacker tavla av en äng av vallmoblommor. Vallmoblomman kom att symbolisera första världskriget och när jag var i London 2014, 100 år efter första världskrigets utbrott, fanns det blommor på monument och gravar. Min mor köpte ett fint halssmycke med en vallmoblomma. För mig blir det alltid absurt med dessa vackra blommor sida vid sida av död. Så var det. Den här tavlan är rätt vacker.


En av mina favoritmålningar är På mellanstadiet var jag och min kompis med i skolans kör. Det roligaste var alltid att sjunga sommarsånger. Därför får de komma fram här och symboliseras av Barfotavisan. Den kan jag fortfarande sjunga utantill.

Det finns så mycket att titta på
när sommarn kommer till oss
grodor som hoppar i bäck och damm
och kalvar som nyss kommit loss.

Barfota utan strumpor och skor
ska jag vandra med dej
ut till sommarn där vindarna bor
till ros och förgätmigej.

Jag plockar smultron vid vägens kant
och trär sen upp dem på strån
det killar så skönt under foten min
jag känner gruset med tån.

En svala flyger med svindlande fart
och måsarna skränar i skyn
och hästen gnäggar och andra ljud
som vi hör när vi går genom byn.

Barfota utan strumpor och skor
ska jag vandra med dej
ut till sommarn där vindarna bor
till ros och förgätmigej.

Jag plockar smultron vid vägens kant
och trär sen upp dem på strån
det killar så skönt under foten min
jag känner gruset med tån.

Ett rådjur står där vid skogens kant
det ser oss när vi går förbi
ja sommarn har mycket mera att ge
åt din och min fantasi.

Barfota utan strumpor och skor
ska jag vandra med dej
ut till sommarn där vindarna bor
till ros och förgätmigej.

Jag plockar smultron vid vägens kant
och trär sen upp dem på strån
det killar så skönt under foten min
jag känner gruset med tån.

8 kommentarer:

  1. En mycket vacker tavla. När jag första gången var i Skåne fascinerades jag att de röda vallmoblommorna. I blomsterängarna hemmavid (i Värmland) lyste det inte rött. Röda blommor var och är något som man köper i blomsteraffären. Rosor, tulpaner och liknande.

    Barfotavisan är fin.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skåne och vallmo, sommarkänsla. Värmland har ju vackra skogstjärnor.

      Radera
  2. Vilken makalöst vacker tavla! Och jag måste säga att jag också lam narfotavisan fortfarande. Så fin och vilken nostalgi.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det. Jag är svag för den. Barfotavisan ☺️.

      Radera
  3. jag köpte emaljvallmo 2014 i London på Chelsea Flower Show, fint minne och souvenire.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den låter fin. Mammas är torkade i glas, också fin.

      Radera
  4. jättefin tavla. har aldrig hört talas om Barfotavisan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tavlan är underbar. Om jag hade plats, råd då skulle den få bo hos mig :).

      Radera